Jag hade väl liknande resonemang kring det och ingen tanke på att gratulera någon (och det kommer jag nog inte göra framöver heller, just för hur det kan tolkas samt hur "firandet" används av kommersiella aktörer och så vidare) fram till just den här dagen, då jag hade en kort konversation med någon som verkligen inte har haft det lätt utifrån både kön, rasism och så vidare. Och då fick jag plötsligt ett helt nytt perspektiv, det gjorde också att jag påmindes om den klassiska dikten won't you celebrate with me, av Lucille Clifton:
won't you celebrate with me
won't you celebrate with me
what i have shaped into
a kind of life? i had no model.
born in babylon
both nonwhite and woman
what did i see to be except myself?
i made it up
here on this bridge between
starshine and clay,
my one hand holding tight
my other hand; come celebrate
with me that everyday
something has tried to kill me
and has failed