Oj, trodde inte tråden skulle få så starka känslor med så många svar, så jag hinner inte med att svara en och en, så jag svarar så gott jag kan i ett allmänt inlägg.
Pappas sambo har haft det rätt jobbigt i tidigare förhållande, men det viktigaste i hennes liv har alltid varit hennes barn och barnbarn, det är det enda hon verkligt hållt hårt i, och de har en mycket bra relation. När nya familjer skapas, så blir det ju att olika folk ska samlas och man får anpassa sig. Jag vill inte förstöra hennes glädje, och jag vet att julen betyder mycket för henne. Eftersom de bor tillsammans uppstår ju följande att pappa vill inte ha folk hemma, medans hon älskar att ha dem hemma och pyssla om. De är olika där och en svår kompromiss för båda.
Tyvärr, för det är jobbigt, har hon valt att vända sig till mig med alla pappas och hennes problem. Jag har sagt ifrån att jag kan inte hjälpa dig, du är vuxen, och fungerar det inte er i mellan så är det du som får ta beslut om ditt/ert liv, hur och om du orkar leva med honom. Då säger hon alltid att jag älskar ju din pappa, men jag vet inte vad jag ska göra när han gör si och så, när han säger si och så. Jag brukar svara med att jag vet inte heller, du måste ta dina egna beslut och jag lever inte med honom.
Det är inte mitt ansvar att pappa mår dåligt, men som dotter i en liten släkt så självklart bryr jag mig om hur folk mår, och då menar jag både pappa, hans sambo, brorsans ungar.