Är det "normalläge" på ditt jobb eller var det en extrem situation p g a många sjuka / vabbande kollegor och svårighet att fixa vikarier e d? Om det är grundläget så är det ju gräsligt! Ensam med en grupp ska man väl aldrig vara i princip (ok, 4-5 äldre barn funkar säkert)?Jag var ute med 11 barn själv häromdagen på utegården. Det blev till att skicka in barn genom altandörr till kollegor på annan avdelning när de behövde gå på toa/blöjbyte. Jag kan säga så här - jag var allt annat än närvarande och medforskande pedagog med barnen för jag hade full sjå att räkna in dem och se till att inget hände med dem.
I övrigt så är vi inom förskolan mångsysslare. Många av oss vrider och vänder ut och in på oss själva för att just barnen ska ha det väldigt bra på förskolan. Jag är säkert inte ensam om att ta med arbetet hem och funderar ut lösningar på problem som uppstår, försöka få dagarna att flyta på för att barnen inte ska känna av den stress som många gånger finns inom förskolans väggar. Det har gått så långt att jag faktiskt överväger att byta bransch helt och hållet trots jag egentligen älskar mitt yrke. Men nog om detta utan till trådens start. Hur har det gått? @DarkInNight
Inser att vi är lyckligt lottade med vårt superfina föräldrakooperativ där vi prioriterar hög p- täthet o små grupper. Eftersom vissa funktioner sköts av föräldrarna (mellisfixande på e m, viss städning samt ekonomisk administration etc) kan de pengar som det annars kostat gå rakt in i verksamheten i stället. Och jag tror och hoppas att personalen trivs med sin arbetssituation, det känns verkligen genuint så.