Fult?

[qrumelur]

Sv: Fult?

Det som jag ser som "fult" är att tjata sig blå på rutinultraljuden efter könet. .

Är det någon som "tjatar sig blå" då?
Jag var dödsnervös och fick en panikatack när jag var på väg till UL. För att det skulle vara något fel!!! Jag har drömt mardrömar i flera veckor och jag kunde inte andas när hon visade upp våran bebis och berättade vad hon såg och vad som såg ok ut.
När det var "klart" och vi fått veta att det ser ut som en helt normalt skapt bebis, då kunde jag slappna av så frågade jag om hon hade sett vad det var, det hade hon inte, men hon kikade efter.

Jag tror knappast att någon blivande förälder som fått information om varför man gör ett RUL frågar efter könet det första de gör.... eller?

 

[escodobe]

Sv: Fult?

Fast det är ju i alla fall julaftonsväntan!
Vem är det där inne egentligen?? att man vet om det är en flicka eller en pojke gör ju ingen skillnad. Jösses, personligheten sitter ju inte i könet.

Varför vill man då veta?

 

[qrumelur]

Sv: Fult?

Varför vill man då veta?

Oj, vad frestad jag blir att skriva att jag vill ha en råsa barnvagn och tyllkjolar och inreda barnkammaren i princess stil! och maken vill köpa en spjälsäng som är utformad som en räserbil och måla traktorer på väggarna..... (observera ironin!)

För att det är spännande! Bara ren och skär nyfikenhet helt utan värderingar.
Nu har vi dessutom uteslutit 50 % av namnalternativen vilket ju inte var helt fel. Fast vi är ganska säkra på att det är nåt hopplöst med det där att bestämma namn i förtid men det är ju så mysigt att prata om.

 

[Hyacinth]

Sv: Fult?

Vi kollade, men berättade inte för någon annan. Vi var helt enkelt nyfikna och man kan. Det krävdes ju inget extra för att få veta, däremot hade jag troligen inte betalat för det.

 

[Mitten]

Sv: Fult?

Varför vill man då veta?

*lite kl fast svar på frågan*

Jag håller helt med qrumelur - vi frågade för vi var nyfikna! På RUL såg inte läkaren, så då lämnade vi det. Men jag var inne på ett till UL i v 28 typ, och då frågade läkaren 'vill ni veta könet?' och jag sa 'ja tack', och han sa att det var en pojke. Jag tyckte det var superkul att få reda på, även om det inte är viktigt egentligen, för jag är lagd åt det nyfikna hållet och jag gillar inte överraskningar .
Nu visade det sig vara en liten tjej iallafall dessutom!

Kommentaren att man 'vill ha överraskningen kvar' till förlossningen har jag aldrig fattat, som om inte en BEBIS är en tillräckligt stor grej

Framför allt förstår jag inte varför folk bryr sig i hur andra gör i frågan .

 

[cirkus]

Sv: Fult?

Jodå, jag har hört talas om nyfikenhet. Men jag personligen kan inte förstå att det är så viktigt och att man är så nyfiken att man bara måste veta. Så är det naturligtvis inte för alla. Men för många är det en stor besvikelse om de inte får veta. Jättekonstigt tcker jag. man får ju veta i vilket fall förr eller senare

 

[Calazirya]

Sv: Fult?

Varför vill man då veta?

För oss ( mig ) var det ren anknytningsfråga. Vi stod inför ett jobbigt test om bebis var sjuk och hur vi skulle göra om det var så att dom upptäckte något avvikande. För mig kändes det lättare att veta vad jag bar på i magen.

Hade absolut inget med val av färger på kläderna eller något annat ytligt.

 

[cirkus]

Sv: Fult?

Det kan jag förstå ! Men det är något annat än ren nyfikenhet eller det ytliga tramset

 

[Michellan95]

Sv: Fult?

Bara nyfiken, men hur klassar du mig då som var så övertygad om att det skulle vara en tjej att jag var rädd att om det var en pojke att jag inte skulle fatta att det var mitt barn? Var jag också tramsig?

Nu tog vi iofs inte redo på kön bara för att utan det blev som ett "bihang" när de upptäckte att barnet hade förstorat njurbäcken.

 

[cirkus]

Sv: Fult?

Jag kan berätta att när jag väntade mina tvillingar var jag 100% säker på två grabbar, tom UL sköterskan hade antytt det och jag var minst sagt förvånad när det var två flickor. Jag kände mig lite lurad av bebisarna, men mer än så var det inte. Hade jag inte fattat att det var mina barn hade jag blivit allvarligt oroad över min psykiska hälsa.

 

[Michellan95]

Sv: Fult?

Hehe, tramsig med andra ord

 

[cirkus]

Sv: Fult?

Näää - jag vet inte om det är tramsigt

För mig är det tramsigt när man måste veta kön för att inreda bebisrummet i rätt kulör. Eller se till att rätt kläder köps in. Eller att man inte kör omkring en liten pojke i knallrosa barnvagn.

Är man uppriktigt orolig för sin anknytning eller om man är tvärsäker på en sort och inte kan tänka sig något annat så är det inte tramsigt. Fast jag tror att det är väldigt få som verkligen har den problematiken, det är nog flera som är bara vanligt nyfikna.

 

[feel]

Sv: Fult?

Jag tycker att det är otroligt spännande att INTE veta könet, alla inkl vi själva gissar vad det kan vara, de allra flesta tror pojke hittills men jag tror att det är en flicka, så det blir spännande att se vem som har rätt

Men jag har samtidigt full förståelse för dom som vill veta, alla gör ju som dom vill. Vissa vill veta av någon "viktig" anledning (ärftliga sjukdomar och liknande) och den del VILL ju verkligen inreda ett flick/pojkrum och köpa fina saker osv, ser inget fel i det heller.

 

[cirkus]

Sv: Fult?

och den del VILL ju verkligen inreda ett flick/pojkrum och köpa fina saker

Och så har man inrett sitt rosa tylliga princessrum och så visar det sig att det är en pojke...

Jag tycker seriöst att det är läskigt att vilja veta kön för att kunna inreda efter kön. Redan innan bebin är född skallden formas in i en sterotyp mall. Har verkligen noll förståelse för det måste jag erkänna.

 

[feel]

Sv: Fult?

Ja jag bryr mig verkligen inte, har köpt en vagn med blåa detaljer och en blå voksipåse för att det var så snyggt. Om det sedan är en flicka eller pojke som ska åka där i spelar ingen roll.

Sedan tror jag inte att en bebis formas efter om tapeterna är rosa eller blåa heller. Och jag förstår inte varför det har blivit en sådan hetsjakt efter folk som vill ha ett rosa rum till sin flicka, det är väl lika rätt eller fel som att ha ett gult rum?

 

[Calazirya]

Sv: Fult?

Och så har man inrett sitt rosa tylliga princessrum och så visar det sig att det är en pojke...

Jag tycker seriöst att det är läskigt att vilja veta kön för att kunna inreda efter kön. Redan innan bebin är född skallden formas in i en sterotyp mall. Har verkligen noll förståelse för det måste jag erkänna.

Det har jag också svårt med, jag förstår verkligen inte varför man prompt ska forma sin bebis i könsmallen direkt

 

[Michellan95]

Sv: Fult?

Då vet jag hur du tänker
Hade de inte sagt att bebisen hade förstorat njurbäcken och pojkar oftast har mer besvär så hade vi inte tagit reda på könet trots min stora oro. Helt ärligt så trodde jag inte helt på bm ändå så när jag frågade på förlossningen om det blev en tjej så fick de titta en extra gång mellan benen
Nu flöt jag ut lite men blir lite "nostalgisk" jag.

 

[Mabuse]

Sv: Fult?

*kl*

Vi visste könet väldigt tidigt, runt v 7-8 nånting. Inte helt säkert, men nästan. Under graviditetens gång var det flera saker som pekade på det könet, så vi var 95% säkra när barnet väl föddes (det var såklart det könet vi hade trott) På sätt och vis kan jag tycka att det var lite tråkigt, det hade kanske roligare att bli överraskad.

Däremot var det väldigt många som frågade under graviditeten om vi visste vilket kön det var (nej, sa vi, för vi visste ju inte, vi hade bara väldigt starka misstankar), så det verkar ju inte särskilt ovanligt att man vet. Fick inte uppfattningen att det hade varit fult om vi medvetet tagit reda på det.

 

[cirkus]

Sv: Fult?

Jag tror att du tyvärr har fel - för en förälder där det är viktigt att en flicka har rosa och ffa att en pojke inte har det - stöper sina barn in i en mall. .

 

[Bollen]

Sv: Fult?

Är man uppriktigt orolig för sin anknytning eller om man är tvärsäker på en sort och inte kan tänka sig något annat så är det inte tramsigt. Fast jag tror att det är väldigt få som verkligen har den problematiken, det är nog flera som är bara vanligt nyfikna.

Jag är en av dessa som hade svårt att tänka mig att jag överhuvud taget skulle kunna få en son. Med första barnet ville jag ta reda på könet, men min man ville inte. Jag stod inte på mig utan gick istället hela graviditeten och hade ångest över att inte veta. Det första jag frågade när dottern var född var om det var en flicka, inte om allt var okej. Jättemärkligt egentligen, för vad skulle kunna vara skillnaden....

Andra barnet så sa min man att denna gång kollar vi könet. Dels ville han veta denna gång och så skulle jag slippa samma ångest. Nu var det en till flicka så jag behövde aldrig "förlika" mig med att det var en pojke.

Självklart hade jag älskat barnet lika mycket, men just tiden att "ställa in mig på det" behövdes.