Jag är född 89 och jag kan nog inte minnas en enda klasskompis med hemmavarande föräldrar? Möjligen om de var föräldralediga med småsyskon isf.
Och för mig och mina kompisar var det nog mer regel än undantag att en förälder (mamman) jobbade deltid. Det har fortfarande varit norm på mina arbetsplatser iofs, förutom där jag är ni där flexibiliteten möjliggör heltid men ändå kortare dagar (årsarbetstid).
Sen beror det nog mycket på var man växte upp, många av mina klasskompisar kom från lantbrukarfamiljer tex, och det är ju lite speciella tider.
Nu minns man ju såklart inte allt, men av det jag minns fick väldigt få skjuts till min låg/mellanstadie skola, medan när jag en kort period jobbade på samma skola när jag var runt 20 var det bilkö och mycket debatt i lärarrummet kring bilproblemet. Jag slutade 6:an 1998 och jobbade där 2006-2007, så nåt ändrades kanske då?
Tänker oxå att få som bodde i ett samhälle med kommunikationer hade två bilar då. Vi hade det gott ställt och häst så vi hade alltid två bilar men en var alltid riktigt skruttig/ärvd. Det var nog inte förrän jag var runt 18 och hade köpt en egen bil som mina föräldrar hade två bilar som man behövde åka till märkesverkstad med.
Bland mina vänner i villaförort idag har de flesta varsin bil. Och vi har en bil som knappt rullar, fast vi inte behöver det utan bara tycker det är bekvämt. Nu förlorar jag tid på att ta bilen både till jobb och förskola pga två enkelriktade gator som gör att jag måste runt ”hela stan”, så vi går eller cyklar, men hade jag bott mindre centralt hade jag troligen kört ibland för att göra ärenden osv på vägen, eller spara tid.