För att återgå till själva kärnämnet, om TS väljer att lägga en stor summa på sin ring då är det naturligtvis hennes ensak - även om även vi andra kan lägga oss i när den ventileras i en tråd. Jag skulle lägga pengarna på att föda upp burmor och inte behöva sälja ungarna
För mig personligen är det skönheten i smycket jag dras till. Jag ser ärligen inte skillnaden, och de flesta med mig, kvaliteten på själva ädelstenen och det är väl inte direkt något man frågar personen som bär det. Däremot hur fint det är utgjord. Det gick en dokumentär som hette Kungliga Juveler eller något liknande där drottning Margrethe av Danmark sa att vi räknar inte karat utan år. Vilket var roligt och träffande.
Kommenterar man någons ring så blir det väl ungefär så här:
- Vilken fin ring du har
- Tack den kommer från juvelerare/designat själv
Möjligtvis:
- Vilka stenar är det? Är det (vitt) guld/platinum
- Det är en diamant/annan ädelsten och vitt/rött guld, platinum, silver whatever
Vad man inte frågar:
- Vilken kvalitet av ädelsten är det (aaa eller +++ vad det nu är för system)
- Hur mycket kostade den
Så om syftet är att subtilt visa att jag har råd att lägga si och så mycket pengar på själva ädelstenen så är det nog ganska bortkastade pengar, vill man ha en så dyr ring för att man själv och blivande maken gläds åt det, jättefint. Och rent krasst, blir det skilsmässa och/eller ekonomiskt panik så är det en inte föraktligt summa om man säljer den och ädelmetaller/stenar brukar hålla sig bra i värde. Dock ska man antagligen därför inte skriva något på insidan.
Svenska kungahuset har det sk stålgarnityret som är gjort av stål och förgylld mässing, men vackert är det ändå.