Gasar men bromsen ligger i

Jag försöker vara aktiv och fixa och dona, men det tar emot. Det känns som om jag gasar men inte lagt ur handbromsen. Jag har i alla fall gjort en sådd med strandkål och en med två sorters chili. Det kliar i fingrarna att fortsätta så, men det är för tidigt för tidigt att så det jag tänkt mig. Så jag får hålla mig.

Jag skulle behöva ta tag i min hushållsbokföring. Jag ligger efter sjukt mycket, men igår lyckades jag bokföra två veckor. Tar jag två veckor om dagen så är jag ikapp om två veckor. Jag har ju t.ex. ingen aning om vad katterna kostar i månaden, eftersom jag inte bokfört de utgifter jag haft. Kan vara bra att veta sånt. Nu kan jag bara göra en gissning.

Senaste elräkningen var en chock. Den var tredubbelt så hög mot månaden innan. Hoppsan. Så nu har jag stängt av luftvärmepumpen och eldar med ved i stället. Det blir så klart mer jobb med det, men jag lider ingen brist på ved. Räknar inte med att det syns på räkningen förrän nästnästa månad då jag var så sen på det.

Jobbsökandet går sådär. Jag skulle vilja få iväg massor med ansökningar, typ en om dagen minst, men det lyckas jag inte med. Jag skulle behöva börja på gym också så att jag faktiskt skulle klara vissa jobb. Men jag vet inte hur jag ska kunna motivera mig till det för tänk om jag ändå inte får ett sådant jobb och då har jag tränat i onödan. Vet inte vad det kostar heller.

Såg förresten ett jobb idag där man skulle jobba hemifrån. Man skulle kunna visa upp godkänt gymnasiebetyg i svenska och engelska om man kom på intervju. Det kan inte jag. I gymnasiet pluggade jag inte engelska. Och även om jag lärt mig engelska på egen hand efteråt så vete tusan om jag vill ha det som språk när jag jobbar. I don´t think so.

 

[Lobelia]

Jag har lärt mig att jag inte kan vänta på att jag ska "få lust" att göra saker. Jag har fått acceptera att jag aldrig kommer "få lust att städa" eller "njuta av den sköna känslan när det är klart". Det finns massvis med saker jag verkligen ogillar att göra och som jag bokstavligt får tvinga mig själv till att sköta. Jag får helt enkelt sätta bestämma mig för en tid när uppgiften ska göras och göra den då, oavsett hur motigt det känns. Oavsett om det gäller att diska, laga mat, eller träna
Som nu, kvart över 12. Då ska jag ut och springa. Jag avskyr det. Jag kommer inte få nån runners high. Det är tjugo minuter jag hundra gånger hellre skulle vilja ligga här och skriva och skulle jag vänta tills jag får lust att springa så kommer det aldrig att hända.

Det är så med mycket i mitt liv. Det måste stoppas in i ett schema i mitt huvud, annars kommer jag inte göra det.

Ja det här med att ta dig i kragen och bara gör det funkar för vissa, det kan också fungera för många enstaka gånger men sen blir muren för hög. Skulle du sagt till en överviktig att det bara är att bestämma sig så går man ner i vikt? Eller någon som är ledsen/deprimerad att det bara är att skratta och le så blir man genuint glad?

Du menar säkert väl men troligen har du aldrig upplevt ett motstånd som säger att det bara inte går, hade du det hade du varit en aning mer ödmjuk i dina råd.

 

[Lobelia]

Nu har jag det, men inte under de 25 första åren av mitt liv. Jag är efter medicin, kbt och mycket eget arbete inte deprimerad längre. Men eftersom min grundpersonlighet är mörk så är det ett ständigt pågående arbete att inte återfalla, förmodligen liknade nån med beroendeproblematik. Jag får ha strategier för att inte trilla dit, till exempel kortare semesterar så att jag inte "bara är hemma och tar det lugnt" till exempel. Så ja, nu har jag livslust.

Och om någon sagt åt dig för 25år sen att bara rycka upp dig så hade det funkat och du bara gjort det och sen var det bra? Det är det du säger när du säger att det bara är att göra det.

 

[escodobe]

Och om någon sagt åt dig för 25år sen att bara rycka upp dig så hade det funkat och du bara gjort det och sen var det bra? Det är det du säger när du säger att det bara är att göra det.

Det är absolut inte det jag säger?
Du måste ha läst mitt inlägg som fan läser biblen typ.

Jag säger att NU så är sättet jag kan göra det genom att sätta en tid då jag gör det oavsett om jag vill det eller ej. Jag kan inte vänta på att jag får lust att göra saker ens 15 år efter det att jag blev frisk.
Min hjärna funkar inte så och jag har fått hitta lösningar runt det.

 

[escodobe]

Ja det här med att ta dig i kragen och bara gör det funkar för vissa, det kan också fungera för många enstaka gånger men sen blir muren för hög. Skulle du sagt till en överviktig att det bara är att bestämma sig så går man ner i vikt? Eller någon som är ledsen/deprimerad att det bara är att skratta och le så blir man genuint glad?

Du menar säkert väl men troligen har du aldrig upplevt ett motstånd som säger att det bara inte går, hade du det hade du varit en aning mer ödmjuk i dina råd.

Du har fattat inlägget helt fel.

 

[Lobelia]

Det är absolut inte det jag säger?
Du måste ha läst mitt inlägg som fan läser biblen typ.

Jag säger att NU så är sättet jag kan göra det genom att sätta en tid då jag gör det oavsett om jag vill det eller ej. Jag kan inte vänta på att jag får lust att göra saker ens 15 år efter det att jag blev frisk.
Min hjärna funkar inte så och jag har fått hitta lösningar runt det.

Men ändå ger du budskapet, bara bestäm dig. Det funkar inte så för alla.

 

[escodobe]

Men ändå ger du budskapet, bara bestäm dig. Det funkar inte så för alla.

Ehh. Det är absolut inte det budskapet jag menat att ge.
Jag beskriver hur min vardag ser ut för mig, idag.

Släpp det, jag har absolut inte någonstans skrivit att det ska funka så för TS

 

[escodobe]

Ehh. Det är absolut inte det budskapet jag menat att ge.
Jag beskriver hur min vardag ser ut för mig, idag.

Släpp det, jag har absolut inte någonstans skrivit att det ska funka så för TS

För att förtydliga eftersom det blev missuppfattat

Ett av de viktigaste strategierna för mig i vardagen nu som frisk och " tillräckligt normalfunfgerande' (eller snarare det som gör att jag är det) är alltså just att "bestämma en tid" för att hantera motståndet. Tex jag är hungrig en lördag, men timmarna går eftersom jag inte tar tag i det. Just mat (eller snarare brist på) är en av de situationer som lättast skjuter ned mig i en destruktiv negativ spiral som kommer förstöra hela helgen.

Mitt knep då är att sätta en tid nån timme framåt tex 14.10.

För att bara sätta igång och göra det funkar ju inte - då hade jag gjort det för tre timmar sedan när jag först blev hungrig och inte nu när min hjärna stängt ned och inte kan fatta beslut och all mat är äcklig och jobbig att laga.

Jag behöver alltså en deadline när min vilja är låg.