Försöker hitta en ny identitet.

[Pratsch]

Jag har tittat på andra jobb, har gjort det ett tag nu. men har inte fått något seriöst på bordet än.

Det där i Norge, det går inte att veckopendla dit?

 

[Tranan]

Det där i Norge, det går inte att veckopendla dit?

har tackat nej till jobbet i norge

 

[Pratsch]

har tackat nej till jobbet i norge

Jag förstod det som att det var på grund av medicineringen och utredningen du väntar(?) på. Med veckopendling borde det inte vara ett problem längre?

Det går ju alltid att höra av sig igen om man är intresserad, även fast man sagt nej en gång tidigare. Men är du inte intresserad av det jobbet ska du givetvis inte fundera mer över det. Du ska ju hitta ett jobb du vill ha

 

[Migo]

Nu har jag inte följt alla inlägg i detalj här, men finns det ingen möjlighet för dig att byta jobb? Jag förstår att det kan kännas övermäktigt att göra det "mitt i allt annat" som också pågår i ditt liv, men de flesta chefer och arbetsgivare är faktiskt inte lika skitstövliga som din verkar vara och det kanske kunde vara skönt att ha ett jobb som istället för att vara stressande faktiskt kan vara givande och tillföra lite energi istället?

Det är -svinläskigt- att söka jobb som transperson. Att komma ut till främlingar om och om och om igen i en redan nervös situation, ofta möta en hel del fördomar, nedlåtande kommentarer, blickar osv. Ffa transfeminina möts ju av extremt mycket öppet hat och tom våld nu.

 

[Migo]

Dubbelt pga internethicka.

 

[Tranan]

Det är -svinläskigt- att söka jobb som transperson. Att komma ut till främlingar om och om och om igen i en redan nervös situation, ofta möta en hel del fördomar, nedlåtande kommentarer, blickar osv. Ffa transfeminina möts ju av extremt mycket öppet hat och tom våld nu.

Man får liksom bita i tungan hela tiden.
Har haft tre intervjuer sen jag kom ut som de frågade om mina genitalier.
har inte mött något våld ännu. men det beror nog på att jag är inte jätte öppen offentligt.

 

[Tranan]

Jag förstod det som att det var på grund av medicineringen och utredningen du väntar(?) på. Med veckopendling borde det inte vara ett problem längre?

Det går ju alltid att höra av sig igen om man är intresserad, även fast man sagt nej en gång tidigare. Men är du inte intresserad av det jobbet ska du givetvis inte fundera mer över det. Du ska ju hitta ett jobb du vill ha

Tjänsten skulle på sick kräva att jag var på plats i Norge konstant.

 

[Catsu]

Man får liksom bita i tungan hela tiden.
Har haft tre intervjuer sen jag kom ut som de frågade om mina genitalier.
har inte mött något våld ännu. men det beror nog på att jag är inte jätte öppen offentligt.

Jag visste inte att du använde dina genitalier i arbetet *ironi*

 

[Pratsch]

Man får liksom bita i tungan hela tiden.
Har haft tre intervjuer sen jag kom ut som de frågade om mina genitalier.
har inte mött något våld ännu. men det beror nog på att jag är inte jätte öppen offentligt.

Allvarligt? Har de frågat om det på en anställningsintervju?

 

[Migo]

Man får liksom bita i tungan hela tiden.
Har haft tre intervjuer sen jag kom ut som de frågade om mina genitalier.
har inte mött något våld ännu. men det beror nog på att jag är inte jätte öppen offentligt.

Jag kan ju tycka att frågor om genitaler på en arbetsintevju kan falla under trakasserier iaf, om än inte våld.

Jag läses aldrig som mitt föredragna kön, och har inte skedar nog att ta diskussionen med folk. En liten del av mig dör varje gång jag lär känna en ny människa.

 

[Tranan]

Jag visste inte att du använde dina genitalier i arbetet *ironi*

Tror att jag skulle vara något än dokumentationsspecialist då!

 

[Tranan]

Allvarligt? Har de frågat om det på en anställningsintervju?

Ja.

 

[Pratsch]

Ja.

Jag säger som @Migo att det borde klassas som trakasserier

 

[Migo]

Jag säger som @Migo att det borde klassas som trakasserier

Och det gör det ju. Frågan är bara vilka konsekvenser det får att bråka om det, och hur mycket energi man ska orka lägga på såna konflikter (för tro mig, de är -vanliga- i vardagen)

 

[Tranan]

Och det gör det ju. Frågan är bara vilka konsekvenser det får att bråka om det, och hur mycket energi man ska orka lägga på såna konflikter (för tro mig, de är -vanliga- i vardagen)

Jag har känslan att de inte uppfattar det som trakasserier, eller de vill bara hjälpa en att passa in, eller som min chef sa (inte om mina genitalier) vad ska kunden tycka?

 

[Roheryn]

Det är -svinläskigt- att söka jobb som transperson. Att komma ut till främlingar om och om och om igen i en redan nervös situation, ofta möta en hel del fördomar, nedlåtande kommentarer, blickar osv. Ffa transfeminina möts ju av extremt mycket öppet hat och tom våld nu.

Ja, jag vet och jag förstår det. Som jag skrivit tidigare har jag en väldigt nära vän som är MtF trans (eller nu är hon väl kvinna rätt och slätt, men hon har genomgått hela "transprocessen"). Hon var arbetslös under sin transition och ägnade därför all tid som inte gick till transitionen åt att just söka jobb. Och jo, hon tyckte ju det var svinläskigt som du säger! Men hon bemöttes också till 99.99% av förståelse och respekt, vilket jag också gärna vill förmedla till @Tranan Visst är jag smärtsamt medveten om det hat och det våld som förekommer mot transpersoner, men det finns också en annan sida där folk faktiskt är medmänskliga, förstående och vänliga. Ingen, trans eller ej, ska behöva ha det som Tranan haft det på jobbet den senaste tiden!

 

[Roheryn]

Man får liksom bita i tungan hela tiden.
Har haft tre intervjuer sen jag kom ut som de frågade om mina genitalier.
har inte mött något våld ännu. men det beror nog på att jag är inte jätte öppen offentligt.

Men what?!? Förstår att det blir tröttsamt, men jag hade nog vänligt men (väldigt!) bestämt upplyst en sådan potentiell arbetsgivare om att min förmåga att utföra arbetet sitter mellan öronen, inte mellan benen!!!

 

[Roheryn]

Jag kan ju tycka att frågor om genitaler på en arbetsintevju kan falla under trakasserier iaf, om än inte våld.

Det ÄR trakasserier, fullt möjliga att anmäla om man vill ta den fighten!

 

[Pratsch]

Och det gör det ju. Frågan är bara vilka konsekvenser det får att bråka om det, och hur mycket energi man ska orka lägga på såna konflikter (för tro mig, de är -vanliga- i vardagen)

Vissa trådar är riktiga ögonöppnare, tyvärr för jag trodde att vi kommit längre

 

[Roheryn]

Och det gör det ju. Frågan är bara vilka konsekvenser det får att bråka om det, och hur mycket energi man ska orka lägga på såna konflikter (för tro mig, de är -vanliga- i vardagen)

Jag har känslan att de inte uppfattar det som trakasserier, eller de vill bara hjälpa en att passa in, eller som min chef sa (inte om mina genitalier) vad ska kunden tycka?

...och någonstans här blir jag PINSAMT medveten om att det finns olika privilegier även som trans... Och jag ser att min väns privilegium är att hon passerar som sitt föredragna kön. Hon kan, om hon vill, "lura" en potentiell arbetsgivare att hon är född kvinna och först när det passar henne berätta hur det är (vilket hon gör till 100%, hon har alltid varit helt öppen med att hon är trans eftersom hon inte vill trassla in sig i märkliga förklaringar). Och det gör kanske hela skillnaden? Det finns inget att ha en konflikt om, det finns inget för kunden att "tycka", liksom.... Där lärde jag mig förmodligen något nytt. Igen.