Forskare har fel!

Fast i sak har han rätt. Jag tror att alla hundägare kan vittna om att hundarna får ett MKT speciellt beteende om man tex gråter. Det beteendet kommer endast fram när man gråter.

Och det finns nyare studier i detta som visar att hundar förstår extremt mkt just när det gäller oss människor, känslor, ansiktsuttryck mm.

Det finns ju faktiskt hundar som gråter med. Min mor har 2 hundar som gråter om de blir inte är nöjda (Fel person lyfter upp dem, mamma säger åt dem att de inte får göra något...).
Då fäller dessa hundar tårar från ögonen. Ju mer "ledsna" de är, desto mer tårar och desto längre tid gråter de.

Det brukar komma när jag hälsar på, om jag då glömmer att hälsa på någon av dessa 2 individer. Trots att de aldrig har kommit någonvart med beteendet så sitter de i nåt hörn, ensamma och fäller stora tårar.

Ganska intressant tycker jag.
Jag tycker att man ska vara väldigt försiktig med att säga vad djur kan eller inte kan känna, eller vilka känslor de kan eller inte kan läsa av.

Det finns en hel del anecdotal references om vad hundar gor och hur de agerar. Men det gar inte att replicate i en scientific studie. Sa lange vi inte vetenskapligt kan visa att det i alla fall finns en tendens, en uns av vetenskaplig bevisning i vad vi tror, ar det inte en sanning. Och som vetenskapsman borde han verkligen veta battre an att hitta sina egna formanskligande forklaringar nar vetenskapen sager nagot helt annat.

Jag alskar mina hundar ... just for att de ar HUNDAR. De ar inte sma hariga manniskor som kanner sympati och trostar pa det satt vi menar. Jag avgudar deras "hundighet" De tanker, agerar, och fungerar helt annorlunda an en manniska ... och jag ar mycket glad for det.
 
Det finns en hel del anecdotal references om vad hundar gor och hur de agerar. Men det gar inte att replicate i en scientific studie. Sa lange vi inte vetenskapligt kan visa att det i alla fall finns en tendens, en uns av vetenskaplig bevisning i vad vi tror, ar det inte en sanning. Och som vetenskapsman borde han verkligen veta battre an att hitta sina egna formanskligande forklaringar nar vetenskapen sager nagot helt annat.

Jag alskar mina hundar ... just for att de ar HUNDAR. De ar inte sma hariga manniskor som kanner sympati och trostar pa det satt vi menar. Jag avgudar deras "hundighet" De tanker, agerar, och fungerar helt annorlunda an en manniska ... och jag ar mycket glad for det.

Som sagt, det finns vetenskaplig bevisning för att hundar kan läsa av våra känslor. Nu sparar inte jag på sådana artiklar längre, men jag vet att jag har läst det.
 
Den forsta vetenskapliga undersokningen om hundars forstaelse for att man pekar gjordes av Brian Hare (et al) darfor att han studerade pa Duke University och hans professor (i en koridor) sa nagot om att da chimpanzerna inte alls forstod att man pekade var de enda "djur" som forstod att man pekakar har betydelse mannisko barn.
Hare hade dock en hund som alltid ville ha tva tennisbollar. En kastades och han sprang efter, den andra bollen kastades medan han sprang. Nar han kom tillbaka med den forsta bollen pekade Hare och hunden (Oreo tror jag den hette) sprang dit han pekade for att hamta bollen.
Hans professor blev riktigt intresserad och de la grunden for det forsta vetenskapliga experimentet som utfordes pa Hares bakgard tillsammans med Oreo och hand brors hund. Det bekraftade att hundar forstar pekande sa darifran togs det till mer omfattande undersokningar med allt fran mycket sma valpar i valp ladan sa fort de kunde ga sjalva. En krop visst.
Forutom manniskor ar hundar ar de enda som forstar vad pekande betyder genetiskt.

Det finns manga som pastar att andra (elefanter och andra djur) forstar nar man pekar, men ingen har kunnat pavisa det med de studier som gjorts pa smabarn, chimpanzer, bonbons, hundar, vargar och ravar. (kanske fler arter, jag minns inte sa bra fast det var ratt nyligen.:o Klarade testen gjorde jag i alla fall:cool:)

Jag har just tagit en kurs i "Dogs Cognition and Emotions" fran Professor Hare som ar professor i Evolutionary Anthropology pa Duke. (han har flera andra titlar dar ocksa.;)

Det finns ju någon forskare jag läst som inte alls gick med på att vi har plockat vissa vargar och sedan långsamt avlat dem till hundar som förstår oss. Hen menade på att vissa av vargarna flyttade in till oss och trivdes med oss och helt enkelt stannade, med flit, frivilligt. Vi är i så fall hundadopterade.

Tydligen var det också någon som konstaterade att hundvalpar har en naturlig sökning för människor, dvs de är liksom inställda på att bonda med en människa som små.

(Det måste kännas skönt på något vis, de är tillsammans med oss och trivs, jag tror hästar är liknande till del. Det är samarbetspartners inte tvångsarbetare. Veganer behöver i så fall inte få ångest över hundägande, bara över hundmatande. Om man får vara lite småtöntig som jag känner mig ibland när det känns som att hästar kanske borde få bestämma själva.)
 
Det finns en hel del anecdotal references om vad hundar gor och hur de agerar. Men det gar inte att replicate i en scientific studie. Sa lange vi inte vetenskapligt kan visa att det i alla fall finns en tendens, en uns av vetenskaplig bevisning i vad vi tror, ar det inte en sanning. Och som vetenskapsman borde han verkligen veta battre an att hitta sina egna formanskligande forklaringar nar vetenskapen sager nagot helt annat.

Jag alskar mina hundar ... just for att de ar HUNDAR. De ar inte sma hariga manniskor som kanner sympati och trostar pa det satt vi menar. Jag avgudar deras "hundighet" De tanker, agerar, och fungerar helt annorlunda an en manniska ... och jag ar mycket glad for det.

Mjo, så länge vi inte vetenskapligt kan visa så vet vi ju inte. Men folk kan tro och agera. Det vore orimligt att få en distinkt känsla av att en hund förstår en sak och leva ihop med hunden, men ständigt ignorera denna möjliga förståelse.

Om hunden verkar avundsjuk så agerar de flesta ägare på det, om så bara för att lösa problemet. Oavsett om forskare i allmänhet håller med om att de kan känna avundsjuka.

Sedan tycker jag också att man alltid ska följa försiktighetsprincipen. Så att man inte omedvetet plågar någon. Vet man inte om ett djur kan känna smärta ska man fortfarande anta att det gör det och vet man inte om ett djur kan känna känslor kan man ändå anta att det gör det.

(Den principen följde inte forskarna när de opererade spädbarn och foster utan bedövning bara på 60-talet, och det visade sig vara ren tortyr de höll på med. Så med allt från humrar och fiskar till bandmaskar måste man rimligen avliva så smärtfritt man kan, bara utifallatt.)

Jag tycker inte alls det är att behandla djur som människor att tro att de tex kan känna känslor. Det känns bara som att reagera på dem och hantera. Tex ser jag gärna djur som totala bollar av miljoner känslor som är svåra att kontrollera eftersom jag gissar att djur inte självreflekterar utan reagerar (men även det antagandet kanske kommer att visa sig falskt en dag, men så länge). Så det är onödigt att retas eller väcka frustration.

Däremot håller jag med om att man inte kan förmänskliga djur i stil med -hon gjorde det där med flit! Den är elak osv. Utan fundera över vad man själv gjort för att förstärka ett beteende. Däremot kanske hm fördjurliga djur, dvs när de gör ngt så är det djurigt för djur har en hel del kognitiva förmågor och tror jag spegelneuroner (https://en.wikipedia.org/wiki/Mirror_neuron#In_monkeys) och de behöver inte förmänskligas för att klara vissa saker.
 
Senast ändrad:
Jag tycker inte alls det är att behandla djur som människor att tro att de tex kan känna känslor. Det känns bara som att reagera på dem och hantera. Tex ser jag gärna djur som totala bollar av miljoner känslor som är svåra att kontrollera eftersom jag gissar att djur inte självreflekterar utan reagerar (men även det antagandet kanske kommer att visa sig falskt en dag, men så länge). Så det är onödigt att retas eller väcka frustration.

Däremot håller jag med om att man inte kan förmänskliga djur i stil med -hon gjorde det där med flit! Den är elak osv. Utan fundera över vad man själv gjort för att förstärka ett beteende. Däremot kanske hm fördjurliga djur, dvs när de gör ngt så är det djurigt för djur har en hel del kognitiva förmågor och tror jag spegelneuroner (https://en.wikipedia.org/wiki/Mirror_neuron#In_monkeys) och de behöver inte förmänskligas för att klara vissa saker.

Det finns en hel del intressant forskning på djurs uppfattning av jaget, det här är det senaste jag läste. När det gäller hundar så har de också klarat Theory of mind-tester (har tydligen inte någon länk sparad men det borde gå att hitta studien med lite googling :o), där de visar sig förstå att deras världsbild (de vet var en sak finns) skiljer sig från någon annans världsbild (den andra var inte närvarande när en sak flyttades).

Jag tycker inte det är att förmänskliga djur när man ser deras känslor och förmågor, det är snarare att "fördjuriga" oss och det tycker jag vi ska göra mer av. :D

(Edit, tillägg: för övrigt blir jag faktiskt enormt provocerad av trådtiteln fortfarande, trots att jag ju rimligen borde vant mig vid det här laget - vilka forskare!? fel om vad!? hur!? :laugh:
Driver mig vansinnig... Önskar TS kunde komma tillbaka och förklara lite mer. )
 
Senast ändrad:
Det finns ju någon forskare jag läst som inte alls gick med på att vi har plockat vissa vargar och sedan långsamt avlat dem till hundar som förstår oss. Hen menade på att vissa av vargarna flyttade in till oss och trivdes med oss och helt enkelt stannade, med flit, frivilligt. Vi är i så fall hundadopterade.

Tydligen var det också någon som konstaterade att hundvalpar har en naturlig sökning för människor, dvs de är liksom inställda på att bonda med en människa som små.

(Det måste kännas skönt på något vis, de är tillsammans med oss och trivs, jag tror hästar är liknande till del. Det är samarbetspartners inte tvångsarbetare. Veganer behöver i så fall inte få ångest över hundägande, bara över hundmatande. Om man får vara lite småtöntig som jag känner mig ibland när det känns som att hästar kanske borde få bestämma själva.)

Vargar och manniskor tavlade om samma byte for ungefar 30-50,000 ar sedan ... och dar nagonstans borjade manniskor och vargar samleva. Sannorlikheten att manniskorna gick ut och hamtade en "fiende" och tog hem den till sin lya med barn och mat ar mycket liten. Sannorlikheten att vissa vargar evolverade till en vanligare art for att ha tillgang till mat ar oerhort mycket storre.

Brian Hare var ocksa en av de forskare som pa (90?) talet var i ryssland och gjorde den forsta studien pa ravarna i Ryssland som var selected for "vanlighet mot manniskor" i deras avelsprogram. De flesta har har sakert hort om hur de forandrades; palsen, skelettet och kroppsbygnaden pa ravarna utvecklades till att se helt annorlunda ut. Plotsligt hade ravarna flackiga palsar, svansarna borjade svanga uppat mer, ansiktena blev mer feminina och hela raven blev mindre och nattare.
Det fanns tva kontrollgrupper av ravar dar inga av de forandringarna hande.

Samma forandringar kan man se hos bonbons (tillsammans med chimpanzen maniskans narmaste slakting) som ocksa har forandrat sitt sociala monster pa samma satt som hundar har gjort. De ar vanliga mot varandra, de gillar att dela maten med en framling, ar oerhort sociala och lever fredligt i stora grupper ... och har blivit mindre och nattare med ett mer feminint skelett och utseende pa samma satt som ravarna och hundar.

Forskarna tycker alltsa att de hittat ett ganska sakert monster till hur hundar har evolverat fran varg till hund.
 
Mjo, så länge vi inte vetenskapligt kan visa så vet vi ju inte. Men folk kan tro och agera. Det vore orimligt att få en distinkt känsla av att en hund förstår en sak och leva ihop med hunden, men ständigt ignorera denna möjliga förståelse.

Om hunden verkar avundsjuk så agerar de flesta ägare på det, om så bara för att lösa problemet. Oavsett om forskare i allmänhet håller med om att de kan känna avundsjuka.

Sedan tycker jag också att man alltid ska följa försiktighetsprincipen. Så att man inte omedvetet plågar någon. Vet man inte om ett djur kan känna smärta ska man fortfarande anta att det gör det och vet man inte om ett djur kan känna känslor kan man ändå anta att det gör det.

(Den principen följde inte forskarna när de opererade spädbarn och foster utan bedövning bara på 60-talet, och det visade sig vara ren tortyr de höll på med. Så med allt från humrar och fiskar till bandmaskar måste man rimligen avliva så smärtfritt man kan, bara utifallatt.)

Jag tycker inte alls det är att behandla djur som människor att tro att de tex kan känna känslor. Det känns bara som att reagera på dem och hantera. Tex ser jag gärna djur som totala bollar av miljoner känslor som är svåra att kontrollera eftersom jag gissar att djur inte självreflekterar utan reagerar (men även det antagandet kanske kommer att visa sig falskt en dag, men så länge). Så det är onödigt att retas eller väcka frustration.

Däremot håller jag med om att man inte kan förmänskliga djur i stil med -hon gjorde det där med flit! Den är elak osv. Utan fundera över vad man själv gjort för att förstärka ett beteende. Däremot kanske hm fördjurliga djur, dvs när de gör ngt så är det djurigt för djur har en hel del kognitiva förmågor och tror jag spegelneuroner (https://en.wikipedia.org/wiki/Mirror_neuron#In_monkeys) och de behöver inte förmänskligas för att klara vissa saker.

Det finns en hel del intressant forskning på djurs uppfattning av jaget, det här är det senaste jag läste. När det gäller hundar så har de också klarat Theory of mind-tester (har tydligen inte någon länk sparad men det borde gå att hitta studien med lite googling :o), där de visar sig förstå att deras världsbild (de vet var en sak finns) skiljer sig från någon annans världsbild (den andra var inte närvarande när en sak flyttades).

Jag tycker inte det är att förmänskliga djur när man ser deras känslor och förmågor, det är snarare att "fördjuriga" oss och det tycker jag vi ska göra mer av. :D

(Edit, tillägg: för övrigt blir jag faktiskt enormt provocerad av trådtiteln fortfarande, trots att jag ju rimligen borde vant mig vid det här laget - vilka forskare!? fel om vad!? hur!? :laugh:
Driver mig vansinnig... Önskar TS kunde komma tillbaka och förklara lite mer. )

Fast det ar inte alls vad jag sager ... vad jag sager ar att Per Jensen raporterar vetenskapliga undersokningar och sedan lagger till, "men sa vet vi ju att det inte ar" om vissa delar av undersokninge i fraga. Han accepterar en bit ... men valjer helt godtyckligt att, utan att sjalv ha varit med och utfort undersokningen eller gjort nagon uppfoljande undersokning, att helt forkasta en del av undersokningen. DET ar vad jag uppreser mig mot ...
 
Mina hästar lär sig rätt fort att peka betyder gå dit, hunden var likadan. I gengäld så vill de visa något så tittar de väldigt intensivt.

Däremot så har alla katter jag stött på haft väldigt svårt för att koppla fingret till något annat. Särskilt de två jag har nu, som dessutom är extremt matglada kan inte göra den kopplingen. Vilket är förvånande.
 
Fast det ar inte alls vad jag sager ... vad jag sager ar att Per Jensen raporterar vetenskapliga undersokningar och sedan lagger till, "men sa vet vi ju att det inte ar" om vissa delar av undersokninge i fraga. Han accepterar en bit ... men valjer helt godtyckligt att, utan att sjalv ha varit med och utfort undersokningen eller gjort nagon uppfoljande undersokning, att helt forkasta en del av undersokningen. DET ar vad jag uppreser mig mot ...
Aha, jo - "Vi vet ju att det inte är" så, skulle irritera mig med. Skulle kunna tänka mig uppskatta ett, men -vi som lever med hundar tycker ju ofta ändå..., tänk vilka möjligheter att forska vidare -eller ngt.

(Nu läser ju jag inte hundlitteratur eller äger hund (utan nyser av dem och katter vid långvarigt umgänge, inget farligt) bäst att säga för säkerhets skull. Jag brukar bara läsa Fof och uppskattar artiklar om djurbeteende speciellt. Sedan gillar jag hundar och tar gärna släktens på promenad.)
 
Senast ändrad:
Efter att ha läst den här tråden var jag bara tvungen att prova på mina katter. :p Min ena fattade ingenting trots upprepade försök, men den andra, Socker, fattade vid andra försöket. Jag pekade på en punkt högre upp på väggen och han riktade blicken dit och höll kvar den i flera sekunder och pep till (antagligen trodde han väl att det skulle sitta en mumsig spindel eller nåt där...). Om han inte fattat grejen hade han väl inte hållit kvar blicken? Anton (den som inte fattade) släppte liksom aldrig blicken från fingret.
 
Efter att ha läst den här tråden var jag bara tvungen att prova på mina katter. :p Min ena fattade ingenting trots upprepade försök, men den andra, Socker, fattade vid andra försöket. Jag pekade på en punkt högre upp på väggen och han riktade blicken dit och höll kvar den i flera sekunder och pep till (antagligen trodde han väl att det skulle sitta en mumsig spindel eller nåt där...). Om han inte fattat grejen hade han väl inte hållit kvar blicken? Anton (den som inte fattade) släppte liksom aldrig blicken från fingret.

Det ar mycket mojligt att han fattade. Du kanske pekar utan att tanka pa det sa att han lart sig vad pekande betyder. Katten som art har dock inte en medfodd gen som gor att de forstar nar man pekar.;)
 
Om han inte fattat grejen hade han väl inte hållit kvar blicken? Anton (den som inte fattade) släppte liksom aldrig blicken från fingret.
Låter absolut som att han förstod. Katten jag bor med tittar på fingret om jag pekar. För att få honom att titta på något särskilt måste man ta hans huvud med båda händerna och liksom manuellt rikta hans blick mot grejen (jag gör så när jag bussar honom på spindlar). :D
 
Låter absolut som att han förstod. Katten jag bor med tittar på fingret om jag pekar. För att få honom att titta på något särskilt måste man ta hans huvud med båda händerna och liksom manuellt rikta hans blick mot grejen (jag gör så när jag bussar honom på spindlar). :D

Jag kan riktigt se det framför mig! :D Socker har självmant (mycket smidigt!) lärt sig att när jag ropar på honom i ett speciellt tonfall vankas det spindel till mellanmål och det är möjligt att han lärt sig pekandet i den processen.

Sedan upplever jag det som att de har lättare att se saker (inkl. spindlar) som rör sig än sådana som ligger stilla, kanske ett arv från tyrannosaurus rex (i varje fall vad Jurassic Park lärde mig) ? :p
 
Sedan upplever jag det som att de har lättare att se saker (inkl. spindlar) som rör sig än sådana som ligger stilla, kanske ett arv från tyrannosaurus rex (i varje fall vad Jurassic Park lärde mig) ? :p
Jag har läst att katter ser dåligt på nära håll och det verkar stämma. "Min katt" tappar lätt bort spindlar om de står stilla.
 
Det ar mycket mojligt att han fattade. Du kanske pekar utan att tanka pa det sa att han lart sig vad pekande betyder. Katten som art har dock inte en medfodd gen som gor att de forstar nar man pekar.;)

Nåja, "en medfödd gen som gör att de förstår när man pekar" är nog liiiiite av en förenkling även när det gäller hundar, va? :D
 
Nåja, "en medfödd gen som gör att de förstår när man pekar" är nog liiiiite av en förenkling även när det gäller hundar, va? :D

Ja och nej ... Hundar har evolverat till att forsta pekande, genetiskt, fran det att de ar sma och i valpladan och i stort sett inte blivit hanterade av manniskor mer an for mat, dryck, varme och annat. Men ingen har garanterat pekat at dem, anda forstar de vad ett pekande finger betyder.

Har du sett klippet med en vetenskaps man/kvinna framfor en glas ruta med tva koppar och godis under ena och en Chimp pa andra sidan? Researchern pekar pa koppen med godis, Chimps har runt 50% ratt (vilket betyder att de inte har en aning, halften av gangerna valjer de ratt av en tillfallighet) medan nar det gors samma test med hund sa har hundarna ratt i over 90%. Testen har utforts med manga arter och hundar och smabarn ar de som forstar vad det betyder och kan titta dit man pekar, inte bara pa fingret och sedan LARA sig att titta at det hall fingret pekar.
 
Ja och nej ... Hundar har evolverat till att forsta pekande, genetiskt, fran det att de ar sma och i valpladan och i stort sett inte blivit hanterade av manniskor mer an for mat, dryck, varme och annat. Men ingen har garanterat pekat at dem, anda forstar de vad ett pekande finger betyder.

Har du sett klippet med en vetenskaps man/kvinna framfor en glas ruta med tva koppar och godis under ena och en Chimp pa andra sidan? Researchern pekar pa koppen med godis, Chimps har runt 50% ratt (vilket betyder att de inte har en aning, halften av gangerna valjer de ratt av en tillfallighet) medan nar det gors samma test med hund sa har hundarna ratt i over 90%. Testen har utforts med manga arter och hundar och smabarn ar de som forstar vad det betyder och kan titta dit man pekar, inte bara pa fingret och sedan LARA sig att titta at det hall fingret pekar.

Som sagt, jag tycker det är en förenkling att prata om en medfödd gen som gör att de förstår pekningar. Snarare en medfödd förmåga att tolka social kommunikation över våra artgränser, varken begränsad eller specificerad till just pekgesten. Just pekgesten är dock ett bra verktyg för att mäta egenskapen. :)
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Nu skriver jag som det är. Jag behöver input och jag vill/kan inte berätta detta för någon i min närhet. En triggervarning kanske är på...
Svar
7
· Visningar
1 128
Senast: soom
·
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
7 283
Senast: Blyger
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag förstår verkligen inte det här med “dolda fel” vid husaffärer. Det funkar ju inte i praktiken. Som jag har förstått det så är...
2
Svar
37
· Visningar
3 249
V
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
10 387
Senast: valpköpare
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp