Gasar men bromsen ligger i

Jag försöker vara aktiv och fixa och dona, men det tar emot. Det känns som om jag gasar men inte lagt ur handbromsen. Jag har i alla fall gjort en sådd med strandkål och en med två sorters chili. Det kliar i fingrarna att fortsätta så, men det är för tidigt för tidigt att så det jag tänkt mig. Så jag får hålla mig.

Jag skulle behöva ta tag i min hushållsbokföring. Jag ligger efter sjukt mycket, men igår lyckades jag bokföra två veckor. Tar jag två veckor om dagen så är jag ikapp om två veckor. Jag har ju t.ex. ingen aning om vad katterna kostar i månaden, eftersom jag inte bokfört de utgifter jag haft. Kan vara bra att veta sånt. Nu kan jag bara göra en gissning.

Senaste elräkningen var en chock. Den var tredubbelt så hög mot månaden innan. Hoppsan. Så nu har jag stängt av luftvärmepumpen och eldar med ved i stället. Det blir så klart mer jobb med det, men jag lider ingen brist på ved. Räknar inte med att det syns på räkningen förrän nästnästa månad då jag var så sen på det.

Jobbsökandet går sådär. Jag skulle vilja få iväg massor med ansökningar, typ en om dagen minst, men det lyckas jag inte med. Jag skulle behöva börja på gym också så att jag faktiskt skulle klara vissa jobb. Men jag vet inte hur jag ska kunna motivera mig till det för tänk om jag ändå inte får ett sådant jobb och då har jag tränat i onödan. Vet inte vad det kostar heller.

Såg förresten ett jobb idag där man skulle jobba hemifrån. Man skulle kunna visa upp godkänt gymnasiebetyg i svenska och engelska om man kom på intervju. Det kan inte jag. I gymnasiet pluggade jag inte engelska. Och även om jag lärt mig engelska på egen hand efteråt så vete tusan om jag vill ha det som språk när jag jobbar. I don´t think so.
 

Om att ligga i en hammock, äta frukt, odla lite är drömmen, då är frågan är hur man ska uppnå målet. Ett alternativ är att bli självförsörjande i så stor utsträckning som möjligt och skära alla utgifter som finns. Så lite extra inkomster, honung, hemsida etc är tillräckligt för att klara sig ekonomiskt. I Sverige är vi så lyckligt lottade att vi har fri/subventionerad sjukvård och läkemedel så man inte behöver ge avkall på sin hälsa. Sedan kan man naturligtvis inte äta vilken mat man vill eftersom sött, kakor, choklad osv är dyrt. Men man får väga hammocken mot chokladen. Planera hela sitt liv efter de ekonomiska villkor man lever under. Ställa av bilen under sommaren och cykla de mil som behövs. Kör bil en gång i månaden för att handla mat osv. Koka in, sylta, safta, odla potatis och andra rotfrukter som räcker året runt.

Eftersom TS är målinriktad och inte vill utföra aktiviteter utan ett konkret mål så är målet att realistiskt organisera sitt liv för att ligga i hammocken fn. Och sedan vänta ut pensionsåldern och garantipensionen som inte blir särskilt stor(?) men mer än honung och hemsida ger.
 
Eftersom TS är målinriktad och inte vill utföra aktiviteter utan ett konkret mål så är målet att realistiskt organisera sitt liv för att ligga i hammocken fn. Och sedan vänta ut pensionsåldern och garantipensionen som inte blir särskilt stor(?) men mer än honung och hemsida ger.

Jag tänker att det kan vara långt och krokigt mellan aktivitet och målet, så man upplever inte att man kommer närmare.
Ett sätt är då att bryta upp det hela i delmål, men det behöver nog vara så att varje delmål är meningsfullt nog.

Vad som är meningsfullt och bra delmål vet ju bara TS.
Jag tänker, om Wille vill, så delar jag med mig av vad jag tänker att man kanske kan göra. Men varför ska jag bli putt om Wille säger att det inte funkar för hen? Det är ju inte mitt liv, det är Willes.

Sen är det ibland så att ens första tanke är att " Nej, jag vill inte, det funkar inte!" men sen så försöker man nån gång senare och det är ok. Eller så funkade det iaf inte.


Man kan också drömma om saker som aldrig kommer att bli, det är ett "safe space" i huvet där allt är bra och skönt och perfekt. Ibland drömmer jag så om en hästgård, där är allt bra och fint, inga hästar blir sjuka eller står i lervälling upp till knäna en trist vinter. Jag kommer aldrig jobba på att "drömmen" ska bli verklighet, för att det är en verklighet som bara finns på film. Men drömma får man, om vad som helst :)
 
Enkelt fixat, låt bli att läsa och skriva. Det här är Ts dagbokstråd. Vad Ts vill med sin dagbokstråd är upp till hen.

Kram till dig också. Det finns möjlighet att kommentera och det gäller ju dig med du behöver inte läsa det jag skriver. Jag tycker det är tragiskt att man inte vill leva mer utan inget är bra. Ena efter andra förslaget ratas det känns som TS vill ha ett liv som består av att hitta fel. Vi har ett liv och då får man ta vara på det innan det är för sent.
 
Kram till dig också. Det finns möjlighet att kommentera och det gäller ju dig med du behöver inte läsa det jag skriver. Jag tycker det är tragiskt att man inte vill leva mer utan inget är bra. Ena efter andra förslaget ratas det känns som TS vill ha ett liv som består av att hitta fel. Vi har ett liv och då får man ta vara på det innan det är för sent.
Ett fett problem är att folk tar sig friheten att trycka förslag i ansiktet på mig men som jag inte bett om. Allt vore frid om jag slapp sånt.
 
Det är något som liksom ingår i att skriva en öppen dagbok för alla att läsa. Väljer man att dela med sig så väljer man per automatik den inbyggda funktionen att folk kan svara och ofta också gör det.
Men det är ju knappast mitt fel att folk blir sura för att jag inte säger ja tack och amen.
 
Ett fett problem är att folk tar sig friheten att trycka förslag i ansiktet på mig men som jag inte bett om. Allt vore frid om jag slapp sånt.
Jag tror att folk ger dig förslag för dom vill att du ska må bättre. Det kom flera förslag i mattråden som du faktiskt vågade prova! Det var ju ett steg framåt.
Att leva är kämpigt, det är slitigt ibland.
Frågan kanske inte är vad du vill göra, utan hur du vill må?
Istället för att säga "det går inte" så kanske du kan välja ett förslag och prova i en vecka? Sätt målet lågt: att gå 5 min / dag tex.
Livet är ingen tävling. Du blir inte friskare av att ha orimliga mål.
Jag är inte frisk. Jag kanske aldrig kommer sluta att medicinerna. Men det gör inget. För det har gett mig livskvalitet. Men vägen dit var lång. Och ibland var jag tvungen att göra saker som var extremt jobbiga och svåra. Jag vann inga priser. Men jag fick tillbaka mig själv.
 
Jag tror att folk ger dig förslag för dom vill att du ska må bättre. Det kom flera förslag i mattråden som du faktiskt vågade prova! Det var ju ett steg framåt.
Att leva är kämpigt, det är slitigt ibland.
Frågan kanske inte är vad du vill göra, utan hur du vill må?
Istället för att säga "det går inte" så kanske du kan välja ett förslag och prova i en vecka? Sätt målet lågt: att gå 5 min / dag tex.
Livet är ingen tävling. Du blir inte friskare av att ha orimliga mål.
Jag är inte frisk. Jag kanske aldrig kommer sluta att medicinerna. Men det gör inget. För det har gett mig livskvalitet. Men vägen dit var lång. Och ibland var jag tvungen att göra saker som var extremt jobbiga och svåra. Jag vann inga priser. Men jag fick tillbaka mig själv.
Men jag har ju mitt eget sätt att vara och agera. Jag vill inte vara en nickedocka som bara säger ja tack och amen. Jag är hyfsat intelligent och behöver inte folk som tänker åt mig. Känner mig lite dumförklarad när jag får råd upptryckta i ansiktet på mig. Och ju mer folk pressar desto mer på tvären blir jag. Vill inte vara lydig och undergiven. Det sänker mitt egenvärde.
 
Ett diskussionsforums primära syfte är att diskutera, om folk blir sura är det deras skit att ta hand om, inte din. Hindra folk från att reagera är svårt däremot.
Fast mina inlägg är i dagboksdelen. Det finns inget att diskutera där.
 
Men jag har ju mitt eget sätt att vara och agera. Jag vill inte vara en nickedocka som bara säger ja tack och amen. Jag är hyfsat intelligent och behöver inte folk som tänker åt mig. Känner mig lite dumförklarad när jag får råd upptryckta i ansiktet på mig. Och ju mer folk pressar desto mer på tvären blir jag. Vill inte vara lydig och undergiven. Det sänker mitt egenvärde.
Vad tror du hade hjälpt dig?
För jag håller med om att du är intelligent!
 
Fast mina inlägg är i dagboksdelen. Det finns inget att diskutera där.
Uppenbarligen är det det eftersom det blir en diskussion. Du skriver en öppen dagbok på ett diskussionsforum, det i sig är en inbjudan till diskussion. I en privat pappersdagbok eller en blogg utan kommentarsfunktion så hade kommentarer inte varit ett alternativ.

Väljer du att skriva på Buke väljer du kommentarer. Sen är du fri att plocka bort alla i och för sig.
 
Om en person har brutit ett ben är det ingen som säger att "jag har det minsann också lite jobbigt i ena armen, men jag tog mig i kragen och for ut och joggade, då borde du också kunna göra det."
Alla förstår att man inte kan jogga med ett brutet ben.
Det är samma sak med hinder pga psykisk ohälsa, det är inte bara att rycka upp sig eller ta sig i kragen. Även om person 1.2.3 och fyra kunde så är förutsättningarna för person 5 helt annorlunda.

Även om det springer ur välvilja blir det en väldigt elak ton på många inlägg.
Jag förstår verkligen att @Wille blir tvärsöver, ledsen och känner sig påhoppad.
Det är så många inlägg.
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Efter ett par månaders inaktivitet pga min trasiga arm och insikten om hur svag och förstörd armen blev av inaktiviteten, samt hotet om...
Svar
0
· Visningar
769
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp