Och jag som börjar vara sååå leds på att vara gravid nu.
I början var det skitspännande men då kunde ingen se att man var gravid och man märkte knappt av det annat än att det var rätt kul att få större bröst.
Sen följdes det av en period där jag inte ville ha tajta kläder för det såg bara ut som att jag blivit småfet och inga kläder passade.
Sen var det en fantastisk period när man började ha en liten kula på magen men fortfarande kunde röra sig obehindrat och man sov som en stock på nätterna.
Nu har jag visserligen ingen bamsemage än, men tala om att man känner sig sprängfull. Jag når knappt ner till golvet längre, konstant andfådd och jag sover helt sjukt dåligt på nätterna.
Nu vill jag ha bebis. Jag är leds på att vara gravid. Jag vill komma i mina gamla kläder och slippa problemet med att alla tröjor vill glida upp ovanför magen, att man inte ska behöva stöna och stånka varje gång man böjer sig ner för att koppla hunden. att man ska ta sig mer än en km när man är ute och promenerar.
Och dom där mysiga sparkarna är ju nu för tiden mer som ren misshandel.
