Gravid - vad händer nu?

Sv: Gravid - vad händer nu?

Jag tror att vi vill prata ihop oss och ta reda på lite mer innan vi pratar med familjen. Jag skulle gärna prata med min mamma (som kommer bli överlycklig om vi behåller, hon tjatar jämt om att hon vill bli mormor ;)) men jag är lite rädd att hans mamma ska ha samma inställning som sambo har. Hon är också sådär praktiskt och lite överdrivet rationell ibland.

Jag känner igen det där jättemycket, min svärmor äääälskar bebisar och älskar att få barnbarn. Mina föräldrar är mycket mer praktiskt lagda, precis som din svärmor. Så även jag.
När jag blev oplanerat gravid för ungefär två år sedan, så var det alldeles omtumlande och väldigt jobbigt. Jag visste inte om jag skulle blir glad eller förfärad och visste varken ut eller in. Jag hade ju tänkt jobba ett år för att sen börja plugga.
Sambon däremot tyckte det var underbart (lik sin mor :D ). För oss var det i och för sig aldrig någon diskussion ändå, utan vi ville behålla bägge två egentligen, även om det tog lååång tid för mig att vänja mig vid tanken och berätta för min familj och släkt.

Jag tror heller inte att det finns någon rätt tid att skaffa barn, när är rätt tid egentligen?! Jag tror inte att många barn hade blivit gjorda om man väntat på det. Först vill man gå färdigt en utbildning, sen måste man jobba lite, sen är man mitt i karriären och så vidare. . .
Önskar er lycka till i hur ni än väljer att göra!
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Att råda någon i en sådan här situation är svårt. Men ibland kan svar på vissa praktiska frågor hjälpa.

Snabbast sättet att få prata med en kurator är nog via abortmottagningen. De brukar kunna ordna en tid på någon dag (beroende på hur stort sjukhuset är). Även om du inte vill göra abort så kan det vara bra både för dig och för din sambo att få prata med någon utomstående.

Din föräldrapenning beräknas på den inkomsten du hade innan du började studera. OM du har studerat heltid och har tagit CSN för alla veckor du har studerat. Det får inte finnas något glapp någon stans. Oavsett så är du alltid berättigad en lägsta nivå av föräldrapenning motsvarande 180 kr/ dag.
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Jag har ringt kvinnokliniken som ringer upp i eftermiddag. Hoppas få en snabb tid där :)
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Pratar av mig själv lite..

Idag har jag verkligen känt mig gravid! Tidigare har jag mått lite illa till och från men idag var det mycket mer. Känner mig också väldigt stor om magen och tycker det är lite obehagligt att sitta i vissa positioner..

Jag är verkligen rund, men vet inte om det är graviditeten eller om jag bara blivit tjock..

Lustigt hur allt ökar så fort jag vet vad som händer i kroppen :p

Om du är i vecka 5 eller 6 så kan jag lova dig att du inte är rund pga du är gravid. Eller möjligen om du samlat på dig vätska eller så redan, men själva fostret märks inte så tidigt. När jag väntade barn så varken syntes eller kändes det på de första 20 veckorna och då hade jag ändå två i magen
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Jag tror inte heller att det är fostret som tar plats. Men det händer väl mer i magen?
Har haft "mensvärk" länge, har läst att det kan vara livmodern som växer?
Sen är det mer att jag är svullen. Men magen är helt klart större.

Trodde det var individuellt hur snabbt man fick mage? Alla funkar väl inte lika?

KL

Idag har jag till och från haft lite panikkänsla. Börjar inse att jag faktiskt är gravid, och det är lite läskigt.

Har iallafall fått tid på kvinnokliniken imorgon em, så det känns bra.
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Magen känns oftast svullen på grund av att tarmarna arbetar långsammare. Det är alltså, för att vara övertydlig, avföring som gör att magen känns o ser lite större ut.
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Men det är ju väldigt olika. Jag hade bara ett foster i magen men min mage syntes tidigt. Väldigt tidigt. Jag vet inte exakt vilken vecka men det kan ha varit runt vecka 6-8.
Jag kan visa bild ikväll.
 
Senast ändrad:
Sv: Gravid - vad händer nu?

KL

Idag har vi varit och gjort ultraljud, är ungefär i vecka 5-6.
Vet inte om det gjorde mig så mycket klokare, allt känns väldigt förvirrat.
Ena stunden vill jag behålla men nästa vill jag inte. Sambo är precis lika velig som jag. :confused:

Ska ringa en kurator imorgon och så har vi ett nytt läkarbesök om en vecka.
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Fick min första dotter för lite över fyra år sedan. Jag och min kille hade bara varit tillsammans i tre månader när jag blev gravid. Det var verkligen inte planerat, men eftersom jag var 26 år gammal och inte skulle kunna bli gravid på naturlig väg enligt läkarna så bestämde vi oss för att behålla barnet.

Ekonomin var väl inte den bästa men vi klarade oss. Jag var så nervös för att berätta för min mamma eftersom hon är ganska sträng men hon blev jätteglad.
Nu har vi två barn och kanske, kanske blir det ett tredje om några år...
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Jo fast det är ju det cirkus skriver väl? Det är ju inte en graviditetsmage i den bemärkelse att det är fostret/barnet som gör din mage stor utan mer andra förändringar som hör till graviditeten ( tarmar, uppblåst, vatten osv ).
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Men i mitt fall kunde ingen tolka det som vare sig tarmar, uppblåsthet eller vatten. Inte barnmorskan heller för den delen. Det var därför som jag kommenterade cirkus inlägg.
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Det konstaterade alltså att det var fostret/ barnet i sig som tog så stor plats tidigt, låter helt otroligt med tanke på hur litet det är i tidiga veckor. :)
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

I slutänden kan ju bara ni själva bestämma, men jag personligen tänker så här: Ni är vuxna och ni har alla möjligheter att ta hand om ett barn. Livet blir inte alltid som man har tänker sig exakt, men oftast blir det bra ändå. Om ni väljer att behålla barnet så kommer ni ju med allra största sannolikhet att älska det och inte ångra det, och någon perfekt tidpunkt för barn finns väl aldrig? Sedan tycker jag att det å ena sidan är jättebra att det finns möjlighet att göra abort, för i vissa situationer och för vissa människor är ju faktiskt barn rent olämpligt av olika anledningar. Å andra sidan tycker jag inte att man ska se för lättvindigt på abort heller - jag tycker inte det är något man gör bara för att t ex tajmingen kunde varit bättre e d, livet är för värdefullt för att gambla med så enligt mig. Jag tycker ni ska prata igenom det hela ordentligt, och jag tycker inte att det är självklart att det är hans vilja som ska avgöra heller - trots allt är det i din kropp barnet växer och det är väl lika illa för dig att behöva göra abort mot din vilja som det är för honom att få barn lite för tidigt enligt hans planer?

Lycka till hur som!
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Vi tjänar runt 28-30 efter skatt. Vi har hästar och hund och hus.
Jag känner mig i allafall redo, man får dock räkna med att barn kostar, därav har jag sparat undan en hel del... ;)
Med 6 syskonbarn i unga åldrar har man dessutom saker som väntar på mig.
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Om du är i vecka 5 eller 6 så kan jag lova dig att du inte är rund pga du är gravid. Eller möjligen om du samlat på dig vätska eller så redan, men själva fostret märks inte så tidigt. När jag väntade barn så varken syntes eller kändes det på de första 20 veckorna och då hade jag ändå två i magen


Man kan bli svullen tidigt..
Jag fick missfall i vecka 15 en gång, märkte min graviditet i vecka 12...
Ändå är ja lite mullig.

Mamma fick tvillingar, hon är stor och hon i vecka 16 syntes och kändes de..
Dock fick hon 6barn före dem...
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

KL

Kan börja med att tacka för alla svar.
Idag har jag bokat tid hos en kurator, blir i nästa vecka.

Den här dagen har verkligen varit sämst. Jag är så jävla emotionell och hela livet känns liksom asdåligt.
Sambo och jag har pratat massor fram och tillbaka. Han var ett tag ganska inne på att vi kanske skulle behålla iallafall men efter ultraljudet har han ändrat sig. Tydligen blev det inte så stor grej när det knappt är ett foster än. Så han är tillbaka på sin praktiska tankebana.

Jag har velat massor. Ibland vill jag och ibland inte. Känner att sambos osäkerhet har smittat av sig, jag är mer osäker nu än jag var tidigare.
Sen oroar jag mig för att jag är osäker. Borde man inte känna sig säker och glad om man ska få barn? Är min osäkerhet ett tecken på att jag egentligen inte vill?
Eller har jag bara inte tillåtit mig själv att bli glad eftersom det har varit så osäker med hur det kommer sluta?

Jag vet att sambo inte menar att pressa men jag känner mig verkligen pressad. Pressad att fatta ett beslut som jag inte vill ta.
Jag vill på något sätt ha det är barnet, men jag vill verkligen inte fullfölja mot min sambos vilja. Hur kul är det att sätta ett oönskat barn till världen?

Så kort och gott, livet suger.
Jag känner mig svullen och tjock. Jag oroar mig över att någon ska se hur stor jag blivit. Jag är ledsen för att sambo inte vill samma som jag och jag är ledsen för jag känner att jag måste göra nåt jag egentligen inte vill.

:cry:
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

För mig var graviditeten en berg & dalbana rent ut sagt. Innan v.18 var jag osäker fram och åter, fick ångestkänslor och hade det jättejobbigt stundtals. Jag tror de flesta känner oro, osäkerhet och kanske lite ånger när man står som gravid och inför något som man aldrig gjort tidigare..

Barnet blir ju önskat av dig om du väljer att behålla.

Det är jättebra att du fått tid hos kurator. **KRAM**
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

KL

Kan börja med att tacka för alla svar.
Idag har jag bokat tid hos en kurator, blir i nästa vecka.

Den här dagen har verkligen varit sämst. Jag är så jävla emotionell och hela livet känns liksom asdåligt.
Sambo och jag har pratat massor fram och tillbaka. Han var ett tag ganska inne på att vi kanske skulle behålla iallafall men efter ultraljudet har han ändrat sig. Tydligen blev det inte så stor grej när det knappt är ett foster än. Så han är tillbaka på sin praktiska tankebana.

Jag har velat massor. Ibland vill jag och ibland inte. Känner att sambos osäkerhet har smittat av sig, jag är mer osäker nu än jag var tidigare.
Sen oroar jag mig för att jag är osäker. Borde man inte känna sig säker och glad om man ska få barn? Är min osäkerhet ett tecken på att jag egentligen inte vill?
Eller har jag bara inte tillåtit mig själv att bli glad eftersom det har varit så osäker med hur det kommer sluta?

Jag vet att sambo inte menar att pressa men jag känner mig verkligen pressad. Pressad att fatta ett beslut som jag inte vill ta.
Jag vill på något sätt ha det är barnet, men jag vill verkligen inte fullfölja mot min sambos vilja. Hur kul är det att sätta ett oönskat barn till världen?

Så kort och gott, livet suger.
Jag känner mig svullen och tjock. Jag oroar mig över att någon ska se hur stor jag blivit. Jag är ledsen för att sambo inte vill samma som jag och jag är ledsen för jag känner att jag måste göra nåt jag egentligen inte vill.

:cry:

Skriv ut det här inlägget och visa för din sambo och läs det igen själv. Du skriver ju att du vill behålla och jag tror att det är värre att göra abort om man egentligen vill behålla än det blir för din sambo att få ett barn som han egentligen inte hade tänkt få nu.
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

KL

Kan börja med att tacka för alla svar.
Idag har jag bokat tid hos en kurator, blir i nästa vecka.

Den här dagen har verkligen varit sämst. Jag är så jävla emotionell och hela livet känns liksom asdåligt.
Sambo och jag har pratat massor fram och tillbaka. Han var ett tag ganska inne på att vi kanske skulle behålla iallafall men efter ultraljudet har han ändrat sig. Tydligen blev det inte så stor grej när det knappt är ett foster än. Så han är tillbaka på sin praktiska tankebana.

Jag har velat massor. Ibland vill jag och ibland inte. Känner att sambos osäkerhet har smittat av sig, jag är mer osäker nu än jag var tidigare.
Sen oroar jag mig för att jag är osäker. Borde man inte känna sig säker och glad om man ska få barn? Är min osäkerhet ett tecken på att jag egentligen inte vill?
Eller har jag bara inte tillåtit mig själv att bli glad eftersom det har varit så osäker med hur det kommer sluta?

Jag vet att sambo inte menar att pressa men jag känner mig verkligen pressad. Pressad att fatta ett beslut som jag inte vill ta.
Jag vill på något sätt ha det är barnet, men jag vill verkligen inte fullfölja mot min sambos vilja. Hur kul är det att sätta ett oönskat barn till världen?

Så kort och gott, livet suger.
Jag känner mig svullen och tjock. Jag oroar mig över att någon ska se hur stor jag blivit. Jag är ledsen för att sambo inte vill samma som jag och jag är ledsen för jag känner att jag måste göra nåt jag egentligen inte vill.

:cry:

Håller med Tiny Winy- skriv ut det här och visa sambon. Och det är väl rätt självklart att du INTE känner dig "säker och glad" när du är gravid med att barn som din man vill abortera men du vill behålla!? Vad är egentligen det stora problemet för honom? Ni är ju vuxna och har tak över huvudet!

Jag lider verkligen med dig, och jag hoppas att du får med din sambo på spåret, för jag tror att det vore hemskt att göra abort mot sin vilja...
 

Liknande trådar

Övr. Barn Just nu arbetar jag 85% (utan att fylla upp med föräldrapenning), men skulle ju vid en ev ny graviditet egentligen vilja jöja min SGI...
2
Svar
25
· Visningar
1 934
Senast: Manji
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 502
Senast: Anonymisten
·
Hästmänniskan Fy vilken jobbig sits jag har satt mig i. För två år sedan köpte jag en unghäst då min andra häst var skadad och det verkade inte som...
Svar
16
· Visningar
2 050
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 075
Senast: monster1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp