Sv: Fundersam gällande amning osv
Enligt mig så kommer det där med regelbundenheten av sig själv efter ett antal månader.
Visst kan det vara andra behov som gör att ett barn skriker. Men; om de faktiskt gillar att ligga vid bröstet som tröst, för att lugna sig eller kunna komma till ro ibland så förstår jag inte varför man skulle beröva dem detta? Det är ju så enkelt! Jag tror att det är 100 gånger enklare (i 90% av fallen) att låta barnet äta/suga när den vill än att hitta på andra sätt att trösta. Speciellt svårt är det nog att trösta ett litet spädbarn med prat eller sång när de faktiskt är hungriga. Jag tror att det är mycket bekvämare även för mamman att göra det som barnet ber om än att gå runt i timmar och sjunga för en hungrig liten parvel. När barnet är 3-4 månader gammalt så har den helt andra möjligheter att liksom "ta till sig" att bli road.
Ett litet nyfött barn har fått näring tillfört till sig hela tiden i magen. Den har också haft en tättomslutande livmoder runtom sig hela tiden. Och plötsligt kommer den ut i en "kall" stor värld. Där näringen är något som den till och med måste "jobba" för att få (genom att suga). Ärligt talat så tycker jag det låter hemskt att beröva barnet det enda i denna nya värld som skänker den näring. När barnet är hungrigt behöver det mat; inte en ren blöja, prat eller sång. Däremot behöver barnet prat, sång, ren blöja också; men det tar man mellan amningarna.
Bara för ett barn skriker betyder det ju inte att den ska ha mat eller när man försöker hålla tex fyra timmars mellanrum. Man kan ju prata med den, kela med den och sjunga för den. En regelbundenhet verkar hur vettig som helst efter närmare eftertanke och även snack med sköterskor osv.
Enligt mig så kommer det där med regelbundenheten av sig själv efter ett antal månader.
Visst kan det vara andra behov som gör att ett barn skriker. Men; om de faktiskt gillar att ligga vid bröstet som tröst, för att lugna sig eller kunna komma till ro ibland så förstår jag inte varför man skulle beröva dem detta? Det är ju så enkelt! Jag tror att det är 100 gånger enklare (i 90% av fallen) att låta barnet äta/suga när den vill än att hitta på andra sätt att trösta. Speciellt svårt är det nog att trösta ett litet spädbarn med prat eller sång när de faktiskt är hungriga. Jag tror att det är mycket bekvämare även för mamman att göra det som barnet ber om än att gå runt i timmar och sjunga för en hungrig liten parvel. När barnet är 3-4 månader gammalt så har den helt andra möjligheter att liksom "ta till sig" att bli road.
Ett litet nyfött barn har fått näring tillfört till sig hela tiden i magen. Den har också haft en tättomslutande livmoder runtom sig hela tiden. Och plötsligt kommer den ut i en "kall" stor värld. Där näringen är något som den till och med måste "jobba" för att få (genom att suga). Ärligt talat så tycker jag det låter hemskt att beröva barnet det enda i denna nya värld som skänker den näring. När barnet är hungrigt behöver det mat; inte en ren blöja, prat eller sång. Däremot behöver barnet prat, sång, ren blöja också; men det tar man mellan amningarna.