Jag var hos osteopaten idag så det ska bli intressant att se hur det påverkar den senaste tidens extrema svängningar. De sista två gångerna så har han kunnat fortsätta lite framåt för varje gång istället för att bara gå tillbaka till någorlunda normal och det kunde han idag också. Vi pratade om att svängningarna kanske kan vara min kropp som försöker självreglera sig, men eftersom den inte är van vid normala känslor så slår det över åt alla håll och kanter istället. Jag får se vad som händer nu efter denna gången. Förra vintern när jag var inne i en rätt illa självskadeperiod igen så försvann det i princip helt efter att jag varit hos honom, men det har också varit gånger där han istället har släppt loss ångesten from hell. Det är jättejobbigt att min kropp är så inkonsekvent och opålitlig med allt för jag vet aldrig vad som kommer att hända med varken mediciner eller annat utan det blir alltid en ovälkommen överraskning
Skickar en styrkekram!
Visst, jag har fått rätt mycket gjort den tiden det har varit bra, men så fort något moment slutar eller något stör så kärvar allt ihop sig, ångesten kommer och hjärnan låser sig helt. Ena stunden sitter jag och pysslar glatt och nästa gråter jag helt utan anledning. Eller på promenaderna när allt känns jättebra och så pang så kommer ångesten och vi måste gå hem trots att jag vill gå längre. Att jag är förkyld och dödstrött pga det gör ju inte saken bättre heller
