Jag tolkar nog både sambon och TS som ganska osäkra i vad de vill. Att TS vilja påverkas av vad sambon vill och omvänt, ser jag faktiskt enbart som positivt. De är ju två om saken, även om naturligtvis TS har sista ordet.
Att TS skulle tvingas till abort, är det vad jag kan se bara du som påstår. Det vore naturligtvis ett fruktansvärt övergrepp och inget annat. Jag är ärligt talat inte ens riktigt säker på hur ett sådant tvång skulle se ut.
Med tvingas menar jag inte handgripligen, utan snarare övertalas trots att hon eg inte vill!!!!
Att göra abort därför att den sammantagna situationen just nu - där väl den aktuelle mannens känslor bör ingå - inte lämpar sig för barn, menar jag är något helt annat än att "tvingas".
Men min poäng ligger egentligen på det mer generella planet, som flera andra förstod, där tex du framställer abort som en så stor och svår sak, och samtidigt förringar väldigt mycket av föräldraskapet, men framförallt barnet. JAG tycker att en abort verkar vara dramatisk i en situation där man faktiskt har praktiska möjligheter att ta emot ett barn, och jag har flera vänner som faktiskt har mått riktigt dåligt efter ångrade aborter, så det står jag för! Jag förringar knappast varken föräldraskap eller barn för det, och som sagt, vi resonerar uppenbarligen inte alls på samma plan
Att sätta ett barn till världen därför att man intalar sig att allt går att lösa bara man vill, ser jag som oerhört respektlöst mot den svagaste parten: barnet. Ett barn har enligt min mening rätt att kräva väldigt mycket mer av sina föräldrar än att de inbillar sig att "allt går att lösa bara man vill". Lev gärna efter den devisen, men dra inte in oskyldiga barn i den, skulle jag säga. Som sagt, varsågod att välj och misstolka precis allt jag skriver - härmed anser jag det hela slutdiskuterat med dig, eftersom jag inte kan skriva något utan att du förvränger det! Jag har även skrivit att jag tycker att det är bra att vi har fri aborträtt, för det finns ju faktiskt situationer där föräldrarna inte ser några praktiska möjligheter eller ens vill ta emot ett barn, men så tolkar jag inte det här fallet. De är vuxna och har försörjning och tak över huvudet, den ena vill behålla barnet, den andra är tveksam p g a praktiska detaljer - jag är övertygad om att praktiska detaljer löser sig, och jag kan ju bara råda utifrån mitt sätt att se på saken, eller hur! I slutändan är ju valet och beslutet tack och lov upp till TS och hennes sambo - inte upp till några bukefalister...
Varför kan vi inte nöja oss med att vi tycker olika och ger olika råd till TS utifrån det??? Hon får ju läsa allas synpunkter och ta till sig det hontycker känns vettigt, och förhoppningsvis kan något av det vi alla skriver i tråden hjälpa henne lite. Jag har aldrig sagt att dina åsikter är felaktiga, även om jag inte delar dem, så jag tycker att du ska sluta att klanka ner på mina hela tiden bara för att vi tycker olika!
Och älskar du valptiden så kommer du förmodligen att älska bebistiden också.
