Väl synat!
Just detta plockade jag från
Per Gudmundsons ledare i SvD 2016. I samma krönika som detta oreras kring klargörs dock att denna inställning kom att avfärdas - detta sågs sedermera inte alls som ett uttryck för att Storebror griper in och reglerar befolkningens kostvanor enligt skribenten.
Samt återtwisten med att (som nämnt i tråden) Socialstyrelsen inte svor sig fri från kampanjen, utan snarast kom att stödja den.
Yttermera intressant i ledaren är slutklämmen om socialministerns vara eller icke vara gentemot näringslivet i hur att förhålla sig till medborgarnas väl och ve.
Ett axplock ur en quick research kring kampanjen - tillräckligt absurd för att stoppa in i tråden som i vissa led saknar källkritik samt tveksam tilltro till auktoriteter för att kasta in som en tändhatt. Hade väl kunnat upplysa om strategi och syfte med att slänga mig med utsagon, det måste jag medge ligger mitt åt.
Vilket genomslag det innebar relaterat till samtida medieflöde kan jag bara förhålla mig teoretiskt till efter ett par grundläggande högskolepoäng i mediekommunikationsvetenskap. Finner det i retroperspektiv vara interessant i fråga om agendasetting och någon slags sentida bullet theory communication (vilket känns lite att spela på 1940-talets metodik, way off de samtida användarforskningsteorier som växt fram kring att låta användarna tolka och tillgodogöra sig budskapen baserat på igenkänning och relation till avsändaren). Att alltså lägga ut ett synnerligen konkret och uppfordrande budskap samt anspela på en auktoritet - att "injicera" ett budskap bredd i befintliga mediekanaler. Men just därför så jäkla roligt grepp!
Jag är själv i 40årsåldern och var inte med då det begav sig.
Men är genuint nyfiken på hur det egentligen tedde sig! Har själv främst tagit del av just ett humoristiskt raljerande kring fenomenet - men det känns ju otroligt meta såhär 45 år senare i ett helt nytt medielandskap... Men det garvades alltså reda då på plats?
SÅ:
jag trampade kanske i klaveret här - lite medvetet för att retas litet i ren frustration, litet omedvetet relaterat till att jag tänkte mer än jag skrev och kanske mest för att jag tagit mig vatten över huvet i fråga om kompetens i sakfrågan.