Gravid???

[ÅDI]

Sv: Gravid???

Detta hör inte hit egentligen, men jag måste få passa på att fråga.
- Hur hanterar du (Ådi) oron för att missfallet skall upprepas? Jag är nu i 7:e graviditetsveckan och har 2 missfall bakom mig de senaste året. Jag har fått tid för VUL den 9 okt och väntan känns olidlig... är så himla orolig för att det skall hända igen, vågar knappt känna någon glädje alls för jag har så svårt att tro att det skall gå bra den här gången. Känner efter i kroppen och inbillar mig att jag får mindre ont i brösten vilket jag kände även förra gången. Usch, jag vill sluta att tänka på det och bara låta tiden rulla förbi men det är f*n lättare sagt en gjort.

Jag hanterar oron skitdåligt! Hade jag fått välja hade jag legat på platt på rygg i sängen i 9 månader för att inte riskera något men i praktiken funkar ju det dåligt! Så jag försöker leva som vanligt.
Brösten ömmade jättemycket några veckor men nu är dom precis som vanligt igen..och Ådi blir hypernervös. Fast jag mår kroniskt illa och magen växer iallafall. Jag ska på UL den 10 okt och det ska bli otroligt skönt att faktiskt få se att det är någon som lever där inne och att den har 2 armar,2 ben och ett huvud. Ifall det nu är så, man kan ju bara hoppas.
Jag förstår att du är orolig, jag tror jag kommer vara det tills bäbisen tittar ut och då börjar väl en helt annan oro istället

 

[Prestige73]

Sv: Gravid???

Enligt sista mens och UL så har jag fått jungfrufödslar båda graviditeterna Då jag enligt alla beräkningar INTE har haft sex när de säger att jag borde haft det för att överhuvudtaget kunna bli gravid. Det jag vill komma fram till är just att ägglossning verkar kunna ligga annorlunda för olika kvinnor, dessutom påverkar dagarna i menscykeln när ägglossningen sker. Det innebär att man inte själv kan räkna ut vem pappan är om det finns två möjliga trots att det inte har varit i närheten av varandra.

Om du behåller barnet så måste du i det här läget räkna med att ta hela ansvaret själv. Jag tror att många killar har svårt med omställningen även då de har hela graviditeten att förbereda sig på, speciellt när man varken är tillsammans eller då det inte är planerat. Skulle det visa sig vem pappan är först efter förlossning så vet jag inte om man kan klandra killen om han inte pallar med att plötsligt bli pappa.

Tänkvärt är också att en abort alltid innebär en viss risk. Trots att det gör på bra sätt så finns alltid risken att det blir skador som medför att du kanske inte kan bli gravid igen, så överväg det hela noga.

Jag förstår verkligen ditt dilemma och jag känner med dig.

 

[Prestige73]

Sv: Gravid???

Nej jag tänker inte skärpa mig!

Väljer man att skriva så lite "i förbifarten" så verkar man inte ta så allvarligt på det hela, och att sedan slänga in en smiley som tyder på "oj så det blev" är ytterst osmakligt och får en mest att tro att hon vill ha uppmärksamhet. Stackars-lilla-dig typ. Vet man inte vem man är gravid med så bör det ju finnas minst 2 partners med i bilden. Har ungen blivit till under några få dagar så betyder det att man delat säng med minst 2 under en kort period. DET tycker jag är ytterst omoraliskt och definitivt ingenting jag tycker synd om henne för. Kan man inte ens trä på lite gummi i stridens hetta tar man inte ansvar för den andre parten heller.

Emoyeni - tjurtant

Den som är utan synd kastar första stenen.

Jag anser att om en medmänniska har hamnat i trubbel så hjälper det knappast att snacka en massa skit och kasta på dem moralpredikningar. Goda råd, omsorg och omtanke tror jag räcker mycket längre. Hon vet garanterat själv hur tokigt det har blivit och mår säkerligen inte toppenbra över sin situation.

Det som har hänt går ju faktiskt inte att ändra på och jag tror säkert att hon vände sig till Buke för att få stöd och någonstans där hon kan "vräka ur sig" sina känslor.

 

[pernilla_s]

Sv: Gravid???

Den som är utan synd kastar första stenen.

Jag anser att om en medmänniska har hamnat i trubbel så hjälper det knappast att snacka en massa skit och kasta på dem moralpredikningar. Goda råd, omsorg och omtanke tror jag räcker mycket längre. Hon vet garanterat själv hur tokigt det har blivit och mår säkerligen inte toppenbra över sin situation.

Det som har hänt går ju faktiskt inte att ändra på och jag tror säkert att hon vände sig till Buke för att få stöd och någonstans där hon kan "vräka ur sig" sina känslor.

Ett mycet vettigt inlägg! gjort är gjort och kan aldrig göras ogjort. Hon får leva med sitt beslut vad hon än väljer och jag kan tycka att det är bättre att stötta än stjälpa. Hon kan nog behöva mycket stöd nu får hon mår troligtvis väldigt dåligt just nu.

 

[Lillajag88]

Sv: Gravid???

ja jag mår väldigt dåligt. har ångest hela tiden typ.. ena stunden så mår jag så dåligt och är så nere och fattar inte ens hur jag kan tänka på att behålla det..att jag är för ung och tänk om inte pappan vill ha det, ska jag ha det själv då.. ett barn måste ju ha en pappa.. men oandra sidan så träffar jag nån så blir ju den som en pappa. det är ju inte generna som gör nån till pappa, det är viljan att vara det..

och vissa stunder känns det helt tvärtom.. att klart jag klarar det. bara jag har mitt barn så fixar jag allt. vem behöver en pappa liksom. många växer upp utan. jag fixar det själv. och då tänker jag att jag är dum í huvudet som tänker på abort.

Åh varför ska det gå upp och ner hela tiden..
man blir ju så förvirrad..

 

[jerseyko]

Sv: Gravid???

Grejjen är väl den att även fast man inte är tillsammans med pappan, det finns faktiskt även de i fasta förhållanden som skiljer sig under graviditen. Så genom barnet så blir man ju automatiskt ihop kopplade till varandra (alltså mamma + pappa) och jag tror det kan bli riktigt jobbigt faktiskt. Man måste tänka framåt, om 10-15 år.

Vid 12 års ålder får barnet dessutom själv välja hos vem h*n ska bo.

Man vet ju aldrig vad som händer, pappan kanske inte finns med i bilden i början men "mognar" till sen när barnet kanske blir 6-7 år. Kanske börjar bo hos pappa på helgerna och väljer sen vid 12 års ålder att "mamma, jag vill inte bo hos dig längre"

 

[pernilla_s]

Sv: Gravid???

ja jag mår väldigt dåligt. har ångest hela tiden typ.. ena stunden så mår jag så dåligt och är så nere och fattar inte ens hur jag kan tänka på att behålla det..att jag är för ung och tänk om inte pappan vill ha det, ska jag ha det själv då.. ett barn måste ju ha en pappa.. men oandra sidan så träffar jag nån så blir ju den som en pappa. det är ju inte generna som gör nån till pappa, det är viljan att vara det..

och vissa stunder känns det helt tvärtom.. att klart jag klarar det. bara jag har mitt barn så fixar jag allt. vem behöver en pappa liksom. många växer upp utan. jag fixar det själv. och då tänker jag att jag är dum í huvudet som tänker på abort.

Åh varför ska det gå upp och ner hela tiden..
man blir ju så förvirrad..

Jag var tillsammans med min bebis pappa och var förlovade och allt, vi skulle behålla barnet och allt. Men sen ville inte hans föräldrar det så då ville inte han heller. Han tänkte inte vara pappa till barnet iallafall. Jag valde att behålla barnet. För jag visste att jag älskade barnet och en bra förälder är bättre än två efter förlossningen kom han och såg bebisen ett tag. Nu träffar han bebisen ungefär varannan vecka en dag. Han är inte jätte intresserad men han träffar honom iallafall och är glad för att jag inte gjorde en abort. Idag har jag träffat en ny kille som är en underbar pappa till bebisen och som kommer bli lika underbar till vår lille som kommer i maj.

Jag lovar dig vill du ha barnet så klarar du det även om du är själv. Jag gjorde det och vill man så går det. Att behålla Stoffe var det bästa jag någonsin gjort. Han är verkligen mitt allt!

Som sagt följ ditt hjärta om vad du vill, bara du vet vad som är rätt för dig.