Försäkring, röntgen & ersättning/utdömning (utbruten från Dressyrsnackis 14)

Jag känner flera veterinärer som anser att man avlivar/dömer ut hästarna på grund av människan/ryttare. De anser att egentligen kan man rädda väldigt många mer % än vad man gör just för att människorna som ska ha och rida hästarna kan för lite om hållbar och uppbyggande träning. Det är ju jättesorgligt! Och något som de pratar om, mer bakom stängda dörrar än offentligt dock, tyvärr.

Ska man köpa så är inte röntgen allt. Men ändå upplever jag att man faktiskt kan se på många hästar innan köp(hur de rör sig tex) eller höra på vad folk säger och inse att det är dumma köp där de även om hästen lyckades gå igenom besiktning inom hyfsat snar framtid får inte alls otippade problem.
Jag vet vissa som alltid har skadade hästar oavsett hur många de har, hur ofta de köper/säljer/byter etc så är det ofta behandlingar, utdömning etc. I vissa fall är det ridrelaterat och i vissa fall köper man på sig problem gång efter gång utan att inse det. Man tycker man har otur bara. För vissa är det givetvis så! Men många köper sånt som tyvärr inte bör köpas.

Nu när jag också är involverad i foder-biten så ser jag ju hur enormt vanligt det är att både svenskfödda och danskfödda hästar inte får i sig vad de behöver i form av vitaminer/mineraler vare sig som foster, föl eller unghäst.
Klart det också påverkar hållbarhet!
Amen! Foderbiten är en väldigt viktigt del i hästens uppbyggnad som nog många inte är så medveten om.
 
Ja, verkligen. Min upplevelse är att det diskuteras mycket mer om att se helheten och ha hästens väl, i centrum. Ägare, hovslagare, tränare och ev vet plus kanske någon mer vill förhoppningsvis samma sak, men de måste kommunicera mer med varann.
Men i dem fallen då det är uppenbart det är ägaren som inte kan rida eller tränar den på så sätt som sliter ? Vem tar upp detta med personen? Är ju alltid hästen som blir lidande. Där spelar det ju ingen roll vilka som är inblandade om det är vet, hovslagare. Alla rider tyvärr inte för tränare som dem borde.
 
När det gäller försäkringsvillkor och sådant så finns det ju rätt och fel. Det är där jag menar det blir svårt att diskutera något du hört av någon, som man bara genom att läsa försäkringsvillkor inser att det inte stämmer. Jag menar inte du ljuger - men att du fått fel eller inkomplett information. Och där går det inte diskutera vidare.
Men hur vet du att allt görs enligt regelboken då? Vad gör dig så säker på det undrar jag? Är väl minst 95% det veterinären kommer skriva som är avgörande till försäkringsbolaget som dömer ut hästen.
 
Senast ändrad:
Vet även det är inviduellt med t ex ocd hur veterinärerna bedömer där på hingstar. Att du kan ha röntgat en i Tyskland UA och i DK är den inte UA. Så hingsten är godkänd i Tyskland och får användas . Sen kan dem ju kollas igen och då kan ju resultatet blir annorlunda
 
Senast ändrad:
Men i dem fallen då det är uppenbart det är ägaren som inte kan rida eller tränar den på så sätt som sliter ? Vem tar upp detta med personen? Är ju alltid hästen som blir lidande. Där spelar det ju ingen roll vilka som är inblandade om det är vet, hovslagare. Alla rider tyvärr inte för tränare som dem borde.
Nej, det kan absolut bli bättre. Har du lyssnat på Jens Fredrikssons föreläsning? Han beskriver flertalet exempel, ett om honom själv när han precis hade kvalat till OS och vände sig till en tränare i Sverige. Tränaren tittade på när Jens red sina hästar och sedan fick Jens fyra A4 sidor med saker han behövde förbättra i sin ridning, det var helt grundläggande saker, sånt som antagligen både du och jag kämpar med. Har du inte lyssnat på föreläsningen, kan jag verkligen rekommendera den.
 
Nej, det kan absolut bli bättre. Har du lyssnat på Jens Fredrikssons föreläsning? Han beskriver flertalet exempel, ett om honom själv när han precis hade kvalat till OS och vände sig till en tränare i Sverige. Tränaren tittade på när Jens red sina hästar och sedan fick Jens fyra A4 sidor med saker han behövde förbättra i sin ridning, det var helt grundläggande saker, sånt som antagligen både du och jag kämpar med. Har du inte lyssnat på föreläsningen, kan jag verkligen rekommendera den.
Ska lyssna på den tack för tips. Men precis även de som ridit hela sina liv rider för tränare. Naivt sitta och tro man kan allt själv.
 
Röntgen är ju verkligen inte allt. Nu är inte min häst exportröntgad men det finns plåtar på henne från diverse skador och allt ser fint ut. Hon är en sån där som ständigt gör sig illa i hagen och har kostat försäkringsbolaget ganska mycket ända sedan hon var liten..
 
Men i dem fallen då det är uppenbart det är ägaren som inte kan rida eller tränar den på så sätt som sliter ? Vem tar upp detta med personen? Är ju alltid hästen som blir lidande. Där spelar det ju ingen roll vilka som är inblandade om det är vet, hovslagare. Alla rider tyvärr inte för tränare som dem borde.
Där har ridsporten en viss dubbelmoral. Jag vet många som säger pratar illa om hur andra rider/har häst/lastar fel osv. Men ingen vågar erbjuda sin hjälp/ge tips. Om någon står i samma stall tex kan man ju erbjuda sin hjälp men det vågar inte folk. Man behöver inte vara en besserwisser för det...
Det betyder inte iheller att alla ska göra som man själv gör men man kan behöva hjälp på traven
 
Där har ridsporten en viss dubbelmoral. Jag vet många som säger pratar illa om hur andra rider/har häst/lastar fel osv. Men ingen vågar erbjuda sin hjälp/ge tips. Om någon står i samma stall tex kan man ju erbjuda sin hjälp men det vågar inte folk. Man behöver inte vara en besserwisser för det...
Det betyder inte iheller att alla ska göra som man själv gör men man kan behöva hjälp på traven
Problemet med hästfolk "damer" generellt upplever jag är mycket skitsnack bakom ryggen och skulle man säga något man tycker är fel så blir personen kränkt eller tål inte kritiken. Och man kan mena det man säger i all välmening. Är nog därför det blir skitsnack i stället. Upplever många hästfolk är så inbitna just på deras "metoder" svårt att ändra på något man alltid gjort osv. Svårt ta till sig något annat eller be om hjälp.
 
Problemet med hästfolk "damer" generellt upplever jag är mycket skitsnack bakom ryggen och skulle man säga något man tycker är fel så blir personen kränkt eller tål inte kritiken. Och man kan mena det man säger i all välmening. Är nog därför det blir skitsnack i stället. Upplever hästfolk är så inbitna just på deras "metoder" svårt att ändra på något man alltid gjort osv. Svårt ta till sig något annat.
Förstår inte hur det kan bli skitsnack av frågan: Vill du ha hjälp?
Sen måste man ju liksom lite skita i sådana människor och inte själv bidra till skitsnacket. Pratar man själv inte skitsnack så blir man inte lika intressant för dessa människor.
Sen finns det de som verkligen blir provocerade av att man inte hänger med på deras skitsnack och dessutom inte bryr sig när de snackar skit. Men de är få och oftast psykopater och eller själv mår väldigt dåligt och där finns inte så mycket att göra ändå....
Men jag tror för hästarnas bästa att man måste våga prata. Se det som utbytte av information och utveckling istället för att det är någon som ska sättas på plats. Man måste också själv backa om människan inte är mottaglig.
En sak jag märkt genom åren är att håller man låg profil och bara hänger så kommer diskussionerna automatiskt. Förutom hos pskykopaterna då...😆
 
Men hur man uppfattar en fråga eller vad någon säger är ju ganska inviduellt. Personen i fråga kan bli putt sen i sin tur säga det till någon annan som håller med så är ju snacket igång. Vissa personer är raka och säger det dem tycker och såna är ju sällan populära. Har aldrig stått i ett stall där det inte blivit konflikter eller skitsnack 😂 Så jag undrar finns verkligen stall där inte kärringarna springer och snackar? Alla anser ju sig veta bäst. Vet inte om det är bäst stå i stall med få eller större anläggningar så man bara är en i mängden. Alla anser ju dem gör det bästa just för sin häst. Oavsett om dem har nya hästar varje år så gör dem exakt samma med alla. Och inte förstått att hästar är olika individer och kanske inte alls fungerar så som förgående.
 
Men hur man uppfattar en fråga eller vad någon säger är ju ganska inviduellt. Personen i fråga kan bli putt sen i sin tur säga det till någon annan som håller med så är ju snacket igång. Vissa personer är raka och säger det dem tycker och såna är ju sällan populära. Har aldrig stått i ett stall där det inte blivit konflikter eller skitsnack 😂 Så jag undrar finns verkligen stall där inte kärringarna springer och snackar? Alla anser ju sig veta bäst. Vet inte om det är bäst stå i stall med få eller större anläggningar så man bara är en i mängden. Alla anser ju dem gör det bästa just för sin häst. Oavsett om dem har nya hästar varje år så gör dem exakt samma med alla. Och inte förstått att hästar är olika individer och kanske inte alls fungerar så som förgående.
Därför är jag glad som har eget stall och väldigt nöjd med lite människokontakt😂.
Men sen är jag hopplös . När någon kommer med skitsnack eller blivit stött brukar jag svara med att; de menade nog bara väl, inget och hänga upp sig på. Blir liksom dead end för skitsnack hihi. För jag orkar inte heller lyssna på gnäll....
De enda jag snackar skitsnack med ( för det gör vi ju alla mer eller mindre) är min familj och enstaka vänner
 
På tal om försäkringar och utdömningar så sa en hingsthållare till mig en gång att "en livförsäkring är livsfarligt för hästen". Vad han menade var att har man en högre livförsäkring är risken större att hästen döms ut.

Jag har det i baktanken när jag tecknar försäkring. Kan jag tänka mig att behålla den här hästen som sällskap/promenadhäst om den inte skulle visa sig hålla för träning? Är svaret ja, då behövs ingen livförsäkring motsvarande A1, men däremot A2, om hästen hastigt måste avlivas pga tx kolik, benbrott mm.

Finns säkert situationer där man ändå kommer ångra att man inte hade högre A1, men man kan ju inte förutspå allt.
 
Därför är jag glad som har eget stall och väldigt nöjd med lite människokontakt😂.
Men sen är jag hopplös . När någon kommer med skitsnack eller blivit stött brukar jag svara med att; de menade nog bara väl, inget och hänga upp sig på. Blir liksom dead end för skitsnack hihi. För jag orkar inte heller lyssna på gnäll....
De enda jag snackar skitsnack med ( för det gör vi ju alla mer eller mindre) är min familj och enstaka vänner
Ja det ska du vara att du har eget stall. Helt rätt inställning.
 
På tal om försäkringar och utdömningar så sa en hingsthållare till mig en gång att "en livförsäkring är livsfarligt för hästen". Vad han menade var att har man en högre livförsäkring är risken större att hästen döms ut.

Jag har det i baktanken när jag tecknar försäkring. Kan jag tänka mig att behålla den här hästen som sällskap/promenadhäst om den inte skulle visa sig hålla för träning? Är svaret ja, då behövs ingen livförsäkring motsvarande A1, men däremot A2, om hästen hastigt måste avlivas pga tx kolik, benbrott mm.

Finns säkert situationer där man ändå kommer ångra att man inte hade högre A1, men man kan ju inte förutspå allt.
Mina hästar är köpta utan lånade pengar från banken. Jag har resonerat att jag ska ha råd att förlora dem pengarna hästarna köptes för om det skulle inträffa något så har bara livförsäkring på en för beloppet jag köpte honom för. Som egentligen är onödigt eftersom det bara handlar om 30 k unghäst. Förstår om du lånat massa pengar av banken det är viktigt med livförsäkring. Inte så kul stå utan det om det händer något och du har din skuld till banken att betala men ingen häst.
 
Senast ändrad:
Min stallkompis fick inte sin häst utdömd av försäkringsbolaget, vilket när man hör om det egentligen är helt galet. Hästen hade under de dryga 9 månader hon ägde den drabbats av kolit efter 1 månad i hennes ägo, visade sig senare att tarmen läckte proteiner, tålde inte hösilage och blev efter några månader halt. Visade sig till slut ha pålagringar på båda kotorna fram och en gammal fraktur i en bakkota som bedömdes krävas operation för att ha någon som helst chans att eventuellt fungera som dressyrhäst på låg nivå. Behandlande klinik bedömde t.om att de ej vågade operera hästen pga den överhängande risken för att hästen skulle drabbas av kolit efter operationen, och hästen kunde pga den dåliga magen ej heller ens få smärtlindrande i form av metacam och så.

Veterinärbeloppet var maxat, men i slutändan var det den etiska biten som fick min stallkompis att ta bort hästen trots att hon inte fick någon ersättning från försäkringsbolaget. Så min erfarenhet är att det är tämligen svårt att få hästen utdömd från försäkringsbolagen.

(Vi har själva inte haft några problem då våra hästar tidigare tyvärr behövt avlivas, men det har i två fall varit traumatiska skador i form av avsliten sträcksena i bakbenet, en fraktur, en med grava magsår och halvt bortfrätt matstrupe pga missbildad magmun, en senskada med kraftig ärrbildning och en grov spatt där hästen hade det jobbigt att ens promenera för hand de sista dagarna).
 
Mina hästar är köpta utan lånade pengar från banken. Jag har resonerat att jag ska ha råd att förlora dem pengarna hästarna köptes för om det skulle inträffa något så har bara livförsäkring på en för beloppet jag köpte honom för. Som egentligen är onödigt eftersom det bara handlar om 30 k unghäst. Förstår om du lånat massa pengar av banken det är viktigt med livförsäkring. Inte så kul stå utan det om det händer något och du har din skuld till banken att betala men ingen häst.
Nej det är ju en helt annan femma , håller med.
 
Min stallkompis fick inte sin häst utdömd av försäkringsbolaget, vilket när man hör om det egentligen är helt galet. Hästen hade under de dryga 9 månader hon ägde den drabbats av kolit efter 1 månad i hennes ägo, visade sig senare att tarmen läckte proteiner, tålde inte hösilage och blev efter några månader halt. Visade sig till slut ha pålagringar på båda kotorna fram och en gammal fraktur i en bakkota som bedömdes krävas operation för att ha någon som helst chans att eventuellt fungera som dressyrhäst på låg nivå. Behandlande klinik bedömde t.om att de ej vågade operera hästen pga den överhängande risken för att hästen skulle drabbas av kolit efter operationen, och hästen kunde pga den dåliga magen ej heller ens få smärtlindrande i form av metacam och så.

Veterinärbeloppet var maxat, men i slutändan var det den etiska biten som fick min stallkompis att ta bort hästen trots att hon inte fick någon ersättning från försäkringsbolaget. Så min erfarenhet är att det är tämligen svårt att få hästen utdömd från försäkringsbolagen.

(Vi har själva inte haft några problem då våra hästar tidigare tyvärr behövt avlivas, men det har i två fall varit traumatiska skador i form av avsliten sträcksena i bakbenet, en fraktur, en med grava magsår och halvt bortfrätt matstrupe pga missbildad magmun, en senskada med kraftig ärrbildning och en grov spatt där hästen hade det jobbigt att ens promenera för hand de sista dagarna).
Beror på vad det är verkar det som. Pratade med min kompis nyss, hon känner en som fått ta bort unga hästar 1 och 4 år pga strålbenet där det först visat sig på röntgen det inte varit helt rätt. Även dessa hästar som veterinären hade sagt till henne vet man inte alls om det kommer påverka hästen i framtiden överhuvudtaget och på vissa uppkommer det först senare på runt 15. Men vissa väljer hellre ta bort unga hästar får ut sitt livvärde än riskera det blir ev problem som ingen vet? Så den som hävdar det skulle vara svårt som någon här i tråden påstår stämmer inte när det gäller dessa 2 fall.
 
Men hur man uppfattar en fråga eller vad någon säger är ju ganska inviduellt. Personen i fråga kan bli putt sen i sin tur säga det till någon annan som håller med så är ju snacket igång. Vissa personer är raka och säger det dem tycker och såna är ju sällan populära. Har aldrig stått i ett stall där det inte blivit konflikter eller skitsnack 😂 Så jag undrar finns verkligen stall där inte kärringarna springer och snackar? Alla anser ju sig veta bäst. Vet inte om det är bäst stå i stall med få eller större anläggningar så man bara är en i mängden. Alla anser ju dem gör det bästa just för sin häst. Oavsett om dem har nya hästar varje år så gör dem exakt samma med alla. Och inte förstått att hästar är olika individer och kanske inte alls fungerar så som förgående.

Jodå de stallen finns. Oftast drivs de av en ansvarig person med klara regler och noll tolerans för att någon inackordering har met talan än någon annan

Och där det råder en "det är okej att var och en gör på sitt vis så länge det inte går ut över hästen och alla följer de få regler som finns".
Till skillnad mot stall där folk har synpunkter på allt från tjocklek på täcke till färg på benlindor och val av pannband. De stallen tjafsas det ofta i
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp