Frivilligt barnlös/fri

[vallhund]

Senast jag behövde förklara mig var för två veckor sedan. En ny kollega som undrade om jag hade barn. Först förklarade jag att nej, jag har inga barn. Svaret på nästa fråga blev då Nej jag ska inte ha några och jag har steriliserat mig.
Kollegan blev bestört och kom med de där "välmenande" råden om vad jag inte kommer att ångra mig och vad kommer hända när jag blir gammal....

Extremt respektlöst.

 

[mandalaki]

Haha, min gamla psykolog var också lite inne på det där. Viktigt att diskutera orsakerna till att jag inte vill ha barn

Men gäsp liksom ...

Om min hade frågat mig om orsakerna hade jag inte kunnat svara. Det fanns ingen orsak till att jag inte ville ha barn, inte heller någon orsak till att jag ville det. Det bara blev som det blev, som med en hel del annat i mitt liv. Inga barn, fine, om det blivit barn, också fine. Det går ju att göra det bästa av båda delarna.

 

[athena_arabians]

Den som varit mest upptagen av min barnlöshet var - min terapeut. Hon ifrågasatte varför inte SORGEN hade kickat in än.

Detta var för typ 20 år sedan och den har fortfarande inte gjort det.

Vänta bara, plötsligt händer det!

 

[Halfrek]

Senast jag behövde förklara mig var för två veckor sedan. En ny kollega som undrade om jag hade barn. Först förklarade jag att nej, jag har inga barn. Svaret på nästa fråga blev då Nej jag ska inte ha några och jag har steriliserat mig.
Kollegan blev bestört och kom med de där "välmenande" råden om vad jag inte kommer att ångra mig och vad kommer hända när jag blir gammal....

Ja det är inte klokt hur oerhört oroliga folk är att lilla jag ska dö ensam på hemmet... Önskar jag fick en hundralapp för varje gång jag fått den slängd i fejjan, då hade ålderdomen sett betydligt ljusare ut

 

[mandalaki]

Vänta bara, plötsligt händer det!

Jamen precis, och vad i hela friden ska jag göra åt det? Och vad ska jag göra om sorgen aldrig kommer?

Jag fattade aldrig varför min barnlöshet var viktigare för min terapeut än för mig.

 

[mandalaki]

Ja det är inte klokt hur oerhört oroliga folk är att lilla jag ska dö ensam på hemmet... Önskar jag fick en hundralapp för varje gång jag fått den slängd i fejjan, då hade ålderdomen sett betydligt ljusare ut

Men DET är väl den absolut sämsta motiveringen någonsin. Att man ska se till att få barn för att inte känna sig ensam om en 50-60 år.

Det är väl mer synd om de åldringar som har barn som aldrig besöker dem, än om de som inga barn har.

 

[stjarnhimmel]

Utan att svara någon speciell, men under 27-28 år sa jag blankt nej till barn. Aldrig någonsin har jag blivit kallad barnhatare eller egoist, varken här på buke eller IRL.

(Dock, nu när jag har ett barn, har jag vid något tillfälle blivit kallad egoist för att jag inte vill ha fler barn... Normer är starka saker oavsett vilken fålla man befinner sig i.)

Man är egoist om man inte vill ha barn. Egoist om man bara skaffar ett. Egoist om man skaffat många (säger en bekant som har fem barn att hon fått höra )
Sen är man tydligen egoist också om man är äldre - över 40 när man skaffar barn

 

[Tassetass]

Man är egoist om man inte vill ha barn. Egoist om man bara skaffar ett. Egoist om man skaffat många (säger en bekant som har fem barn att hon fått höra )
Sen är man tydligen egoist också om man är äldre - över 40 när man skaffar barn

 

[kryddelydd]

Man tillskriver en grupp en egenskap man ogillar, för att ogilla hela gruppen. Det är växeln.

ångrade mig.
Men håller inte med dig i ditt resonemang kring att man inte kan "klumpa ihop" barn.

Utifrån att jag tänker på en grupp små barn (från födsel och upp till ett par-tre års ålder). Och där finns det vissa beteenden som är ganska "ålders-typiska".

 

[Centaur]

Jag fascineras av dubbelbestraffningen som sker mot oss barnfria. Jag har hittils ALDRIG kommit undan med "jag vill inte ha barn", utan att avkrävas en motivering och/eller det nedlåtande "du kommer ångra dig när du blir stor". När jag då ger motivering, så klagas det friskt på att jag uttalar mig negativt om barn/föräldraskap så är jag hemsk, egoistisk och nedlåtande mot barn/föräldrar. Lite som att jag skulle tvinga alla att motivera sin avsaknad av hund, och sen bli jätteupprörd över att folk stör sig på att de luktar/fäller/låter/kräver tid.

Det är mer egoistisk att skaffa barn än att inte göra det. Folk skaffar inte barn pga något altruistisk motiv, att skaffa barn är ett egoistisk val som de gör för att de vill ha barn. Folk vill ha barn av många orsaker men allt handlar om dem själva och deras behov. De vill ha barn för att det är kul, spännande, för att inte känna sig ensamma, för att något fattas i deras förhållande, för att barn är gulliga, för att någon ska ta hand om dem när de blir gamla, för att föra sin släkt vidare, för att alla andra har det, för att vara en del i gemenskapen osv.

Många av de som väljer att inte få barn gör det däremot delvis för att världen och framtiden känns otrygg, de känner att de inte kan ge barnet den tid det behöver etc. Det är inte egoistisk, tvärtom. Tyvärr så innebär inte "jag vill ha barn" automatisk att man är lämplig som förälder. För barnens bästa borde alla ta sig en rejäl funderare på om de kommer bli goda föräldrar innan de ger efter för viljan att skaffa barn.

Jag tror det hade varit bättre för alla om barn inte var en självklarhet men istället ett väl genomtänkt val. Ser alldeles för många exempel på att människor som knappt kan ta hand om sig själva på ett bra sätt som får barn.

 

[mandalaki]

Man är egoist om man inte vill ha barn. Egoist om man bara skaffar ett. Egoist om man skaffat många (säger en bekant som har fem barn att hon fått höra )
Sen är man tydligen egoist också om man är äldre - över 40 när man skaffar barn

Det där med egoism är intressant, för jag tycker att de som var egoister innan oftast är det även när de fått barn, de bara inkluderar barnet i sin egoism. Jag och mitt barn är viktigast.

 

[vallhund]

Det är mer egoistisk att skaffa barn än att inte göra det. Folk skaffar inte barn pga något altruistisk motiv, att skaffa barn är ett fullkomligt egoistisk val som de gör för att de vill ha barn. Folk vill ha barn av många orsaker men allt handlar om dem själva och deras behov. De vill ha barn för att det är kul, spännande, för att inte känna sig ensamma, för att något fattas i deras förhållande, för att barn är gulliga, för att någon ska ta hand om dem när de blir gamla, för att föra sin släkt vidare, för att alla andra har det, för att vara en del i gemenskapen osv.

Många av de som väljer att inte få barn gör det däremot delvis för att världen och framtiden känns otrygg, de känner att de inte kan ge barnet den tid det behöver etc. Det är inte egoistisk, tvärtom. Tyvärr så innebär inte "jag vill ha barn" automatisk att man är lämplig som förälder. För barnens bästa borde alla ta sig en rejäl funderare på om de kommer bli goda föräldrar innan de ger efter för viljan att skaffa barn.

Med sådana inlägg behöver man inte klaga på alla barnlösa som tycker att barn är äckliga. Snacka om att generalisera o vara respektlös.

 

[Centaur]

Med sådana inlägg behöver man inte klaga på alla barnlösa som tycker att barn är äckliga. Snacka om att generalisera o vara respektlös.

Varför skulle det vara respektlöst? Menar du att det inte är för föräldraras del att de väljer att få barn? Vem är det för då? Världen är redan överbefolkad så det kan ju inte vara därför, och barnet finns inte förrän det blir till och har därför ingen önskan om att bli någons barn.

Det är klart att det hos de flesta finns en biologisk längtan efter att föröka sig, men det är
ändå ett val man tar pga att man vill ha barn.

 

[fio]

Med sådana inlägg behöver man inte klaga på alla barnlösa som tycker att barn är äckliga. Snacka om att generalisera o vara respektlös.

Jag tyckte det var ett otroligt genomtänkt inlägg.

 

[athena_arabians]

Men DET är väl den absolut sämsta motiveringen någonsin. Att man ska se till att få barn för att inte känna sig ensam om en 50-60 år.

Det är väl mer synd om de åldringar som har barn som aldrig besöker dem, än om de som inga barn har.

Sedan kan det också vara så att man inte besöker sin släkting eftersom denne är svårt dement och inte känner igen en...

 

[athena_arabians]

Jamen precis, och vad i hela friden ska jag göra åt det? Och vad ska jag göra om sorgen aldrig kommer?

Jag fattade aldrig varför min barnlöshet var viktigare för min terapeut än för mig.

Om du själv inte tagit upp det känns det väldigt märkligt att terapeuten skulle tycka det var så enormt viktigt för ditt mående. Det hade ju varit en annan femma om du hade uttryckt att det kändes jobbigt för dig.

Samtidigt är det ju spännande hur gränslöst det plötsligt är ok att vara när det gäller barnalstring. Jag har blivit utskälld för mitt val att inte skaffa barn av en person som försökt och inte fått några. Det i en konversation där jag absolut inte tagit upp barnfrågan eftersom jag visste om svårigheterna de hade och att det var ett känsligt ämne...

 

[Lena Furberg]

Lite märkligt, kanske, men jag minns inte att NÅGON någonsin ifrågasatte varför jag inte skaffade barn (när jag väl fick mitt älskade barn var jag 43 och då var den frågan, för de flesta, redan inaktuell...). Jag fick däremot OFTA rätt raka frågor kring varför jag inte var GIFT! Varför jag inte hade nån KARL??? Det tycktes bekymra människor mer än barnfrågan.
Det enda jag kan komma på, var när min mamma låg inlagd på sjukhus och en sköterska plötsligt insåg att JAG var mammas dotter och att vi ju var gamla skolkompisar. Hon tyckte då att det var verkligt tragiskt att jag aldrig fått några barn....... Om det var för mammas skull det var tragiskt vet jag inte, eftersom hon redan hade 2 barnbarn genom min bror.
Mer uppseendeväckande var det allt att jag fick barn vid 43. Jag minns somliga som fnissande ansåg att det var rent komiskt. Att jag -"Går där med magen i vädret när våra barn precis flyttat hemifrån! Hihihi!"
Ja himmel så lustigt.

Jag känner människor vars liv är helt uppfyllda av glädjen med att träna och tävla och leva med Brukshundar. Jag vet andra för vilka en Malle eller Bruksschäfer i huset skulle innebära ren katastrof, elände och förtvivlan. Ungefär så. Allt är inte för alla...... Inte barn heller...! (Ursäkta jämförelsen...)

 

[Halfrek]

Samtidigt är det ju spännande hur gränslöst det plötsligt är ok att vara när det gäller barnalstring. Jag har blivit utskälld för mitt val att inte skaffa barn av en person som försökt och inte fått några. Det i en konversation där jag absolut inte tagit upp barnfrågan eftersom jag visste om svårigheterna de hade och att det var ett känsligt ämne...

Verkligen, gränser körs över rätt friskt när det gäller det här ämnet. Glömmer aldrig när jag satt på en middag och en bekants pojkvän kastar ur sig att jag tydligen inte är en riktig kvinna (vad det nu är) och att det måste vara någon psykisk störning. Jag blev så paff att jag inte kom på någon lämplig comeback.

 

[Centaur]

Jag har också fått höra exakt samma visa som er andra. Nedlåtande, du kommer ändra dig lille vän. Vissa blir arga och rent elaka, som om det skulle vara en direkt attack mot dem och deras barn att jag inte också drömmer om barn. Den där med "ingen riktig kvinna" är en klassiker, den har jag hört mer än en gång.

 

[Niyama]

Mer uppseendeväckande var det allt att jag fick barn vid 43. Jag minns somliga som fnissande ansåg att det var rent komiskt. Att jag -"Går där med magen i vädret när våra barn precis flyttat hemifrån! Hihihi!"
Ja himmel så lustigt.

Jag får i princip inga kommentarer om barn (förutom när jag själv säger/skriver min inställning för att saken kommer på tal, då får jag de vanliga kommentarerna om saken), men tror det är för att jag alltid har bott ensam. Så kommentarerna handlar mer om det. (Och jag tycker det verkar väldigt jobbigt att bo med en partner, så de flesta inser nog då att partner + barn vore ganska otänkbart .)

Bäst att lägga till: att jag tycker det verkar jobbigt att bo med någon innebär inte att jag hatar andra människor, varken vuxna eller barn.