Gravid-vad gör jag nu????

E

ericsson

Som rubriken antyder är jag helt oplanerat gravid. Har två barn på 3 och 4 år. 4 åringen blev till med hjälp av IVF. 3 åringen blev jag gravid med när storebror var bara 4 månader. Vi som inte kunde bli gravida naturligt....det förklarades av läkarna som att det händer ibland när man är så pass hormonbehandlad som inför en IVF. Vi var jätteglada för detta och dottern är underbar. Men nu, 3 år senare händer det alltså! Det som aldrig skulle kunna bli!!! Vi som inte kan bli gravida naturligt enligt läkarna....
Varför är jag villrådig då? Jo, jag är 41 år i år. Det har varit jobbigt att få två barn så tätt. Just som jag börjar bli pigg och orka med ett liv utanför hemmets väggar blir jag gravid igen..sen hade jag tänkt starta en butik i augusti. Det känns som väldigt dålig timing med ett barn till. Jag har varit glad och supernöjd att jag fått två friska, underbara barn och hade inte alls tänkt på flera barn.
Men barn är en välsignelse och underbara. Har så svårt att tänka mig en abort!
Hjälp mig med råd. Vad skulle ni gjort? Finns det någon egen företagare här med småbarn och baby?? Funkar det?
 
Sv: Gravid-vad gör jag nu????

Vilken svår sits.

När du började med behandlingen hade du förmodligen knappast trott du skulle behöva göra en abort pga av barn som kommer olägligt :crazy:

Själv behöver jag bara titta på mina egna barn för att jag aldrig någonsin skulle överväga en abort. Men jag har ju aldrig varit i din sits.

Som du skriver så har du ju åldern emot dig, det blir ju ytterligare många år med småbarn, vaknätter och blöjbyten.

Hoppas du finner en bra lösning i alla fall :laugh:
 
Sv: Gravid-vad gör jag nu????

Jadu, det är inte enkelt alla gånger.
Det kanske finns någon mening med att du blir gravid just nu.
Hur viktigt är det för dig att komma igång med butiken? Kan det skjutas på framtiden? Eller kommer du ha möjlighet att ha någon anställd?
Det är ju en del praktiska frågor som uppstår.

Jag har en kollega som är ungefär i din ålder och som blev oplanerat gravid i höstas. Hon är nu höggravid och väntar sitt femte barn :eek: varav den äldsta är 7 år... Efter stor vånda och ett besök hos kuratorn före den beställda aborttiden beslutade hon sig för att fullfölja graviditeten. Hon är också egen företagare, fast mindre bundet än i en butik (jordbruksrelaterat).

Sen finns det viss risk att jag själv hamnar i en liknande situation, eftersom jag funderar på att plocka ut min P-stav för att se om det påverkar min migrän. Jag får helt enkelt börja sätta en magnecyl mellan knäna och knipa, för hittills har jag ju blivit gravid av att tvätta makens kallingar... :o
I mitt fall är knoppen inte säker på att den är färdig med barnafödandet, men kroppen vill förmodligen slippa... :crazy:
 
Sv: Gravid-vad gör jag nu????

Verkligen ett svårt beslut:crazy:

Men som du själv skriver så är barn underbara och jag tror att allt har en mening, kanske ska du vänta med ditt företag?
Kanske är det inte rätt tid för det nu utan det är meningen att du ska få njuta av ett barn nu?!

Jag vet att jag inte vill ha fler barn, jag är 36 och min son kör upp på tisdag, men liksom du har jag väldigt svårt för att tänka mej att göra en abort, att inte fullfölja den gåva ett barn är hade känts fel för mej, orsaken till att jag inte vill ha fler barn är dels att jag känner mej färdig och dels att mina handikapp gör att jag inte hade kunnat ge ett barn allt jag velat nu.

Men ändå, ett barn som, blir till har en mening och jag är säker på att hade jag blivit gravid nu så är det mening med det med och att allt hade ordnat sig ändå.

Hoppas du hittar svaret inom dej!
 
Sv: Gravid-vad gör jag nu????

Att råda en annan i en sådan här fråga är nästintill omöjligt, det enda man kan berätta är hur man själv skulle resonera.
Jag skulle inte ens fundera på abort, jag lever i ett stadigt förhållande, vi bor bra, vi har pengar så vi klarar oss, resten ordnar sig.
Jag lever efter tesen att det som ska hända det händer oavsett vad jag planerat.
Jag är 45 i år och skulle också känna det som väldigt jobbigt att starta om med bebis idag, men skulle de bli en så var det väl meningen då. Skulle jag bli gravid idag så vore det säkert en bebis med ett väldigt speciellt uppdrag här i livet!
Oavsett vad du väljer så blir det nog det rätta för dig.
 
Sv: Gravid-vad gör jag nu????

Det är så många som svara att de absolut inte ORKAR med småbarn eller en småbarnsperiod...

Vad är det som är så fruktansvärt jobbigt? säkert olika för alla men alla som kommit därifrån verkar ju absolut inte vilj akomma tillbaka, sen skriver vissa i andra trådar att de gråter då de måste packa ner babykläderna och att de får ångest då deras barn tar studenten/kör upp osv?

Är det kanske så att man både vill o inte vill ha småbarn?

Mina föräldrar beskriver det som den bästa tiden i deras liv, när vi var små alltså :)

Förlåt.. off topic.

Till TS, hoppas att ni kommer fram till något ni kan stå för o slipper ångra.
 
Sv: Gravid-vad gör jag nu????

*KL*

Kan inte råda bara säga: Vad du än väljer så kommer DET bli rätt.

Jag blev oplanerat gravid med nummer 2 när nr1 var 9månader. Det var mkt velande men jag tog ändå beslutet att behålla. Idag känns ju det givetvis helt rätt.
Hade jag dock gjort abort så hade det ju känts rätt idag. Och gudarna ska veta att det inte har varit helt lätt med 2 små barn tätt (vilket du ju vet som har ännu tätare mellan dem)..

Har spiral & känner mig för tillfället rätt färdig med barnafödandet (trots att ag bara är 28) men om jag blir oplanerat gravid vet jag inte hur jag skulle göra..

Så mitt råd är..följ ditt hjärta!
 
Sv: Gravid-vad gör jag nu????

Kan problemet lösas på andra sätt än att du tar hela ansvaret? Finns det tex nån pensionerad förälder till er som kan rycka in och vara barnvakt medan du startar din butik? Eller har ni råd med en barnflicka? Kan din man vara hemma och du pumpa ur? Eller att du inte ammar mer än några månader med denna bebis? För övrigt verkar egen företagare vara ett ganska praktiskt jobb att ha när man är småbarnsförälder, i alla fall om lokalen ligger i anslutning till hemmet. Man kan styra sina tider i viss mån och man kan ha med sig barnen på ett annat sätt. Men det är klart, det kräver säkert mycket jobb och motivation att dra igång ett nytt företag och det kan säkert vara jobbigt med en liten bebis. Går det att skjuta på butiksprojektet några månader? Vad behövs för att få ihop det, helt enkelt?

Har man redan barn och liksom är barnförberedd då tror jag att det ska mycket till för att man ska göra en abort. Eller så här; behöver man fråga vad andra tycker då kommer man inte bli tillräckligt säker på att abort är rätt val. Men jag kan förstå att barnlösheten tidigare blir en extra dimension som komplicerar saker för dig, det måste kännas som ett oerhört ironiskt slöseri att avsäga sig något som man under flera år kämpat järnet för.
 
Sv: Gravid-vad gör jag nu????

Det är så många som svara att de absolut inte ORKAR med småbarn eller en småbarnsperiod...

Vad är det som är så fruktansvärt jobbigt? säkert olika för alla men alla som kommit därifrån verkar ju absolut inte vilj akomma tillbaka, sen skriver vissa i andra trådar att de gråter då de måste packa ner babykläderna och att de får ångest då deras barn tar studenten/kör upp osv?

Är det kanske så att man både vill o inte vill ha småbarn?

Mina föräldrar beskriver det som den bästa tiden i deras liv, när vi var små alltså :)

Förlåt.. off topic.

Till TS, hoppas att ni kommer fram till något ni kan stå för o slipper ångra.

Fråga min vän, som fick ett barn som var sjukt och skrek sådär 20 timmar om dygnet i ett par månader...
 
Sv: Gravid-vad gör jag nu????

JO jag förstår att det är jobbigt men det är ju en dal av att skaffa barn ??? Skriker barnet 20h om dygnet behöver man ju få hjälp, jag frågade min BM; igår o hon sa att de borde fått hjälp.

Nej jag komemr inte att få en chock, när jag var 18 tog jag hand om ett spädbarn helt själv nästan ett år, han hade föräldrar som jobbade heltid så jag hade honom från då han vaknade, hela dagarna och sen tog mamman honom vid 19 på kvällen, jag behövde ju dock inte ta något ekonomiskt ansvar. (2v på detta året var jag helt själv med honom då de var i verpan o åkte skidor :( )

Folk får det liksom att verka som ett nödvändigt ont att ha barn under 4 år o det tycker jag känns orättvist på något sätt..
 
Sv: Gravid-vad gör jag nu????

Jag skaffade mitt tredje barn när jag var 40.
Som en sista chans sådär.

Du kan alltid starta företag senare.
Men det här barnet är din sista chans för att få flera barn.
Och jag tror att du kommer att må bäst i längden av att behålla det.
 
Sv: Gravid-vad gör jag nu????

Det går inte att jämföra hur det är att ha egna barn med att passa någon annans. Att få egna barn påverkar livet på ett så genomgripande sätt, dels det praktiska att vara barnets livlina 24 timmar om dygnet, dels har man ett förhållande som hamnar i kraftig förändring, etc etc. Även om det är jätteroligt och stor kärlek att ha egna barn så går det inte att komma ifrån att ett litet barn tar mycket (all, under vissa perioder) energi och fokus. Det finns ju en anledning till att de flesta inte skaffar fler än 2 barn.
 
Sv: Gravid-vad gör jag nu????

Jag anser inte att jag endast passade deras barn då jag var anställd av dom 2v innan han föddes o var med honom hela hans vakna tid.

tycker mer det är synd att så himla många verkar avsky småbarnstiden o verkligen INTE vill gå tillbaka till den...
 
Sv: Gravid-vad gör jag nu????

Jo han var ju sjuk, så det var ju inte så att han skrek "utan orsak". Det är klart att det är en del av att ha barn. Men även om det är så är det ohyggligt utmattande och jobbigt. Något annat vore väl konstigt?
 
Sv: Gravid-vad gör jag nu????

Jag har världens snällaste unge men visst blir jag påverkad ändå. Inte som mamma åt min son utan relationen till min sambo, vår egen tid, vår fritid, ekonomin.

Jag hade gärna haft en barnflicka anställd. Det är ju så att allt anant måste skötas och fixas fast man har en bebis som man ska ta hand om 24 timmar om dygnet och som faktiskt styr allt. Vill bebisen ha mat så är de mat som gäller de går inte att gå ut och klippa gräset eller dammsuga hela huset då.
 
Sv: Gravid-vad gör jag nu????

JO jag förstår att det är jobbigt men det är ju en dal av att skaffa barn ??? Skriker barnet 20h om dygnet behöver man ju få hjälp, jag frågade min BM; igår o hon sa att de borde fått hjälp.

Nej jag komemr inte att få en chock, när jag var 18 tog jag hand om ett spädbarn helt själv nästan ett år, han hade föräldrar som jobbade heltid så jag hade honom från då han vaknade, hela dagarna och sen tog mamman honom vid 19 på kvällen, jag behövde ju dock inte ta något ekonomiskt ansvar. (2v på detta året var jag helt själv med honom då de var i verpan o åkte skidor :( )

Folk får det liksom att verka som ett nödvändigt ont att ha barn under 4 år o det tycker jag känns orättvist på något sätt..

Ja, du kunde lämna ifrån dig barnet klockan 19 på kvällen och kunde gissningsvis få en hel natts sömn. Det kan inte föräldrar göra. De flesta föräldrar har sina barn 24 timmar om dygnet, de har ingen barnflicka som tar hand om barnet. Att sova 8 timmar i sträck är väl något många föräldrar får vänta flera år på att få göra efter de fått sitt barn/sina barn.
 
Sv: Gravid-vad gör jag nu????

JO jag förstår att det är jobbigt men det är ju en dal av att skaffa barn ??? Skriker barnet 20h om dygnet behöver man ju få hjälp, jag frågade min BM; igår o hon sa att de borde fått hjälp.

Nej jag komemr inte att få en chock, när jag var 18 tog jag hand om ett spädbarn helt själv nästan ett år, han hade föräldrar som jobbade heltid så jag hade honom från då han vaknade, hela dagarna och sen tog mamman honom vid 19 på kvällen, jag behövde ju dock inte ta något ekonomiskt ansvar. (2v på detta året var jag helt själv med honom då de var i verpan o åkte skidor :( )

Folk får det liksom att verka som ett nödvändigt ont att ha barn under 4 år o det tycker jag känns orättvist på något sätt..


Nödvändigt ont skulle jag inte vilja kalla det, men vist sjutton är det jobbigt (men jag skulle INTE vilja byta) Har ett barn på 2 år och ett på 2 månader. 2-åringen har precis blivit lätt att lägga (dvs, hon springer inte upp x antal ggr efter sänggåendet, utan ligger kvar i sin säng), och jag verkligen LÄNGTAR tills den lilla är likadan. Skulle glatt gå igenom en till graviditet och en till förlossning, men INTE en till period med småbarn som inte kommer till ro på kvällen. Nu har jag ändå tur, då yngsta dottern sover långa sammanhängande stunder (3-4 timmar på fm är inget ovanligt, 3 timmar i sträck på em/kväll och vaknar bara en gång varje natt), men man blir ändå sliten som småbarnsförälder (vilket du snart inser, det ÄR skillnad på att ta hand om andras barn hela dagar jämfört med att ta hand om sitt eget hela dygn;)) Allt jag skulle vilja ha nu är en hel dag bara för mig själv, men med tanke på att minsta dottern ammas så är det en omöjlighet. Egentiden blir i stort sett lika med noll när man har småbarn. En uppoffring jag gärna gör för mina barn, men inte lika gärna för ytterligare ett barn, iaf inte som det känns nu)
 
Sv: Gravid-vad gör jag nu????

Jag har världens snällaste unge men visst blir jag påverkad ändå. Inte som mamma åt min son utan relationen till min sambo, vår egen tid, vår fritid, ekonomin.

Jag hade gärna haft en barnflicka anställd. Det är ju så att allt anant måste skötas och fixas fast man har en bebis som man ska ta hand om 24 timmar om dygnet och som faktiskt styr allt. Vill bebisen ha mat så är de mat som gäller de går inte att gå ut och klippa gräset eller dammsuga hela huset då.

Gud vad jag saknar möjligheten att klippa gräs precis när jag vill!!! Måste ju vänta tills min man kommer hem från jobbet, för tänk om lillan vaknar när jag går där med hörselskydd på och brummande gräsklippare, då hör jag ju inte henne...:(
Likaså har vi en hel hög med kvistar som vi ska köra i kompostkvarnen, men det är ju samma sak där, och när min man kommer hem vill man ju gärna umgås hela familjen. varför kan inte dygnet ha 30 timmar isf bara 24???:angel:
 
Sv: Gravid-vad gör jag nu????

Vad jag vet har du inte fått ditt barn ännu? Vad får dig att tro att du ska vara så unik och uppleva allt annat så oerhört annorlunda än de flesta andra? Detta sagt som en vänlig och nyfiken fråga! I många diskussioner här vill du ta spjärn mot vad andra som har erfarenhet av egna barn tycker och jag kan på sätt och vis förstå att du vill det för då kan man ducka lite för det okända man står inför när man får barn. Men jag kan garantera dig att du inte kommer uppleva ansvaret för ditt eget barn som samma sak som det du upplevde när du var barnflicka.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
101
· Visningar
7 806
Senast: Palermo
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
12 924
Senast: Nixehen
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Fortsättning från VGV Kids. Vi träffade en sköterska på närakuten som verkade oroad. Hon verkade inte riktigt få grepp om varför han...
Svar
12
· Visningar
2 166
Ridning Hej! (det kanske är fel tråd men hoppas att det är ok) Min dotter har vid två tillfällen denna termin ramlat av en häst som har...
Svar
17
· Visningar
1 768
Senast: mamman
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp