Gamla ord och uttryck på utdöende...

Jag brukar säja VEDERBÖRANDE och inte "hen" om en person med okänt/oklart kön. Fungerar i de flesta sammanhang, utom när man ska prata engelska i hönshuset.
Och så kan jag säja om en kaka att den är förtjusande god.

Förtjusande känns lite föråldrat, ja.
Jag fick en gång omdömet efter en westerntävling "jag har aldrig sett en så förtjusande trail-ritt" av domaren.
Lustigt uttryck men jag förstod innehållet.
 
Näh, jag gillar inte när en av fröknarna på dagis kallade min son för grabben hela tiden, kändes som att hon förväntade sig att han skulle dra en flicka i håret och välta ned porslin, för så ska ju små grabbar göra och då ler man ömt.

Gossen däremot som mamma använder, det är lite mjukt. Då tänker man sig att han ska vara väluppfostrad och lära sig ABC och ta väl hand om lillasyster (inte för att han har någon).
Undrans förresten om den orduppfattningen motsvarar någon slags förändring i synen på små pojkar som skett sedan tidigt 1900-tal 1800-tal också. Så som färgnamnen faktiskt motsvarar synen på färger.

Grabben på 70-talet är oartig, osjälvständig och kan inte läsa och dödar grodor medan gossen från 1800-talet är duktig och självständig, lär sig läsa och tar hand om småsyskon och djur (tycker man ser det i böcker från tiden också som Elsa Beskows).
 
Tråden får mig att tänka på en intressant dokumentär jag såg för några år sedan om Gammalsvenskby i Ukraina. Det är helt fantastiskt att svenskan levt kvar på sina håll i Estland och i Ukraina. Finlandssvenskan som annars är rätt gammalmodig framstår som rena rama framtidsspråket i jämförselse.


Jag är finlandssvensk och jag pratar precis likadant som de två tanterna på ålderdomshemmet i dokumentären. :D:p

När de andra tanterna pratar förstår jag det mesta, men deras svenska låter mer som finlandssvenska med rysk brytning. Charmigt! :cool::D
 
"Jävlar i havet!" är ett av mina favorituttryck :D

Mamma använder ibland "den du, med smör på!"

Något mer dialektalt kanske men gammaldags det med, min mamma använder sig även av sö/söer om får och krötter om kor.

Själv använder jag 'finge' ganska mycket och ibland även 'ginge'. Att jag använder konjunktiv har nog även det med dialekt att göra :idea:. Har hört andra värmlänningar använda sig av 'sulle', till exempel.
 
Kommer inte ihåg vad de sa, men jag hörde det ofta som barn, det var nånting med galoscher... nån som minns?
 

Liknande trådar

Relationer Jag har en nära anhörig, pensionerad sedan drygt tio år, som ibland har så extremt hårda övertygelser om hur saker ÄR. Jag skriver milda...
2
Svar
36
· Visningar
3 977
Senast: skiesabove
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
2 641
Utrustning Min kära dam, en 7-årig PRE-korsning på ca 160 cm, är på träningsläger. Hon har verkligen börjat bli fin men då dyker dilemmat upp att...
Svar
6
· Visningar
993
Senast: Barret
·
Hästmänniskan Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad. Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Svar
12
· Visningar
1 405

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCV
  • Hyresrätt villa
  • Motionscykel?

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp