Sv: Försök att avliva myterna......
Svarar på hur jag ser det.
Ta tex steg 1, som du skrev, Att hästen är i balans. Redsan där kommer olika sanningar in för det är en sanning att man kan få bättre balans på häst A på ett sätt, men provar du med samma sätt på häst B så kanske det inte alls fungerar. Då får du gå en annan väg på den hästen för att förbättra balansen.
Hoppas nu inte jag uppfattas som avig. Men jag känner att jag skulle vilja lägga in nåt här. Jag har inte läst hela tråden, men jag har precis funderat på balans idag och när jag läste just detta kände jag ett behov av att luft mina tankar.
Jag lever just nu i uppfattninge av att det bara finns ett sätt att få hästen i balans, och det skulle rent teoretiskt funka på alfabetets alla hästar oberoende av de svårigheter den har. Det är ryttarens om behöver hitta sin balans, och förhålla sig till hästens. Lyckas det så är allt "klart o betart" i alla lägen. Och jag tror verkligen på detta, I ALLA LÄGEN.
Hur detta arbete (med ryttaren) går till skiljer sig mellan olika tränare. Vägarna är olika, och ofta tycker alla att alla andra har fel träningsmetoder (
) Detta får de stackars ryttarna leva med och stångas med. Det är ett jäkla dilemma! Pedagogiskt är det ett stort problem, hur ska tränarna lyckas med arbetet att få alla ryttare att rida i balans?! Tänk vilken sits tränarna sitter i?! Det jobbigaste är ju att de som är tränare har hittat sitt sätt, och det är det sätt som de tror på och utforskar tillsammans med sina elever. Inget konstigt med det.
Nu är ju det jobbiga att vara ryttare och hålla på med det sjujäkla svåra arbetet att hitta sin och hästens balans. Det är lätt att "fuska" lite och tro att balans uppnås genom en övning (som öppna eller nåt) som i själva verket eg skapar än mer obalans på ett redan halvbalanserat ekipage. Det är ju eg lönlöst att ens prova att göra nåt alls innan ryttaren själv tror sig hittat balans. Allt blir kontraproduktivt lixom. Och det kommer absolut att synas i rörelsen. Sen tycker inte jag att det är dumt att prova! Prova är bra! Känna på grejer är bra!
Sen när ryttaren uppelver sig ha funnit balansen så kommer ju nästa steg att prova "göra nåt" i den balansen som ryttaren tror sig hittat - vilket då naturligt rubbar balansen och arbetet börjar om att hitta balansen i den nya rörelsen. Detta tar tid och kan se ut lite hur som helst för vissa, men arbetet måste ju påbörjas nånstans!
Många ryttare tenderar att gå in och räta upp när balansen tappats och "fixar till" rörelsen med hjälp av sin kropp. Försöker skapa balans genom att "hjälpa upp" och "hålla ihop". Detta kan naturligtvis ha sin funktion för ridningen, men jag tror det är bakvänt att tro att det hjälper balansen. Andra gör ingenting och låter hästen ta ansvaret för den tappade balansen - vilket leder till en häst på bogarna, hjälte nog att rädda ekipaget från att trilla ihop i en hög. Båda sätten går att diskutera. Jag tror ju på att helatiden finnas i rörelsen och tillåta sig uppleva den, hovtramp efter hovtramp och helatiden försöka hålla sig så bra det går över hästens balans - sen utvärdera hur det gick, och prova igen.
Jag tror balans behöver upplevas och utforskas. Jag tror det är nyttigt att prova känna sig för vad långa steg och korta steg gör för balansen och prova känna skillnad mellan olika lägen och olika böjning osv (många här använder ord som samla och länga - vilket känns som att prata svart eller vitt och tankar går mot piaff och ökad trav typ. Jag menar variera steglängd, variera halslängd, variera nosposition, prova vad som händer om handen gör si eller så osv). Uppleva sin ridning helt enkelt, göra detta i ett reflektivt tillstånd utan att värdera. Det blir det det blir, och utefter detta dra slutsatser om hur balans känns. Forska och experimentera tillsammans med hästen. Det är ju där vi kan få svar - tror jag. Detta är det ju fantastiskt att ha tränare till hjälp med!
Bla bla bla.... svammel
ville bara få detta ur mig.
