Glöm inte bort era vänner när ni blir föräldrar...

[FadeAway]

Vi har ett par bekanta som innan de skaffade barn bjöd in oss med premissen ni kan väl lämna bort barnen (de bor ett par mil från mina föräldrar) så kan ni komma hit och dricka vin. Nu när de har barn också så är hela familjen välkommen. Det senare känns avsevärt mycket trevligare

 

[Narcissa]

Svarar flera: men nu läser ni inte vad jag skriver utan nåt helt annat - klart det blir obegripligt då.
Det handlar inte om massa jobb, krav eller underhåll.

Det handlar om att överhuvudtaget träffa min make.
Det handlar om att komma förbi nån gång sedan vi köpte gård, för två år sen, nästgårds till hens arbetsplats.
Om inte = helt okej. Men då ska man inte förvänta sig att jag hjälper dem att flytta till sitt nya hus liksom.

Jag håller med dig. Tycker det låter helt sinnessjukt att inte hinna hälsa på.
Jag tänker som så att om folk har så himla mycket att göra bara för att de fått en unge så får de väl ha det men de kan glömma att jag finns kvar som vän sen när det passar igen.

 

[aiquen]

Det där tycker jag är så himla trist, respektlöst och inte ok!

Det är ju som att bara prata häst om det finns någon som har häst i sällskapet? Trots en eller flera inte har det och inte är ett dyft intresserade. Eller att bara mala på om sin hobby vad det nu än är.

Jag tycker allt att man får anpassa sig så att alla i umgänget är ok med det.
Barn kan de prata om när det bara är föräldrar runt bordet.
Om det inte är någon rolig incident som har inträffat, som alla förstår och kan skratta åt!

Jag har flera barnlösa kompisar som säger precis som du och känner ett utanförskap.
Det kan ju dessutom vara förknippat med stor sorg? Har två som är förtvivlade över att de aldrig kan få barn, och de är väldigt känsliga för sådana situationer. Men det klampas ofta bara på, inte sällan får de frågor om saken, eller pikar.

Jag förstår vad du menar, men riktigt så känner jag ändå inte att mina vänner bara maler på. Samtidigt som det väl egentligen inte är så konstigt om en del kommer att handla om graviditeter och småbarnslivet eftersom det numera är det liv flera av dem lever.

Jag kan ändå förstå det, även om jag vad gäller den biten inte kan vara delaktig på samma sätt, utan att de för den skull pratar helt över huvudet på mig. Samt att det som sagt kan väcka tankar och känslor i sig att de plötsligt hamnat på ett helt annat ställe än jag i livet. Men jag känner inte att jag kan klandra dem för det.

Min poäng är väl helt enkelt att jag kan förstå att barn kan påverka även vänskapsrelationer, men att man nog som vän till speciellt nyblivna föräldrar får ha viss förståelse för att saker kan förändras. Utan att det alltså behöver vara någons "fel".

 

[Ray]

Har oxå blivit bortprioriterad av vänner som skaffat barn eller ny kärlek.
Och det kan vara jobbigt och verkligen skaka om livet om det var någon som stog en nära. Handlar i min erfarenhet inte om att vännen inte vill umgås alls utan mer om att de som någon redan kommenterat går så långt in i sin bubbla med familj/ kärlek att ingen annan får plats. Och det är väl ok men som vän svider det...

 

[Kattennizze]

Jag håller med dig. Tycker det låter helt sinnessjukt att inte hinna hälsa på.
Jag tänker som så att om folk har så himla mycket att göra bara för att de fått en unge så får de väl ha det men de kan glömma att jag finns kvar som vän sen när det passar igen.

Jo så tänkte jag också innan jag fick barn. Och visst tar jag ledigt en kväll men då får pappan till barnen passa dem och det är krävande som satan att vara själv med tre barn med autistiska drag. Vi har inga andra så vi får vackert vänta tills barna är tillräckligt stora.

 

[Görel]

Om du menar varför jag tog upp det nu med henne? Jag hade tänkt låta allihopa bara rinna ut i sanden.
Men nu ska hen flytta och ville bjuda in till flytthjälp, med husesyn och barnpassning.
I min värld blev det totalt bakochfram, för de vet ju inte ens hur jag bor eller vem jag byggt upp mitt liv med liksom.

Jag förstår dig precis! Hon vill utnyttja dig men är helt ointresserad av hur din tillvaro ser ut.

Klart att man förstår att kontakten inte blir densamma med vänner som har små barn, det handlar ju inte om kvantitet i umgänget utan kvalitet. Att ringa en kvart då och då, slänga iväg ett mail eller sms och visa lite intresse för den andra personen. Att hålla igång en relation behöver inte betyda att man ses långa stunder, det handlar om intresse för den andra personen och ett ömsesidigt givande och tagande.

 

[skiesabove]

Har oxå blivit bortprioriterad av vänner som skaffat barn eller ny kärlek.
Och det kan vara jobbigt och verkligen skaka om livet om det var någon som stog en nära. Handlar i min erfarenhet inte om att vännen inte vill umgås alls utan mer om att de som någon redan kommenterat går så långt in i sin bubbla med familj/ kärlek att ingen annan får plats. Och det är väl ok men som vän svider det...

Är inte vännerna lite väl tungt "belastade" då?

Varför svider det? Kan du inte bara glädjas åt din väns nya familj och gå vidare?

 

[Ray]

Är inte vännerna lite väl tungt "belastade" då?

Varför svider det? Kan du inte bara glädjas åt din väns nya familj och gå vidare?

Visst går man vidare.
Men om det inte svider är det ju ingen vän som betydde något speciellt? Klart det känns om någon man spenderat mycket tid och många tankar med försvinner ur ens liv.

 

[Badger]

Svarar alla: Tack för feedback i tråden. Alltid bra med olika perspektiv - det är väl därför man startar en tråd på buke.

En del tycker säkert att jag är hemsk, och så kan det kanske vara.
För min del känns det bättre nu när jag fått sätta saker i skrift och vända och vrida på dem från olika perspektiv. För mig var det här helt enkelt såpass traumatiskt att jag behövde skriva av mig lite.

Jag kan absolut se din poäng. Jag har många barnfria vänner och de verkar definitivt se sina, andra, vänner försvinna på löpande band när de skaffar barn, det brukar dock vara vid andra eller tredje barnet det händer. De får väldigt lite tid över. En del i deras egna beslut att inte skaffa barn själva enligt uppgift.

(Kanske en del i mitt beslut att stanna vid ett. Jag tror jag underhåller mina vänner någorlunda ok jag försöker i alla fall och att det dessutom blir bättre nu när han är äldre. De jobbar ju mycket själva också och reser. Har inga personliga erfarenheter från andra sidan men folk verkar börja se lite glasögda ut vid nr 3 onekligen.)

 

[Badger]

Ja, det var just det jag gjorde, därav tråden. Nåväl, nu är ju saken utredd och tydlig, och det är ju bra i alla fall.

Vad svarade hon?

 

[Lickety]

Vad svarade hon?

När vi kommit förbi livspusselförklaringarna så gick det i huvudsak ut på att hon prioriterade familjen, och om det är rätt eller fel beslut får framtiden utvisa. Att jag inte var den enda vännen som blivit gravt försummad. I den stilen.

 

[Badger]

När vi kommit förbi livspusselförklaringarna så gick det i huvudsak ut på att hon prioriterade familjen, och om det är rätt eller fel beslut får framtiden utvisa. Att jag inte var den enda vännen som blivit gravt försummad. I den stilen.

Aha, ok! Då var hon helt på det klara med hur hon prioriterade i alla fall

 

[skiesabove]

Visst går man vidare.
Men om det inte svider är det ju ingen vän som betydde något speciellt? Klart det känns om någon man spenderat mycket tid och många tankar med försvinner ur ens liv.

Vi kanske lägger olika betydelse i "svider". Givetvis är sorg rimligt, men "svid" har för mig mer ilska och bitterhet i sig än sorg.

 

[Snurrfian]

En mer allmän reflektering så var det enklare att hälsa på vänner med barnen när de var tillräckligt små för att inte ha några egna åsikter. Numera ha de en massa åsikter och massor av egna aktiviteter som även kräver engagemang av mig och maken.
Sen blir det kanske ännu svårare för mig personligen eftersom jag har valt att plugga heltid (med pendlingstid dessutom) och jobbar halvtid, så var det det där ideella arbetet som också tar en hel del tid och så skulle jag vilja hinna med det jag tycker är roligt också.
Det gör att mitt umgänge är snävare idag, en del vänner umgås jag mer med eftersom våra barn gärna umgås, delar aktiviteter och vi som föräldrar har samma hobby. Andra försöker jag hålla någon kontakt med men känner att vi glider isär, mycket för att jag inte kan hitta tiden och energin att ta mig iväg.
Jag var nog nära den berömda väggen ett tag här under vårvintern, men har lyckats bromsa upp en del grejer och prioriterat bort andra så att jag får andningspauser, men vi har inte bjudit hem några vänner på hela vintern i princip. Sen har vi tack och lov vänner som gärna bjuder hem oss, eller som vi kan stämma möte med ute på en restaurang, vilket gör att vi ändå har kunnat ha lite socialt umgänge, kravlöst.

 

[ameo]

För mig är det självklart att livspussel, inställning och prioriteringar förändras när man får barn
Vissa barn är dessutom mer krävande än andra och bara för att femtielva andra föräldrar lyckas få ihop livet med kompisar, caféfika och umgänge så betyder det inte md automatik att alla andra lyckas med samma sak.
Några vänner hinner man umgås lite med för att man råkar ha samma intresse och därför hamnar på samma ställen ibland (alternativt att barnen sysslar med samma aktiviteter). Vissa vänner behåller man även om man bara träffas en gång om året och i övrigt bara håller kontakt via sporadiska chat-mess på quizkampen eller wordfeud. Andra vänner glider man helt enkelt ifrån för att man har så olika prioriteringar. Och det är så det fungerar genom hela livet, barn eller inte.

Visst finns det vänner som gör sig till ex-vänner genom att gå upp fullständigt i sin nya partner eller familj och strunta i sina gamla vänner. Ser man att det håller på att hända för att partnern är hårt styrande kan man skicka ett meddelande och tala om att man finns där den dag vännen bestämmer sig för att gå därifrån, om vännen vill det då. Är det å andra sidan självvalt från vännens sida så tough shit, man blev bortvald helt enkelt. Sånt är livet, bara att acceptera och gå vidare även om det känns tråkigt att mista den man trodde var en BFF.

Sen är det måhända en klyscha, men faktum kvarstår att det är svårt att veta hurdant man själv kommer agera som nybliven förälder innan man har provat. Man kan ha de bästa intentioner, som sen går käpprätt åt helvete av en eller annan anledning. Livet på en pinne, helt enkelt...
Det är lätt att döma andra innan man gått en mil eller tio i deras skor.

 

[Lingon]

Jag kan absolut se din poäng. Jag har många barnfria vänner och de verkar definitivt se sina, andra, vänner försvinna på löpande band när de skaffar barn, det brukar dock vara vid andra eller tredje barnet det händer. De får väldigt lite tid över. En del i deras egna beslut att inte skaffa barn själva enligt uppgift.

(Kanske en del i mitt beslut att stanna vid ett. Jag tror jag underhåller mina vänner någorlunda ok jag försöker i alla fall och att det dessutom blir bättre nu när han är äldre. De jobbar ju mycket själva också och reser. Har inga personliga erfarenheter från andra sidan men folk verkar börja se lite glasögda ut vid nr 3 onekligen.)

Kanske är därför jag inte ser några problem med att ha barn och hinna med mina kompisar? Jag har ett barn och det är självvalt. Ser det som att jag har det bästa av två världar :-) Fler barn hade begränsat mig för mycket. Det hade jag inte trivts med alls!

 

[hoppsann]

När vi kommit förbi livspusselförklaringarna så gick det i huvudsak ut på att hon prioriterade familjen, och om det är rätt eller fel beslut får framtiden utvisa. Att jag inte var den enda vännen som blivit gravt försummad. I den stilen.

Vi får hoppas att ni slipper ifrån kommentarer om varför ingen hör av sig/ blir bjudna på något längre fram.
Lite onödigt att försvara sig med att du inte är den enda som har blivit försummad. Skulle det få dig att känna dig bättre?
Du skulle ha frågat vilka av deras gravt försummade vänner, som dom hade tänkt skulle hjälpa dom med flytten?

Det känns som att de kommer bli väldigt ensamma, förmodligen kommer de att skaffa ett umgänge runt barnens jämnårigas föräldrar. Vilket ju inte är samma sak som att välja sina egna vänner. Men ett medvetet val.

Blir lite förbaskad ändå, du och din man är ju en familj i mina ögon. Varför är deras familj mer värd?
Det positiva är ju att du inte behöver lägga mer energi där, du har fått svart på vitt att ni inte passar i deras liv längre.
Det känns säkert redan bättre nu när du vet hur landet ligger!

 

[Badger]

Vi får hoppas att ni slipper ifrån kommentarer om varför ingen hör av sig/ blir bjudna på något längre fram.
Lite onödigt att försvara sig med att du inte är den enda som har blivit försummad. Skulle det få dig att känna dig bättre?
Du skulle ha frågat vilka av deras gravt försummade vänner, som dom hade tänkt skulle hjälpa dom med flytten?

Det känns som att de kommer bli väldigt ensamma, förmodligen kommer de att skaffa ett umgänge runt barnens jämnårigas föräldrar. Vilket ju inte är samma sak som att välja sina egna vänner. Men ett medvetet val.

Blir lite förbaskad ändå, du och din man är ju en familj i mina ögon. Varför är deras familj mer värd?
Det positiva är ju att du inte behöver lägga mer energi där, du har fått svart på vitt att ni inte passar i deras liv längre.
Det känns säkert redan bättre nu när du vet hur landet ligger!

En kollega sa att halva anledningen till att få barnen att spela lagsport, läs ishockey och fotboll, var att stå och nätverka längs med matchkanten och skaffa vänner med barn i barnens ålder.
Man kan liksom växla in de gamla vännerna mot nya kanske.

 

[hoppsann]

En kollega sa att halva anledningen till att få barnen att spela lagsport, läs ishockey och fotboll, var att stå och nätverka längs med matchkanten och skaffa vänner med barn i barnens ålder.
Man kan liksom växla in de gamla vännerna mot nya kanske.

Absolut!
Och jag gissar på att TS vän satsar på det.

Jag behållit mina gamla vänner och tillför nya i mån av tid.
Har dock inte en enda vän bland alla de jag i alla år har träffat längs idrottssargen.
Däremot har jag träffat massor av trevliga bekanta som jag har gjort/gör trevliga saker med.
Men de känner inte mig på riktigt, de känner idrottsföräldern. Lite som med mina kollegor som känner jobbversionen av mig?

Inga jag ringer mitt i natten om hästen har kolik, eller ber om flytthjälp.