Fortsättning- Stimulera bra avel och uppfödning

[Inte_Ung]

Sv: Fortsättning- Stimulera bra avel och uppfödning

Vad lägger du för aspekt i ordet godmodig?

Jag tycker inte att godmodig är ett riktigt bra ord här.
Dock skall det inte förväxlas med saktmodig.

Tollerant tycker jag är ett bra ord.

 

[sambaengi]

Sv: Fortsättning- Stimulera bra avel och uppfödning

Jag tycker att godmodig mer beskriver vad det handlar om. Tolerant låter i mina öron som en ridskolehäst som får stå ut med det mesta utan att protestera och det tycker jag är fel. Jag vill fortfarande ha en signalkänslig häst som ger respons och feedback på vad ryttaren gör men som gör det på ett lugnt och klokt sätt och är rädd om sin ryttare så skaderisken minimeras.

Jag kan inte komma på något annat ord än just godmodig som beskriver vad jag är ute efter: en vilja att samarbeta med ryttaren utifrån dennes förutsättningar och ta hand om sin ryttare på bästa sätt. En vilja att lyssna och försöka förstå vad ryttaren vill samt försöka utföra det. En godmodig häst är tolerant men till en viss gräns. Den skall inte på slentrianvis göra korrekt bakdelsvändning när ryttaren inte gör korrekta hjälper utan istället vara följsam och göra det ryttaren ber om. En ryttare som då inte ger korrekt hjälp får en annan rörelse än den önskade och därmed både respons och feedback. Det skall alltså vara en vaken, klok, signalkänslig häst med god vilja att lyssna och följa ryttarens hjälper.

Även en tävlingshäst visar sin godmodighet/goda vilja när den försöker göra allt för sin ryttare och försöker att förstå och utföra det ryttaren vill. Godmodig är för mig samarbetsvillig och tjänstvillig. Enligt ordlistan betyder godmodig ett jämnt och positivt humör och det är just vad det handlar om; en positiv inställning till människan och arbetet och ett pålitligt jämnt lynne oavsett vem som rider! Godmodig och saktmodig är faktiskt synonymer! Andra synonymer är snäll, vänlig, fredlig, fridsam, godsint, mao en osjälvisk varelse som ger mycket av sig själv. Det har ingenting med slöhet att göra, tvärtom är ju ofta en godsint varelse energiskt tjänstvillig och alltid beredd att ställa upp för andra med en positiv attityd till att göra det efter bästa förmåga. Titta på de energiska och lydiga agilityhundarna som försöker förstå och följa mattes minsta signal med en ständigt positiv attityd. Det är den godmodighet jag vill ha i en häst och som jag hade i min Silfur-Reynir, något han ärct efter sin mor och som kan spåras bak till hennes morfar Gladur (betyder just godlynt och glad/positiv häst) frá Ytra-Skördugili och det var det som gjorde att jag älskade denna hästen så högt. Där är mitt avelsmål vad gäller lynnet och det är så jag uppfattar att islandshästen skall vara enligt islänningarnas definition. Och vem vill inte ha en sådan häst?

 

[ang]

Sv: Fortsättning- Stimulera bra avel och uppfödning

*knapplån*

Är ändå inte detta egentligen en fråga om HUR aveln är beskaffad och vilka avelsmål vi har?
Trådens överskrift handlar ju egentligen om att stimulera aveln - och det är ju inte riktigt samma sak ...

 

[freyja]

Sv: Fortsättning- Stimulera bra avel och uppfödning

*knapplån*

Är ändå inte detta egentligen en fråga om HUR aveln är beskaffad och vilka avelsmål vi har?
Trådens överskrift handlar ju egentligen om att stimulera aveln - och det är ju inte riktigt samma sak ...

Som jag försökte framföra i mitt tidigare inlägg. MÅSTE vi falla in i den vanliga diskussionen med nischindelning och vad som är "rätt" och "fel" i strikt egen åsikt? Det finns ju massor av trådar som handlar om detta - varför inte väcka någon av dem till liv istället och fortsätt diskussionen om nischindelning och "rätt/fel" avelsmål där?
Jag tycker det skulle vara så INSPIRERANDE att försöka leta lösningar generellt sett för de "små" uppfödarna och även hästägare/blivande hästägare.

Vad gäller lämpligheten att avelsdomare skulle utfärda omdömen så tycker jag inte det borde vara något problem med det, så länge man arbetar med just omdömen. Går man över till ett rent siffersystem kommer det att bli mer problem med tolkningen för de som inte har erfarenhet och referensramar.

Går en häst rent, så står det i omdömet. Visar den tölt, trav, galopp, så står det också i omdömet.
Aktion, rörelser och temperament står också i omdömet.
Domarna ska knappast skriva ord som "ful", "skräp" eller andra rena värderingsord i omdömena, i så fall är de inte lämpliga till att döma.

BLUP är ett av många hjälpmedel. Ibland stämmer det och ibland inte. Det är här ett utbyggt system med visningar/mönstringar skulle vara ett utmärkt komplement, eftersom det finns många hästar som aldrig blir visade. Trots allt är det individen som väger tyngre än den BLUP den fick som nyfödd. Ibland bekräftar individen den BLUP den har, ibland blir det sämre och ibland bättre.

 

[johan]

Sv: Fortsättning- Stimulera bra avel och uppfödning

Det är ett problem att debatten här ramlar in i polariserade lägen och jag tycker att det är svårt att avläsa huruvida det som skrivs här reflekterar en opinion eller bara är ett uttryck för individuella ståndpunkter. Det är viktigt att det blir ett tryck mot att uppväxtförhållanden, hingstval, inridning och ytterligare faktorer som påverkar avkommor blir så genomtänkt som möjligt. Det är egentligen mycket intressantare än en diskussion som hela tiden landar vid om islandshästen är på rätt väg eller ej. Problemet är inte de enstaka avlare som ställer sig utanför systemet, det är ett medvetet val, som man får ta konsekvenserna av. Problemet är om vi har en överproduktion av islandshästar som inte hamnar rätt vad beträffar uppfödning , inridning etc. Sedan har vi problemen för de som är ambitiösa, t.ex svårigheten med att nå fram med att man har en vettig häst i det brus som alla annonser utgör. Här borde uppfödare kunna samarbeta i högre grad. Problemet med att sälja hästar lämpade för verksamhet, som är en stor marknad, är att det är så mycket lättare att handla i Danmark t.ex, för att det finns fler hästar på mindre yta, uppfödarna har fler hästar, vilket gör att det går lättare. Vi bör skapa en situation som minskar incitamenten för onödig import. Vi tar in alldeles för många medelbra hästar till landet.
Nu blev det mycket, men i den här kakan finns det mer matnyttiga saker att gräva i.

 

[freyja]

Sv: Fortsättning- Stimulera bra avel och uppfödning

Det är ett problem att debatten här ramlar in i polariserade lägen och jag tycker att det är svårt att avläsa huruvida det som skrivs här reflekterar en opinion eller bara är ett uttryck för individuella ståndpunkter. Det är viktigt att det blir ett tryck mot att uppväxtförhållanden, hingstval, inridning och ytterligare faktorer som påverkar avkommor blir så genomtänkt som möjligt. Det är egentligen mycket intressantare än en diskussion som hela tiden landar vid om islandshästen är på rätt väg eller ej. Problemet är inte de enstaka avlare som ställer sig utanför systemet, det är ett medvetet val, som man får ta konsekvenserna av. Problemet är om vi har en överproduktion av islandshästar som inte hamnar rätt vad beträffar uppfödning , inridning etc. Sedan har vi problemen för de som är ambitiösa, t.ex svårigheten med att nå fram med att man har en vettig häst i det brus som alla annonser utgör. Här borde uppfödare kunna samarbeta i högre grad. Problemet med att sälja hästar lämpade för verksamhet, som är en stor marknad, är att det är så mycket lättare att handla i Danmark t.ex, för att det finns fler hästar på mindre yta, uppfödarna har fler hästar, vilket gör att det går lättare. Vi bör skapa en situation som minskar incitamenten för onödig import. Vi tar in alldeles för många medelbra hästar till landet.
Nu blev det mycket, men i den här kakan finns det mer matnyttiga saker att gräva i.

Ja, låt oss inrikta oss på rubriken - kanske jag istället för "bra" skulle skrivit "målmedveten"....

------------------------------------

Jag tror att alla sätt som lyfter fram planering och målmedvetenhet hos uppfödare skulle stimulera målmedveten avel.

Jag tror också att om det fanns "delmål" under en hästs uppväxt, möjligheter att visa upp hästen utan att den är inriden och tränad under en längre period, skulle det kunna medföra en mer målmedveten uppväxt och hantering på rätt sätt.

Att det nu enbart finns tävlingar och stora avelsvisningar som referensram tycker jag kan verka rent hämmande för den "vanlige uppfödaren".

Det behövs olika varianter av kvalitetsstämpel på avel och uppfödning, liksom det också skulle behövas på ridhästens kvalite.

Att uppfödare samarbetar är en väg, som jag tror vi i Sverige måste bli betydligt bättre på, men det behövs också, som jag nämnt tidigare ett mer målmedvetet sätt från centralt håll att framhäva (och på så sätt stimulera) svensk avel, inte bara i spets utan också i bredd.

 

[ang]

Sv: Fortsättning- Stimulera bra avel och uppfödning

Kan säga att jag nyss läste ett intressant blogginlägg hos Maggan (som ju också finns här på forumet ibland) om just avel. Tar mig friheten att lägga en bit här:

"Har haft diskussioner med GH om avelspriser till uppfödare och ägare av bedömda och avelspremierade hästar. Lite som att köra huvudet i väggen, men där har vi en punkt att ta upp på Idunns medlemsmöte och SIFs avelsseminarie.

Håller tillsammans med Heimir, Horshaga islandshästar på att arrangera ett par avelsvisarkurser under hösten/vintern/våren i Idunns regi. Tror verkligen det kan bli mycket intressant. Därefter kommer Idunn under våren att arrangera inofficiella bedömningar för dom "nybörjare" som själva vill visa sina hästar 2008 där hästen (och ryttare) bedöms av avelsdomare. Det är också nåt vi ser fram emot i Idunn. Så se till att kolla reglerna i FIZO och håll koll på Idunns hemsida där vi kommer att annonsera när och var kursen kommer att gå av stapeln."

Viss reklam möjligen, men sådan som du Freyja var inne på vid trådskapandet ... Personligen tror jag att Idunn kan vara ett bra "verktyg" eftersom det är just en avelsförening.

 

[sambaengi]

Sv: Fortsättning- Stimulera bra avel och uppfödning

Det var lite däråt jag ville komma. För att få en bred variation krävs en god bredd i smak och kunnande på de som bedömer hästarna. Maggan är ett bra exempel på en kunnig avlare. Freyja en annan och jag känner personligen att jag tex åtminstone exteriört föredrar sådana hästar som Freyja visat från sin avel, tänker inte minst på det vackra fuxstoet med djup vacker bringa, än en del hästar som får högre poäng exteriört på bedömning men som inte tilltalar mig. Vad jag vill komma fram till det är att det finns kunniga avlare med bra hästar som skulle vara utmärkta rådgivare för mindre kunniga avlare och att deras olika smaker av hästar ger en bättre bredd på bedömningen om man samtidigt också kombinerar med veterinärmedicinska aspekter vilket man i de flesta fall utgår från på andra hästraser.

Jag tycker faktiskt att det inte varit fel att ha en dialog med andra rasföreningar om just exteriören och dens betydelse för ridbarhet och hållbarhet. Där finns många bra domare som kan exteriör. Det är ju också information och utbildning. För de som inte förstår vad de skall titta på exteriört så behövs det möjlighet till en dialog med någon kunnig, innan man sätter stoet i avelsboxen, dels om hon är lämpig överhuvudtaget, dels vad man bör välja för hingst men också tydliga förklaringar vad tex en lågt ansatt hals ger för problem, vad för problem man kan få av alltför vinklade haser osv! Exteriören i kombination med hur hästen spontant rör sig fritt talar ommycket av de naturliga förutsättningarna hos en individ.

 

[freyja]

Sv: Fortsättning- Stimulera bra avel och uppfödning

Kan säga att jag nyss läste ett intressant blogginlägg hos Maggan (som ju också finns här på forumet ibland) om just avel. Tar mig friheten att lägga en bit här:

"Har haft diskussioner med GH om avelspriser till uppfödare och ägare av bedömda och avelspremierade hästar. Lite som att köra huvudet i väggen, men där har vi en punkt att ta upp på Idunns medlemsmöte och SIFs avelsseminarie.

Håller tillsammans med Heimir, Horshaga islandshästar på att arrangera ett par avelsvisarkurser under hösten/vintern/våren i Idunns regi. Tror verkligen det kan bli mycket intressant. Därefter kommer Idunn under våren att arrangera inofficiella bedömningar för dom "nybörjare" som själva vill visa sina hästar 2008 där hästen (och ryttare) bedöms av avelsdomare. Det är också nåt vi ser fram emot i Idunn. Så se till att kolla reglerna i FIZO och håll koll på Idunns hemsida där vi kommer att annonsera när och var kursen kommer att gå av stapeln."

Viss reklam möjligen, men sådan som du Freyja var inne på vid trådskapandet ... Personligen tror jag att Idunn kan vara ett bra "verktyg" eftersom det är just en avelsförening.

Ja, Idunn är ett bra "verktyg" men jag tycker det är beklagligt att nytänkande om stimulering av svensk avel är så främmande för avelsutskottet. SIF är ju även ett avelsförbund. Det är ett faktum och det gör SIF unikt och ger stora möjligheter, samtidigt som bl a det gjort att det uppstått problem med tillhörigheten, t ex RF.

 

[Pocahontas]

Sv: Fortsättning- Stimulera bra avel och uppfödning

Knapplån

Jag har följt denna tråd med stort intresse men blir ibland lite förskräckt över nischandet.

Om vi backar lite - vad är det som gör islandshästen så speciell?
För mig är det: lynnet/lylhördheten (det lynne som hästen får genom sin naturliga flockfostran i första hand - föräldrar i andra hand skulle jag vilja säga)
Gångarterna - jättekul att ha lite mer än bara 3 gångarter att jobba med, en större utmaning helt enkelt. Och sen tölten -gudarnas gåva!
Uthålligheten/livslängden - en häst som orkar mycket och lever länge.
Den är användbar till mycket!

Jag är också övertygad om att en häst blir som man rider den!
Vill man forma en toppkänslig tävlingshäst så får man en sådan som bara kunniga kan rida.
Vill man ha en familjehäst/turhäst så får man rida/vänja den så att den blir mer avtrubbad och klarar det.

Jag såg många exempel på detta när jag hade turridning, jag köpte hästar som JAG ville rida/tävla men dom fungerade efter en stund även bra i turridning och jag kunde ta dom ur turridningen och slipa till dom snabbt så att jag kunde tävla dom. Nu pratar vi väl inte om dom stora resultaten men runt 5.5 hamnade vi oftast och det på hästar som mestadels gick i turridning.
När jag red var dom lyhörda och snabba i lyssnandet, när turryttarna red slog dom lite dövörat till och var coola.
Så min övertygelse är att man kan forma hästarna åt båda hållen!

Jag har inget emot dagens exteriör, jag gillar lite högbenta hästar men framförallt så stirrar jag mig nästan blind på hals/manke/bog! En lång välrest hals som används rätt vid ridning är guld för mig! Att hästen har lätt för att bära sig är också ett måste. Jag gillar stora rörelser på banan, men samma hästar kan oftast även mjuktölta på stigar i skogen och se mer "vanliga" ut.
Och högpresterande på tävlingsbanan sätter jag inte likhetstecken med svårriden på. Det mesta beror på hur den är van att ridas.

Men visst finns det hästar med oönskat lynne, men hur hittar vi dom? Vilka är födda med det och vilka har fostrats till det?

Det som skrämmer mig är mängden av föl som föds av okunniga småavlare. Inte så mycket för att dom avlar på vad som helst utan mycket för att dom inte vet hur hästarna ska växa upp och fostras (av flocken i första hand) för att bli just dom lättsamma, trevliga islandshäsar som en gång vann våra hjärtan.
Jag tycker synd om dom som ska rida in dessa odrägliga trädgårdsuppfödningar, och vad blir det av dom sen? Tjuriga ponnyer?

Avelskurser borde kunna anordnas av lokalklubbarna, med följande innehåll: Lynne, exteriör, gångarter, vad passar mitt sto? Och bör hon avlas på öht? Hur hittar jag rätt hingst? BLUP och bedömningsresultat. Sen det vikitgaste: Hur bör fölet/unghästen växa upp och formas!
Jag tycker gott att någon av avelsdommarna kan hålla dessa kurser, kanske även en veterinär borde vara med.
Man kan gärna få ta med sig sitt sto och få ett rådgivande omdömme på henne.
Här är det dock otroligt viktigt att den som håller kursen är opartisk och inte bara föreslår sina egna hingstar eller sågar stona och säger att h*n har en bättre hemma som är till salu.
Liksom vid all bedömning tycker jag att domarna INTE ska känna till stammen på hästarna. På hundsidan vet ju aldrig en domare vad den dömmer och det borde resultera i att denne är mer opartisk. Jag fattar inte att dagens hästdomare vet stam och allt om varje häst, och hur lätt är det att döma utan att ha förutfattade meningar då?

När det gäller avelsbedömningarna känner även jag att det går åt det hållet att det bara blir proffsen som tränar och visar. Vi vanligt dödliga vågar oss inte dit. Här borde man lokalt kunna anordna bedömningskurser eller små inofficiella bedömningar där man faktiskt skulle kunna våga visa sin häst själv. Gärna några dagars kurs där man avslutar med en bedömning. Helt inoff men man får en sorts vägledning och bedömning på sin häst och kanske vågar man satsa vidare.
Nä, nu har jag pladdrat på allt för länge, nu ska jag ut och rida och njuta av min häst!

 

[ang]

Sv: Fortsättning- Stimulera bra avel och uppfödning

Det var lite däråt jag ville komma. För att få en bred variation krävs en god bredd i smak och kunnande på de som bedömer hästarna.

Jag tror och tycker dock att de som bedömer har ett gott kunnande. Sen om smaken inte går ihop med avelsmålet eller tvärt om är ju faktiskt en annan - om än så viktig - fråga.

Däremot ser jag risken i att flytta ner ansvaret för t ex godkännande av hingstar på veterinärerna, för långt ifrån en majoritet är såpass kunniga i gångarter och rörelsemönster för islandshästar. Där skulle det då också krävas utbildning, och jag tror inte det blir en mer gynnsam geografisk fördelning av "bedömare" om man ser till Norrland exempelvis. På det stora hela är jag för dagens visningssystem, även om man skulle kunna underlätta genom fler tillfällen och kanske lite olika nivåer. T ex rådgivande eller "undervisningar" med kval till nationell visning.

Trots allt känns det för mig viktigare att vi arbetar för att stärka SIF och möjligheterna vi kan ha genom vårt förbund + Idunn t ex.
Redan i dag finns ju faktiskt kursutbud med avelskurser i olika nivåer som erbjuds, men jag vet inte hur stort intresset är för att delta?

Jag misstänker dock att kostnaderna är en stor stötesten, men dessa kommer vi inte i från. För vem skall betala, om inte vi för vårt intresse?

 

[Balderum Norr]

Sv: Fortsättning- Stimulera bra avel och uppfödning

Avelskurser borde kunna anordnas av lokalklubbarna, med följande innehåll: Lynne, exteriör, gångarter, vad passar mitt sto? Och bör hon avlas på öht? Hur hittar jag rätt hingst? BLUP och bedömningsresultat. Sen det vikitgaste: Hur bör fölet/unghästen växa upp och formas!
Jag tycker gott att någon av avelsdommarna kan hålla dessa kurser, kanske även en veterinär borde vara med.
Man kan gärna få ta med sig sitt sto och få ett rådgivande omdömme på henne.
Här är det dock otroligt viktigt att den som håller kursen är opartisk och inte bara föreslår sina egna hingstar eller sågar stona och säger att h*n har en bättre hemma som är till salu.
Liksom vid all bedömning tycker jag att domarna INTE ska känna till stammen på hästarna. På hundsidan vet ju aldrig en domare vad den dömmer och det borde resultera i att denne är mer opartisk. Jag fattar inte att dagens hästdomare vet stam och allt om varje häst, och hur lätt är det att döma utan att ha förutfattade meningar då?

När det gäller avelsbedömningarna känner även jag att det går åt det hållet att det bara blir proffsen som tränar och visar. Vi vanligt dödliga vågar oss inte dit. Här borde man lokalt kunna anordna bedömningskurser eller små inofficiella bedömningar där man faktiskt skulle kunna våga visa sin häst själv. Gärna några dagars kurs där man avslutar med en bedömning. Helt inoff men man får en sorts vägledning och bedömning på sin häst och kanske vågar man satsa vidare.

Jag tycker dina tankar låter väldigt bra! Ungefär som jag tänkt men inte får jag fram det skriftligt så här.

 

[gudarnas häst]

Sv: Fortsättning- Stimulera bra avel och uppfödning

Jag tycker att detta är en väldigt intressant diskussion. Det har tidigare varit mycket diskussioner om vart aveln är på väg, men jag tycker att det är minst lika viktigt att diskutera vår hantering och vår uppfödning och vad den gör med rasten.
Att förändra hästen genom aveln tar generationer, men att förstöra en individ genom felaktig hantering kan ta några månader.

Många av de tankar Pocahontas skriver tycker jag är jättevettiga!

Den islandshäst jag fastnade för en gång för nästan 30 år sedan var en häst som var som en vulkan att sitta på när man red och avslappnad och lugn som en filbunke när ryttaren inte var på ryggen. Det var en häst som man kunde vara säker på att den aldrig bet eller sparkade, den stod som fastvuxen i marken när man hanterade den och var lyhörd för de signaler som ryttaren gav när man red. Det var en häst som i högt tempo kunde springa över stock och sten och som aldrig var halt. Det var en ras där jag i en och samma individ kunde hitta en tävlingshäst för stora internationella tävlingar och en skogsmulle att rida en långtur på i skogen.
Det är detta som ligger till grund för mitt islandshästintresse och det är den hästen som än idag är min idealhäst.

Jag blir förskräckt när jag hör resonemangen om hur många täcken man äger och underförstått att den som har flest täcken och skydd har den bästa hästhållningen. Man har ländtäcken, fleccetäcken, regntäcken, svettäcken ylletäcken och gud vet vad. Man hägnar in gropar och stenar i hagen som hästarna riskerar att skadar sig på. Man lindar benen, har strykkappor och benskydd för säkerhets skull. Man har hästarna på stall på vintern för att de inte skall frysa och på sommaren för att de inte skall få eksem. Man låter hästarna gå i små homogena flockar, valacker för sig och ston för sig, för att det inte skall bli något bråk och man skall riskera att hästarna skadar sig och ibland får hästarna gå själva för att skaderisken blir för stor tillsammans med andra hästar. Man ledtränar veckogamla föl och ser till att tidigt prägla dem på människor.
Resultatet av denna sortens hantering tycker jag mig kunna se i hästar som är tråkiga att handskas med, stressade och okoncentrerade, som har ett dåligt hästspråk, som inte kan gå i flock med andra hästar och som ofta är skadade.

Jag menar inte att man skall låta hästarna gå vind för våg och se vilka som överlever, men jag tror av vi skall ta oss en ordentlig fundering runt vad det är som genom århundraden format den fantastiska ras som vi alla kommit att älska. Den gamla isländska hästhållningen är inget ideal, men det finns en del i den som jag tror att vi kan ta till oss och göra om till en form av modern hästhållning med hästarnas naturliga behov som utgångspunkt.

För att koppla dessa funderingar till ursprungsfrågan om hur vi kan stimulera bra avel och uppfödning tror jag att vi behöver ha igång diskussionerna om vad som är en bra uppfödning och hästhållning och hur vi skall hantera våra hästar för att behålla rastens unika egenskaper. Ia och Denni kommer den 16/9 i samarbete med Idunn att ha en gårdsträff/studiebesök/cliniq runt just dessa frågor (mer info finns på Idunns hemsida www.idunn.se). Evenemang av denna typ tror jag är jättebra för att stimulera intresset och höja kunskapsnivån runt dessa frågor.

 

[fruma]

Sv: Fortsättning- Stimulera bra avel och uppfödning

Tycker också detta är en mycket intressant sak att diskutera om. Mycket bra från både Pocahontas och Gudarnas häst!

Hanteringen av våra unghästar under deras uppväxt blir ju starkt präglande. Låter vi inte våra hästa få vara hästar och utvecklas till trevliga individer så hjälper det kanske inta att använda det bästa hingst/sto-materialet. Ser fram emot helgen 16/9 ska genast kolla att den är fri i almanacka.

Sen tror jag mycket på att kunna ha mer avdramatiserade avelsvisningar där man kan få en ärlig grundläggande bedömning. Mer utspridd över landet och där det inte måste vara proffryttare.
Ut till avlarna runt i landet så de känner att de kan få vara en del i detta och inte allt är så stort som avelsbedömningarna känns idag.

Det finn några tuffingar som faktiskt vågar sig på att visa sina hästar och det vor kul om det kom dit fler. Sen förstår jag att det inte är så lätt att rida in där med "proffsen".

Sen får jag väl erkänna att jag har ett gäng flistäcken som hästarn får på sig efter ett svettigt pass. Den får stå inne en stund , svettas av, får lite mat sen är den mesta eftersvettningen klar och täcket åker av och hästen ut.(Om inte vädret är urdåligt)

 

[Muninn]

Sv: Fortsättning- Stimulera bra avel och uppfödning

*Knapplån*

Nu tänker jag slänga mig huvudstupa in i den här debatten!

För det första tänker jag inte diskutera tävlingshäst/skogsmulle frågan mer, förutom det här: Vi ska ha en mångfald inom aveln, men en BRA mångfald. Temperament, gång och sundhet måste vara ledprd- sedan är folk fria att "mixa och matcha" hur de vill för att få fram den hästen just DE vill ha.

Dessutom måste jag bara få kommentera frågan ni (någon?) ställde till Johan: "Skulle du sätta upp ett gäng turridningsryttare på dina tävlingshästar?".
Frågan borde istället ha varit: "Tror du att dina tävlingshästar hade passat som turridning/familjehästar om de nu inte kommit till dig som tävlingshästar?"

För inte köper man väl ändå en tävlignshäst i full kondition, som är tränad för att prestera på mycket hög nivå, för att rida i skogen och mysa med?



Så. Nu till trådens överskrift.
Jag tror att vi skulle kunna låna en hel del från "de stora brunas" värld
Fölvisningar t.ex- finns en uppsjö varje år, runt om i landet. Man får poäng på sitt föl och kan kvala till "Årets Föl". OM man vill- vissa är nöjda med att bara få visa sitt föl.

Sedan tror jag att vi skulle låna deras "3-års test" och göra en egen motsvarighet. Där visas hästarna exteriört och i löshoppning, och kan då blir Klass 1, Klass 2, Klass 3. Att få Diplom smäller lite högre, men då måste hästen göra ett godkänt ridprov, vilket bara går ut på att på en stor volt visa att hästen är ridbar i alla gångarter.

Även här kan man kvala vidare till en massa olika finaler, men det viktigaste är att man får ett "kvitto" på hur en häst är, i domarnas ögon.
Vi skulle ju t.ex stryka löshoppningen, ändra lite på ridprovet och lägga till en tungt vägande temperaments-bedömning också?
Och kanske inte ha det när hästen är tre år

Dessutom finns det något som kallas "Stimulans paket" som ni kan läsa om här: http://asvh.se/ston/stimulans.htm
I korthet betyder det att ägarna till de ston som fåt Klass 1 eller högre på 3-års testet kan välja att betäcka stoet med en av de utvalda "Stimulanshingstarna", och får då en massa rabatter och trevligheter.

Dessutom tycker jag aboslut att vi bör införa testryttare på hingstvisningarna igen. Det är OTROLIGT viktigt!
Ta min knäppa häst som exempel- När jag rider, som är van vid honom, kan jag "maskera" hur det känns när jag rider. Skulle någon annan hoppa upp skulle de direkt känna vilken ful fisk han är
Man behöver inte ens be testryttarna att sätta betyg på vilja och lynne, utan det räcker att de ger hästne ett helhetsbetyg och ett omdöme.
Ger ännu ett "halvblods-exempel" här: (Lånat från ASVH's hemsida, testryttares omdömen om två hingstar):

Omdöme gångarter testryttare: Testryttare 1 (HK): Snabba, kraftfulla rörelser. Ger en mycket bra känsla i trav och galopp. Uppmärksam för hjälperna, blir ibland lite stark. En hingst med bra förutsättningar för framtiden. Testryttare 2 (HS): Höger sida sämre än vänster, går mot bettet. Bra trav. Kunde vara något mer genom kroppen. Behöver mer arbete.

Omdöme gångarter testryttare: Testryttare 1 (HK): Ger en fantastisk känsla i skritt, trav och galopp. Mycket känslig för samtliga hjälper. Mycket lätt i handen. Talang för samling. Testryttare 2 (HS): Mycket fin ridkänsla. En hingst man kan göra vad som helst med. Tre bra gångarter.


Nej, nu ska jag lämna datorn
Tillförde kanske inte så mycket EGNA ideér till den här diskussionen, men ändock lånade ideér som kan vara värda att diskutera vidare!

/Ia

 

[freyja]

Sv: Fortsättning- Stimulera bra avel och uppfödning

Muninn/Ia

Det är precis sådana här tankebanor jag menar skulle göra otroligt mycket för avel och uppfödning ute i landet, kompletterat med en genomtänkt utbildningsplan.

 

[freyja]

Sv: Fortsättning- Stimulera bra avel och uppfödning

Jag menar inte att man skall låta hästarna gå vind för våg och se vilka som överlever, men jag tror av vi skall ta oss en ordentlig fundering runt vad det är som genom århundraden format den fantastiska ras som vi alla kommit att älska. Den gamla isländska hästhållningen är inget ideal, men det finns en del i den som jag tror att vi kan ta till oss och göra om till en form av modern hästhållning med hästarnas naturliga behov som utgångspunkt.

För att koppla dessa funderingar till ursprungsfrågan om hur vi kan stimulera bra avel och uppfödning tror jag att vi behöver ha igång diskussionerna om vad som är en bra uppfödning och hästhållning och hur vi skall hantera våra hästar för att behålla rastens unika egenskaper. Ia och Denni kommer den 16/9 i samarbete med Idunn att ha en gårdsträff/studiebesök/cliniq runt just dessa frågor (mer info finns på Idunns hemsida www.idunn.se). Evenemang av denna typ tror jag är jättebra för att stimulera intresset och höja kunskapsnivån runt dessa frågor.

Håller med dig angående hästhållningen. Det är viktigt att utgå från att hästen är byggd för rörelse och är ett flockdjur.

Ovan nämnda evenemang är utmärkta, men det gäller också att försöka styra upp så att de anordnas mer fördelat över landet. Här tror jag det är viktigt att ge extra motivation till engagemang. I ett tidigare inlägg talas det om kostnader som vi vill betala för våra hästar - någonstans måste det också finnas ett system som belönar och fångar upp målmedveten uppfödning. Det systemet måste anpassas till att även stimulera bredden i aveln. För närvarande är det bara spetsen som får stimulans vilket kan medföra ökad splittring inom förbundet och bara medför att problemen som börjat uppträda också ökar. (Om någon undrar över vilka problem jag menar, hänvisar jag till Johans inlägg i den här tråden.)

 

[sambaengi]

Sv: Fortsättning- Stimulera bra avel och uppfödning

Knapplån

Om vi backar lite - vad är det som gör islandshästen så speciell?
För mig är det: lynnet/lylhördheten (det lynne som hästen får genom sin naturliga flockfostran i första hand - föräldrar i andra hand skulle jag vilja säga)
Gångarterna - jättekul att ha lite mer än bara 3 gångarter att jobba med, en större utmaning helt enkelt. Och sen tölten -gudarnas gåva!
Uthålligheten/livslängden - en häst som orkar mycket och lever länge.
Den är användbar till mycket!

Jag är också övertygad om att en häst blir som man rider den!
Vill man forma en toppkänslig tävlingshäst så får man en sådan som bara kunniga kan rida.
Vill man ha en familjehäst/turhäst så får man rida/vänja den så att den blir mer avtrubbad och klarar det.

Jag såg många exempel på detta när jag hade turridning, jag köpte hästar som JAG ville rida/tävla men dom fungerade efter en stund även bra i turridning och jag kunde ta dom ur turridningen och slipa till dom snabbt så att jag kunde tävla dom. Nu pratar vi väl inte om dom stora resultaten men runt 5.5 hamnade vi oftast och det på hästar som mestadels gick i turridning.
När jag red var dom lyhörda och snabba i lyssnandet, när turryttarna red slog dom lite dövörat till och var coola.
Så min övertygelse är att man kan forma hästarna åt båda hållen!

Jag har inget emot dagens exteriör, jag gillar lite högbenta hästar men framförallt så stirrar jag mig nästan blind på hals/manke/bog! En lång välrest hals som används rätt vid ridning är guld för mig! Att hästen har lätt för att bära sig är också ett måste. Jag gillar stora rörelser på banan, men samma hästar kan oftast även mjuktölta på stigar i skogen och se mer "vanliga" ut.
Och högpresterande på tävlingsbanan sätter jag inte likhetstecken med svårriden på. Det mesta beror på hur den är van att ridas.

Men visst finns det hästar med oönskat lynne, men hur hittar vi dom? Vilka är födda med det och vilka har fostrats till det?

Lynnet blir aldrig bättre än det medfödda lynnet tillåter! Det har missen i ASVH tydligt visat och det finns goda exempel på det inom islandshästvårlden också. Mest belysande är nog de 4 elithingstarna på Island som det stod i Eidfaxi om för ett par år sedan där man dissade 3 av dem och minst 2 av dem fick anmärkning på vad de lämnade för lynne och att det inte var så bra till ridhästar. Att jag väljer detta exempel är dels för att debatten är öppen och ärlig på Island i mycket högre grad än här. Man är inte rädda för att stämmmas för förtal som i Sverige där man istället tisslar och tasslar en massa rykten i "all hemlighet". Jag väljer detta också för att det handlar om flockuppfödda hästar på Island så frågan om trädgårdshästar hos små uppfödare kan vi då skippa i sammanhanget!

Avelsdjuren måste vara ok i lynnet om hästen skall fungera för en medelgod ryttare att rida ut på själv. Det du nämner vad gäller turhästar, är ju hästar som som följer flocken och sin ledare! Jag vet flera ridskolehästar som lyder så länge ridläraren är där och följer föregående häst runt, runt i ridhuset. Men här finns gott om exempel på hästar som funkar i tryggheten på ridskolan och turridningen, men inte när de säljs och hamnar hos en privatryttare som skall rida ut dem själv, om det inte är en mycket erfaren ryttare som klarar av de problem som uppstår! Sedan får man ju skilja på klubbtävlingar och topptävlingshästar. Det finns många lugna familjehästar som klarar hyfsade resultat på klubbtävling!

Lyssna på vad islänningarna har att säga om lynnet! Deras hårda sållning har i första hand nämligen gällt lynnet! Hästar som bits, sparkas, bockas och är svårmedgörliga och kanske rentav aggressiva, hamnar i frysboxen! De har använt hästen som transportmedel och gör så än idag. Ett transportmedel måste vara pålitligt och kunna ridas av de flesta samt dit ryttaren vill, ensam eller i grupp! Det man utnyttjar på en turridning är islandshästens starka flockkänsla men hur många av dem kan en mindre erfaren ryttare rida ut själv på utan sällskap? Hur många kan stanna hästen för att rätta till stigbyglar, sadel osv och sedan rida ikapp? När olyckor händer på turridningar blir de ofta allvarliga därför att ryttaren inte kan stanna sin häst som följer flocken!

Johan H skrev i ett tidigare inlägg i en annan tråd, något jag blev glad av att höra: En häst skall inte ridas så den blir avtrubbad utan den får gärna vara känslig för att vara en bra familje-/fritidshäst. Nu var detta inte helt ordagrant men jag har inte ändrat innebörden. Och det är det jag vill ha, en signalkänslig häst som lyssnar på minsta hjälp, följer sin ryttare och anpassar sig efter ryttaren, även den mer oerfarne som rider ut själv! Det är godmodighet och följsamhet för mig och den vill man ju ha både oss fritidshäsen och tävlingshästen, men en riktigt bra och framgångsrik tävlingshäst rids ju av erfarna ryttare, som klarar av lite svårare hästar och som dessutom har en större auktoritet som ryttare gentemot hästen. En sådan ryttare klarar att få denna hästen att forma sig efter olika situationer men det skulle aldrig en mindre erfaren ryttare klara! Jag har suttit på många heta hästar och fått dem att gå som fromma lamm men jag skulle aldrig sätta upp något annat än erfarna ryttare på dem! Jo vissa av dem i paddock om jag står i mitten och bestämmer för då lyssnar hästen på mig!

Det som skrämmer mig är mängden av föl som föds av okunniga småavlare. Inte så mycket för att dom avlar på vad som helst utan mycket för att dom inte vet hur hästarna ska växa upp och fostras (av flocken i första hand) för att bli just dom lättsamma, trevliga islandshäsar som en gång vann våra hjärtan.
Jag tycker synd om dom som ska rida in dessa odrägliga trädgårdsuppfödningar, och vad blir det av dom sen? Tjuriga ponnyer?

Har du någon statistik på och vetskap om hur många och hur okunniga småavlarna är??? I det här landet är den genomsnittlige avlaren en avlare med 1-3 ston och en medelålders kvinna med stor kunskap och många års erfarenhet av häst! Och det måste vara något fel på avelsurvalet hos islandshästen om den blir sämre i lynnet än andra raser av att födas upp bland dessa avlare! Visst finns problemet med folk som skämmer bort sina hästar, men de värsta problemhästarna jag stött på är flockuppväxta med bra stam och hos stora uppfödare! Då kan man inte skylla på uppfödningen utan det måste vara avelsurvalet. Och flera är de islänningar som varnar för att vi i Sverige låter oss förblindas av vackra hästar och kan sätta dessa i avel, trots mindre bra lynne! Det är olika vad en del förblindas av men oavsett om det är gångarter, exteriör, färg, mycket man eller hög blup och bra stam, så gör man fel när man sätter en svårriden häst i avel!

 

[sambaengi]

Sv: Fortsättning- Stimulera bra avel och uppfödning

Däremot ser jag risken i att flytta ner ansvaret för t ex godkännande av hingstar på veterinärerna, för långt ifrån en majoritet är såpass kunniga i gångarter och rörelsemönster för islandshästar. Där skulle det då också krävas utbildning, och jag tror inte det blir en mer gynnsam geografisk fördelning av "bedömare" om man ser till Norrland exempelvis. På det stora hela är jag för dagens visningssystem, även om man skulle kunna underlätta genom fler tillfällen och kanske lite olika nivåer. T ex rådgivande eller "undervisningar" med kval till nationell visning.

Trots allt känns det för mig viktigare att vi arbetar för att stärka SIF och möjligheterna vi kan ha genom vårt förbund + Idunn t ex.
Redan i dag finns ju faktiskt kursutbud med avelskurser i olika nivåer som erbjuds, men jag vet inte hur stort intresset är för att delta?

Jag misstänker dock att kostnaderna är en stor stötesten, men dessa kommer vi inte i från. För vem skall betala, om inte vi för vårt intresse?

Nu skrev jag hästveterinärer och jag pratade om exteriören! Jag anser tvärtemot dig att mycket av bedömningen på just den exteriöra sidan, inte är så korrekt inom islandshästvärlden ur det veterinära perspektivet! En veterinär hade hellre premierat en kort och tjock, men vbälrest, högst ansatt och korrekt formad hals som Órris än det som slinker igenom med dessutom höga poäng idag: ovälvda/raka eller felvälvda/svankiga svanhalsar. Det finns också veterinärstudier som talar om hur viktiga vinklarna i has, knä och höft är för hållbarheten och för att minska risken för spatt. Rakare ben, men inom vissa ramar, ger både elasticitet och mindre belastning i ledytorna. Jag anser inte att man bedömer ner krokhasiga hästar så mycket som man borde eller att benkvalité och benställning ges den vikt som jag vill ge benen. Vi har klass1-hingstar som är x-benta eller parallellförskjutna i knäleden! Det är ärfligt och ger en extra påfrestning i knäleden! Flera högt bedömda hingstar har framåtlutande rygg, vilket ger ett sämre sadelläge och att sadeln lätt kasar framåt. Bara några exempel som jag reagerar på och inte tycker att det markeras ordentligt med ordentliga poängavdrag samt att ben och rygg är så viktiga exteriöra detaljer att de borde viktas högt!

 

[Bangsi]

Sv: Fortsättning- Stimulera bra avel och uppfödning

Jag blir förskräckt när jag hör resonemangen om hur många täcken man äger och underförstått att den som har flest täcken och skydd har den bästa hästhållningen. Man har ländtäcken, fleccetäcken, regntäcken, svettäcken ylletäcken och gud vet vad. Man hägnar in gropar och stenar i hagen som hästarna riskerar att skadar sig på. Man lindar benen, har strykkappor och benskydd för säkerhets skull. Man har hästarna på stall på vintern för att de inte skall frysa och på sommaren för att de inte skall få eksem. Man låter hästarna gå i små homogena flockar, valacker för sig och ston för sig, för att det inte skall bli något bråk och man skall riskera att hästarna skadar sig och ibland får hästarna gå själva för att skaderisken blir för stor tillsammans med andra hästar. Man ledtränar veckogamla föl och ser till att tidigt prägla dem på människor.
Resultatet av denna sortens hantering tycker jag mig kunna se i hästar som är tråkiga att handskas med, stressade och okoncentrerade, som har ett dåligt hästspråk, som inte kan gå i flock med andra hästar och som ofta är skadade.

Jag menar inte att man skall låta hästarna gå vind för våg och se vilka som överlever, men jag tror av vi skall ta oss en ordentlig fundering runt vad det är som genom århundraden format den fantastiska ras som vi alla kommit att älska. Den gamla isländska hästhållningen är inget ideal, men det finns en del i den som jag tror att vi kan ta till oss och göra om till en form av modern hästhållning med hästarnas naturliga behov som utgångspunkt.

Du har framfört precis det jag tycker och tänker. Härligt att se det i skrift!

/Åsa