Har som sagt inte varit inne på Buke på länge innan idag, livet kom emellan så att säga. Men nu behöver jag lite bollande.
Dropi är ju borta sedan i mars, just den historien orkar jag inte ens prata om, än. Jag har inte förlikat mig med att han inte finns längre, det känns som om han bara "är iväg" och snart kommer tillbaka.
Jag köpte ganska tätt inpå en ny häst, Atli från Nyhammar, blir 14 i år. Mycket välriden, mycket energi, juste och mycket personlig. Haft en ägare sedan han var 2 år, som förvisso ridit mycket för instruktör och var iväg på tävlingar osv men ändå, en ryttare.
Atli hämtades 25/3. På väg hem hoppade han över bommen när vi var mitt på E4an. Det blev kaos med brandkåren inblandade eftersom han voltade inne i transporten och kilades fast. Efter allt detta mankemang, klev han på transporten och vi åkte hem. Släpptes in i vår flock med 2 valacker, inget tjafs, alla var sams, lugnet lade sig.
Med hänsyn på vår turbulenta start lät vi honom vila en vecka för att landa, vi promenerade endast. Vecka 2 började vi skritta honom uppsuttet. Pigg och glad, inga bekymmer.
Slutet på vecka 2 hittar vi honom i hagen med kraftig bukandning, 39 i temp och puls på 84. Akut in på Ultuna där han stod isolerad i 3 dygn pga grovtarmsinflammation.
Atli var INTE nöjd med isoleringen, vi hämtade hem en arg häst som vi (vis av erfarenheten) nästan surrade fast i transporten hem.
Väl hemma skulle han stå på box en vecka men det kunde vi fetglömma. Han blev faktiskt galen. Försökte hoppa ur boxen och var TOKstressad. Till slut fick han gå ut till de andra, då lugnade han sig. Jag resonerade att stress var det minsta hans mage behövde med tanke på inflammationen.
Nåväl, han vilade helt 10 dagar sedan började vi skritta honom i 20-30 min. Väldigt energisk men pigg och glad. Tills nu, de senaste dagarna.
Nu har vi detta beteende (oberoende om han rids ut själv eller i sällskap):
Seg att gå ifrån gården, blir bättre när han inte ser den. Mycket uppstressad, pulsen ökar, andas häftigt, slänger med huvudet, tjurar, vid halter, om de tar för lång tid försöker han resa sig.
"Rädd" för allt, skuggor, kottar på vägen etc etc.
Hetsar men är ändå så pass väluppfostrad att han tar halvhalter etc men är allt igenom MISSNÖJD. Går knappt att skritta avslappnat, taktar och är på på på.
Enda gångarten som vi får kontakt i är egentligen tölten, där känns han bekväm och nöjd, tar förhållningar och lyssnar.
Så fort vi kommer hem till gården blir han cool lugn igen. Absolut inga som helst problem i all hantering i stall, hagen eller vid uppsittning etc.
Första dagarna med detta tänkte jag att det var en massa energi som behövde komma ut men efter idag, nej. Han är STRESSAD rakt igenom. Han trivs inte när vi rider ut.
Min första reflektion är: kanske har han inte landat helt ännu med nya ägare (nya ryttare), nytt stall, nya hagkompisar, nya omgivningar. Jag upplever inte att han TESTAR oss utan att han faktiskt är STRESSAD.
Sorry för långt inlägg
men hör gärna era tankar/erfarenheter om detta.