Gnäll-ekonomitråd

[Roheryn]

Grejen är väl hur länge man måste offra det roliga nu, för stt få avbetalning senare?

5 år - helt ok
10 år - då bör det bättre boendet vara jäklar bra
15 år - Detta är typ 1/4 av mitt vuxna, aktiva liv. Känns orimligt.
20 år - HELL NO

Känns som att för boomers var det 5 år, nu lutar det mer mot 15...

Jag köpte som sagt min gård samma år som jag fyllde 50. En del verkar tycka att man nästan är död då, men jag ser ju framför mig ganska många år här. Och jag har inte satt hela livet på paus för att uppnå en gård heller - jag har bott och trivts i olika bostäder och platser, jag har haft hundar, hästar och andra djur, jag har varit gift och jag har skilt mig, jag har fått barn som jag fått se växa upp. Så det går ju faktiskt att låta livet pågå även om man inte är på "den perfekta platsen".

 

[Inte_Ung]

Jag tror att många av oss har missuppfattat tråden - vi har uppfattat det som att TS har ett problem som hen vill ha hjälp att lösa och vi har kommit med diverse olika förslag till lösning som TS har förkastat. För det var inte en lösning som var syftet med tråden, utan det som står i rubriken - att få gnälla över hur omöjligt det är!

Men det är ju inte omöjligt utan bara besvärligt.
Så jag tycker att gnället är obefogat.

 

[Roheryn]

Men det är ju inte omöjligt utan bara besvärligt.
Så jag tycker att gnället är obefogat.

Instämmer! Men jag tror inte att TS håller med oss.

 

[Inte_Ung]

Fast samtidigt blev du chockad när Voeux berättade vad deras månadskostnad ligger på. Det är inte direkt en hemlighet att bostadspriserna har ökat snabbare än lönerna

Ja men den bostaden är betydligt större.
Stort blir dyrt.
Men att det var så dyrt var en överraskning.

Ägd bostad måste ju inte ha den storleken och standarden.
Och så är vi tillbaka på prioriteringar.

Sonen bor litet

 

[Inte_Ung]

Instämmer! Men jag tror inte att TS håller med oss.

Det verkar inte så.
Det kan ju samtidigt vara skönt att vila i att det är omöjligt.
Då så behöver man inte göra något åt saken.
Ibland vill man inte bli väckt ur den bubblan.

 

[Stefffie]

Men varför ska vo bara acceptera och ta det för sanning att bostadsmarknaden blir sämre?
Ska inte grejer bli bättre över tid?

 

[Stefffie]

Det verkar inte så.
Det kan ju samtidigt vara skönt att vila i att det är omöjligt.
Då så behöver man inte göra något åt saken.
Ibland vill man inte bli väckt ur den bubblan.

Men det är ingen som sagt att set inte finns något att göra.

Sluta att skuldsatta enskilda individer när varje ekonomisk datapunkt stöder det faktum är "millenials" har det MYCKET svårare på bostadsmarknaden än tidigare generationer, att deras "Net Worth" är mindre än boomers och Gen X var vid samma ålder osv.

Det som händer i Sverige oxh andra länder är konsekvensen av att kapital har koncentrerats i allt högre grad bland en liten grupp individer oxh företag, och att den stora massan får nöja sig med mindre.

 

[sjoberga]

Det verkar inte så.
Det kan ju samtidigt vara skönt att vila i att det är omöjligt.
Då så behöver man inte göra något åt saken.
Ibland vill man inte bli väckt ur den bubblan.

Det är som vilket matematiskt problem som helst , för varje bivillkor som ställs upp så minskar lösningsmängden och ofta existerar den inte när man lagt upp ett par stycken. Däremot kan man alltid (nästan) hitta den närmaste lösningen givet de vikter man sätter på de olika villkoren.

 

[dobbis]

Däremot är det lättare idag att som kvinna köpa den gården hon alltid drömt om. Utan att vara beroende av en man. Jag hade tex knappast bott här idag för sådär en 100 år sedan. Inte utan giftemål.

Tack o lov!

 

[Roheryn]

Det är som vilket matematiskt problem som helst , för varje bivillkor som ställs upp så minskar lösningsmängden och ofta existerar den inte när man lagt upp ett par stycken. Däremot kan man alltid (nästan) hitta den närmaste lösningen givet de vikter man sätter på de olika villkoren.

Precis!

 

[Stefffie]

För mig låter det snarast orimligt att alla som ville, bara de bara investerade fem år, skulle kunna köpa en gård på de mest attraktiva platserna i landet. Det är liksom utopiskt i formen av att det inte finns så många gårdar/mark att tillgå där folk helst vill bo, även om man skulle lagstadga att ingen gård under fem hektar får kosta mer än två mille.

Men sluta häng upp dig på någon drömgård som knappt nämnt.

Jag tror majoriteten inte ens letar drömbiende eller livsboende, utan bara något rimligt.

Själv vill jag t.ex. ha en trerummare utan mer än kosmetiska renoveringsbehov, i ett läge där jag fortfarande kan ha kontakt med min sociala cirkel.
Jag är 33 och har jobbat heltid i 10 år. är det en orimlig förväntning tycker du?
För det är jäklar svårt och kommer med en stor finansiell risk att klara av den önskan.

 

[Mabuse]

Det är inte egen gård som är poängen. Du kan stoppa in eget hus, egen lägenhet med vettigt läge, ny bil eller vad du vill. Andemeningen är densamma oavsett.

Fast är det verkligen så? Det är ju normalt lite prisskillnad mellan en gård och en lägenhet t ex. Jag har råd med en lägenhet i Stockholmsområdet, men en gård där är såklart bara att glömma. Det är inte alls detsamma oavsett, skulle jag säga. ”Egen bostad” är för de flesta uppnåeligt, ”egen gård” är för ett fåtal.

Ny bil har vi en gång köpt, mina föräldrar aldrig. Om ens föräldrar på 70-talet utan ärvda medel köpte gård och ny bil, då skulle jag säga att de var mer välbeställda än genomsnittet. Eget radhus och begagnad bil känns väl mer mer som en normal nivå, då som nu.

 

[sjoberga]

Men sluta häng upp dig på någon drömgård som knappt nämnt.

Jag tror majoriteten inte ens letar drömbiende eller livsboende, utan bara något rimligt.

Själv vill jag t.ex. ha en trerummare utan mer än kosmetiska renoveringsbehov, i ett läge där jag fortfarande kan ha kontakt med min sociala cirkel.
Jag är 33 och har jobbat heltid i 10 år. är det en orimlig förväntning tycker du?
För det är jäklar svårt och kommer med en stor finansiell risk att klara av den önskan.

Om de bivillkoren delas av många andra med mer kapital och pengar så kanske det är en orimlig förväntan. Som att sätta cirkeln så snävt att man har 5 miljoner andra som gärna vill äga sitt boende i den.

Det känns inte som ett perfekt fungerande system, men det är lite svårt att se alternativet . Lottning till fasta priser?

 

[sjoberga]

Fast är det verkligen så? Det är ju normalt lite prisskillnad mellan en gård och en lägenhet t ex. Jag har råd med en lägenhet i Stockholmsområdet, men en gård där är såklart bara att glömma. Det är inte alls detsamma oavsett, skulle jag säga. ”Egen bostad” är för de flesta uppnåeligt, ”egen gård” är för ett fåtal.

Ny bil har vi en gång köpt, mina föräldrar aldrig. Om ens föräldrar på 70-talet utan ärvda medel köpte gård och ny bil, då skulle jag säga att de var mer välbeställda än genomsnittet. Eget radhus och begagnad bil känns väl mer mer som en normal nivå, då som nu.

Men det är också olika runt landet. Min gård motsvarar en halvrisig tvårummare som bostadsrätt i närmaste stad. (Däremot är driftskostnaderna och underhållsbehovet väsensskilda också.)

 

[Lickety]

Men sluta häng upp dig på någon drömgård som knappt nämnt.

Fast tråden handlar ju om en mindre gård - jag citerar ur trådstarten "halvvettig"- nära någon av våra tre största städer och i ungefär sexmiljonersklassen?

 

[SiZo]

Fast är det verkligen så? Det är ju normalt lite prisskillnad mellan en gård och en lägenhet t ex. Jag har råd med en lägenhet i Stockholmsområdet, men en gård där är såklart bara att glömma. Det är inte alls detsamma oavsett, skulle jag säga. ”Egen bostad” är för de flesta uppnåeligt, ”egen gård” är för ett fåtal.

Ny bil har vi en gång köpt, mina föräldrar aldrig. Om ens föräldrar på 70-talet utan ärvda medel köpte gård och ny bil, då skulle jag säga att de var mer välbeställda än genomsnittet. Eget radhus och begagnad bil känns väl mer mer som en normal nivå, då som nu.

Det är faktiskt mindre prisskillnad än vad man kan tro. Det finns liksom gott om lägenheter som kostar mer än 4 miljoner också. En av mina väninnor köpte en för 6,5 miljon för ett halvår sedan. En liten trea med liten balkong. Med renoveringsbehov.

Det finns billigare ja. Absolut. Men då har vi ofta ordentlig avgift istället, 5000+ per månad. Sämre läge. Stort renoveringsbehov. Stökigt område om vi pratar under två miljoner.

 

[sjoberga]

Jag tycker för övrigt att man får gnälla på buke ändå när man ser att man ställt upp ett problem som saknar lösning. Jag gnäller på jobbet ibland när det händer att ens tänkta tekniska lösning aldrig kommer att fungera. Ofta är det en massa dumma bivillkor uppställda av fysikaliska lagar som är problemet.

Först blir man less över att man inte insåg det tidigare (och till och med tänka tanken att kan inte bara världen tweakas lite), sen jobbar man vidare tills man har en lösning på problemet genom att anpassa kraven till de fundamenta man identifierat. Och blir jäkligt nöjd när man lyckas även om det inte är den drömlikt perfekta lösning man fick för sig kunde uppnås.

 

[Blyger]

Fast tråden handlar ju om en mindre gård - jag citerar ur trådstarten "halvvettig"- nära någon av våra tre största städer och i ungefär sexmiljonersklassen?

10 ha är inte en mindre går längre heller...

Det är faktiskt mindre prisskillnad än vad man kan tro. Det finns liksom gott om lägenheter som kostar mer än 4 miljoner också. En av mina väninnor köpte en för 6,5 miljon för ett halvår sedan. En liten trea med liten balkong. Med renoveringsbehov.

Det finns billigare ja. Absolut. Men då har vi ofta ordentlig avgift istället, 5000+ per månad. Sämre läge. Stort renoveringsbehov. Stökigt område om vi pratar under två miljoner.

Vi köpte lägenhet i Enköping, 2,5 a, centralt riktigt bra pendlingsläge. Hade 1 h dörr till dörr till jobbet i Sthlm. Kostade strax över miljonen, fint skick, totalkostnad på typ 5000-6000:- med lån, amortering och avgift. Samma som när vi bodde i studentlägenheten, men krävde en lite insats.

Ingen kötid, pengar över att spara till gården trots att vi sålde med noll i vinst.

 

[SiZo]

Men det är ju inte omöjligt utan bara besvärligt.
Så jag tycker att gnället är obefogat.

Min mamma sparade under typ ett år och fick pengar till sitt hus. Av pengarna för det huset köpte de senare gården de har nu.

Jag kan inte göra samma sak. För det huset hon sparade under ett år till är idag värt 6+ miljoner. Hon sparade ett år. Jag kommer behöva spara minst 20 år eftersom jag inte har råd med för hög månadskostnad. I

Hur kan du inte se att detta gör ENORM skillnad?

10 ha är inte en mindre går längre heller...

Vi köpte lägenhet i Enköping, 2,5 a, centralt riktigt bra pendlingsläge. Hade 1 h dörr till dörr till jobbet i Sthlm. Kostade strax över miljonen, fint skick, totalkostnad på typ 5000-6000:- med lån, amortering och avgift. Samma som när vi bodde i studentlägenheten, men krävde en lite insats.

Ingen kötid, pengar över att spara till gården trots att vi sålde med noll i vinst.

Hur länge sedan är detta? När jag har kikat så är det absolut lägsta jag har hittat gett mig en månadskostnad på 12 000. Med dagens ränteläge. Sedan ska man klara av högre också. Och spara samtidigt.

 

[starcraft]

Jag håller med om att bostadsmarknaden är galen och definitivt om man vill vara i storstadsregionerna. Men jag upplever det som att det utmålas som att tidigare generationer kunde göra allt som önskas utan problem och nuvarande har allt emot sig och så är det inte. Trådstarten haltar lite i jämförelserna (v90 kan man få för strax under 500’ ny, det tog mer än ett par månader att tjäna ihop pengarna till en ny bil även på 70-talet osv). Mina föräldrar kunde inte köpa en gård för två miljoner med mycket mark utan nämnvärt renoveringsbehov på rimligt pendlingsavstånd till Stockholm när de var i min ålder. Inte ens för 2 mille på den tiden, ännu mindre för det 2 mille idag skulle vara värt då. De köpte en villa under 90-talet med höga räntor och stort renoveringsbehov och sålde dessutom radhuset innan med förlust. Skulle faktiskt inte vilja byta med dem även om de idag ser ut att ha det bra - de har fått jobba hårt för det också. Det är jättedåligt att det är så svårt att ta sig in på bostadsmarknaden, men generell levnadsstandard skulle jag knappast påstå är sämre idag än det var då. Vi bor större idag än vi gjorde förut, vi äger mer saker, reser mer osv.

Livet är orättvist, men samtidigt så missar man ibland när man ser en del runt omkring sig som har det man själv vill ha vad de har offrat och kompromissat på vägen, det är lätt att bara se slutresultatet. Jag drömmer om ett radhus häromkring, men den ekonomin kommer jag troligen inte ha på egen hand eftersom jag jobbat deltid i ett yrke med dåligt betalt och utbildat mig ”försent” till något med okej lön så min lön räcker ändå inte till och min sambo är inte road av ett radhus. Å andra sidan hade varken min mamma eller mormor haft råd att köpa radhus på egen hand när de var i min ålder, så kan inte påstå att det var bättre förr heller.