Sv: Frågor och seriösa diskussioner ang barfotametoder samt hovproblem i allmänhet.
Boj skrev:
Jag brukar normalt inte skriva så här, annat än när jag skämtar lite men nu bjuder du faktiskt på detta. I de tidigare trådar jag har läst, så stod att läsa i inlägg efter inlägg att hoven dör när man spikar på en sko. Så nu antar jag att eftersom mina hästar är skodda, så har de väl också döda hovar. Den ena hästen brodddes i fredags, och stackarn hade så döda hovar att hon var tvungen att värma upp marken med dem för att inte frysa om fötterna.
Så nu till frågan, antingen är hornet ett dött material, eller så är det det inte. Annars utgår jag ifrån att horn fungerar på samma sätt som nagel hos människa, nageln är ej heller död även fast man kan ta bört vissa överskott utan smärta.
Självklart är allt horn dött material. Hur skulle annars hovarna hos hästen kunna verkas? Hornet är döda celler precis som PL skriver. Om hornet skulle varit levande material/levande celler hade det krävts någon form av syresättning vilket i sin tur hade krävt blodtillförsel och det finns ju som bekant inte i hornet hos hästen. Sedan kan horn produceras av sämre och bättre kvalite men det är ändå aldrig ett material som är levande. Hornet som produceras kommer att bli av bättre eller sämre kvalite bl.a. beroende av hur väl syresatt blodet är när det når den vävnad som producerar hornet. Allt levande kräver syresatta celler!
Hur levande den övriga hoven är, beror naturligtvis på (som all annan levande vävnad) hur väl syresatt den är. En försämrad microcirkulation (och macro) skapar en bristande syresättning som i sin tur kan leda till nekrotisk vävnad (en anhopning av döda celler). Denna döda vävnad försöker kroppen göra sig av med, genom en inflammatorisk process (abcess=hovböld), vilket innebär ökad blodcirkulation (värmeökning) och en tillströmning av vita blodkroppar. Nedbrytningsprocessen skapar toxiner (gift) som cirkulerar i kroppen, vilket självklart inte är positivt. Hur mycket vi som hästägaren märker av denna process är naturligtvis beroende hur stor den nekrotiska vävnaden är (om den existerar).
En bristande blodgenomströmning (syresättning) i en vävnad ger ofta upphov till skador på de sensoriska nerverna, d.v.s de nerver som för information till hjärnan från ex. extremiteterna, vilket ger en försämrad känsel, också kallat neuropatier.
Alltså om hoven är "död" eller inte, får nog närmast avgöras av kvaliten på det horn som produceras, vilket innebär att dålig kvalite på hornet har sitt ursprung i en försämrad blodgenomströmning av hornproducerande celler. En försämrad blodgenomströmning försvårar inte bara tillförsel av syre och näringsämnen till vävnaden utan också bortförsel av slaggprodukter som bildas i förbränningsprocessen.
Vävnad som varit dåligt blodförsörjd under en längre tid och som sedan återfår en god blodgenomströmning möjliggör för att en inflammatorisk process skall starta, vilket är det enda sättet för kroppen att göra sig av med död vävnad (som skapats under dålig eller strypt blodgenomströmning). Död vävnad kan också skapas genom att små infarkter (blodproppar) bildas i blodkärlen när inte blodförsörjningen fungerar genom att blodet inte i tillräcklig omfattning når ut i microcirkulationen för att transprotera bort slaggprodukter. Kärlen får då en inre yta som är täckt av slaggprodukter som lätt släpper partiklar som så småningom bildar en infarkt. Infarkten omöjliggör då syresättning i den vävnad som blodkärlet skulle försörja. Som alla förstår så hindrar denna nekrotiska vävnad också blodgenomströmningen ytterligare.
Ovanstående processer kan ske i varje levande kropp om inte en optimal blodförsörjningen är tillgodosedd. Hur kan vi veta att en lätt försämring av hovmekanismen inte skadar hästens hovar på ovanstående sätt? Hur kan vi veta var gränsen går? Hur kan vi veta att inte olika individer är olika känsliga? Många hästar har ju trots allt dåliga hovar.
...
