Frivilligt barnlös/fri

[mandalaki]

Men alltså ärligt? Hur svårt kan det vara att sluta med den hör löjliga urspårade diskussionen?
TS tråd handlar om att avstå egna barn. Den handlar inte om huruvida man gillar barn generellt eller ej och den handlar inte om ifall barn kan grupperas eller ej.
Hur svårt kan det vara att bara stoppa sig själv även om man vill diskutera något som inte riktigt har med saken att göra?

Jag är medskyldig till det spåret. Inte för att jag gärna vill diskutera om barn är äckliga eller inte, utan för att jag tycker det är omoget att basera sitt beslut att inte få barn på saker som att barn skriker, kladdar är jobbiga osv.

Jag är själv omogen på en punkt när det gäller att få barn, jag har aldrig kunnat föreställa mig att genomgå varken graviditet eller förlossning. Jag konstaterar att det antagligen är en brist på mognad och tycker inte att "omogen" är det värsta jag kan säga om någons hållning.

 

[Niyama]

utan för att jag tycker det är omoget att basera sitt beslut att inte få barn på saker som att barn skriker, kladdar är jobbiga osv.

Tycker snarare det är klokt och moget att fundera på vad man orkar med.

 

[mandalaki]

Tycker snarare det är klokt och moget att fundera på vad man orkar med.

Då kan man ju uttrycka just det. Alltså lägga orsaken hos en själv, inte hos barnen.

 

[Red_Chili]

Du får nog uttrycka vad du vill, precis som jag. Och jag skrev också att det där är vad jag tänker. Jag sa inte att det var rätt ur något slags objektiv synvinkel. Inget av det du påstår har jag tillskrivit dig. För mig framstår det dock som väldigt märkligt att ogilla människor baserat på ålder. Barn är ju också människor, inga marsianer. Och vi har alla varit det där som de som säger sig ogilla barn ogillar.

De flesta vet att det inte är okej att deklarera att man inte gillar muslimer för att de har slöja, araber för att de pratar obegripligt eller kvinnor för att de inte uppför sig som män. Men barn för att de snorar och skriker? Jag förstår inte varför det är mer okej.

Men alltså... ärligt nu, hur många gånger har du träffat 5åringar som du kan diskutera saker med på samma sätt som med en.. 25åring och som klarat sig lika bra själv utan hjälp från omvärlden?

Alla brukar ju vara rörande överens om att föräldrar har ett enormt ansvar för barnen, dvs, barnen klarar sig inte själva på samma sätt som en vuxen av olika anledningar. De har inte hunnit utvecklas fullt ut än, de växer, de genomgår olika stadier i livet som kräver olika anpassningar från omgivningen och som får dem att bete sig på olika sätt. Ibland behöver de hjälp att klä sig, ofta hjälp med att äta, hjälp med att hålla ordning på tillvaron och långt upp i åldern (med mina mått mätt) behövs även hjälp med att sköta hygienen. Sedan har de inte hunnit få livserfarenhet, inte hunnit lära sig att uttrycka sig som en vuxen, har inte samma konsekvenstänk som en vuxen ofta har osv. Bara för att nämna några saker alltså.

Allt det ingår i att "vara barn" eller "ha barn" och gillar en person inte en enda grej med det, då är det väl inte konstigt om personen säger sig ogilla barn?

 

[MiniLi]

Jag är medskyldig till det spåret. Inte för att jag gärna vill diskutera om barn är äckliga eller inte, utan för att jag tycker det är omoget att basera sitt beslut att inte få barn på saker som att barn skriker, kladdar är jobbiga osv.

Jag är själv omogen på en punkt när det gäller att få barn, jag har aldrig kunnat föreställa mig att genomgå varken graviditet eller förlossning. Jag konstaterar att det antagligen är en brist på mognad och tycker inte att "omogen" är det värsta jag kan säga om någons hållning.

Det kan man ju tycka, men i slutändan spelar det ju ingen som helst roll. Huvudsaken är väl att bara folk som vill ha barn skaffar barn. Vill ni diskutera fenomenet vidare så går det ju bra att starta en egen tråd

 

[stjarnhimmel]

Nej, jag tror inte att hjärnans fysiska utveckling är det som med stor träffsäkerhet bäst beskriver en grupp människor och deras beteenden.

Ok. Så det är lika normalt att som förälder tex klä på en 20-åring och bada hen som att göra det med ett litet barn? eller ser man att lilla barnet har en annan mognad och andra behov än 20-åringen?

Det var mitt sista inlägg i den debatten.

 

[sjoberga]

Ok. Så det är lika normalt att som förälder tex klä på en 20-åring och bada hen som att göra det med ett litet barn?

Det var mitt sista inlägg i den debatten.

Svar nej, men det har nästan ingenting med hjärnans fysiska tillväxt att göra. Jag kan också sluta här, eftersom debatten varit uppe förr och är lika otäck varje gång när den får spåra ur i en människosyn jag inte känner igen annars på buke.

 

[mandalaki]

Det kan man ju tycka, men i slutändan spelar det ju ingen som helst roll. Huvudsaken är väl att bara folk som vill ha barn skaffar barn. Vill ni diskutera fenomenet vidare så går det ju bra att starta en egen tråd

Orsaker bakom ingabarnbeslutet trodde jag dock väl höll sig till trådämnet.

 

[stjarnhimmel]

Svar nej, men det har nästan ingenting med hjärnans fysiska tillväxt att göra. Jag kan också sluta här, eftersom debatten varit uppe förr och är lika otäck varje gång när den får spåra ur i en människosyn jag inte känner igen annars på buke.

Samtidigt känner jag att man hamnar i en svår situation om man inte får säga att vissa saker ät typiskt för barn.
Jag har ofta vänners barn på besök senast i helgen. När de gick var jag helt slut som jag inte är om vuxna varit på besök. Jag har aldrig haft vuxna på besök som sprungit runt och lekt häst i lägenheten eller som ska klättra i soffan eller som ska lyfta upp alla blomkrukor eller krypa under bordet. Jag fördömer inte barn utan ser det som naturligt beteende för barn. Men på samma gång blir jag helt slut av det.

 

[Niyama]

Då kan man ju uttrycka just det. Alltså lägga orsaken hos en själv, inte hos barnen.

Det hänger ju ihop? För att barn är/gör vissa saker, vill eller orkar en inte ha barn. Barn är barn, fattar inte varför man ska låtsas att det minsann är som att umgås med en vuxen i liten förpackning?

 

[Lena Furberg]

Barn är barn en väldigt kort tid. Sen blir de tonåringar, vilket är ett kapitel för sig. Och vips är dom vuxna. "Skaffar" man barn blir man småbarnsförälder under några få år. Sen blir man tonårsförälder och sen förälder till vuxna människor som, förhoppningsvis, flyttat ur boet och bildat egna liv. Så, att ha barn är inget beständigt som varar livet ut. Man ska bli tonårsförälder också, och sen förälder till vuxna. Vilket är nåt helt annat.
(Om man inte, som somliga, gör nya i strid ström till naturen sätter stopp.... Och då kanske räknar med barnbarn som hakar på kedjan...)

 

[Niyama]

Barn är barn en väldigt kort tid. Sen blir de tonåringar, vilket är ett kapitel för sig. Och vips är dom vuxna. "Skaffar" man barn blir man småbarnsförälder under några få år. Sen blir man tonårsförälder och sen förälder till vuxna människor som, förhoppningsvis, flyttat ur boet och bildat egna liv. Så, att ha barn är inget beständigt som varar livet ut. Man ska bli tonårsförälder också, och sen förälder till vuxna. Vilket är nåt helt annat.
(Om man inte, som somliga, gör nya i strid ström till naturen sätter stopp.... Och då kanske räknar med barnbarn som hakar på kedjan...)

Men kom igen, alla vet att barn blir stora och vilka åldrar som passeras på vägen. Om man har svårt att orka med en dag med barn kommer den där "korta tiden" kännas väldigt lång.

 

[stjarnhimmel]

Barn är barn en väldigt kort tid. Sen blir de tonåringar, vilket är ett kapitel för sig. Och vips är dom vuxna. "Skaffar" man barn blir man småbarnsförälder under några få år. Sen blir man tonårsförälder och sen förälder till vuxna människor som, förhoppningsvis, flyttat ur boet och bildat egna liv. Så, att ha barn är inget beständigt som varar livet ut. Man ska bli tonårsförälder också, och sen förälder till vuxna. Vilket är nåt helt annat.
(Om man inte, som somliga, gör nya i strid ström till naturen sätter stopp.... Och då kanske räknar med barnbarn som hakar på kedjan...)

Fast några år är väldigt lång tid tex för den som känner att den inte orkar. Att det går fort är ett konstigt argument tycker jag.

 

[Migo]

Och liiite läskigt är det, tycker jag, att önska att barn ska vara tysta och lagom osynliga ..... Jag får vibbar av forna tiders stränga barnuppfostran. Ok att man som förälder ska se till att ens barn inte ställer till allmän oreda ute bland folk, men ett visst mått av barnsliga och högljudda uttryck från små barn anser jag att man får stå ut med i världen. Det hör liksom till när man är människa bland människor, tycker jag.

Det är det väl ingen som säger emot? Däremot verkar vi vara flera som gärna avstår från att ha det i livet konstant i flera år.

 

[Lena Furberg]

Men kom igen, alla vet att barn blir stora och vilka åldrar som passeras på vägen. Om man har svårt att orka med en dag med barn kommer den där "korta tiden" kännas väldigt lång.

Och @stjarnhimmel Jomenvisst, mitt inlägg var inte menat som ett argument för att "skaffa barn", egentligen motsatsen. Att den som längtar efter en bebis och en liten unge, bara har det under en väldigt kort tid, sen måste man gilla resten också. Man måste längta lika mycket efter en 12-åring, en tonåring och förmodligen också en 21-åring som fortfarande bor hemma (vilket är allt vanligare idag).

Det är ett stort paket, så att säga. (Ett paket som jag personligen tycker är fantastiskt, men som inte längre har något med bebislängtan att göra, eller småbarnskärlek.)

 

[Lena Furberg]

Det är det väl ingen som säger emot? Däremot verkar vi vara flera som gärna avstår från att ha det i livet konstant i flera år.

Nej visst - och det är därför det är märkligt att där ens ska finnas en "press" på människor att göra egna barn. Lika lite som att alla borde pressas till att ägna sitt liv åt att ha brukshundar eller hoppa från flygplan eller segla jorden runt. Man väljer ju själv vad man gör med sitt liv.

 

[Hyacinth]

Krasst ska man väl skaffa barn om man vill. Annars låter man bli- oavsett orsak.
Mina bästa vänner är alla barnlösa vilket ibland är trist (när det blivit mycket sandlådehäng) men oftast är det en bonus. De är flexiblare än jag tidsmässigt.
De ger suverän input om jag vill diskutera barn, de kan prata om annat också och en del passar barnet vid behov, andra gör det inte.
Barn man känner blir ofta en annan sak, jag gillar barn jag känner medan jag är rätt ointresserad av barn på stan. Min ena vän vill inte hålla spädbarn (läskigt), men passar glatt min 7-åring och dansar disco.
Måste man generalisera att alla barn är äckliga? Eller att alla är gulliga som satan?
Det handlar om relationer, om man vill.

 

[Imogen]

Gamlingar beter sig också annorlunda än "vuxna" (om man med det menar någon medelålder) i samma generaliserande termer som barn gör det. De rör sig annorlunda och pratar annorlunda. De har annorlunda intressen och kräver ofta mer omvårdnad. Men jag har aldrig hört talas om någon som ogillar gamla människor...

 

[stjarnhimmel]

Gamlingar beter sig också annorlunda än "vuxna" (om man med det menar någon medelålder) i samma generaliserande termer som barn gör det. De rör sig annorlunda och pratar annorlunda. De har annorlunda intressen och kräver ofta mer omvårdnad. Men jag har aldrig hört talas om någon som ogillar gamla människor...

Det är nog för att man inte "skaffar en gamling" på samma sätt som man skaffar barn. Om diskussionen var att skaffa en gamling hade många nog sagt att de inte ville av olika anledningar.

 

[Imogen]

Det är nog för att man inte "skaffar en gamling" på samma sätt som man skaffar barn. Om diskussionen var att skaffa en gamling hade många nog sagt att de inte ville av olika anledningar.

Ja absolut, men nu menade jag inte som jämförelse till att inte vilja skaffa barn utan i jämförelse med att generellt säga sig ogilla barn Det är ju två helt olika saker.