Gymnasium, hur kan jag hjälpa bonussonen??

[escodobe]

Sv: Gymnasium, hur kan jag hjälpa bonussonen??

Nya gymnasiet (Gy2011) innebär att man inte får full behörighet om man läser yrkesförberedande program samtidigt som komvux i praktiken nästan lägger ner så för de som går på gymnasiet nu kommer det bli tuffare än vad det är idag.

Å andra sidan så är inte det en anledning att välja ett studieförberedande program om det inte är vad man känner för, åren på gymnasiet är kämpiga ändå.

Till TS, kul att han uppskattade tråden och alla tipsen. Hoppas ni hittar rätt och ställ krav på skolorna och ffa som jag skrev innan, ta reda på vilka resurser som finns i form av hjälp och stöd i de kurser som är tuffa.

Betyg och behörighetet brukar gå att lösa i efterhand. Arbetsförmedlingen har kurser i värsta fall.
Det är långt besvärligare att fixa en knäckt tonåring som misslyckats så många gånger att de inte ens har drömmar kvar

Men du har helt rätt i att de ska ställa krav på att få den hjälp han behöver!

 

[krus]

Sv: Gymnasium, hur kan jag hjälpa bonussonen??

Som gymnasielärare har jag sett massor av elever i din sons situation som har gått teoretiska program just för att de har blivit varnade för att det ska begränsa dem senare. Det blöder en del i mitt hjärta när jag ser att de flesta av dessa (förutsatt då att inte studielusten kommer tillbaka) bara upplever att de är misslyckade, får underkända betyg och i värsta fall börjar dra sig undan, skolka och till slut hoppa av. Jag slår ett slag för en lärlingsutbildning eller ett yrkesprogram om det finns en chans att du tror att han kan blomma upp där. Av vad jag har sett så finns det ingenting som får en elev att lysa upp så mycket som att få lyckas, på vilket sätt är egentligen oväsentligt. Och det går ju att läsa in teoretisk gymnasiekompetens senare om han vill det. Ungdomstiden är svår och bräcklig som det är så skolan ska kännas trygg och meningsfull. Jag önskar er all lycka till hur som, oavsett vad han beslutar sig för!

 

[Majkem]

Sv: Gymnasium, hur kan jag hjälpa bonussonen??

Betyg och behörighetet brukar gå att lösa i efterhand. Arbetsförmedlingen har kurser i värsta fall.
Det är långt besvärligare att fixa en knäckt tonåring som misslyckats så många gånger att de inte ens har drömmar kvar

Men du har helt rätt i att de ska ställa krav på att få den hjälp han behöver!

Jag menade precis som du så jag kanske formulerade mig lite galet.

Blir så glad av att det är många som enligt mig är inne på rätt spår, så få syvare och föräldrar förstår barnens situation när de inte kan/orkar/vill men ändå måste...

 

[MiniLi]

Sv: Gymnasium, hur kan jag hjälpa bonussonen??

Det där får du förklara. Jag som anser att det är väldigt enkelt att ändra sig senare i livet. Jag har träffat flera vuxna som helt och hållet har ändrat bana i livet och gått in i långa studier vid 30+.
gulan

Det har skett ändringar de senaste åren som inte direkt har varit positiva ur denna aspekt.
Utifrån meritpoäng så gäller det att välja rätt program med rätt kurser för den utbildningen man senare vill gå eftersom man ganska troligt kommer behöva extrapoängen.
Har man läst in kurser eller betyg på komvux (för de som ens har möjligheten, inte alltid man får det längre) så hamnar man i en särskild urvalsgrupp där det väldigt troligt krävs höga betyg.

Jag började läsa 2009 och är helt säker på att jag inte hade tagit mig in på mitt program om jag väntat till något/några år senare. Just på grund av de ändringar som gjordes from 2010 och framåt.

Stört är vad det är.

 

[Ajda]

Sv: Gymnasium, hur kan jag hjälpa bonussonen??

Jag hade motiverat honom till en praktisk eller lärlingslinje. Bygg, fordon, handel, el?
Det är jättesvårt att som 15 åring veta vad man vill göra i vuxna livet. Bättre att ta en linje som verkar rolig och inte kör ner honom i botten.
Här i stan är de flesta idrottlinjer inriktade på natur och samhäll. Det är ju 2 ganska tuffa linjer. Annars kanske barn och fritid kombinerat med idrottsprofil annars? Endel plugg är det ju på alla linjer men barn och fritid brukar inte ha samma status som en naturlinje. Enligt mina erfarenheter är de som går barn och fritid mer laid back. Alltså blir han inte omgiven av personer som får högsta betyg på alla prov.
Notera nu att det här är efter hur det är här i Motala och mina erfarenheter när jag gick gymnasiet (är 27år).


Även om han ångrar sig sen och vill bli något helt annat och måste ev plugga upp några ämnen kanske det är mer inspirerande för honom att DÅ när han hittat något han verkligen brinner för känner sig mer motiverad att kämpa på.

Min bästa kompis exsambo har adhd och hade ig i mååååånga ämnen i skolan. Till och med bild där han ritar och målar bättre än de flesta bildlärare i länet.
Men nu har han bestämt sig för att bli lärare och får högsta betyg på sina tentor.
Han har inte dyslexi men svårt att koncentrera sig. Men jag tror allt blir lättare om man känner sig riktigt motiverad och det är inte så lätt att vara när man är 15 år och i puberteten med allt vad det innebär. Inte ens om man inte har dylexi.