Gasar men bromsen ligger i

Jag försöker vara aktiv och fixa och dona, men det tar emot. Det känns som om jag gasar men inte lagt ur handbromsen. Jag har i alla fall gjort en sådd med strandkål och en med två sorters chili. Det kliar i fingrarna att fortsätta så, men det är för tidigt för tidigt att så det jag tänkt mig. Så jag får hålla mig.

Jag skulle behöva ta tag i min hushållsbokföring. Jag ligger efter sjukt mycket, men igår lyckades jag bokföra två veckor. Tar jag två veckor om dagen så är jag ikapp om två veckor. Jag har ju t.ex. ingen aning om vad katterna kostar i månaden, eftersom jag inte bokfört de utgifter jag haft. Kan vara bra att veta sånt. Nu kan jag bara göra en gissning.

Senaste elräkningen var en chock. Den var tredubbelt så hög mot månaden innan. Hoppsan. Så nu har jag stängt av luftvärmepumpen och eldar med ved i stället. Det blir så klart mer jobb med det, men jag lider ingen brist på ved. Räknar inte med att det syns på räkningen förrän nästnästa månad då jag var så sen på det.

Jobbsökandet går sådär. Jag skulle vilja få iväg massor med ansökningar, typ en om dagen minst, men det lyckas jag inte med. Jag skulle behöva börja på gym också så att jag faktiskt skulle klara vissa jobb. Men jag vet inte hur jag ska kunna motivera mig till det för tänk om jag ändå inte får ett sådant jobb och då har jag tränat i onödan. Vet inte vad det kostar heller.

Såg förresten ett jobb idag där man skulle jobba hemifrån. Man skulle kunna visa upp godkänt gymnasiebetyg i svenska och engelska om man kom på intervju. Det kan inte jag. I gymnasiet pluggade jag inte engelska. Och även om jag lärt mig engelska på egen hand efteråt så vete tusan om jag vill ha det som språk när jag jobbar. I don´t think so.

 

[SkorpSmulan]

Ja det är en riktigt humoristisk stämning i tråden!

Visst är det lätt att skratta åt vissa saker och ta andra på blodigt allvar

 

[Fraggel_Tess]

Ett fett problem är att folk tar sig friheten att trycka förslag i ansiktet på mig men som jag inte bett om. Allt vore frid om jag slapp sånt.

Trycka förslag i ansiktet? Du ber om förslag emellanåt men när det inte faller dig i smaken så är det bu och bä! Det känns som du behöver ett wake up call. Kanske lägga fokus på annat än dagbok eftersom vi verkar bara få dig må sämre. Skriv av dig i ett Word dokument med tankar.

 

[Wille]

Det är lätt avhjälpt, det har flera föreslagit varje gång det kommer upp. Skriv i en blogg utan kommentarer. Någonstans måste du ju gilla uppmärksamheten du får eftersom du fortsätter.

Jag skriver för att få finnas. Att sitta ensam är tärande. Jag känner mig osynlig när jag sitter ensam, att jag liksom inte får finnas. Men kanske jag inte borde få finnas. Det känns så.

 

[Gnist]

Jag skriver för att få finnas. Att sitta ensam är tärande. Jag känner mig osynlig när jag sitter ensam, att jag liksom inte får finnas. Men kanske jag inte borde få finnas. Det känns så.

Man "finns" ju lika mycket på en blogg och där slipper man kommentarer, tips och diskussion iom att man själv styr över om folk ska kunna ge respons eller inte på vad än man skrivit.

 

[Daff]

Trycka förslag i ansiktet? Du ber om förslag emellanåt men när det inte faller dig i smaken så är det bu och bä! Det känns som du behöver ett wake up call. Kanske lägga fokus på annat än dagbok eftersom vi verkar bara få dig må sämre. Skriv av dig i ett Word dokument med tankar.

Eller så gör @Wille som hon vill och du gör något annat än att lösa hennes tråder eftersom det tydligen för dig upprörd?

Jag fattar verkligen inte vad som är så svårt med att backa av och sluta engagera sig om man märker att man gör den andra personen ledsen.

 

[Noxos]

Vill inte skriva om det för då blir det väl ett jävla tjafs igen.

Det är ok. Du behöver inte skriva det. Men kanske du kan tänka det och berätta för ev psykolog eller liknande?

 

[Wille]

Det är ok. Du behöver inte skriva det. Men kanske du kan tänka det och berätta för ev psykolog eller liknande?

Psykologen och jag pratar om det.

 

[Thaliaste]

Ja självklart ingen kan tvinga TS till att göra ngt. MEN att på allvar säga en kort promenad innebär LIDANDE då tänker iallafall jag rent krasst att personen inte kan ha haft så jättestora motgångar här i livet.

Det är såklart inte ngn ”tävling” i vem som har det jobbigast. Men jag har full förståelse för att den inställningen kan vara jobbig att hantera för många som kanske har och har haft väldigt stora motgångar och begränsningar i livet

Fast det kanske också handlar om hur man använder ord? Själv säger jag extremt sällan att jag hatar något, för mig är det jättestarkt och jag har svårt att ens komma på något jag verkligen hatar. Men många andra använder det lite nu och då för sånt de helt enkelt ogillar, utan att lägga någon mening att de VERKLIGEN ogillar just detta mycket mer än allt annat. Jag har många gånger hört folk som menar att man säger inte att någon mat är äcklig, det är "inte gott". Osv.

Här var den exakta ordalydelsen "ett slags lidande" så jag tycker nog att det finns utrymme för tolkning i det, och att det är du själv som lägger in jämförelsen och tolkningen att promenader skulle vara det värsta som hänt i livet.

 

[karamelldrottningen]

Jag söker alla jobb jag har en chans att få. Jag har inte råd att vara kräsen.

Jag fattar inte varför folk vill tvinga mig att träna när jag inte vill. Tycker jag varit tydlig med det.

Det fanns en tid när jag gick promenader, sprang, red, yogade. Men inget av det där gav mig något. Eller ja, ridning var kul, men nu vill inte ödet att jag ska rida. Det är väl inte meningen att jag ska kunna göra roliga saker.

Nu bor du i Tjotaheiti men hade vi bott närmare varandra hade jag varit en sån där jobbig typ som hade lurat ut dig på promenader

 

[Wille]

Nu bor du i Tjotaheiti men hade vi bott närmare varandra hade jag varit en sån där jobbig typ som hade lurat ut dig på promenader

Tack! Hade varit trevligt med sällskap.

 

[Myrten]

Alla måste inte köra en astung häcksax. Alla måste inte gräva. Alla måste inte stå och vingla på en stege och få spån i ögonen. Alla måste inte ligga på knä i timmar.
[...]

Nu vet jag att du inte vill ha ett fysiskt jobb, men om det skulle bli så tror jag inte att det nödvändigtvis behöver bli så jobbigt som det verkar. Mitt jobb innehåller samtliga ovanstående moment eller varianter av dem. Jag gräver - bland annat på knä, hanterar en del tunga redskap, det virvlar damm och grus och får ibland stå i obekvämt eller ostadigt och dokumentera samtidigt. Det är definitivt jobbigt - men de allra flesta blir ganska snabbt starkare och kan ta det hela bättre. Ett par månader in i säsongen brukar de flesta vara ganska vältränade, oavsett status när vi gick ut. Samt har hittat ett lämpligt tempo och fått bättre teknik.

Sen bör väl arbetsgivare inom din bransch ha skyddsutrustning? Bra knäskydd gör stor skillnad och om det virvlar spån finns skyddsglasögon (jag räddades själv av visiret på min hjälm när jag träffades av stensplitter för några år sedan - hade varit enögd idag om det inte varit nedfällt). Vingla på en stege låter som något för skyddsombudet att se över.

Nu vet jag att du helst vill ha ett jobb som inte är så fysiskt, men om du skulle få ett fysiskt jobb behöver det inte betyda att det blir överdjävligt jobbigt hela tiden bara för att det känns så efter en kortare tid.

För övrigt är det ju toppenbra att du fått in ett gäng ansökningar samtidigt som du gjorde klart utbildningen och redan fått komma på intervju och blivit kallad till ytterligare en!

 

[Sel]

Jag försöker vara aktiv och fixa och dona, men det tar emot. Det känns som om jag gasar men inte lagt ur handbromsen. Jag har i alla fall gjort en sådd med strandkål och en med två sorters chili. Det kliar i fingrarna att fortsätta så, men det är för tidigt för tidigt att så det jag tänkt mig. Så jag får hålla mig.

Jag skulle behöva ta tag i min hushållsbokföring. Jag ligger efter sjukt mycket, men igår lyckades jag bokföra två veckor. Tar jag två veckor om dagen så är jag ikapp om två veckor. Jag har ju t.ex. ingen aning om vad katterna kostar i månaden, eftersom jag inte bokfört de utgifter jag haft. Kan vara bra att veta sånt. Nu kan jag bara göra en gissning.

Senaste elräkningen var en chock. Den var tredubbelt så hög mot månaden innan. Hoppsan. Så nu har jag stängt av luftvärmepumpen och eldar med ved i stället. Det blir så klart mer jobb med det, men jag lider ingen brist på ved. Räknar inte med att det syns på räkningen förrän nästnästa månad då jag var så sen på det.

Jobbsökandet går sådär. Jag skulle vilja få iväg massor med ansökningar, typ en om dagen minst, men det lyckas jag inte med. Jag skulle behöva börja på gym också så att jag faktiskt skulle klara vissa jobb. Men jag vet inte hur jag ska kunna motivera mig till det för tänk om jag ändå inte får ett sådant jobb och då har jag tränat i onödan. Vet inte vad det kostar heller.

Såg förresten ett jobb idag där man skulle jobba hemifrån. Man skulle kunna visa upp godkänt gymnasiebetyg i svenska och engelska om man kom på intervju. Det kan inte jag. I gymnasiet pluggade jag inte engelska. Och även om jag lärt mig engelska på egen hand efteråt så vete tusan om jag vill ha det som språk när jag jobbar. I don´t think so.

Jag ligger också superefter med sådden. En hel månad jämfört med hur det vanligtvis brukar vara, och jag vet inte riktigt varför. Det är jättekul när jag väl är ute i "trädgården" och röjer och pysslar men vägen dit är liksom lång. Jag tror det är den sunkiga vintern och vädret och generella läget som spökar. Det blir ju så ibland. Kul att du kommit igång i alla fall!

Jag tror inte alls att du behöver gå på gym eller träna för att jobba som till exempel parkarbetare. Står det "god fysisk form" eller whatever är min upplevelse att man ska vara hyfsat frisk och hel och kunna röra på sig, det tror jag att du kan, sedan arbetar man sig i form sas. När jag började om med stallarbete på heltid efter flera år som maskinförare tappade jag typ femton kilo på ett halvår och svettades som en gris de första tre veckorna men sedan var det vardag igen - samma sak när jag började på hotellet efter tolv veckors sjukskrivning med bruten arm. Visst tog det lite längre för högerarmen att hinna ikapp, men jag tror på något vis att det var en hälsosammare igångsättning än gymmet ändå. Du har säkert god grundfysik efter ridningen och yogan och allt det där, särskilt som du säger att du inte får ont av att vara stillasittande heller.

 

[åke]

Fast det kanske också handlar om hur man använder ord? Själv säger jag extremt sällan att jag hatar något, för mig är det jättestarkt och jag har svårt att ens komma på något jag verkligen hatar. Men många andra använder det lite nu och då för sånt de helt enkelt ogillar, utan att lägga någon mening att de VERKLIGEN ogillar just detta mycket mer än allt annat. Jag har många gånger hört folk som menar att man säger inte att någon mat är äcklig, det är "inte gott". Osv.

Här var den exakta ordalydelsen "ett slags lidande" så jag tycker nog att det finns utrymme för tolkning i det, och att det är du själv som lägger in jämförelsen och tolkningen att promenader skulle vara det värsta som hänt i livet.

Jag har med slutat hata allt. Det finns tillräckligt med hat i samhället ändå. Ska man hata allt på blir man bara negativ till slut.

 

[Fraggel_Tess]

Eller så gör @Wille som hon vill och du gör något annat än att lösa hennes tråder eftersom det tydligen för dig upprörd?

Jag fattar verkligen inte vad som är så svårt med att backa av och sluta engagera sig om man märker att man gör den andra personen ledsen.

Upprörd blir jag inte, men jag förstår inte varför man gång på gång ber om råd och sen förkastar. Tycker bara det är förbenat synd att inte man inte vill försöka förändra och leva ett trevligare liv. Jag har själv sett nattsvart, tappat lusten till det mesta till och med leva men så kom det folk och drog av plåstret och rent av gav mig skäll och bad mig skärpa mig. Men jag önskar TS lycka till jag ska inte engagera mig mer i detta för klappa medhårs är då inte min grej!

 

[Lobelia]

Upprörd blir jag inte, men jag förstår inte varför man gång på gång ber om råd och sen förkastar. Tycker bara det är förbenat synd att inte man inte vill försöka förändra och leva ett trevligare liv. Jag har själv sett nattsvart, tappat lusten till det mesta till och med leva men så kom det folk och drog av plåstret och rent av gav mig skäll och bad mig skärpa mig. Men jag önskar TS lycka till jag ska inte engagera mig mer i detta för klappa medhårs är då inte min grej!

Kan du inte släppa det, det börjar bli tjatigt?

 

[åke]

Kan du inte släppa det, det börjar bli tjatigt?

Kan du inte läsa människa??

 

[SkorpSmulan]

Upprörd blir jag inte, men jag förstår inte varför man gång på gång ber om råd och sen förkastar. Tycker bara det är förbenat synd att inte man inte vill försöka förändra och leva ett trevligare liv. Jag har själv sett nattsvart, tappat lusten till det mesta till och med leva men så kom det folk och drog av plåstret och rent av gav mig skäll och bad mig skärpa mig. Men jag önskar TS lycka till jag ska inte engagera mig mer i detta för klappa medhårs är då inte min grej!

Ingenstans i trådstarten står det att hon vill ha råd.

Det är även skillnad på att klappa medhårs och att förstå att personen man försöker ge råd inte fungerar som man själv gör.

 

[Wille]

Nu vet jag att du inte vill ha ett fysiskt jobb, men om det skulle bli så tror jag inte att det nödvändigtvis behöver bli så jobbigt som det verkar. Mitt jobb innehåller samtliga ovanstående moment eller varianter av dem. Jag gräver - bland annat på knä, hanterar en del tunga redskap, det virvlar damm och grus och får ibland stå i obekvämt eller ostadigt och dokumentera samtidigt. Det är definitivt jobbigt - men de allra flesta blir ganska snabbt starkare och kan ta det hela bättre. Ett par månader in i säsongen brukar de flesta vara ganska vältränade, oavsett status när vi gick ut. Samt har hittat ett lämpligt tempo och fått bättre teknik.

Sen bör väl arbetsgivare inom din bransch ha skyddsutrustning? Bra knäskydd gör stor skillnad och om det virvlar spån finns skyddsglasögon (jag räddades själv av visiret på min hjälm när jag träffades av stensplitter för några år sedan - hade varit enögd idag om det inte varit nedfällt). Vingla på en stege låter som något för skyddsombudet att se över.

Nu vet jag att du helst vill ha ett jobb som inte är så fysiskt, men om du skulle få ett fysiskt jobb behöver det inte betyda att det blir överdjävligt jobbigt hela tiden bara för att det känns så efter en kortare tid.

För övrigt är det ju toppenbra att du fått in ett gäng ansökningar samtidigt som du gjorde klart utbildningen och redan fått komma på intervju och blivit kallad till ytterligare en!

Jag har knäskydd. Såna där man trär i en ficka i byxbenen. Kostade en hundring. Men de funkar inte. Anledningen är att alla byxor är så förbenat långa och knäskydden hamnar på smalbenen. Så jag får ideligen dra upp byxbenen för att knäskydden ska hamna över knäna.

Jag tycker alla stegar är otäcka.

Jag ligger också superefter med sådden. En hel månad jämfört med hur det vanligtvis brukar vara, och jag vet inte riktigt varför. Det är jättekul när jag väl är ute i "trädgården" och röjer och pysslar men vägen dit är liksom lång. Jag tror det är den sunkiga vintern och vädret och generella läget som spökar. Det blir ju så ibland. Kul att du kommit igång i alla fall!

Jag tror inte alls att du behöver gå på gym eller träna för att jobba som till exempel parkarbetare. Står det "god fysisk form" eller whatever är min upplevelse att man ska vara hyfsat frisk och hel och kunna röra på sig, det tror jag att du kan, sedan arbetar man sig i form sas. När jag började om med stallarbete på heltid efter flera år som maskinförare tappade jag typ femton kilo på ett halvår och svettades som en gris de första tre veckorna men sedan var det vardag igen - samma sak när jag började på hotellet efter tolv veckors sjukskrivning med bruten arm. Visst tog det lite längre för högerarmen att hinna ikapp, men jag tror på något vis att det var en hälsosammare igångsättning än gymmet ändå. Du har säkert god grundfysik efter ridningen och yogan och allt det där, särskilt som du säger att du inte får ont av att vara stillasittande heller.

Jag är tacksam för att jag har en så frisk kropp.

Men nu har jag ingen styrka eller kondition kvar.

Upprörd blir jag inte, men jag förstår inte varför man gång på gång ber om råd och sen förkastar. Tycker bara det är förbenat synd att inte man inte vill försöka förändra och leva ett trevligare liv. Jag har själv sett nattsvart, tappat lusten till det mesta till och med leva men så kom det folk och drog av plåstret och rent av gav mig skäll och bad mig skärpa mig. Men jag önskar TS lycka till jag ska inte engagera mig mer i detta för klappa medhårs är då inte min grej!

Jag har ALDRIG bett om råd i mina dagbokstrådar. Därför blir det också så jävla fel när folk ger mig råd jag inte vill ha. Hade jag velat ha råd skulle jag göra inlägg i diskussionsforumet i stället.

 

[Youma]

Jag är tacksam för att jag har en så frisk kropp.

Men nu har jag ingen styrka eller kondition kvar.

Det räcker väldigt långt, man bygger även kondition och styrka på jobbet.

Anledningen till att det är bra att träna mer utöver jobbet, är att man får en "energireserv", så man inte är tvärtrött direkt när man kommer hem från jobbet. Men många varken hinner eller orkar ta sig tid att träna utöver jobbet, och även om det inte är optimalt, så går det ju det med.

Jag undrar, om du hade fått ett garanterat trädgårdsjobb till april, hade det motiverat dig som ett mål att jobba mot, att få bättre kondis och styrka innan arbetsstart?

 

[Saeta]

men så kom det folk och drog av plåstret och rent av gav mig skäll och bad mig skärpa mig.

Bara för att det funkade för dig så betyder inte det att det funkar för andra. För mig låter just detta som att be en person med brutet ben att springa milen.