Jag tycker att religion är så svårt att det inte är nån idé att försöka förhålla sig till det, och då blir det ju väldigt enkelt. Logiskt och moraliskt finns många problem med religioner, och andra sammanslutningar för den delen!
Men kanske kan du helt enkelt strunta i det?
Kanske är det inte nödvändigt att alla med bra värderingar lämnar alla samanhang där det finns dåliga värderingar? Ibland kan man faktiskt vilja vara en del av något utan att hålla med om allt.
Det finns författare och musiker som betyder mycket för mig som har visat på bristande respekt för kvinnor, homosexuella etc. Antingen för att de levde för hundra år sedan eller för att de är sjuka i huvudet. Jag känner inget behov av att ta avstånd från dem ändå..
Sen finns det ju speciella problem, för individen, med karismatiska samanslutningar. Men jag tror inte att du får lättare att hjälpa din bror eller nå ut till honom, eller att du får mer respekt av honom, för att du gör hans religion till en fråga om din sexuella läggning.
Jag känner några kristna människor och det står ju fruktansvärda saker i bibeln. Jag ställer dem inte mot väggen utan skiter i, helt enkelt.
Jag tycker att du ska fokusera på din bror och hans handlingar och om han behandlar dig respektfullt och står upp för dig vid behov. Vilken kyrka han väljer att tillhöra tycker jag att du ska försöka strunta i. Om HAN gör sin religion till något personligt och handlar/uttrycker sig nedvärderande mot dig är det ju en helt annan sak. Då måste du ju ta det med honom. Men även då tänker jag att det blir mest destruktivt att dra in kyrkan..
Kanske, om du är orolig för att detta kommer att påverka er relation kan du ju fråga honom om han har tänkt på om en församling som JV skulle ha problem med att ni umgicks och hur han skulle se på det då. Alltså att inte göra det till en fråga om vilket samfund han är med i som en principfråga, utan en fråga om hur han tänker hantera er relation, rent personligt. Ifall det nu oroar dig på det viset.