förlossningsönskelistor..

Sv: förlossningsönskelistor..

Ställer ytterligare en fråga.. Vad är Sterila Kvaddar? :p
 
Sv: förlossningsönskelistor..

Fast många har ju faktiskt så ont att de inte vet vad de skriker eller gör.Men trevligt för dina läkare att du kan behärska dig, det är inte ngt sånt jag hade tänkt på i första hand precis i ett sånt tillfälle.

Pja, det var ingenting jag behövde tänka på, att vara trevlig eller behärska mig från att skrika ut otrevligheter. Det kommer automatiskt.
 
Senast ändrad:
Sv: förlossningsönskelistor..

:D

Jag tror att jag har en inbygd spärr, för att vara otrevlig mot folk som inte har förtjänat det.

Samma här. Och tur är väl det, jag skulle bli otroligt ångerfull om jag visste att jag varit otrevlig mot någon som bara gör sitt jobb, så det är ju tur att jag faktiskt slipper tänka på det.
 
Sv: förlossningsönskelistor..

Och till sist, Ingen är tvungen att bli klippt. Vill man absolut inte, under några omständigheter bli klippt så får man säga det när man kommer in för förlossning. Det är ingen som klipper dig om du inte ger ditt medgivande.

Precis, och att bli ifrågasatt för sitt val och få höra om det "värsta som kan hända" underlättar ju inte för de kvinnor som försöker ta ställning. Pest eller Kolera. Att dra mardröms senarion för andra gravida kvinnor gör det ju egentligen inte bättre för någon.

Har blivit varnad för dem som pratar om förlossningar som ett blodbad. Jag förstår nu varför. Nog för att man bör vara förberedd på att alla förlossningar inte är smärtfria... men att skrämma vettet ur redan livrädda människor är ganska elakt.
 
Sv: förlossningsönskelistor..

Nu är det så att ingen i världen kan garantera att din förlossning kommer gå smärtfritt till. Barnmorskan klipper bara om tid och möjlighet finns, och enbart om det ser ut att vara stor risk för att man spricker.

Att man spricker innebär inte heller att man definitivt blir analinkontinent eller får problem med urinläckage efteråt, men risken finns, och risken är större att få komplikationer efter en spricka än efter ett klipp. Åter igen, ett klipp är ett fint, kontrollerat snitt som är lätt att sy efteråt.

Och till sist, Ingen är tvungen att bli klippt. Vill man absolut inte, under några omständigheter bli klippt så får man säga det när man kommer in för förlossning. Det är ingen som klipper dig om du inte ger ditt medgivande.

Jag tycker du får lägga till att man kan bli klippt om det är stor risk att man spricker MYCKET och helt på "fel" sätt. Att bli klippt för att man spicker bara lite grann tror jag inte på att det görs?? Däremot kan jag tänka mig att det finns bm som hellre klipper om det ser ut att gå illa. Det är vad min bm talade om för mig i alla fall när första sonen skulle födas. Jag sprack en del när han föddes, men kände inte det alls. När andra sonen föddes sprack jag igen, ännu en gång utan att känna det och när dottern föddes hädne samma sak. Har spruckit ganska mycket allal tre gångerna men överhuvudtaget inte alls på nåt sätt som var svårt att sy igen eller som gett mig problem.
 
Sv: förlossningsönskelistor..

Och till sist, Ingen är tvungen att bli klippt. Vill man absolut inte, under några omständigheter bli klippt så får man säga det när man kommer in för förlossning. Det är ingen som klipper dig om du inte ger ditt medgivande.

Precis! Det tycker jag att du kan lita på. Om du inte vill så slipepr du faktiskt. Jag har en kompis som sade samma sak, och det gick bra ändå.

Nu vet jag att "logik" inte hjälper på förlossningsrädsla, men tänk på att för de allra flesta går det bra. För några blir det lite komplicerat, men det är oftast inget som ger bestående men. Och framför allt, när ditt barn har kommit ut så kommer du inte att bry dig om det just då. Tänk på det istället, på att du ska bli mamma!

Fny
 
Sv: förlossningsönskelistor..

Att dra mardröms senarion för andra gravida kvinnor gör det ju egentligen inte bättre för någon.


*funderar*

Det en människa anser vara ett mardröms scenario är kanske för en annan helt normalt. Så det är jättesvårt att dra en gräns..

Själv tycker jag inte att mina förlossningar varit hemska egentligen. För egen del har man på fyra förlossningar som sagt var missat något på var enda en. (den fjärde lyckades de skära lite vilse, så jag har nu 1½ snitt på magen istället för 1.) Men slutet gott allting gott.

Jag kan också säga att den smärta jag kände då de glömde ge mig smärtlindring efter snittet kan jag inte återge idag. Jag kommer ihåg att jag skakade och hade fruktansvärt ont samt att det var en väldigt brännande känsla i såret. Men när jag väl fick min smärtlindring så var det över. Jag kan inte minnas hur ont det gjorde. Hur jag än försöker så kan jag inte riktigt känna den smärtan igen. För med denna smärta så kom även något fint, det där barnet jag burit på i nio månader och längtat och väntat på. Det var helt klart värt det!


Man ska också ha i åtanke att av någon lustig anledning så brukar de flesta människors upplevelser av hemska/smärtsamma saker bli värre ju fler gånger man berättar den. Så ta allt med en nypa salt. Jag tror inte att så värst många mammor vill skrämma förstföderskor med vilje... Utan alla vill bara berätta sin upplevelse igen och igen och igen.... -eller nåt. ;) (inkl. mig själv säkerligen ;))

Du ska se att du med största sannolikhet kommer få en upplevelse som du kommer uppleva som speciell. När man kan förknippa smärtan med något positivt (barnet) så glömmer man också mycket fortare.

Bry dig inte heller om att ena mamman kunde kravla ur sängen och åka hem direkt trots diverse blodbad, medan en ville börja jobba ganska nära inpå. Det finns inget fel och inget rätt. Det som passar dig och din familj är just det rätta för er! Såväl inför, under och efter förlossningen.


Varma och stödjande tankar till dig

Gira :banana:
 
Sv: förlossningsönskelistor..

Det var faktiskt aldrig min mening att skrämma upp någon, utan jag förklarade bara hur det kan gå till.
Jag är själv gravid nu och har funderingar kring just detta. Personligen ser jag hellre att de lägger ett snitt för mycket än ett snitt för lite.

Men som tidigare sagt, alla får faktiskt göra precis hur dom vill och ingen är tvingad att bli klippt. Och långt ifrån alla förlossningar slutar i blodbad. Det var inte det jag ville ha sagt med det jag skrev.
 
Sv: förlossningsönskelistor..

KL

Får jag bara fråga,, av ren nyfikenhet, varför är det så många som väljer bort sterila kvaddar ?

att bota den värsta smärta jag kan tänka mig med ännu värre smärta. njaaaa........ jag hoppar helst över ;)
 
Sv: förlossningsönskelistor..

Angående otrevligheter mot personal under förlossningar...

Det är ganska vanligt att den som föder vänder sig innåt och är totalt focuserad på sitt "arbete", blir hon då störd av någon anledning så är det också ganska vanligt att hon blir agressiv eller ledsen eller galen eller vad som....

Att tappa kontrollen innebär att man inte tänker och att man inte vet vad man gör. Man bara gör.. Man bara säger..

Jag själv slog till läkaren när hon skulle "pilla på livmodertappen" (under igånsättnig).. Det gjorde jätte ont, och hon slutade inte när jag sa till henne.. Jag slog undan händerna på henne och svor.. Hon flinade lite och sa jag hann i alla fall lite grann, nu kommer du snart igång...

Efteråt under uppvaket (blev akutsnitt) så stack en sjuksyrra mig så illa i armen för att ta blodprov, när jag sa åt henne att sluta så behandlade hon mig som en lite flicka med repliken: lilla gumman... doktorn har sagt.. jag svarade henne att ja du var hemskt trevlig, men ska du sticka mig så gör det utan att punktera hela armen.. (jag var i ett kännsligt läge halvt nerdrogad efter en förlossning på 24 timmar med akutsnitt som utgångsläge)..

Jag får till svar: Jag tycker inte du är ett dugg trevlig heller! Ont som jag hade, kännslig som jag var och ångest över att jag inte orkat ta i mitt barn än, var blev jag skit ledsen och arg, vräser till henne att hon inte får röra mig, att någon annan får komma! Det kom en annan syrra och stack mig, vilket hon gjorde utan att punktera hela min arm..

Ja det var två otrevligheter som inte ens var under själva förlossnigens gång utan före och efter med personal som bara gjorde sitt jobb.. Min kontroll på mig själv då skall vi inte prata om... tack och lov var det fantastisk personal på förlossningen, som var kapabla att läsa av mig. När det jag behövde vad och när det behövdes peppas och när jag inte ville ha beröm..

(berätta Sin historia gång på gång:angel:)

Nä det jag ville ha sagt är att man rår inte för att man tappar kontrollen, man kan inte styra det... Förlossningar är olika och man är olika som person, så ingen annan kan ju säga vad som är att "vara rätt"
 
Sv: förlossningsönskelistor..

Asså, jag kan inte fatta...

När man ska föda, och är trött, har djävulskt ont, är rädd, eller har fött, det har varit hemskt och man knappt vet var man är, då är man ju förlåten för vad man säger och gör.

Men vad för ursäkt finns för presonal som hon du råkade ut för?!
Jag råkade också ut för 2 riktiga apor som försökte hota mig med att jag skulle få blodpropp och som körde över mig och sade att jag skulle hem bara, det var bara så.

Vad finns det för ursäkt för att bete sig så? De har inte ont, eller just satt ett litet liv till världen och ska knyta an till det?! De har bara en något irrig patient, på goda grunder.

Min Aurora-BM har upprört förklarat för mig att liknande vansinne händer varje år i semestertider på Danderyds. Hon skäller på sjukhusledningen, och de drar ner anslagen ännu mer nästa sommar.

Fny
 
Sv: förlossningsönskelistor..

Angående otrevligheter mot personal under förlossningar...

Det är ganska vanligt att den som föder vänder sig innåt och är totalt focuserad på sitt "arbete", blir hon då störd av någon anledning så är det också ganska vanligt att hon blir agressiv eller ledsen eller galen eller vad som....

Att tappa kontrollen innebär att man inte tänker och att man inte vet vad man gör. Man bara gör.. Man bara säger..

Jag själv slog till läkaren när hon skulle "pilla på livmodertappen" (under igånsättnig).. Det gjorde jätte ont, och hon slutade inte när jag sa till henne.. Jag slog undan händerna på henne och svor.. Hon flinade lite och sa jag hann i alla fall lite grann, nu kommer du snart igång...

Efteråt under uppvaket (blev akutsnitt) så stack en sjuksyrra mig så illa i armen för att ta blodprov, när jag sa åt henne att sluta så behandlade hon mig som en lite flicka med repliken: lilla gumman... doktorn har sagt.. jag svarade henne att ja du var hemskt trevlig, men ska du sticka mig så gör det utan att punktera hela armen.. (jag var i ett kännsligt läge halvt nerdrogad efter en förlossning på 24 timmar med akutsnitt som utgångsläge)..

Jag får till svar: Jag tycker inte du är ett dugg trevlig heller! Ont som jag hade, kännslig som jag var och ångest över att jag inte orkat ta i mitt barn än, var blev jag skit ledsen och arg, vräser till henne att hon inte får röra mig, att någon annan får komma! Det kom en annan syrra och stack mig, vilket hon gjorde utan att punktera hela min arm..

Ja det var två otrevligheter som inte ens var under själva förlossnigens gång utan före och efter med personal som bara gjorde sitt jobb.. Min kontroll på mig själv då skall vi inte prata om... tack och lov var det fantastisk personal på förlossningen, som var kapabla att läsa av mig. När det jag behövde vad och när det behövdes peppas och när jag inte ville ha beröm..

(berätta Sin historia gång på gång:angel:)

Nä det jag ville ha sagt är att man rår inte för att man tappar kontrollen, man kan inte styra det... Förlossningar är olika och man är olika som person, så ingen annan kan ju säga vad som är att "vara rätt"

:bow:

Jag gillar ditt inlägg, för lite av det du berättar kände jag också. Det är så som du skriver att man är så inne i att föda barn att om man blir störd så tappar man fokus och då gör det ont som satan!

Jag förstår att man kan bli grinig då, kände en stor irritation när jag blev "avbryten" i min koncentration. Det var när dåvarande pojkvännen pratade med mig, han visste inget ju och ville bara vara snäll och få veta hur han skulle hjälpa mig och så, men då kände jag att jag blev arg på honom.

Nu var jag inte otrevlig mot honom alls, men jag tror att jag var lite snäsig mot bm....:o Elin är mitt tredje barn och barn numemr två tog SAMMANLAGT 5,5 timmar från ALLRA första värken på sig att komma ut, men trots den vetskapen så sa bm att jag inte skulle föda barn ännu, när jag hade plingat på henne. Det sa hon utan att ens titta på mig. Därefter gjorde hon en koll och sa att jag inte var fullt öppen heller. Hon trodde inte mig när jag sa att jag hade krystvärkar och var på väg ut genom dörren när jag fick en till och då fick hon fart på benen minsann. Då snäste jag nåt om " Jag SA ju det".

Då fick de också fart med att ta på mig särken, men fastnade i kanylen. Jag sa att de skulle vänta och höll emot och försökte trassla ut den men ...de drog av kanylen ur handen på mig för att de skulel dra på särken så fort... Då tänkte jag en ful tanke bara men sa inget.

När hon skulle dra ut moderkakan så svor jag högt över att det faktiskt gjorde ont. Hon tyckte att SÅ farligt var det väl inte och struntade i att jag bad om en liten stund att faktiskt samla mig och få lite styrka och stå emot det som gjorde ont i mitt misshandlade underliv.
 
Sv: förlossningsönskelistor..

ja det finns all möjlig personal innom sjukvården...

I det stora hela tyckte jag att de hade fantastisk personal på förlossningen... Och den där läkaren som jag slog, hon var bra hon också.. Hon förklarade för mig varför hon var tvungen att göra det där.. Hon följde mig under hela förloppet och hon tog min upprördhet på rätt sätt, med lite humor.. Nästa gång hon skulle känna så flinar hon och säger: Hur snabb måste jag vara innan du nitar mig den här gången då? Hon fick mig att skratta i stället för att gråta..Hon var inte otrevlig, gjorde bara sitt jobb.. ungen var ju tvungen att få komma ut..

Hon var bra för att hon var en läkare som inte klandrade mig för att jag slog bort fingrarna på henne instingtivt när det gjorde ont, och för att hon hade kännsla för vilket sätt hon skulle ta mig på... en duktig läkare i dessa lägen känner av sin patient och räknar ut hur hon/han skall takla patienten...

men den andra jag nämnde som skulle ta prov.... Ja inte vet jag, men att sjunka så lågt.. Jag nämnde inte förut att hon talade om högt och ljudligt för sina arbkamrater på avdelningen om mig: den hemska patienten... Jag och min sambo hörde henne.. Tystnadsplikt?
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 944
Senast: Anonymisten
·
Småbarn Jag vet inte riktigt vad mitt syfte med tråden är, kanske mest söka stöd, höra om andra med liknande barn, få veta hur utvecklingen ser...
2 3 4
Svar
68
· Visningar
12 247
Senast: Emtherlia
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Efter mitt förra blogginlägg kom jag att tänka på det här med att jag var bra på att förtrycka mig själv under min uppväxt… Och då kom...
Svar
19
· Visningar
3 813
Senast: cassiopeja
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 541
Senast: Imna
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Offentliga verksamheter
  • Vad gör vi? Del CCV
  • Valet i USA

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp