Sv: Frågor och seriösa diskussioner ang barfotametoder samt hovproblem i allmänhet.
peter_lundin skrev:
Jag kommer inte ihåg hur jag sökte den gången o tänker inte lägga mer tid att hitta det igen, om du tror att jag ljuger så varsågod.
Sen skulle jag gärna vilja veta hur den hov är konstruerad som tillåter hovbenet att sänka sig lika mkt fram som bak, det borde kräva att sulvälvning o hovvidgning är lika stor hela vägen ngt som såvitt jag uppfattat Strasser förstått men inte du.
PL
Det är nog bra att du inte ger dig i kast med att leta för du kommer inte att hitta att hovbenet sänker sig mer i bak än fram i något material som behandlar Strassers teorier om hoven.
Hovbenet sänker sig lika mycket fram som bak, alltså parallellt med marken vid belastning. Detta är möjligt p g a lamellernas elasticitet, hovväggarnas vidgning och utplaningen av den konkava sulan. En sula är konkav till sitt utseende i hela hoven, förutsatt att hovan är trimmad korrekt. Störst konkavitet är framför strålspetsen, på en framhov cirka 1 - 1 1/2 cm, på en bakhov 1 1/2 - 2 cm. Baktill vid halva hörnstödens längd (vilka slutar vid halva strålens längd) är nivåskillnaden från hörnstöd upp till väggen 1 cm.
Väggarnas utvidgning på belastad hov är störst där hoven är som bredast, alltså ungefär vid halva hovens längd. Storleken på utvidgningen är sedan ungefär den samma hela vägen bak till trakterna. Den sammanlagda vidgningen på båda sidor är något under 1 cm.
Det är denna vidgning av hovväggarna som gör att sulan måste vara konkav undertill. Om för mycket horn skulle finnas i sulan skulle detta horn både hålla emot en sträckning av sulan utåt samt omöjliggöra en sänkning av sulan. Om inte sulan kan sänka sig (planas ut) vid belastning kommer sulläderhuden att pressas mellan det sjunkande hovbenet och sulhornet. Detta ger blåmärken i sulan eftersom blödningar uppstår i läderhuden som sedan blandas med hornproduktionen. Detta är dock inte synligt förrän efter cirka 3 månader eftersom sulhornet växer cirka 1 cm på tre månader.
En sula som inte kan planas ut när hovväggarna försöker röra sig kan också vara en av orsakerna till sprickor i vita linjen.
Att de mekanismer som jag beskrivit ovan fungerar förutsätter en korrekt trimmad hov som utgår från hovens inre strukturer och fysiologiska utseende samt är i balans, alltså inga snedheter i hovkapseln.
En annan sak som jag tror inte många känner till är storleken på hovbenet. Det är ungefär hälften så stort som en korrekt trimmad hov sedd från sidan. Det är placerat något längre fram emot tån än bakåt. Hovbensutskotten (plantarutskotten) slutar således en bra bit in i hoven räknat från ballarnas baksida.
Belastningen som kommer ned via kotben och kronben fördelas på en korrekt trimmad hov jämt över hovbenets yta.
Britt-Marie
SHP