Göra slut med släkting?

[Sleepy]

Helst skulle jag vilja slå henne på käften... folk är alldeles för snälla/mesiga)...

Säg ifrån in public. Det får bäst effekt och kan på sikt hjälpa mesarna att känna stöd i att någon ryter ifrån.

 

[Fossing]

Vet inte vad du ska göra men jag har också en sådan nära släkting. Det är jättesorgligt.
Jag säger till hen vad jag tycker när det är något som kan gå fel. Inte för att hen bryr sig, utan då är jag dum i huvudet istället. Men då har jag iallafall sagt ifrån. Idiotiska grejer som inte skadar någon ignorerar jag. Den dagen något kan (eller går) _verkligt_ fel tänker jag stötta och hjälpa alla närstående som blir inblandade, dock ej själva personen det handlar om.

Tyvärr är det i mitt fall barn inblandade och då måste personen ovan inkluderas för barnens skull. Fast jag egentligen vill vara bra mycket hårdare än vad jag är och totalbreaka med hen. Det får jag dock inte för min mamma och min sambo så jag "härdar ut".

 

[Rialavargen]

Hur gör man när en släkting beter sig som skit men det är svårt att undvika personen pga att den har nära relationer med närstående?
Känner att jag har fått mer än nog och skulle vilja breaka helt men det skulle inte funka pga att jag då måste breaka med hela släkten typ.
Personen beter sig som SKIT och har alltid gjort. Hon spelar martyr, tycker synd om sig själv, tänker endast på sig själv samt utnyttjar andra människor snällhet/flathet. Av ngn anledning finns det också personer i släkten som verkar tycka synd om människan.
Denna person är väldigt impulsiv. Träffade nån snubbe på nätet, sa upp sig och flyttade till honom hux flux. Lämnade då över sin tonårsson på en släkting eftersom hon "skulle börja sitt nya liv". När ngn ifrågasatte detta beteende tyckte personen att släkten aldrig unnade henne något, att vi borde vara glada över att hon nu äntligen hittat ngn osv. Allt handlar alltså om henne...
I samband med flytten till denne snubbe lånade hon pengar av släkt/vänner, ngt som hon aldrig verkar tänka på att återlämna. Min mamma har lagt 10 000 kr på sonens körkort men några körlektioner verkar det inte bli... Min bror la ut pengar för en resa och dessa har han inte sett röken av trots påminnelser. Till en annan släkting sa hon att hon hade dessa pengar på återbetalning men det var inget som hon ens frågat min bror om.... avtalet var att det skulle betalas direkt, men att han för enkelhetens skull betalade hela bokningen. Alla andra swishade sin del omgående.

När vi åkte på resan (som personen alltså inte ens betalat) så var hon den som tjatade mest om att hon skulle shoppa och om allt hon hade köpt.
Hon satt också varje middag och babblade om att hon nu skulle sluta jobba och bli "lyxfru" pga att hennes nye snubbe tjänade så bra. Detta tjatade hon alltså om inför alla som hon på olika sätt var skyldig pengar och som försörjde hennes tonårsson. Och middagen avslutades med att hon bara "ojdå jag hade visst vara 50 kr men vi får väl lägga ihop..." (vaddå VI??)

Helst skulle jag vilja slå henne på käften, men vad gör man? Problemet är naturligtvis att personen är helt sjuk i huvudet (i kombination med att folk är alldeles för snälla/mesiga)...

Min erfarenhet är att människor som har eller vill skaffa sig självinsikt är de människor som är svårast att ha en relation med.
Själv ligger jag lågt med dessa människor. Jag sätter mina gränser, och jag sätter dem tydligt. Jag motiverar inte alltid mina gränser för det brukar vara lönlönst och en grogrund till ogrundade konflikter.

 

[Sar]

Ja han har allt skriftligt i en konversation med henne, dock så är han alldeles för snäll för att gå så pass långt.
Dock är hans fru mindre glad på situationen (de har ju gemensam ekonomi) så det kanske kan driva på honom lite, förhoppningsvis!

Brorsans fru blev under resan så upprörd på kärringen när hon drog igång med sitt snack om shopping och "lyxfru-liv" att hon var tvungen att lämna rummet. Jag förstår henne! Hur kan människan sitta och skräna om sånt i ansiktet på henne när hon är skyldiga dem pengar som hon mer eller mindre stulit (ja, det är väl det man gör när man tar utan att lämna tillbaka och utan ngt lånelöfte?)

Jag hade nog inte kunnat hålla mig utan stillsamt undra hur i all världen hon tänker sig ett lyxhustrutillvaro när hon inte ens betalat igen andras utlägg för hennes del i resan....

För övrigt hade jag nog försökt hålla fred och inte aktivt gått in i bråk för att inte sabba stämningen de gånger man träffas.
Jag tror också att ett erbjudande om hjälp eller stöttning ( ej ekonomisk!) kanske kan göra så att hon öppnar sig och förstår att det är ett problem. Och att de som äger problemet är främst lånaren och utlånaren, vem vet, din moster kanske egentligen skäms men spelar över för att dölja detta?

 

[norrsol]

Har också en "sån där" i släkten.

Alltid mest synd om hen alltid hen som har det jobbigast i alla lägen. Missunnar andra framgång eller att någon får något hen vill ha.

Ovillig att hjälpa o lyssna om det inte gynnar hen någonting.

Finns inom den närmsta familjen. Att välja bort personen går inte riktigt. Och de värsta av allt är att alla verkar tassa på tå för hen i alla lägen.

Så om de är någon tröst.......du är inte ensam om knepiga släktrelationer.

 

[kryddelydd]

Hur gör man när en släkting beter sig som skit men det är svårt att undvika personen pga att den har nära relationer med närstående?
Känner att jag har fått mer än nog och skulle vilja breaka helt men det skulle inte funka pga att jag då måste breaka med hela släkten typ.
Personen beter sig som SKIT och har alltid gjort. Hon spelar martyr, tycker synd om sig själv, tänker endast på sig själv samt utnyttjar andra människor snällhet/flathet. Av ngn anledning finns det också personer i släkten som verkar tycka synd om människan.
Denna person är väldigt impulsiv. Träffade nån snubbe på nätet, sa upp sig och flyttade till honom hux flux. Lämnade då över sin tonårsson på en släkting eftersom hon "skulle börja sitt nya liv". När ngn ifrågasatte detta beteende tyckte personen att släkten aldrig unnade henne något, att vi borde vara glada över att hon nu äntligen hittat ngn osv. Allt handlar alltså om henne...
I samband med flytten till denne snubbe lånade hon pengar av släkt/vänner, ngt som hon aldrig verkar tänka på att återlämna. Min mamma har lagt 10 000 kr på sonens körkort men några körlektioner verkar det inte bli... Min bror la ut pengar för en resa och dessa har han inte sett röken av trots påminnelser. Till en annan släkting sa hon att hon hade dessa pengar på återbetalning men det var inget som hon ens frågat min bror om.... avtalet var att det skulle betalas direkt, men att han för enkelhetens skull betalade hela bokningen. Alla andra swishade sin del omgående.

När vi åkte på resan (som personen alltså inte ens betalat) så var hon den som tjatade mest om att hon skulle shoppa och om allt hon hade köpt.
Hon satt också varje middag och babblade om att hon nu skulle sluta jobba och bli "lyxfru" pga att hennes nye snubbe tjänade så bra. Detta tjatade hon alltså om inför alla som hon på olika sätt var skyldig pengar och som försörjde hennes tonårsson. Och middagen avslutades med att hon bara "ojdå jag hade visst vara 50 kr men vi får väl lägga ihop..." (vaddå VI??)

Helst skulle jag vilja slå henne på käften, men vad gör man? Problemet är naturligtvis att personen är helt sjuk i huvudet (i kombination med att folk är alldeles för snälla/mesiga)...

Utan att ha läst svaren i tråden.

Vilken tuff situation!
I verkligheten hade jag antagligen varit feg och stuckit huvudet i sanden; försökt se så lite som möjligt av personen i fråga och inte lyssnat när hon klagat och tyckt synd om sig. Och kokat inombords.

Det "vuxna" och egentligen begåvade är väl att berätta för personen att man tycker att hon är jobbig - men då måste man ju ha något konkret att ta upp. Det blir ju bara dumt att säga typ "jag tycker att du bara gnäller" för då blir man ju själv den otrevliga.

eller som sagt, se så lite som möjligt av personen. Om hon frågar dig varför du inte vill ses så är det väl mest renhårigt att uttrycka något om varför: "jag tycker att det är jobbigt att hantera dina klagomål" eller något liknande.

Skitsvårt!

 

[Remmer]

Prata er samman i släkten och uteslut henne om det är den åsikten som folk har.

 

[a1agnlju]

Min förhoppning är att alla snälla och hjälpsamma (flata) släktingar tillslut också får nog...

Dina snälla och hjälpsamma släktingar är vuxna människor och får lov att ta sina egna beslut. Du kan säga vad du tycker till släktingen och även till dina "snälla och hjälpsamma släktingar", men sedan är det respektive släkting som själv måste få sätta sin gräns tycker jag.

 

[athena_arabians]

Utan att ha läst svaren i tråden.

Vilken tuff situation!
I verkligheten hade jag antagligen varit feg och stuckit huvudet i sanden; försökt se så lite som möjligt av personen i fråga och inte lyssnat när hon klagat och tyckt synd om sig. Och kokat inombords.

Det "vuxna" och egentligen begåvade är väl att berätta för personen att man tycker att hon är jobbig - men då måste man ju ha något konkret att ta upp. Det blir ju bara dumt att säga typ "jag tycker att du bara gnäller" för då blir man ju själv den otrevliga.

eller som sagt, se så lite som möjligt av personen. Om hon frågar dig varför du inte vill ses så är det väl mest renhårigt att uttrycka något om varför: "jag tycker att det är jobbigt att hantera dina klagomål" eller något liknande.

Skitsvårt!

Jag ser det inte som att vara feg utan upprätthålla stämningen. Vid kalas etc är det faktiskt inte läge att ha en konfrontation. Ofta är det ju vid sådana tillfällen man träffas.

Jag har några nära släktingar som jag verkligen inte drar jämt med (en försökte tex få mamma att skriva på ett borgenslån när jag var tonåring, min konflikträdda mamma vägrade ). De vet vad jag tycker så de håller låg profil när jag och min kvinnliga kusin är i närheten (vi är rörande överens när det gäller dessa släktingar).

Går de över gränsen när vi är närvarande får de veta det, oavsett tillfälle. Dock händer det aldrig, jag och kusin är väl kända som lite av rivjärn

 

[EmmaW]

Sånt här är alltid svårt. Speciellt när man inte kan utesluta personen helt ur sitt umgänge med övriga släkten.
Mitt råd är att vara väldigt tydlig mot alla om att du inte vill ha nån kontakt med denna person. Att du inte vill prata om denna eller veta vad denna gör för det förändrar inget och du mår bättre av att inte veta. Att dom ska respektera detta men att du kan så klart hålla god min och uppföra dig om ni måste ses men att inget mer än så är aktuellt.
Ta sedan ett ärligt samtal med den berörda om det är möjligt. Ibland om inget annat går kan ett välformulerat sms, mail eller brev fungera med där du berättar precis hur du ser på saker och ting, känner och vilka gränser du sätter upp för din egen skull.
Ibland kan det vara lite påfrestade i början men lugna ner sig med tiden hos alla berörda om man visar att man står på sig i frågan.
Sen är alla människor olika och alla släkter med

 

[Hyacinth]

Sånt här är alltid svårt. Speciellt när man inte kan utesluta personen helt ur sitt umgänge med övriga släkten.
Mitt råd är att vara väldigt tydlig mot alla om att du inte vill ha nån kontakt med denna person. Att du inte vill prata om denna eller veta vad denna gör för det förändrar inget och du mår bättre av att inte veta. Att dom ska respektera detta men att du kan så klart hålla god min och uppföra dig om ni måste ses men att inget mer än så är aktuellt.
Ta sedan ett ärligt samtal med den berörda om det är möjligt. Ibland om inget annat går kan ett välformulerat sms, mail eller brev fungera med där du berättar precis hur du ser på saker och ting, känner och vilka gränser du sätter upp för din egen skull.
Ibland kan det vara lite påfrestade i början men lugna ner sig med tiden hos alla berörda om man visar att man står på sig i frågan.
Sen är alla människor olika och alla släkter med

Jag tror fullt och fast att man också måste hitta ett förhållningssätt till spana människor som gör att de inte suger energi. Man kan inte ta åt sig, bli upprörd och agera på alla dumheter utan försöka distansera sig så gott det går. Sen spelar det inte så stor roll om det är ex, familj, kollegor eller vad som.

 

[athena_arabians]

Jag tror fullt och fast att man också måste hitta ett förhållningssätt till spana människor som gör att de inte suger energi. Man kan inte ta åt sig, bli upprörd och agera på alla dumheter utan försöka distansera sig så gott det går. Sen spelar det inte så stor roll om det är ex, familj, kollegor eller vad som.

Ja, att bara släppa, tänka att de är jävla idioter och sedan gå vidare kommer man långt med. Som brukar sägas ofta här på Buke, varför låta dem bo hyresfritt i ens skalle?

 

[Inte_Ung]

Problemet är naturligtvis att personen är helt sjuk i huvudet

Det går inte över för att man bråkar med dem.
Det finns ingen bättring hos sådana att få utan bara egen överlevnad.
De ändrar sig inte så allt man kan göra är att hitta egna strategier för hur man skall förhålla sig till det så att det stör så litet som möjligt.

 

[Thomasine]

Jag har också en släkting som bor i sin offerkofta och med framgång lyckats utnyttja flera i familjen med dom typiska argumenten "ni har det så bra", "det är sååå synd om mig", "jag har sådan otur". Det gäller ekonomi, män, bostad, jobb etc.

Jag har inte varit så drabbad, jag bodde för långt bort och behövde inte träffa personen så ofta men jag vet att flera i familjen har varit dumma nog att låna ut pengar som de aldrig kommer att få se röken av. Jag förhåller mig så neutral jag kan när vi måste träffas och jag tillåter mig att utesluta henne i vissa sammanhang. Klagar hon till mig säger jag "jag hör vad du säger".

Jag har inget annat råd än neutralitet så långt möjlig, önskar fler i omgivningen kunde inta den hållningen.

 

[Efwa]

Min erfarenhet är att människor som har eller vill skaffa sig självinsikt är de människor som är svårast att ha en relation med.
Själv ligger jag lågt med dessa människor. Jag sätter mina gränser, och jag sätter dem tydligt. Jag motiverar inte alltid mina gränser för det brukar vara lönlönst och en grogrund till ogrundade konflikter.

En fråga; menar du inte "....att människor som INTE har, eller INTE vill skaffa sig självinsikt..."?

Självinsikt är väl bra tänker jag, precis som ödmjukhet. Jag har mest problem med de som inte har självinsikt, dvs de som inte tror att de beter sig dåligt eller inte vill veta att de beter sig dåligt eller inte hör när man säger att de beter sig dåligt eller har på sig offerkoftan.

 

[Rialavargen]

En fråga; menar du inte "....att människor som INTE har, eller INTE vill skaffa sig självinsikt..."?

Självinsikt är väl bra tänker jag, precis som ödmjukhet. Jag har mest problem med de som inte har självinsikt, dvs de som inte tror att de beter sig dåligt eller inte vill veta att de beter sig dåligt eller inte hör när man säger att de beter sig dåligt eller har på sig offerkoftan.

Vissa släktingar/vänner/bekanta går i terapi, de har utvecklat självinsikt, dvs har god uppfattning om sin egen personlighet.
De känner väl till sina mindre smickrande sidor, men har ofta en insikt om varför dessa sidor finns i deras personlighet, och är därmed ganska ödmjuka och ofta lite sorgsna inför detta.

Andra släktingar/vänner/bekanta undviker kategoriskt terapi eller egenhändig inventering av sin personlighet och har därmed ofta en mycket skev uppfattning om sin personlighet. Dessa människor har en tendens att ha beröringsskräck att samtala om sina negativa sidor. De går till anfall när man berör dessa, eller så är det som uttrycket det är som att hälla vatten på en gås. Det bara rinner av dem. Man når dem inte med sina argument.
Detta är min erfarenhet. Jag tror vi tänker ungefär på samma sätt @Efwa

 

[Efwa]

Vissa släktingar/vänner/bekanta går i terapi, de har utvecklat självinsikt, dvs har god uppfattning om sin egen personlighet.
De känner väl till sina mindre smickrande sidor, men har ofta en insikt om varför dessa sidor finns i deras personlighet, och är därmed ganska ödmjuka och ofta lite sorgsna inför detta.

Andra släktingar/vänner/bekanta undviker kategoriskt terapi eller egenhändig inventering av sin personlighet och har därmed ofta en mycket skev uppfattning om sin personlighet. Dessa människor har en tendens att ha beröringsskräck att samtala om sina negativa sidor. De går till anfall när man berör dessa, eller så är det som uttrycket det är som att hälla vatten på en gås. Det bara rinner av dem. Man når dem inte med sina argument.
Detta är min erfarenhet. Jag tror vi tänker ungefär på samma sätt @Efwa

Ja, för det är ju det andra stycket jag känner är de jobbiga att umgås med eller ha relation med. Jag upplever att de inte har någon självinsikt alls utan, som du skriver, har en egentillverkad sådan som inte stämmer överens med andras uppfattning av densamma.

Det första är de med insikt, skulle jag vilja säga och även om de kan vara sorgsna över det så känns det ändå lättare att ha att göra med en sådan människa.

Så vi tycker nog lika, antar jag.