Försök att avliva myterna......

[bigganl]

Sv: Försök att avliva myterna......

Men det är väl bara att strunta i vad folk tycker.

Ja det får tycka vad de vill. Men behöver inte förstöra våra trådar med det. Man kan ju tycka saker utan att vara respektlös, nedlåtande och elak mot dem som inte tycker likadant.

Sist jag var på AR-kurs snackades det skit om vanliga dressyrare, om hur fel dom gör osv. Hoppfolk snackar skit om stirriga dressyrhästar. Storhästägare mot islandsägare.

usch! Lika illa det. Sånt förstärker bara barriärerna mellan olika inriktningar och discipliner. Mycket trevligare när alla kan träna tillsammans och lära sig av varandra.

Däremot tycker jag det är taskigt att inte låta AR-folk ha sina diskussioner i fred, jag tolkade det som att det var ett problem.

Ja det är det som är så tråkigt. Folk får ha vilka åsikter de vill, men att lägga sig i våra diskussioner gång på gång och prata om hur illa AR är och hur fel alla AR-ryttare gör, oavsett vad tråden handlar om från början, det är inte trevligt. Trådar blir stängda pga detta. Det är respektlöst både mot trådskaparen, mot de som skrivit i tråden och mot moderatorn.

 

[bigganl]

Sv: Försök att avliva myterna......

Vad det skulle gå att filosofera i det här ämnet om hjärnan var med.. (fel tid på dygnet)
människor har ju en tendens att vilja uttrycka sin egen personlighet, även med sin häst.. Kanske det spelar in i de här konflikterna. Alla är nog överens om grunden, hästarna bör bära sig väl i balans och vi är nog ganska överens allihop om vi skulle betrakta en massa filmer/bilder på något RIKTIGT bra.
Problemet är väl att det mesta inte är riktigt så bra, och vi ser olika på vad som är värsta felen och vilka vägar man bör ta sig förbi det mindre bra..

Där den ena ser en katastrofal sits ser den andra mer ett problem i hästens fysik, eller i en sadel, eller i ett upplägg. Någonstans finns en disharmoni, men exakt var är störningens kärna och hur kommer man förbi? Det kommer väl med erfarenhet och känsla den där förmågan att passera pucklarna smidigt under utbildningens gång. (och lära sig sluta bortförklara och ta tag i grovgörat, se sina brister men våga jobba vidare)


Där den ena vill ta ner kraven vill den andra (kanske pga olika personligheter och sätt att ta sig an livets problem) pressa fram resultat.
Där en ser en möjlighet att använda precis teknik för att lirka fram samling, trots en värdelös takt och trav.. Kanske den andra vill ta det grundligt från botten och reda ut varför takten brister... Den ena är drömskt lagd och rider med mest känsla och impuls, den andra med precis teknik och hjärna bakom varje drag. Ett mellanting är väl att föredra kanske..

Rätt/fel.. Det funderar jag på mest jämt.. Det är lätt så länge det är problemfritt eller iaf har en stark utvecklingskurva. Men då det kärvar kommer alla funderingar fram...

Det farliga är nog ändå att tro sig veta.. Slutar man inte känna/tänka efter då?

 

[Ray]

Sv: Försök att avliva myterna......

Just när det gäller hållbara ridskolehästar tror jag att de hästar som klarar jobbet måste precis som du säger ha en bra egen balans. Jag tror inte att vilken häst som helst klarar det.

Hästar som inte klarar det håller inte- säljs eller tas bort.

En häst som håller för ridskolenötandet har oftast inte särskilt stor gång och är duktig på att spara sig. Den arbetar sällan korrekt, men å andra sidan ser den till att inte ta i särskilt fel heller.
En häst med större gång har svårare att hålla balansen med sämre ryttare och dessutom sliter den mer på sin kropp.

Jag tror att ju mer man sliter på hästen desto bättre måste man rida och träna för att få den att hålla. Heder till många fälttävlansryttare som får hästar att hålla toppklass långt upp i åren!

 

[Solis]

Sv: Försök att avliva myterna......

Fast nu är det väl egentligen du igen som drar in tävlingsridning i det hela? Eller har jag missat något i tidgare inlägg? Själv har jag diskuterat dressyr. Jag har tidigare tävlat och planerar att starta även nuvarande hästen så småningom när vi (eller egentligen jag) känner oss (mig) redo. Men inte sjutton har jag ändrat mitt sätt att träna och utbilda min häst bara för att vi håller oss på hemmaplan. Jag förstår inte hur du menar? Satt du bara och tränade rörelser när du tävlade? Eller är skillnaden att du bara tränar rörelser nu när du ägnar dig åt AR?

 

[Solis]

Sv: Försök att avliva myterna......

Just när det gäller hållbara ridskolehästar tror jag att de hästar som klarar jobbet måste precis som du säger ha en bra egen balans. Jag tror inte att vilken häst som helst klarar det.

Hästar som inte klarar det håller inte- säljs eller tas bort.

En häst som håller för ridskolenötandet har oftast inte särskilt stor gång och är duktig på att spara sig. Den arbetar sällan korrekt, men å andra sidan ser den till att inte ta i särskilt fel heller.
En häst med större gång har svårare att hålla balansen med sämre ryttare och dessutom sliter den mer på sin kropp.

Jag tror att ju mer man sliter på hästen desto bättre måste man rida och träna för att få den att hålla. Heder till många fälttävlansryttare som får hästar att hålla toppklass långt upp i åren!

Håller med här. Jag tror också att den regelbundna ridningen av ridskolehästarna bidrar till bättre hållbarhet. De har ett mer inrutat schema än vad många hobbyhästar har.

Och just detta att inte ta i och därmed hålla bättre gäller väl även för alla dessa små ponnyer som rejsar omkring med glada små ryttare som inte vet än vad "eftergift" är. Samt många (OBS OBS OBS Inte ALLA, Biggan) AR-hästar som inte behöver anstränga sig så mycket.

 

[Ray]

Sv: Försök att avliva myterna......

...nu vet jag inte om jag hamnade helt på snedspår här...
Men kan det vara så att när man diskuterar vilken form hästen ska arbeta i för bästa hållbarhet- så beror den på¨vilket arbete den ska utföra.

vad är egentligen värst för hästen- en ryttare som får den att arbeta fel eller en som inte får den att arbeta alls...

 

[Solis]

Sv: Försök att avliva myterna......

En häst som inte arbetar alls lider knappast.

 

[bigganl]

Sv: Försök att avliva myterna......

men en klok ridskolechef ser till att lektionerna är planerade med stor variation, samt att det är en bra blandning av ryttarnas nivåer varje dag. Då blir hästarna ridna av duktiga ryttare varje dag liksom av de som mest "åker häst". Det stora variationen bidrar också till hållbara hästar.

 

[bigganl]

Sv: Försök att avliva myterna......

Fast nu är det väl egentligen du igen som drar in tävlingsridning i det hela? Eller har jag missat något i tidgare inlägg?

Jag tar upp det eftersom det är den jämförelsen som väldigt ofta görs. Man tittar på ett ekipage som man tittar på ett tävlingsekipage som ska bedömmas. Träning och tävling ser ju inte likadant ut. Jämförelsen haltar då rejält. Du kanske inte alls gör dessa jämförelser och så är det inte riktat till dig. Bara till dem som ständigt gör det.

Själv har jag diskuterat dressyr. Jag har tidigare tävlat och planerar att starta även nuvarande hästen så småningom när vi (eller egentligen jag) känner oss (mig) redo. Men inte sjutton har jag ändrat mitt sätt att träna och utbilda min häst bara för att vi håller oss på hemmaplan.

Du missförstår mig. Du har ju fortfarande ett mål att tävla om jag uppfattar rätt. Det jag menar är att när du tränar töjer du på gränser, stärker, förfinar, osv för att helheten ska bli ännu bättre, för att utvecklas helt enkelt och komma framåt. På tävling visar du upp det dittills färdiga resultatet av din träning.

Jag förstår inte hur du menar? Satt du bara och tränade rörelser när du tävlade? Eller är skillnaden att du bara tränar rörelser nu när du ägnar dig åt AR?

För mig är skillnaden att jag inte har ett tävlingsmål längre. Jag har inget som ska bedömmas. Nu är det bara hästens gymnastiserade, styrketräning osv som är i fokus. förut var det även ett tävlingsfokus som jag helt tagit bort nu. När det gäller själva träningen är den inte så annorlunda. Men mitt sätt att tänka träning är större nu. Jag har många fler vägar att gå. Med tävlingsmålen blev mitt sätt att tänka träning och träna lite smalt. Jag blev lite låst. Jag upplevde det aldrig så när jag var inne i det, men när jag fick distans till det och vidgade mitt synfält upptäckte jag hur låst och smalt det varit innan. Verkligen en aha-upplevelse. jag menar förstås inte att det är så för alla, men detta upplever jag ofta när jag träffar tävlande ryttare. De har svårt att vidga sitt sätt att se på träningen. De blir lätt låsta. När de vågar släppa sitt "tunnelseende"(kommer inte på nåt bättre namn) kommer framstegen tydligare och de får en annan utstrålning (både häst och ryttare). Poletterna ramlar ner på löpande band.
Det är svårt att förklara i ord. (så jag har förståelse för om jag inte lyckas få fram vad jag menar) Själv var jag tvungen att uppleva det för att förstå. Flera försökte förklara för mig här på forumet innan, men jag förstod det inte då. (jag skrev ju här endel när jag red "vanlig dressyr")

 

[Pallas]

Sv: Försök att avliva myterna......

Om man inte vet att piaff är svår Dressyr och dessutom inte ser spänning så visar man på okunskap

Jag har aldrig sett en avslappnad piaff med bärighet i tävlingssammanhang, men det kan ju bero på att jag inte vet hur man ska titta. Det jag sett är hästar med piskande svansar och frambenen långt under magen, samt väldigt kraftiga hjälper från ryttarna. Kan du länka till bild/film på en avslappnad piaff, så jag får se hur det ska se ut?

 

[Susan]

Sv: Försök att avliva myterna......

Jag förstår inte vad bekymret är? Alla säger ju samma sak, fast med olika ord...
Varför inte låta bli att dra alla över en kam oavsett disciplin? Vi har alla olika erfarenheter och bilder av allt, and that's it. Hur länge man än ältar det så upplever vi fortfarande världen olika.

Nä det är precis det som är grejen - vissa tror de pratar om samma sak...

 

[Susan]

Sv: Försök att avliva myterna......

Just när det gäller hållbara ridskolehästar tror jag att de hästar som klarar jobbet måste precis som du säger ha en bra egen balans. Jag tror inte att vilken häst som helst klarar det.

Hästar som inte klarar det håller inte- säljs eller tas bort.

En häst som håller för ridskolenötandet har oftast inte särskilt stor gång och är duktig på att spara sig. Den arbetar sällan korrekt, men å andra sidan ser den till att inte ta i särskilt fel heller.
En häst med större gång har svårare att hålla balansen med sämre ryttare och dessutom sliter den mer på sin kropp.

Jag tror att ju mer man sliter på hästen desto bättre måste man rida och träna för att få den att hålla. Heder till många fälttävlansryttare som får hästar att hålla toppklass långt upp i åren!

jag håller med om det du skriver - men vi använder ordet balans olika och du har tappat bort perspektivet - men ditt inlägg är helt applicerbart för AR hästarna går i ungefär samma stil som en ridskolehäst

Ingen utom ridskoleungarna själva skulle komma på att beskriva deras ridning i termer av bärighet och samling etc. Men så gör AR folk - trots att prestationen är på samma nivå

Eftersom jag försöker förklara vad kritiken generellt är mot AR så är det jag som har skrivit balans i meningen självbärig

- Du kan inte mena att ridskolehästar går självbärigt.
Ridkskolehästarna går på bogarna och är inte rakriktade om de inte rids till av väldigt duktiga elever.
AR hästar rids också på bogarna, är inte rakriktade

Kritiken kommer från början gentemot AR att de slänger sig med Dressyrbegrepp som de inte begriper.

 

[Susan]

Sv: Försök att avliva myterna......

Jag har aldrig sett en avslappnad piaff med bärighet i tävlingssammanhang, men det kan ju bero på att jag inte vet hur man ska titta. Det jag sett är hästar med piskande svansar och frambenen långt under magen, samt väldigt kraftiga hjälper från ryttarna. Kan du länka till bild/film på en avslappnad piaff, så jag får se hur det ska se ut?

ja men det tar tid...

Sedan vill jag lägga in att man aldrig lär sig se tecken om man går in i debatten polemiskt dvs ställer ridstilar mot varandra.

Det är många sådana piaffer som du talar om i tävlingssammanhang - men det finns diamanter på svart sammet

 

[Susan]

Sv: Försök att avliva myterna......

Fast det jag tror många försöker antyda är att HÄSTEN talar sanning.

Sen skiljer det sig naturligtvis på allas olika sätt att TOLKA denna sanning. Det är här det skär sig. Alla har egna glasögon.

vóila

.................

 

[Susan]

Sv: Försök att avliva myterna......

Jag tror man kan överföra denna lilla sammanfattning på diskussionen i tråden. Vissa talar klass och andra talar kvalitet . De som talar om (motsvarande) klass menar att hästens utbildning/utveckling finns klart definierad och att det är mätbart och ingenting som man kan ha egna uppfattningar om. De som talar kvalitet menar att "den enda sanningen som EGENTLIGEN FINNS är sin egen".

Häpp

Präcis - men om jag börjar använda ordet KLASS så kommer min triangel gå varm

 

[Susan]

Sv: Försök att avliva myterna......

hehe. Så kontrar jag här då med en tanke.

Kan det vara så att unghästar inte är lika tränade för att kompensera ryttarens bristande balans?
Bara som en liten tanke...

En häst som kompenserar arbetar fel - den arbetar inte i balans ur ett muskulärt perspektiv. den får inte tillågång till sin kropp och den hämmas av ryttaren

En ung häst skall hjälpas att återfå tillgången till sin kropp

Jag hinner inte läsa allt och svara på allt - men du skrev någonting om att utforska balansen - det låter sig inte göras om ingen guidar en till det tillstånd av jämnvikt som kännetecknar en muskulär balans
det är alldeles för lätt att ramla ur jämnvikten.

KL

Alla här definierar balans utifrån sin egen ridupplevelse - det finns flera dimensioner. Vet man inte det, eller ännu värre erkänner man inte det så stänger man dörren mot upplevelsen

 

[Susan]

Sv: Försök att avliva myterna......

Jag håller med dig om det du skriver om disharmoni.

Men sedan tror jag faktiskt att visa har sådan erfarenhet och en så genomarbetad röd tråd i sin ridning och undervisning att de vet orsak och verkan.

Du filosoferar jag är pragmatiker

Disharmoni - orsak? - svar - förslag till lösning (kan behövas att prova sig fram utefter häst) =lösning

Det här är något som tränaren skall klara under ridpasset, sedan är det eleven som får träna på att behärska sin brist

Alla Diskussioner runt är bara bortförklaringar ( och varför går mina tankar till Kottas - stop making excuses ) Nu säger han aldrig Deal with it -men det är fortsättningen på resonemanget

det är inte elitistiskt - det är hantverket ridning. det är en livshållning att hantera verkligheten som den ser tu - inte som man vill att den ska se ut. Och detsamma måste väl ändå gälla ridningen.

steg 1 erkänn problemet
steg2 identifiera
steg3 åtgärd

Funkar det inte så - så kan tränaren inte lära ut hantverket. och kommer då med en massa teoretiskt dravel och skitsnack och bortförklaringar som den tacksamma eleven glupskt sväljer - för det är lättare än att "ta itu med saken" - som Kokaburra insiktsfullt förstår - är klumpen på ryggen

By the way Lusidor - Dig har jag sett i balans - Du har visat bilder på att du förstår muskelkorsettens betydelse. Men så är du också medicinskt utbildad

jag tar av mig hatten och bugar djupt mot golvet


Måste gå...

 

[Pallas]

Sv: Försök att avliva myterna......

ja men det tar tid...

Sedan vill jag lägga in att man aldrig lär sig se tecken om man går in i debatten polemiskt dvs ställer ridstilar mot varandra.

Det är många sådana piaffer som du talar om i tävlingssammanhang - men det finns diamanter på svart sammet

Jag är varken intresserad av polemik eller semantik, jag är genuint intresserad av din syn på det hela och vill SE hur det ser ut. Jag har bekanta som börjat med piaff och jag tycker det ser mer avspänt ut än det jag sett i tävlingssammanhang (på VM-nivå etc), men jag vet som sagt inte vad jag ska titta efter rent biomekaniskt. Därav min jämförelse mellan de discipliner jag observerat på mitt mycket lekmannamässiga sätt.

Jag är intresserad av "sanningen", tills jag får kunskap nog kan det inte annat än bli fråga om personliga upplevelser och betraktelser och hittills är det AR som tilltalat mig bäst, rid- och utbildningsmässigt.

 

[Solis]

Sv: Försök att avliva myterna......

Du missförstår mig. Du har ju fortfarande ett mål att tävla om jag uppfattar rätt. Det jag menar är att när du tränar töjer du på gränser, stärker, förfinar, osv för att helheten ska bli ännu bättre, för att utvecklas helt enkelt och komma framåt. På tävling visar du upp det dittills färdiga resultatet av din träning.

Ja, resultatet visas upp på tävling. Men även om jag aldrig hade velat tävla så hade jag ändå tränat för att både hästen och jag skulle bli bättre och bättre, för att komma framåt som du skriver.

Men menar du då att man inte vill komma framåt, att man struntar i utvecklingen, om man ägnar sig åt AR?

 

[Solis]

Sv: Försök att avliva myterna......

När du nu gör jämförelser med tävling så bör du ha i åtanke att varje rörelse inne på banan ska utföras enligt ett bestämt program, alltså utföras på bestämda punkter. Man kan aldrig göra om en rörelse om den misslyckas och det finns inte utrymme för hur mycket förberedelser som helst. Det är svårt. Och ännu svårare blir det ju högre upp i klasserna man kommer.
Men jag antar att du kanske aldrig har tävlat?