Ånej, vad trist!Nu är Epica dödOch med henne så dog 13 generationer, 20 års avelsarbete och en stor del av mitt liv
Beklagar sorgen!
Tack
JaÅnej, vad trist!
Var det hon som bott hos din kompis nu senaste tiden?
Det var ju väntat för hon skulle ha fyllt sju år i februari, men det gör så jävla ont på så många olika sätt Tack och ja, det var detNu är Epica död
TackÅh, jag beklagar!
Jag brukar läsa här i tysthet och är full av beundran över hur du kämpar.
Jag kan komma undan det suddiga genom att använda en widget, men då kommer två rader att försvinna i mitten så jag inte kommer att ha plats för alla ikonerna och det kommer inte att gå att göra en längst ned
Tack
Jag kan inte se hur jag är någon att beundra, men tack
Beklagar sorgen.Nu är Epica död
Kramar 
Håller verkligen med. @Lyan lyser upp i mörkret med allt från söta kjolar till sitt stora varma hjärta!Jag är imponerad över hur du kämpar för att fortsätta vara här. Har själv psykiatriska diagnoser med mycket medicinering och det är så mycket man vill genomföra men som känns onåbart, i alla fall är det så för mig. Till slut känns det som ett krig bara att ta sig upp och göra det mest nödvändiga medans man förlorar sig själv i likgiltlighet och drömmar man inte lyckats hålla vid liv, en identitet man upplever sig ha förlorat. Att böjas och brytas mentalt är inte ett tecken på svaghet någonstans, men att kämpa trots att man har svårt att finna mening och låta andra få ta del av det man känner är väldigt modigt. Självklart är även de som kämpar tyst modiga med. Jag brukar tycka att det ger en ökad känsla av kontroll att sätta ord på saker och ting, så det är bra att du använder dagboken!
Men du lyser upp i mörkret, verkligen! Inte bara med din unika stil, men även med vad jag uppfattar som vänlighet, värme och empati. Vi ska båda klara oss igenom tuffa tider.
Du satte verkligen ord på flera av mina tankar! Samtidigt så kämpar jag inte riktigt för att jag vill utan för att jag inte har något val, men just eftersom jag inte har något val så finns ju heller inte alternativet att ge upp så det är bara att fortsätta.Jag är imponerad över hur du kämpar för att fortsätta vara här. Har själv psykiatriska diagnoser med mycket medicinering och det är så mycket man vill genomföra men som känns onåbart, i alla fall är det så för mig. Till slut känns det som ett krig bara att ta sig upp och göra det mest nödvändiga medans man förlorar sig själv i likgiltlighet och drömmar man inte lyckats hålla vid liv, en identitet man upplever sig ha förlorat. Att böjas och brytas mentalt är inte ett tecken på svaghet någonstans, men att kämpa trots att man har svårt att finna mening och låta andra få ta del av det man känner är väldigt modigt. Självklart är även de som kämpar tyst modiga med. Jag brukar tycka att det ger en ökad känsla av kontroll att sätta ord på saker och ting, så det är bra att du använder dagboken!
Men du lyser upp i mörkret, verkligen! Inte bara med din unika stil, men även med vad jag uppfattar som vänlighet, värme och empati. Vi ska båda klara oss igenom tuffa tider.
Beklagar sorgen.
TackHåller verkligen med. @Lyan lyser upp i mörkret med allt från söta kjolar till sitt stora varma hjärta!
Be inte om ursäkt! Svara bara om du orkar. Ingen av oss här inne som hejar på dig skulle ta illa upp ifall du inte orkar svara. Inte jag i alla fall.Du satte verkligen ord på flera av mina tankar! Samtidigt så kämpar jag inte riktigt för att jag vill utan för att jag inte har något val, men just eftersom jag inte har något val så finns ju heller inte alternativet att ge upp så det är bara att fortsätta.
Tack
Det hoppas jag att du/vi gör! Det är hemskt att veta att andra också mår dåligt, samtidigt som det är skönt att inte vara ensam och veta att det finns folk som förstår hur tufft kämpandet är
Tack
——
Förlåt för att jag inte kan svara så bra. Jag är rätt kaputt denna veckan
Kram 
Jag kan inte hitta någon bra text 
