- Islandshäst
- Trådstartare Alfakrulls
- Startdatum
Jag har första officiella tävlingen i helgenVar på träningstävling för ett par veckor sen och fick vårt personbästa, 5:a i tölt
Fölis är nog en oturs pålle. På de 2mån jag ägt honom har han fått pälsätare, springmask och ormbett.
Gillar alltså andan av "på't igen".
Ogillar ormbettet på fölis, resten är ju inte så mycket att hetsa upp sig över även om det förstås är lite meck.
Efter veterinärbesök till Röskva är hon friskförklarad efter pinne-i-hoven olyckan. Så nu är hon skodd runt om och vi har börjat komma igång lite grand.
Jag har hunnit glömma hur mycket ponny det är i den lilla röda hästen. Hon har så mycket bus och hyss för sig. Tuggar på allt, försöker nappa i sig allt som kommer i närheten av mulen när vi är ute och rider. Vill gärna springa fort och sticker med mig i galoppbacken där jag hade tänkt vi skulle gå lite saktare eftersom hon inte är riden knappt på ett år. Sen tyckte hon grannens vedhög var sååå läskig och gick en lång omväg i grannens gräsmatta. Vända eller stanna var hon inte intresserad av, inte lyssna på mattes hjälper heller för den delen.
Men det är såklart roligt att rida en häst som är så glad och villig, även om kontrollen är lite sisådär just nu.
Jag har hunnit glömma hur mycket ponny det är i den lilla röda hästen. Hon har så mycket bus och hyss för sig. Tuggar på allt, försöker nappa i sig allt som kommer i närheten av mulen när vi är ute och rider. Vill gärna springa fort och sticker med mig i galoppbacken där jag hade tänkt vi skulle gå lite saktare eftersom hon inte är riden knappt på ett år. Sen tyckte hon grannens vedhög var sååå läskig och gick en lång omväg i grannens gräsmatta. Vända eller stanna var hon inte intresserad av, inte lyssna på mattes hjälper heller för den delen.
Men det är såklart roligt att rida en häst som är så glad och villig, även om kontrollen är lite sisådär just nu.
Bara att hålla tummarna då! Så sjukt spännande.
Alfakrulls
Trådstartare
På Tisdag ska Frenja avlivas, fy fan så ont i hjärtat det gör
På Tisdag ska Frenja avlivas, fy fan så ont i hjärtat det gör
På Tisdag ska Frenja avlivas, fy fan så ont i hjärtat det gör
Så ledsamtPå Tisdag ska Frenja avlivas, fy fan så ont i hjärtat det gör
Jaha, ja.
Gårdagens träningstävling bjöd på ömsom vin, ömsom vatten för min del.
Hades, lånehästen, skötte sig så bra man kan förvänta sig. Jättegrön häst och vi är inte riktigt ihopridna. Jag lade ribban på "lugnt, så avslappnat som möjligt, trevligt" och på en lite ofokuserad sexåring får 3.5 poäng i T8 duga. V5 sänktes rätt ordentligt av att det tog ett par varv innan hästen ville förstå att jag verkligen menade trav, så vi fick 1.5 för traven (rättvist eftersom det inte var så mycket trav utan mest tölt), övriga gångarter fick 4 och 4.5 och totalt 3.5.
Karl bjöd på rena katastrofen i T8. Ingen ordning på takten, ingen ordning på något egentligen. 2.5 poäng i första varvet, 4 i andra (då det gick lite bättre men jag kan inte påstå att det var OK), med totalt 3.3. Jaja.
I V5 gick det lite bättre. Fortsatt rätt trist i tölten med taktmissar åt alla håll men tydligen inte lika synliga problem eftersom kommentaren var "ok grundtakt, små balansproblem, bra tempo" och en fyra. Totalen 4.4 poäng tack vare galoppen.
Aldar skötte sig som förväntat i T8, dvs skapligt stadig takt men en del taktproblem ändå. Fick 4 i den klassen.
I V5 kom stora överraskningen med Aldar. Han har ju ganska svag trav och väldigt femgångartypisk galopp och det är ju bara sista veckan egentligen som han lyckats med bedriften att hålla galopp runt hela fyrkanten här hemma, och ett par veckor egentligen som han klarat hålla hyfsat stadig trav runt fyrkanten. Han kravlade sig runt med sämsta poängen 4.0 för galoppen ("bitvis fyrtakt, lång och på framdelen") och 4.5 för både tölten och traven, samt 5.5 för skritten med totalt 4.6. Det hade jag aldrig trott. Tror faktiskt att Aldar var den som fick högsta poängen i V5 uttagningen.
Därefter hade jag det intressanta problemet att behöva välja häst för final... Fick faktiskt in alla tre för final i T8, och både Karl och Aldar i V5.
Valet var inte så svårt: Hades ville jag inte utsätta mentalt för en final efter att han skött sig så bra. Karl skulle inte haft en chans att göra något vettigt i T8 med tanke på hur tölten kändes för dagen.
Aldar skulle rimligen inte ha orkat med två finaler.
Så det blev Aldar i T8 finalen, och han var lite trött men gjorde så gott han kunde och resultatet blev 4.5 och en delad andraplats. Trevligt.
Karl fick gå finalen i V5, och fick låna Aldars boots (hade bootsen på Aldar mest för att han skulle få hjälp att orka trava i V5).
Det blev lite bättre.
5.0 för tölten, 5.5 för skritt och trav, 6,0 för galopp (men han var jättehet och låg på som sjutton i galoppen). Och förstaplats med en totalpoäng om 5.5.
Där ser man hur det kan gå.
Gårdagens träningstävling bjöd på ömsom vin, ömsom vatten för min del.
Hades, lånehästen, skötte sig så bra man kan förvänta sig. Jättegrön häst och vi är inte riktigt ihopridna. Jag lade ribban på "lugnt, så avslappnat som möjligt, trevligt" och på en lite ofokuserad sexåring får 3.5 poäng i T8 duga. V5 sänktes rätt ordentligt av att det tog ett par varv innan hästen ville förstå att jag verkligen menade trav, så vi fick 1.5 för traven (rättvist eftersom det inte var så mycket trav utan mest tölt), övriga gångarter fick 4 och 4.5 och totalt 3.5.
Karl bjöd på rena katastrofen i T8. Ingen ordning på takten, ingen ordning på något egentligen. 2.5 poäng i första varvet, 4 i andra (då det gick lite bättre men jag kan inte påstå att det var OK), med totalt 3.3. Jaja.
I V5 gick det lite bättre. Fortsatt rätt trist i tölten med taktmissar åt alla håll men tydligen inte lika synliga problem eftersom kommentaren var "ok grundtakt, små balansproblem, bra tempo" och en fyra. Totalen 4.4 poäng tack vare galoppen.
Aldar skötte sig som förväntat i T8, dvs skapligt stadig takt men en del taktproblem ändå. Fick 4 i den klassen.
I V5 kom stora överraskningen med Aldar. Han har ju ganska svag trav och väldigt femgångartypisk galopp och det är ju bara sista veckan egentligen som han lyckats med bedriften att hålla galopp runt hela fyrkanten här hemma, och ett par veckor egentligen som han klarat hålla hyfsat stadig trav runt fyrkanten. Han kravlade sig runt med sämsta poängen 4.0 för galoppen ("bitvis fyrtakt, lång och på framdelen") och 4.5 för både tölten och traven, samt 5.5 för skritten med totalt 4.6. Det hade jag aldrig trott. Tror faktiskt att Aldar var den som fick högsta poängen i V5 uttagningen.
Därefter hade jag det intressanta problemet att behöva välja häst för final... Fick faktiskt in alla tre för final i T8, och både Karl och Aldar i V5.
Valet var inte så svårt: Hades ville jag inte utsätta mentalt för en final efter att han skött sig så bra. Karl skulle inte haft en chans att göra något vettigt i T8 med tanke på hur tölten kändes för dagen.
Aldar skulle rimligen inte ha orkat med två finaler.
Så det blev Aldar i T8 finalen, och han var lite trött men gjorde så gott han kunde och resultatet blev 4.5 och en delad andraplats. Trevligt.
Karl fick gå finalen i V5, och fick låna Aldars boots (hade bootsen på Aldar mest för att han skulle få hjälp att orka trava i V5).
Det blev lite bättre.
5.0 för tölten, 5.5 för skritt och trav, 6,0 för galopp (men han var jättehet och låg på som sjutton i galoppen). Och förstaplats med en totalpoäng om 5.5.
Där ser man hur det kan gå.
Har fått ett par foton från ärevarvet med Karl.
Mina ansiktsuttryck är ju snygga. Inte.
Mina ansiktsuttryck är ju snygga. Inte.
På Tisdag ska Frenja avlivas, fy fan så ont i hjärtat det gör
Jag tycker så synd om dig som slitigt och hoppats så mycket för att hon skulle bli bra. Men för Frenjas del kommer det att vara bättre på andra sidan.
Roligt att det gick bra för er och hästarna skötte sig @kryddelydd ! Grattis till placeringarna
Igår var jag med om något fascinerande. Igen var det Karl som var huvudperson.
Jag hade beställt en hingst på postorder (eller ja, ni förstår vad jag menar) och igår kom ettåringen med häst-taxi.
Eftersom Karl är "ledare" i grabb-flocken, släppte jag ihop åringen med Karl, och med en fjording som brukar vara snäll och mesig.
Som väntat såg Karl till att få bekanta sig med nykomlingen, ganska snäll men aningen spring blev det, förstås.
Sedan hade Karl som vanligt bestämt sig: det var hans häst.
Så när åringen skulle hälsa på fjordingen, följde Karl efter och föste sedan bort fjordingen. Hela tiden.
Lite synd om fjordingen i och med att det var nykomlingen som ville hälsa och fjordingen som blev bortföst, men ändå.
Därefter kom min kompis och skulle titta på underverket. In i hagen för att se på lite nära håll.
Och Karl ställde sig tydligt mellan åringen och kompisen och visade att det inte alls var meningen att det skulle hälsas.
Ingen aggressivitet, men tydligt.
Fascinerande att Karl skyddar nykomlingen mot både häst och människa, faktiskt.
I morse höll fjordingen på att jaga nykomlingen lite.
När Karl tyckte att det räckte, attackerade han den vuxna fjordingen. Också intressant hur en vuxen valack ser till att freda en nykomling för en annan vuxen häst.
Och jag har sett samma beteende från Karls sida tidigare också, när jag släppt in unghäst i flocken. Unghästen har skyddats från övriga flockmedlemmar.
Socialt spel mellan hästar som är väldigt intressant att titta på!
Och nej, nykomlingen är inte en islänning.
Jag hade beställt en hingst på postorder (eller ja, ni förstår vad jag menar) och igår kom ettåringen med häst-taxi.
Eftersom Karl är "ledare" i grabb-flocken, släppte jag ihop åringen med Karl, och med en fjording som brukar vara snäll och mesig.
Som väntat såg Karl till att få bekanta sig med nykomlingen, ganska snäll men aningen spring blev det, förstås.
Sedan hade Karl som vanligt bestämt sig: det var hans häst.
Så när åringen skulle hälsa på fjordingen, följde Karl efter och föste sedan bort fjordingen. Hela tiden.
Lite synd om fjordingen i och med att det var nykomlingen som ville hälsa och fjordingen som blev bortföst, men ändå.
Därefter kom min kompis och skulle titta på underverket. In i hagen för att se på lite nära håll.
Och Karl ställde sig tydligt mellan åringen och kompisen och visade att det inte alls var meningen att det skulle hälsas.
Ingen aggressivitet, men tydligt.
Fascinerande att Karl skyddar nykomlingen mot både häst och människa, faktiskt.
I morse höll fjordingen på att jaga nykomlingen lite.
När Karl tyckte att det räckte, attackerade han den vuxna fjordingen. Också intressant hur en vuxen valack ser till att freda en nykomling för en annan vuxen häst.
Och jag har sett samma beteende från Karls sida tidigare också, när jag släppt in unghäst i flocken. Unghästen har skyddats från övriga flockmedlemmar.
Socialt spel mellan hästar som är väldigt intressant att titta på!
Och nej, nykomlingen är inte en islänning.
På Tisdag ska Frenja avlivas, fy fan så ont i hjärtat det gör
Beklagar, verkligen
Har inte varit här inne på myyyyycket länge men minns när du började med henne för 2 år sedan. 2 år är en lång tid, du gav henne de chanser som fanns, var stolt över det.
Jag gav min älskade Dropi 4 år med olika hältdiagnoser innan han rycktes bort i mars 2017 på ett tragiskt sätt. Jag hade gett honom 4 år till med chanser, men han repade sig ju, hade han inte gjort det hade jag avslutat allt mycket tidigare.
Har som sagt inte varit inne på Buke på länge innan idag, livet kom emellan så att säga. Men nu behöver jag lite bollande.
Dropi är ju borta sedan i mars, just den historien orkar jag inte ens prata om, än. Jag har inte förlikat mig med att han inte finns längre, det känns som om han bara "är iväg" och snart kommer tillbaka.
Jag köpte ganska tätt inpå en ny häst, Atli från Nyhammar, blir 14 i år. Mycket välriden, mycket energi, juste och mycket personlig. Haft en ägare sedan han var 2 år, som förvisso ridit mycket för instruktör och var iväg på tävlingar osv men ändå, en ryttare.
Atli hämtades 25/3. På väg hem hoppade han över bommen när vi var mitt på E4an. Det blev kaos med brandkåren inblandade eftersom han voltade inne i transporten och kilades fast. Efter allt detta mankemang, klev han på transporten och vi åkte hem. Släpptes in i vår flock med 2 valacker, inget tjafs, alla var sams, lugnet lade sig.
Med hänsyn på vår turbulenta start lät vi honom vila en vecka för att landa, vi promenerade endast. Vecka 2 började vi skritta honom uppsuttet. Pigg och glad, inga bekymmer.
Slutet på vecka 2 hittar vi honom i hagen med kraftig bukandning, 39 i temp och puls på 84. Akut in på Ultuna där han stod isolerad i 3 dygn pga grovtarmsinflammation.
Atli var INTE nöjd med isoleringen, vi hämtade hem en arg häst som vi (vis av erfarenheten) nästan surrade fast i transporten hem.
Väl hemma skulle han stå på box en vecka men det kunde vi fetglömma. Han blev faktiskt galen. Försökte hoppa ur boxen och var TOKstressad. Till slut fick han gå ut till de andra, då lugnade han sig. Jag resonerade att stress var det minsta hans mage behövde med tanke på inflammationen.
Nåväl, han vilade helt 10 dagar sedan började vi skritta honom i 20-30 min. Väldigt energisk men pigg och glad. Tills nu, de senaste dagarna.
Nu har vi detta beteende (oberoende om han rids ut själv eller i sällskap):
Seg att gå ifrån gården, blir bättre när han inte ser den. Mycket uppstressad, pulsen ökar, andas häftigt, slänger med huvudet, tjurar, vid halter, om de tar för lång tid försöker han resa sig.
"Rädd" för allt, skuggor, kottar på vägen etc etc.
Hetsar men är ändå så pass väluppfostrad att han tar halvhalter etc men är allt igenom MISSNÖJD. Går knappt att skritta avslappnat, taktar och är på på på.
Enda gångarten som vi får kontakt i är egentligen tölten, där känns han bekväm och nöjd, tar förhållningar och lyssnar.
Så fort vi kommer hem till gården blir han cool lugn igen. Absolut inga som helst problem i all hantering i stall, hagen eller vid uppsittning etc.
Första dagarna med detta tänkte jag att det var en massa energi som behövde komma ut men efter idag, nej. Han är STRESSAD rakt igenom. Han trivs inte när vi rider ut.
Min första reflektion är: kanske har han inte landat helt ännu med nya ägare (nya ryttare), nytt stall, nya hagkompisar, nya omgivningar. Jag upplever inte att han TESTAR oss utan att han faktiskt är STRESSAD.
Sorry för långt inlägg men hör gärna era tankar/erfarenheter om detta.
Dropi är ju borta sedan i mars, just den historien orkar jag inte ens prata om, än. Jag har inte förlikat mig med att han inte finns längre, det känns som om han bara "är iväg" och snart kommer tillbaka.
Jag köpte ganska tätt inpå en ny häst, Atli från Nyhammar, blir 14 i år. Mycket välriden, mycket energi, juste och mycket personlig. Haft en ägare sedan han var 2 år, som förvisso ridit mycket för instruktör och var iväg på tävlingar osv men ändå, en ryttare.
Atli hämtades 25/3. På väg hem hoppade han över bommen när vi var mitt på E4an. Det blev kaos med brandkåren inblandade eftersom han voltade inne i transporten och kilades fast. Efter allt detta mankemang, klev han på transporten och vi åkte hem. Släpptes in i vår flock med 2 valacker, inget tjafs, alla var sams, lugnet lade sig.
Med hänsyn på vår turbulenta start lät vi honom vila en vecka för att landa, vi promenerade endast. Vecka 2 började vi skritta honom uppsuttet. Pigg och glad, inga bekymmer.
Slutet på vecka 2 hittar vi honom i hagen med kraftig bukandning, 39 i temp och puls på 84. Akut in på Ultuna där han stod isolerad i 3 dygn pga grovtarmsinflammation.
Atli var INTE nöjd med isoleringen, vi hämtade hem en arg häst som vi (vis av erfarenheten) nästan surrade fast i transporten hem.
Väl hemma skulle han stå på box en vecka men det kunde vi fetglömma. Han blev faktiskt galen. Försökte hoppa ur boxen och var TOKstressad. Till slut fick han gå ut till de andra, då lugnade han sig. Jag resonerade att stress var det minsta hans mage behövde med tanke på inflammationen.
Nåväl, han vilade helt 10 dagar sedan började vi skritta honom i 20-30 min. Väldigt energisk men pigg och glad. Tills nu, de senaste dagarna.
Nu har vi detta beteende (oberoende om han rids ut själv eller i sällskap):
Seg att gå ifrån gården, blir bättre när han inte ser den. Mycket uppstressad, pulsen ökar, andas häftigt, slänger med huvudet, tjurar, vid halter, om de tar för lång tid försöker han resa sig.
"Rädd" för allt, skuggor, kottar på vägen etc etc.
Hetsar men är ändå så pass väluppfostrad att han tar halvhalter etc men är allt igenom MISSNÖJD. Går knappt att skritta avslappnat, taktar och är på på på.
Enda gångarten som vi får kontakt i är egentligen tölten, där känns han bekväm och nöjd, tar förhållningar och lyssnar.
Så fort vi kommer hem till gården blir han cool lugn igen. Absolut inga som helst problem i all hantering i stall, hagen eller vid uppsittning etc.
Första dagarna med detta tänkte jag att det var en massa energi som behövde komma ut men efter idag, nej. Han är STRESSAD rakt igenom. Han trivs inte när vi rider ut.
Min första reflektion är: kanske har han inte landat helt ännu med nya ägare (nya ryttare), nytt stall, nya hagkompisar, nya omgivningar. Jag upplever inte att han TESTAR oss utan att han faktiskt är STRESSAD.
Sorry för långt inlägg
men hör gärna era tankar/erfarenheter om detta.Han har inte ont då efter volten i transporten?Har som sagt inte varit inne på Buke på länge innan idag, livet kom emellan så att säga. Men nu behöver jag lite bollande.
Dropi är ju borta sedan i mars, just den historien orkar jag inte ens prata om, än. Jag har inte förlikat mig med att han inte finns längre, det känns som om han bara "är iväg" och snart kommer tillbaka.
Jag köpte ganska tätt inpå en ny häst, Atli från Nyhammar, blir 14 i år. Mycket välriden, mycket energi, juste och mycket personlig. Haft en ägare sedan han var 2 år, som förvisso ridit mycket för instruktör och var iväg på tävlingar osv men ändå, en ryttare.
Atli hämtades 25/3. På väg hem hoppade han över bommen när vi var mitt på E4an. Det blev kaos med brandkåren inblandade eftersom han voltade inne i transporten och kilades fast. Efter allt detta mankemang, klev han på transporten och vi åkte hem. Släpptes in i vår flock med 2 valacker, inget tjafs, alla var sams, lugnet lade sig.
Med hänsyn på vår turbulenta start lät vi honom vila en vecka för att landa, vi promenerade endast. Vecka 2 började vi skritta honom uppsuttet. Pigg och glad, inga bekymmer.
Slutet på vecka 2 hittar vi honom i hagen med kraftig bukandning, 39 i temp och puls på 84. Akut in på Ultuna där han stod isolerad i 3 dygn pga grovtarmsinflammation.
Atli var INTE nöjd med isoleringen, vi hämtade hem en arg häst som vi (vis av erfarenheten) nästan surrade fast i transporten hem.
Väl hemma skulle han stå på box en vecka men det kunde vi fetglömma. Han blev faktiskt galen. Försökte hoppa ur boxen och var TOKstressad. Till slut fick han gå ut till de andra, då lugnade han sig. Jag resonerade att stress var det minsta hans mage behövde med tanke på inflammationen.
Nåväl, han vilade helt 10 dagar sedan började vi skritta honom i 20-30 min. Väldigt energisk men pigg och glad. Tills nu, de senaste dagarna.
Nu har vi detta beteende (oberoende om han rids ut själv eller i sällskap):
Seg att gå ifrån gården, blir bättre när han inte ser den. Mycket uppstressad, pulsen ökar, andas häftigt, slänger med huvudet, tjurar, vid halter, om de tar för lång tid försöker han resa sig.
"Rädd" för allt, skuggor, kottar på vägen etc etc.
Hetsar men är ändå så pass väluppfostrad att han tar halvhalter etc men är allt igenom MISSNÖJD. Går knappt att skritta avslappnat, taktar och är på på på.
Enda gångarten som vi får kontakt i är egentligen tölten, där känns han bekväm och nöjd, tar förhållningar och lyssnar.
Så fort vi kommer hem till gården blir han cool lugn igen. Absolut inga som helst problem i all hantering i stall, hagen eller vid uppsittning etc.
Första dagarna med detta tänkte jag att det var en massa energi som behövde komma ut men efter idag, nej. Han är STRESSAD rakt igenom. Han trivs inte när vi rider ut.
Min första reflektion är: kanske har han inte landat helt ännu med nya ägare (nya ryttare), nytt stall, nya hagkompisar, nya omgivningar. Jag upplever inte att han TESTAR oss utan att han faktiskt är STRESSAD.
Sorry för långt inlägg
F
Visst kan det vara så men det KÄNNS inte som om det skulle vara det, svårt att förklara.
underat mycket på det. Han var helt ohalt och oöm efter den resan. Inte en skråma någonstans, tvekade inte en sekund på att gå in i transporten efteråt.
Visst kan det vara så men det KÄNNS inte som om det skulle vara det, svårt att förklara.
Jag hade kollat. Han kan ju haft lite ont, felbelastat och nu fått mycket ont tex.
Liknande trådar
Islandshäst
Får hem ett par nya hästar inom kort och tittar just efter varsitt utegångstäcke för dem. Skulle gärna vilja ha ett som är anpassat för...
Senast: Ajda
·
Senast: blayenka
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Förbjud inte nyårsraketer för att vissa husdjur blir nervvrak: ”Besök skjutbana”- Hästnyheter Det är lite svårt att se inlägg som tas bort innan man läser dem och även att hålla koll på vilka som tas bort efter man läst dem även...
- Lobelia
- Svar: 27
- Visningar: 735
- Hästnyheter
-
Hingsten försvann i stormen – ägaren håller hoppet vid liv- Hästnyheter Usch, hoppas verkligen att de hittar honom vid liv och att han inte gått genom isen. :(
- Mia_R
- Svar: 1
- Visningar: 213
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Vad gör vi? Del CCVII- Tjatter Åh, en padda :love:
- athena_arabians
- Svar: 916
- Visningar: 24 124
- Allmänt
Hästrelaterat
-
Mål och planer 2025 (alla inriktningar)- Hästmänniskan Jag har också seeeeg rehab av ett knä som kanske aldrig blir riktigt som förut men jag hoppas ändå att kunna rida i hoppsadel och stå i...
- Gabby_Ossi
- Svar: 32
- Visningar: 1 172
- Hästmänniska
-
Bildtråd- Svar: 93
- Visningar: 6 145
- Hästmänniska
