Pappastöd

Men det pappan gör är att fortsätta med "bestraffningen" alldeles för länge. Han godtar inte barnets försök till att "trösta pappa". Barnet har gjort fel och pappan "får lida" för det och det upprepas gång på gång.
Barnet försöker ge plåster. Godtas inte. Barnet försöker ge medicin. Godtas inte. Barnet gråter. Försöker med plåster igen. Godtas inte. Barnet försöker gråtandes klappa. Godtas inte. Och så vidare. Sen efter en stund godtas det med att klappa.

Det där hade fått mig att brinna av nåt så in i helvete. Så utstuderat jävla elakt! :mad: Händer det där igen så avlägsna barnet från situationen på en gång (jag hade antagligen sagt något i stil med "Nu ser jag att pappa inte är ledsen längre utan han är faktiskt bara dum, så nu går vi och gör något annat.", även om jag inte är helt säker på hur smart det är).

Och jag undrar som andra vad den där mannen egentligen tillför till dig och barnets liv? Blir era liv verkligen bättre av att bo med honom?
 
Här finns något som heter alla barn i centrum som verkar väldigt omtyckt. Är för alla (dvs inte bara för behov av särskilt stöd etc), dock från 3 år verkar det som.
 
Föräldrastöd ska finnas i varje kommun. Det är socialtjänsten som står för det. Det finns både föräldrautbildning men även att barnet och föräldern kommer dit och att man kan få konkreta råd på plats. Det tror jag hade varit ett bättre alternativ men det bygger ju på frivillighet. Ingen kan tvinga någon att förändras.

Tack för ett konkret svar! Jag får kolla upp vad som finns här och vad som gäller för att få det. Sen är frivillighet förstås ett måste som du skriver, men jag hoppas jag kan motivera fram det på något sätt.
 
Fast tills du vet det måste du skydda barnet när pappan kränker det genom att låtsas vara ledsen och dyl, och vara tydligt med att det inte är okej, både inför barnet och honom. Inte inlindad, inte lite fint, för det där måste bara upphöra.

Jag är helt med dig på det du skriver.

För att förtydliga till alla som svarat (inte bara @Gimlan), så är grundrelationen mellan barn och pappa trygg och kärleksfull. Det finns det ingen tvekan om. Det förminskar inte ett fel, men det är heller inte bara svart eller vitt. Om vi separerar så kan jag inte se att det i praktiken skulle bli en automatisk lösning för barnet och allt blir bra. För mig själv skulle det antagligen vara bra utifrån hur det ser ut nu. (Om pappan inte blir tokig och sätter igång en circus eller två.)
 
Det är kanske uppenbart för andra att det är kört för oss i vår relation, men jag orkar helst inte det just nu. Även om det skulle kunna vara en befrielse för mig, så har pappan alldeles för mycket att förlora - och alldeles för mycket fritid.

Om vi separerar så kan jag inte se att det i praktiken skulle bli en automatisk lösning för barnet och allt blir bra. För mig själv skulle det antagligen vara bra utifrån hur det ser ut nu. (Om pappan inte blir tokig och sätter igång en circus eller två.)

Förlåt, men på de bitar jag har citerat här så låter det som att en stor del i att du stannar med denna man är hur jävla obehaglig han skulle bli om du separerade. Stämmer det? Så resonerade nämligen min egen mamma också, och stannade pga den oron med en dåre i alldeles för många år innan det inte höll längre. Hennes separation beskriver hon själv jättejobbig men en enorm befrielse (idag lever hon sen 25+ år med en snäll och normal man).

Tänk igenom varför du stannar. Att stanna i en relation för att man blir rädd för hur partnern ska agera om man lämnar är inte helt sunt.
 
Jag är helt med dig på det du skriver.

För att förtydliga till alla som svarat (inte bara @Gimlan), så är grundrelationen mellan barn och pappa trygg och kärleksfull. Det finns det ingen tvekan om. Det förminskar inte ett fel, men det är heller inte bara svart eller vitt. Om vi separerar så kan jag inte se att det i praktiken skulle bli en automatisk lösning för barnet och allt blir bra. För mig själv skulle det antagligen vara bra utifrån hur det ser ut nu. (Om pappan inte blir tokig och sätter igång en circus eller två.)
Kanske att du ser deras relation som trygg och kärleksfull men ditt barn kommer inte uppleva det så i framtiden och gör förmodligen inte det nu heller. Barn är oerhört lojala med sina föräldrar och det du nu uppfattar som att barnet känner sig trygg och älskad med och av sin pappa beror gissningsvis på att hen är så lojal som de flesta barn är oavsett vad deras föräldrar gör och oavsett hur illa de beter sig. Att bli utsatt för sådan psykisk misshandel redan som så liten knäcker vem som helst. Hen kommer alltid känna att hen aldrig duger. Det är ren och skär tortyr det han håller på med. Jag håller med dig om att det inte är bara svart eller vitt men den psykiska misshandeln kommer sätta allvarliga spår i ditt barn som det kommer ta år att komma över om det ens går om barnet får fortsätta bli utsatt för det han gör. Ditt barn är så litet att hen kommer se det som något normalt att bli så illa behandlad. Det bådar inte gott för framtida relationer.
 
Det du beskriver att pappan gör mot barnet är en form av härskarteknik som går ut på att bryta ner barnet så pass att han kan styra barnet dit han vill. Det är vidrigt. Det är nervärderande.
Jag är själv uppvuxen med en sådan far, det sätter rejäla spår kan jag lova.
Skydda ditt barn från hans beteende och kasta ut karln. Han kommer inte bli bättre med tiden om han inte själv inser att det är ett problem.
Inget barn ska behöva växa upp med en sån förälder.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 506
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Ett barn i dotterns förskolegrupp försöker tvinga henne att konstant leka med henne. Gör inte dottern det så blir det andra barnet...
2
Svar
35
· Visningar
4 758
Senast: MiaMia
·
Övr. Barn Det kommer ett barn till mig och rider rätt ofta och har gjort så i drygt ett år. Barnet är 12 år och har det rätt jobbigt med en...
Svar
14
· Visningar
1 640
Senast: Ninnurur
·
Övr. Barn Finns det någon idrottslärare här på Bukefalos? Mitt barn älskar idrott och var den enda på skolan som fick A i 6:an. På högstadiet...
7 8 9
Svar
163
· Visningar
8 544

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp