Hade ju en lite bättre period men den slutade såklart med krasch som vanligt. Det kommer aldrig att bli bra
Jag önskar att jag aldrig hade träffat henne för hon gav lika mycket sorg, om inte mer, som vad hon gav glädje. Samtidigt så älskade jag henne så mycket! Hon var den underbaraste, knäppaste och sötaste hunden någonsin och hennes pyttelilla kropp var fylld av såååå mycket kärlek och omtänksamhet som hon öste över alla hon mötte och så många skratt hon gav pga sin knasighet. Så fort någon mådde dåligt så vakade hon över en och lämnade knappt ens sida ens för mat eller promenad. Hon kunde aldrig vara för nära utan hon ville närmare till och med när hon redan satt i famnen. Hon var verkligen en once in a lifetimehund som jag aldrig kommer att kunna hitta någon som är ens i närheten av 
Hoppas det går bra hos veterinärenIdag skulle Pärla ha fyllt 13år. Jag saknar henne så mycket
Jag har blivit erbjuden en toypudeltik från en uppfödare jag känner. En underbar liten aprikos på sex år som är klar i aveln och som också älskar närhet och tar hand om sin människa och uppfödaren tror att hon är perfekt för mig, men nu när Bella har ont igen så vet jag inte om jag vågar skaffa en hund till. Violett bor just nu i Spanien så jag har tid på mig att fundera tills hon kommer till Sverige och så måste ju hon och Bella kommer överens också. Så jag får fortsätta att försöka ta en dag i taget och just nu ligger att få Bella smärtfri högst i prioriteringen! Vi har tid hos veterinären i eftermiddag för röntgen mm och Bella går runt och talar högljutt om att hon är kränkt för att hon inte fick hela sin frukost. Hade hon vetat om att det troligen väntas sprutor och kloklippning hos veterinären så hade hon nog gått och gömt sig istället för att hela tiden påminna om att och var hon finns
Tack!Hoppas det går bra hos veterinären
JaÅnej, vad trist
Vad jag fattade det på fysioterapeuten så var det typ det värsta det kunde vara så självklart är det det hon har 
Jag var så duktig och lyckades tappa 2kg men nu har jag gått upp allting igen och det kommer att fortsätta uppåt om jag inte tar tag i tröstätandet NU. För att inte tala om hur det påverkar plånboken att nuvarande fixeringen är Ben&jerrys half baked
Den största anledningen till tröstätandet är ångesten, men samtidigt så äter jag ofta lika mycket när jag inte har ångest för då minskar också ångesten över vikten och jag bryr mig inte lika mycket utan äter vad kroppen vill ha, men om jag hade gjort det hela tiden så hade jag varit både fet och luspank nu och det lär knappast göra den fysiska hälsan eller ångesten bättre. Att jag inte bryr mig om att göra något åt ”ätstörningen” är för att så länge jag håller rätt vikt (60-67kg vilket är normalvikt för min längd) så har jag ingen ätstörning när det gäller vikten utan bara att jag inte kan påverka vad kroppen vill äta och därför får ett tvång att äta onyttigt för min kropp vill bara ha onyttiga saker. Hade det inte varit för kläderna så hade jag inte haft superångest för vikten nu heller utan bara normal ångest över att inte bli ohälsosamt överviktig.Det där med att "ta tag i tröstätandet" - bästa sättet är ju att ta tag i anledningen för att du känner att du behöver tröstäta....
Jag vet att det är din hälsa som är den största boven, och att du försökt en massa, men jag tror verkligen någon form av terapi vore bra för dig, oavsett om det "bara" är via en app eller att ringa och prata med någon hjälplinje.
Din ätstörning och fixering vid din vikt är ju också tydlig, men du känns inte så motiverad för att ta tag i DEN...?
Hoppas det går bra med att sälja kläderna iaf och att du får in lite pengar på dem.
Och sedan ska jag på ”lever Lyan fortfarande”möte på psykiatrin på eftermiddagen och de mötena är aldrig roliga. Blir ingen rolig dag alls
De kommer att åka raka vägen in på sparkontot för mitt nyårslöfte är att sluta köpa en massa skit när jag redan har hela lägenheten full av skit och prylar. Kan jag bara lyckas komma i kläderna också så kommer jag nog inte behöva köpa ett enda klädesplagg utan allt kommer att vara villhöver. Kanske att jag kommer behöva köpa lite strumpor, men allt annat har jag. Tyg kommer jag nog att godkänna att köpa i begränsad omfattning eftersom det ger en någorlunda meningsfull sysselsättning utöver att det blir kläder av det och det är roligare att ha egensydda kläder än köpta. Blir det en till hund så kommer hon eventuellt att behöva lite grejer, men jag hoppas på att Pings eller Poppys utrustning ska passa. Pärla var så liten så hennes kommer inte att passa många hundar. Sedan kommer det ju att bli rätt mycket pengar på Bellas rehab, men jag hoppas att försäkringen kommer att ta en del iallafall
