G
Gelatin
Sv: Går inte att ha lös.
Visst min hund ser mig absolut som en leksak, det är därför han har tävlat i lydnad och spår med mycket bra resultat och kan gå fot helt lös mitt i stan (ja, det har han gjort) :smirk:
Det Gnist skrev var mycket bra förklarat (och jag har sett innan på forumet att Gnist verkar vara duktig på det här med hundar men jag vill ändå framföra min åsikt) om hur man skulle göra men jag tror ändå inte att detta är en metod som borde användas på alla hundarna. Självklart ska man inte stå tyst och bara se hunden försvinna.
Min hund hade man som sagt inte kunnat jaga efter även om det inte innebär att man ska fånga den. Min hund kan nämligen springa så snabbt att han är borta innan man ens hinner öppna munnen, hur visar man då misstycke om hunden inte ens hör en eftersom den är för långt bort?
Även om min hund inte är en sån som springer bort så skulle jag inte kunna skälla och springa efter min hund. Visst, jag testade en gång innan jag satte på linan. Resultated blev en hund som fattade att jag var förbannad och därför inte vågade komma till mig utan sprang med svansen mellan benen och inte ens vågade titta på mig. Då han väl stannade så har jag aldrig sett en så ömklig hund, såg ut som att han trodde att jag skulle slå till honom vilken sekund som helst (ALDRIG använt fysisk bestraffning på en hund!).
Inte fan kom han nästa gång heller, han var ju rädd...
Finns så många metoder och av de jag testat så är det alltid att vara steget före som är bäst.
Tycker inte om då en metod påstås fungera bara man gör det rätt. Resultatet blir då att många hundar får lida i onödan.
Beror självklart på hur känslig hunden är. Min hund kan se på mina ansiktsuttryck vad han ska göra och jag behöver väldigt sällan prata med honom.
Ska man springa efter och skälla på hunden även om den beter sig som min gjorde? Jag kan lova att om jag hade fortsatt med det hade det resulterat i en hund som aldrig mer gått att ha lös.
För mig fungerade det med lina, för trådskaparen kanske något annat, det är bara ett tips.
Jag har haft både schäfer, haft hand om en rotweiler och nu cockerspaniel (haft 4 st i släkten). Cockerspanielnarna har varit klart tuffast i psyket. Sen vet jag inte hur det är överlag, en cockerspaniel är inte så vek som den ser ut. Sen så är väl kanske inte cockerspaniel överlag lika hårda som schäfer och rotweiler.
Alla hundar går inte säga till genom att skrika på dem, min hund blir som sagt rädd och bara ännu värre.
Jag behöver aldrig ta tag i eller ens höja rösten åt min hund. Han kollar på mig ofta, har alltid koll på vart jag är och när jag stannar så kommer han som ett skott mot mig och ser vad som ska hända.
Jag har tävlat honom i spår och lydnad och även provat agility, många har sagt att de aldrig sett en hund som varit så glad hela tiden och lättlärd.
Lät en instruktör visa lite saker med honom för resten av gruppen. Gick inte alls. Min hund som är van vid att lyda genom mina ansiktsuttryck och ett viskat kommando bara för att man ska säga något förstod ingenting. Varför står denna människan och skriker ett kommando?! Har han gjort något fel, ska han göra något eller är hon bara arg? Han satte sig åt andra hållet och vägrade titta på henne och såg förnärmad och rädd ut. Inte var han så korkad att man behövde skrika på honom.
Kanske låter som skryt men min hund är för känslig för att man ska kunna skrika på honom och för smart för att man ska behöva det.
På okänsligare hundar så kan metoden mycket väl fungera, men den gör det långt ifrån alla.
Jag har sett hundar det fungerat på och även hundar den inte gjort det på (där de flesta ägarna fortsatt jaga hunden och skälla på den vilket lett till en hund som är rädd för att komma).
Jag förstår mig på min hund och han förstår mig utan att jag ska behöva skrika. Visst, en del hundar kan man säkert behöva skrika på. Hundar skriker inte på varandra och att min hund förstår mig på minimala förändringar i mitt ansikte och kan utföra en hel spårbana, lydnadsträning eller agilitybana genom små små tecken med kroppen, DET är hundhållning.
Visst min hund ser mig absolut som en leksak, det är därför han har tävlat i lydnad och spår med mycket bra resultat och kan gå fot helt lös mitt i stan (ja, det har han gjort) :smirk:
Det Gnist skrev var mycket bra förklarat (och jag har sett innan på forumet att Gnist verkar vara duktig på det här med hundar men jag vill ändå framföra min åsikt) om hur man skulle göra men jag tror ändå inte att detta är en metod som borde användas på alla hundarna. Självklart ska man inte stå tyst och bara se hunden försvinna.
Min hund hade man som sagt inte kunnat jaga efter även om det inte innebär att man ska fånga den. Min hund kan nämligen springa så snabbt att han är borta innan man ens hinner öppna munnen, hur visar man då misstycke om hunden inte ens hör en eftersom den är för långt bort?
Även om min hund inte är en sån som springer bort så skulle jag inte kunna skälla och springa efter min hund. Visst, jag testade en gång innan jag satte på linan. Resultated blev en hund som fattade att jag var förbannad och därför inte vågade komma till mig utan sprang med svansen mellan benen och inte ens vågade titta på mig. Då han väl stannade så har jag aldrig sett en så ömklig hund, såg ut som att han trodde att jag skulle slå till honom vilken sekund som helst (ALDRIG använt fysisk bestraffning på en hund!).
Inte fan kom han nästa gång heller, han var ju rädd...
Finns så många metoder och av de jag testat så är det alltid att vara steget före som är bäst.
Tycker inte om då en metod påstås fungera bara man gör det rätt. Resultatet blir då att många hundar får lida i onödan.
Beror självklart på hur känslig hunden är. Min hund kan se på mina ansiktsuttryck vad han ska göra och jag behöver väldigt sällan prata med honom.
Ska man springa efter och skälla på hunden även om den beter sig som min gjorde? Jag kan lova att om jag hade fortsatt med det hade det resulterat i en hund som aldrig mer gått att ha lös.
För mig fungerade det med lina, för trådskaparen kanske något annat, det är bara ett tips.
Jag har haft både schäfer, haft hand om en rotweiler och nu cockerspaniel (haft 4 st i släkten). Cockerspanielnarna har varit klart tuffast i psyket. Sen vet jag inte hur det är överlag, en cockerspaniel är inte så vek som den ser ut. Sen så är väl kanske inte cockerspaniel överlag lika hårda som schäfer och rotweiler.
Alla hundar går inte säga till genom att skrika på dem, min hund blir som sagt rädd och bara ännu värre.
Jag behöver aldrig ta tag i eller ens höja rösten åt min hund. Han kollar på mig ofta, har alltid koll på vart jag är och när jag stannar så kommer han som ett skott mot mig och ser vad som ska hända.
Jag har tävlat honom i spår och lydnad och även provat agility, många har sagt att de aldrig sett en hund som varit så glad hela tiden och lättlärd.
Lät en instruktör visa lite saker med honom för resten av gruppen. Gick inte alls. Min hund som är van vid att lyda genom mina ansiktsuttryck och ett viskat kommando bara för att man ska säga något förstod ingenting. Varför står denna människan och skriker ett kommando?! Har han gjort något fel, ska han göra något eller är hon bara arg? Han satte sig åt andra hållet och vägrade titta på henne och såg förnärmad och rädd ut. Inte var han så korkad att man behövde skrika på honom.
Kanske låter som skryt men min hund är för känslig för att man ska kunna skrika på honom och för smart för att man ska behöva det.
På okänsligare hundar så kan metoden mycket väl fungera, men den gör det långt ifrån alla.
Jag har sett hundar det fungerat på och även hundar den inte gjort det på (där de flesta ägarna fortsatt jaga hunden och skälla på den vilket lett till en hund som är rädd för att komma).
Jag förstår mig på min hund och han förstår mig utan att jag ska behöva skrika. Visst, en del hundar kan man säkert behöva skrika på. Hundar skriker inte på varandra och att min hund förstår mig på minimala förändringar i mitt ansikte och kan utföra en hel spårbana, lydnadsträning eller agilitybana genom små små tecken med kroppen, DET är hundhållning.