Så. En granne i porten bredvid mig har skaffat hund. En ung och redan gigantisk bullyhane som jag och min hund mötte för första gången för ett par veckor sedan. Det första jag tänkte när jag såg dom var "här kommer vi få problem", och mycket riktigt...
Som alltid när jag får hundmöten så bytte jag sida av vägen och rundade dom i en båge för att komma in i min port. Bullyn skällde, kastade sig i kopplet och försökte slita sig för att ta sig fram till oss så vi skyndade oss in.
Några dagar senare står dom utanför sin port när jag och min hund ska ut. Så fort bullyn ser oss så kastar han sig i kopplet, detta redan på långt avstånd. När han inte tar sig loss så hugger han istället husse och matte i mage och armar och sätter till slut käkarna i mattens arm. Jag ska bort till bilen så måste tyvärr passera, men går över till andra sidan vägen och passerar på så stort avstånd det går. Hinner tänka "hoppas han håller hårt som fan i kopplet" när bullyn lyckas slita sig och vrålandes springer fram till min hund. Jag reagerar på ren instinkt med att ta min egen hund bakom mig samtidigt som jag kliver fram mot bullyn och vrålar och gör mig stor. När den inte stannar så drämmer jag kopplet jag håller i framför nosen på hunden. Han kommer av sig och stannar lite förvånat och hussen hinner ikapp.
Hussen är förbannad för att jag försökt slå hans hund. Jag försöker förklara att jag inte var ute efter att skada hans hund (och inte gjorde det heller - jag träffade inte) utan att jag ville skrämma den för att jag inte ville ha fram den till min hund. Jag sa att jag var rädd för att det skulle bli slagsmål. Han skriker att hans hund är ung och aldrig skulle slåss. Jag säger att min hund är skitsur mot andra hundar och dessutom löper och att jag inte vill ha hans hund i närheten av min. Han skriker då att han ska sparka och slå min hund "den dag den springer fram till oss". Nånstans här brinner det till i skallen på mig och jag skriker åt honom att han är helt dum i huvudet och stampar där ifrån. Blev ett otroligt konstruktivt möte som ni hör
Sedan dess har jag varit rädd varje gång vi går ut, men har tack och lov sluppit möta dom igen förrän idag. Mannen har nu skaffat flexikoppel till sin hund han inte klarar av att hålla i med ett vanligt koppel. Idag började hunden vråla så fort den fick syn på oss och istället för att korta upp kopplet, försöka få kontakt med sin hund eller liknande så släppte ägaren ut hunden i flexits hela längd. Han tillät alltså sin hund att göra världens utfall mot oss, samtidigt som han själv stod och flinade. Jag upplevde situationen som extremt hotfull men lyckades ta min hund och skynda oss in innan något hände.
Ägaren har uppenbarligen noll vett eller hundvana och stackars hunden verkar vara sönderstressad. Lite fördomsfullt så gissar jag att hunden mest är en statussymbol. Jag vet inte alls hur jag ska hantera det, om vi bara hade mötts på promenader så skulle jag se till att gå stora omvägar bara. Men nu bor vi vägg i vägg och jag måste passera deras port för att ta mig in i min lägenhet eller ut till min bil. Tyvärr står ägarna ofta och "hänger" utanför sin port med hunden. Nu börjar det dessutom bli mörkt på kvällsrastningarna och jag är livrädd att inte upptäcka dom innan det är för sent. Jag tror inte att det går att prata och resonera med ägarna om min oro - snarare tror jag det förvärrar saken att dom vet om att jag är rädd för hunden. Det är väl just därför dom skaffat den tänker jag, för att den är tuff och folk känner sig rädda. (Obs jag är inte rädd för rasen i sig - har träffat flera trevliga. Dock livrädd för skador dom kan orsaka i fel händer.)
Hur går man vidare? Hur skyddar man sin hund och hur slipper man vara så jäkla rädd? Hur är bäst att agera nästa gång han sliter sig? Ett slagsmål med denna hund skulle troligen ge förödande skador både fysiskt och mentalt på min hund och det vill jag verkligen slippa...
Som alltid när jag får hundmöten så bytte jag sida av vägen och rundade dom i en båge för att komma in i min port. Bullyn skällde, kastade sig i kopplet och försökte slita sig för att ta sig fram till oss så vi skyndade oss in.
Några dagar senare står dom utanför sin port när jag och min hund ska ut. Så fort bullyn ser oss så kastar han sig i kopplet, detta redan på långt avstånd. När han inte tar sig loss så hugger han istället husse och matte i mage och armar och sätter till slut käkarna i mattens arm. Jag ska bort till bilen så måste tyvärr passera, men går över till andra sidan vägen och passerar på så stort avstånd det går. Hinner tänka "hoppas han håller hårt som fan i kopplet" när bullyn lyckas slita sig och vrålandes springer fram till min hund. Jag reagerar på ren instinkt med att ta min egen hund bakom mig samtidigt som jag kliver fram mot bullyn och vrålar och gör mig stor. När den inte stannar så drämmer jag kopplet jag håller i framför nosen på hunden. Han kommer av sig och stannar lite förvånat och hussen hinner ikapp.
Hussen är förbannad för att jag försökt slå hans hund. Jag försöker förklara att jag inte var ute efter att skada hans hund (och inte gjorde det heller - jag träffade inte) utan att jag ville skrämma den för att jag inte ville ha fram den till min hund. Jag sa att jag var rädd för att det skulle bli slagsmål. Han skriker att hans hund är ung och aldrig skulle slåss. Jag säger att min hund är skitsur mot andra hundar och dessutom löper och att jag inte vill ha hans hund i närheten av min. Han skriker då att han ska sparka och slå min hund "den dag den springer fram till oss". Nånstans här brinner det till i skallen på mig och jag skriker åt honom att han är helt dum i huvudet och stampar där ifrån. Blev ett otroligt konstruktivt möte som ni hör
Sedan dess har jag varit rädd varje gång vi går ut, men har tack och lov sluppit möta dom igen förrän idag. Mannen har nu skaffat flexikoppel till sin hund han inte klarar av att hålla i med ett vanligt koppel. Idag började hunden vråla så fort den fick syn på oss och istället för att korta upp kopplet, försöka få kontakt med sin hund eller liknande så släppte ägaren ut hunden i flexits hela längd. Han tillät alltså sin hund att göra världens utfall mot oss, samtidigt som han själv stod och flinade. Jag upplevde situationen som extremt hotfull men lyckades ta min hund och skynda oss in innan något hände.
Ägaren har uppenbarligen noll vett eller hundvana och stackars hunden verkar vara sönderstressad. Lite fördomsfullt så gissar jag att hunden mest är en statussymbol. Jag vet inte alls hur jag ska hantera det, om vi bara hade mötts på promenader så skulle jag se till att gå stora omvägar bara. Men nu bor vi vägg i vägg och jag måste passera deras port för att ta mig in i min lägenhet eller ut till min bil. Tyvärr står ägarna ofta och "hänger" utanför sin port med hunden. Nu börjar det dessutom bli mörkt på kvällsrastningarna och jag är livrädd att inte upptäcka dom innan det är för sent. Jag tror inte att det går att prata och resonera med ägarna om min oro - snarare tror jag det förvärrar saken att dom vet om att jag är rädd för hunden. Det är väl just därför dom skaffat den tänker jag, för att den är tuff och folk känner sig rädda. (Obs jag är inte rädd för rasen i sig - har träffat flera trevliga. Dock livrädd för skador dom kan orsaka i fel händer.)
Hur går man vidare? Hur skyddar man sin hund och hur slipper man vara så jäkla rädd? Hur är bäst att agera nästa gång han sliter sig? Ett slagsmål med denna hund skulle troligen ge förödande skador både fysiskt och mentalt på min hund och det vill jag verkligen slippa...
