Sv: Fortsättning- Stimulera bra avel och uppfödning
Som jag skrev i "askurtråden" tycker jag att vi ser en hel del ganska illa underbyggda påståenden här och där, bl. a i detta forum. En del av dem har med de högpresterande hästarna att göra. Typen anses generera bristande hållbarhet och ett stressigt lynne verkar vara en självklar del i kakan. För min del ser jag ett likhetstecken mellan att förmå att prestera på en hög nivå under en lång period och både hållbarhet och lynne. Jag ser hästar passera förbi mig i en bred ström, och kan inte se detta. Däremot ser man ett tydligt samband mellan användning och hållbarhet....
Mycket är nog också missförstånd. Jag tror inte någon anser att alla topphästar är lättbyggda, heta, svårridna, ohållbara osv. Men tyvärr så har andelen svåra hästar ökat de sista 10 åren medan de verkliga familjehästarna, dvs de som klarar ta hand om en handikappad ryttare eller ett barn tex, är en stor bristvara. Här handlar det om att möta efterfrågan och det för avlarnas bästa om de skall få avsättning för det de avlar. Annars håller jag med om att användningen av hästen på påverkar hållbarheten avsevärt. Det tycker jag försäkringsbolagen har bra statistik och tyvärr så har premierna på islandshästarna stigit kraftigt och de ligger inte längre 1:a i sundhet, men det har vi diskuterat tidigare. Sämst ligger halvbloden till i skadestatistik och premier. Glöm inte att felaktigt temperament också ökar skaderisken men det gör även en hårdare användning med högre prestationskrav.
Jag märker ju själv vad jag säljer lättast. De lugnaste hästarna med hyfsade och rena men inte toppgångarter är mycket mer lättsålda än de med riktigt bra gångarter, bra lynne men som inte passar som familjehäst. För det är ju bara en liten klick av de toppavlade som blir topphästar och det är dem som tävlingsfolket söker. Det andra är en restprodukt och skall det finnas avsättning för dem så gäller det verkligen att de har ett mycket lämpligt temperament. Och då bör man resonera som Gunnar Árnason och bara avla på det bästa av lynne för då får man lätt att sälja allt man föder upp, även om det inte är toppresterande!
Det är en enorm överproduktion på medelbra hästar men som kräver erfarna ryttare och det är ingen speciellt gångbar produkt. Här handlar de om att förebygga och sas mota Olle i grind och anpassa aveln efter det som efterfrågas. De flesta tävlar inte och de flesta har inte råd med 4 hästar utan 1 eller möjligen 2. Då skall hästen kunna vara både nybörjarhäst, viktbärande och ändå vara utvecklande och pigg att rida för en den mer erfarne familjemedlemmen.
Det betyder att hästen måste ha ett mycket gott hjärta, vara anpassningsbar, ha naturligt lätt för rena grundgångarter och tölt, den måste vara lättränad i såväl gångarter som ur samarbetssynpunkt därför att ju mer träning som krävs ju dyrare blir den färdiga hästen att producera och marknaden ser till resultatet, inte vägen dit. Den är inte beredd att betala extra bara för att hästen krävt en lång tids träning! Här gäller det att avla rätt på naturlig bärighet och balans i såväl kropp som själ! Och det är ju inget som är motstridigt vad man söker hos en topphäst men tyvärr ställer många uppfödare för låga krav på avelsdjurens lynne och naturliga anlag och ser bara vad som går att få fram i slutändan av bensprattel efter lång tids träning och/eller låter sig förblindas av exteriör och blup!
Så jag anser inte att kraven är oförenliga på en tävlingshäst och familjehäst, men få uppfyller kraven på både och. Det finns en hel del som felannonseras också. Man kallar en häst för tävlinghäst fast egentligen är det en medelmåttig men het häst som är svårriden, likaså kan man kalla en häst för familjehäst bara för att den har sämre gångarter men den har dessutom ett klart olämpligt lynne som familjehäst. I båda fallen är det lynnet som är det största problemet när det gäller försäljning.
En häst med ett hjärta av guld går alltid att sälja även om den bara är 3-gångare. Den är kanske dessutom den lämpligaste för ett litet baran som då inte behöver hålla reda på en fjärde eller femte växel utan får en "automatväxlad" 3-gångare och kan koncentrera sig mer på sin egen kropp och att lära. Tolka nu inte detta fel för det är inget jag eftersträvar men jag vet vad som funkar på ridskolor och turridningar. En het och svår häst skall däremot vara förbaskat bra tävlingsämne för att någon skall intressera sig för den och kräver då en erfaren ryttare, men även en sådan brukar föredra en mer lättriden häst.
Kontentan blir att om vi inte skall hamna i samma sits som halvblodsaveln så måste vi se till att uppfödarna tänker på lynnet i första hand och att både hingstar och ston med mindre bra sådant utesluts som ett alternativ i aveln. Det finns ingen anledning att avla på prblemhästar varken av fysisk eller psykisk natur! Tyvärr så sker detta, främst med ston. Det som är problem att rida använs tyvärr inte så sällan i avelsboxen, istället för att slakta hästen eller bara låta den gå och skrota. Det vore trevligt om hingstägare kunde tacka nej till den inkomst ett sådant sto ger och istället tänka mer på det långsiktiga resultatet!
Kvalitet är i första hand en samarbetsvillig, trevlig häst som är lämplig att hanteras av människor, som är frisk, sund, hållbar och utan veterinärmedicinska defekter samt lättränad och smidig med lätt för egen bärighet, samling, balans och rena gångarter. Sedan är det ointressant om den har en lång och smal hals eller kort och tjock, är kraftigt byggd eller lättbyggd, högbent eller kortbent, så länge den klarar sin uppgift och passar sin ryttare!
Nu kan det kanske bli lite fler Askur bäbisar i olika åldrar på Askurs tråd 
