Förlossningar

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Förlossningar

Men snälla! UNDER förlossningen, alltså själva "arbetet". Självklart är att få ut ett friskt barn det absolut viktigaste, men det är ju EFTER förlossningen. Under förlossningen är det ju själva arbetet. Varför haka upp sig på hur man uttrycker sig?? Att det absolut viktigaste är att man får ett friskt barn är väl så självklart att man knappast behöver nämna det?
 
Sv: Förlossningar

Missemyran skrev:
Jag är lite uppe i informationsinhämtning gällande graviditeter och förlossningar. Vad har ni för erfarenheter om ni orkar dela med er till en rookie som jag som undrar över allt och inget nu när det börjar planeras...

:D

Jag hade bestämt mej för att se till att få bedövning, den som de själva föredrog (är velig och kunde inte bestämma mej).
Men det gick så fort så det hanns inte med, jag fick lustgas och sterila kvaddlar, funkade skitbra! Gick ju så fort så det var inte problem att "stå ut" med smärtan, som jag inte ens upplevde som särskilt stor. Värre är att ta bort en varböld - ush DET gör ont!


BÖrjade känna av värkar vid 3 på natten, åkte in vid 5 och 7.28 är han född. Helt OK förstagång väl?
 
Sv: Förlossningar

Jag retar mig på det iallafall ! Det är klart att jag fattar att det viktigaste är att man får ut ett friskt barn. Men det är just grejen att vara duktig (?) och att man som jag ser det automatiskt tycker att alla som inte grejar förlossning utan smärtlindring är kycklingar eller har misslyckats....eller att det är nåt sorts VM i att ta inga smärtstillande. Jag gillar inte det helt enkelt. Det är samma som att snitt inte "räknas" ...
 
Sv: Förlossningar

Men, hon sa väl inget om att alla andra var mesar som tog bedövning, utan att HON inte ville ta nån bedövning och var nöjd med att hon klarade sig utan?! Varför tolka in en massa som inte står?
 
Sv: Förlossningar

Gaaaah! Sterila kvaddlar skulle jag aldrig komma på tanken att ta, FY så läskigt! De jag hört som tagit det i min omgivning säger att den smärtan var värre än värkarna, huu!
 
Sv: Förlossningar

Jag tolkar som jag vill.

Jag retar mig på det...så enkelt är det. En sak är att man är nöjd för att man klarade sig utan, men att tycka att det är det VIKTIGASTE i hela förlossningen....nej, jag gillar inte resonemanget bara.
 
Sv: Förlossningar

Det är ju det som blir trist när man diskuterar, att alla ska tolka det man säger istället för att lyssna på vad som faktiskt sägs.
 
Sv: Förlossningar

Jag fick barn i september 97, en konstig graviditet, det tog lång tid innan hormonerna visade att jag var gravid på själva gravtestet.
Elin var beräknad till den 21 augusti, men jag blev igångsatt den 9 september för den lilla fröken ville inte komma ut.
Igångsättningen var jobbig, det blev så intensivt med alla värkar, och det var svårt att slappna av, så dom var tvungen att sänka medlet som sätter igång värkarna.
Hennes hjärljud går upp och ner under själva förlossningen, men på kvällstiden så går dom upp och lägger sig runt 210 slag i minuten och det är ju alldeles för mycket!!!!!!!!, så dom tar ett syreprov på henne och säger att NU MÅSTE HON UT!!!!!.
Det jag har i minnet är att dom kör mig i rallyfart i korridoren, att det tjuter in något larm, sen vet jag inget mer.

Vaknar upp efter ungefär 2 timmar, helt ovetande om hon lever, är skadad eller dylikt, men alla står där väl förberedda, med henne liggandes brevid mig, så jag ser att hon mår bra, dom berättar också att hon mår bra för mig, att hon inte har tagit skada av förlossningen.

Men det var en oerhört traumatisk upplevelse, och jag är evigt tacksam att det var lugnt den dagen på Huddinge sjukhus, att jag hade en sån bra läkare, så att allt sluta väl.

Men om jag får något mer barn så ska jag ha ett planerat snitt, rädslan sitter i fortfarande.

Det som också var konstigt var att jag fick ingen!!! mjölk, så något vajsigt var det med denna graviditet.
 
Sv: Förlossningar

Xeline skrev:
"men det viktigaste för mig under förlossningen var att JAG TOG BARA LUSTGAS"

Sånt där får mig att bli irriterad. Var det inte viktigare att du fick ut ett friskt barn ? Hur fan kan man tycka att det VIKTIGASTE under en förlossning var att man bara tog lustgas ?


Jag hade gett mig fan på det. Självklart var det viktigt att jag fått ett friskt barn. Men jag ville inte ha massa mediciner som fick mig snurrig i kolan. Jag ville vara elt klar i huvudet och kunna ta viktiga beslut själv.
Behöver man ta mer så är det upp till var och en men jag hade inte så ont så jag behövde det. Det tyckte jag var skönt. Klankar inte alls på människor som tar mer smärtstillande.
Troligen var det pga min feber som jag inte hade värkar.

Ville inte stöta mig med nån... :crazy:
 
Sv: Förlossningar

Magdalena skrev:
Gaaaah! Sterila kvaddlar skulle jag aldrig komma på tanken att ta, FY så läskigt! De jag hört som tagit det i min omgivning säger att den smärtan var värre än värkarna, huu!

Nej det gjorde inte särskilt ont. Men å andra sidan fick jag påhugg i en annan tråd när jag sa att det inte gjorde ont att sätta in spiral. :angel:

Jag har liksom haft betydligt mer ont i mitt liv än att föda barn (har inte lust att dra mina olycksfallshistorier här), så för mej var det inte nåt som var speciellt anmärkningsvärt.

Men för andra, ja kanske? Och alla har ju olika smärtgränser....
 
Sv: Förlossningar

Som du ser så är vi ganska lika.
Spiral är en piss i havet jämfört med andra saker här i livet.
och ja...föda barn kan jag göra när som helst
 
Sv: Förlossningar

Måste nog hålla med att det känns som en prestationsförlossning, eller så är det gubben som gör att jag känner att man är bäst om man bara tar lustgas...........bry er inte om mig jag har ju bara några dagar kvar nu så jag är lite känslig.
 
Sv: Förlossningar

Jag funderade på kvaddlar innan jag fick höra om det... det LÅTER bra tills man får höra att det gör snoront :-) Kanske jag inte skulle tycka det var så farligt om jag tagit det, men det känns inte som något alternativ faktiskt för mig.
 
Sv: Förlossningar

Magdalena skrev:
Jag funderade på kvaddlar innan jag fick höra om det... det LÅTER bra tills man får höra att det gör snoront :-) Kanske jag inte skulle tycka det var så farligt om jag tagit det, men det känns inte som något alternativ faktiskt för mig.

Dom funkade i alla fall för mej...både lindrade smärtan och gjorde inte snoront att ta. Men det KAN vara olika var man får dem, jag fick dem i nedre delen av buken..
 
Sv: Förlossningar

Mitt första barn blev jag igångsatt med pga att livmodertappen redan börjat öppnas och vi bodde så långt från förlossningssjukhuset. Dropp sattes kl 11.00 och hon föddes kl 15.48. Hade stora värkkurvor enl CTG och BM frågade gång på gång om jag inte ville ha smärtstillande men jag förstod inte varför. Hade faktiskt inte ont förrän alldeles innan krystvärkarna. Då blev lustgasen en väldigt kär vän och jag lärde mig djupandning vill jag lova. Lite stygg var jag som "kastade" ut en sköterska:- För jag tycker verkligen inte om dig.... Talade också om att skriker det gör jag inte för att det gör ont.... det bara känns bättre då. Fyra krystvärkar så var hon ute, slapp att sy ett stygn.

Nummer två fick länge heta Blixten. Beräknad till 31/7 men jag vaknade kl 05.30 av att vattnet gick. Åkte till vårdcentralen för att därifrån åka vidare med ambulans. Hoppar ur bilen och säger till sköterskan som möter att barnet kommer nu. -Nej då lilla vän det tror du bara. "Rusar" in i korridoren, sliter upp en dörr till ett undersökningsrum, krälar upp på en brits och drar ner byxorna och där syntes huvudet. Gormar som den värsta general att alla karlar ska ut (traumatiska upplevelser gör att jag inte fixar män i pressade situationer) kastar ett bäcken på en ambulansman som fattar trögt, försöker beordra fram droger och medans den stackars sköterskan försöker fumla på sig handskar "rinner" min lilla pojke ut i världen. Den stackars sköterskan såg alldeles handfallen ut och kännde sig väl inte bättre till mods av att det första jag snäste ur mig var: -Jag sa ju att barnet skulle komma nu!!! :devil: Han föddes 06.05, 35 min efter vattnet gått.
Det blev ingen ambulansfärd, barnläkare tillkallades och kollade barnet och sedan åkte jag hem. Var hemma kl 10. Blixten var det ja!

Nummer tre var min nuvarande make fruktansvärt orolig för att behöva förlösa själv eftersom han hört hur det var med nummer två.
Men den här gången började det med små pluttvärkar vid två-tiden på natten. Kl 06.00 kom den nattarbetande maken hem och när han fick nys om att jag hade börjat få värkar (pyttesmå med en kvarts mellanrum) blev jag transporterad till sjukhus i ilfart. Där fanns inte utrymme för diskussioner kan jag tala om. Stackars karl, han var grönblek :D . Men när jag blev undersökt hade inget hänt och BM tyckte att vi kunde åka hem igen. Trodde hon ja. Innan jag visste ordet av hade maken fixat så vi fick rum på förlossningen och visst kunde vi åka och äta något.....om jag gick med på att hålla mig inom två kvarters avstånd. Hade lite småvärkar under dagen, inget som störde nämvärt men när vi kom tillbaka vi 18.00 hade livmodertappen öppnats 6cm så vi skulle ju stanna med natten. Min man (som jobbat natt) slocknade av i sängen och jag tittade på tv, gick i korridoren och läste gamla skvallertidningar. Vid 21.30 började värkarna kännas och efter ytterligare en stund började de bli så pass jobbiga att jag väckte min man och tillkallade BM. Bad att få tillgång till lustgas så vi kom in på ett förlossningsrum vid 22-tiden. BM tog hål på hinnorna och sedan gick det jättefort. Två krystvärkar och sedan föddes hon.
22.30 på morsdag föddes hon. En halvtimme efter var jag uppe och gick på toa. Kl 10 påföljande dag åkte vi hem.

Som du förstår så har jag haft väldigt snabba, enkla och okomplicerade förlossningar. Jag har aldrig behövt att sy ett stygn och har kännt mig pigg redan dagen efter. Så när folk kommer dragande med "skräck-historier" om förlossningar som tagit dygn så kom i håg att så behöver det alls inte vara. Precis som någon innan skrev så är det ingen tävling och man behöver inte vara duktig. Själv tenderar jag att bli ragataaktig när jag har ont och blir pressad och jag vet att om jag hade haft utdragna förlossningar så hade jag säkert bett om mer smärtlindring än bara lustgas. Man har så många föreställningar om hur man vill att sin förlossning ska vara men jag tror att man ska vara inställd på att det bara är en riktlinje/plan. Så mycket kan hända och man kan reagera så annorlunda när man väl är där så bli inte besviken om planen behöver ändras under förlossningen. Det finns inget rätt eller fel, det viktigast är att föda ett friskt barn på ett sätt som är så lindrigt som möjligt för dig själv. Och även om det gör :devil: -lusiskt ont så är det glömt i samma ögonblick som du ser ditt barn. Det finns nog inga droger i världen som skulle kunna ge samma lyckorus som man känner i just det ögonblicket. :love: :love: :love:
 
Sv: Förlossningar

För mig handlar det inte heller om att försöka skippa de där medlen som precis som tidigare varit uppe liksom får en att "inte riktigt vara med" som jag känner det utifrån den information jag hämtat in. Jag tror att jag kan komma så långt jag behöver med varmt bad, massage och envishet för jag vill precis som andra tagit upp vara så klar det går i knoppen för att kunna fatta beslut i den mån jag orkar eftersom det gäller mig och min kropp och naturligtvis även barnet, så visst kan jag inte påverka allt, att barnet kommer ut friskt och välmående är det allra viktigaste självklart, hur det än blir. Men jag skulle inte känna mig hemma i en förlossning som sköttes av andra eller hur jag ska förklara. Därför väcks tankar på att det kanske är bättre att föda hemma, med en barnmorska man känner och att min man är så aktiv han bara kan under förlossningen (gärna som länk mellan barnmorskan och mig oavsett var eller hur förlossningen går till). Så är mina tankar nu.

Jag lägger inte heller någon värdering i hur andra tar sig igenom en förlossning, alla förlossningar ser så olika ut och jag kommer inte känna det som ett misslyckande oavsett hur förlossningen ser ut eller hur det går, den dag det är dags. Var och en gör så gott den kan för att få det på det sätt som känns bäst, eller minst illa eller hur man ska säga. ;)

För mig handlar det om att inte ta något preparat som förstör min egen kropps förmåga till smärtlindring, inte ta något preparat som hindrar min rörelseförmåga, eftersom jag vill välja själv hur jag ska stå/ligga/sitta under olika skeden i förlossningsarbetet. Och det som skrämmer mig allra mest är just de smärtstillande medlen som finns, alla bieffekter och så... vilket gör att jag av rädsla för smärtstillning vill skippa detsamma. Så för mig handlar det inte om att försöka "vara modig" och skippa smärtstillande medel, för mig handlar det om att försöka få insikt i hur jag själv vill ha det, för att det ska passa mig.

Att föda på en plats jag själv valt i ett varmt bad med min man, påläst och stöttande, vid min sida, flankerad av en barnmorska jag lärt känna, tror jag kommer funka bäst för mig.'

Men vem vet hur det blir, att förbereda sig handlar ju också om att, tror jag, förbereda sig på att man inte kan påverka precis hur det går. Det kan ta två timmar eller två dagar, bli snitt eller i igångsättning och kanske ändrar jag mig och vill ha alla smärtstillande medel som finns att få tag på (och gärna några till). Men förberedelserna är ju inte bara att försöka tänka hur lägenheten ska göras om och renoveras och vilka barnkläder och barnsaker man ska köpa, utan också hur jag och min man önskar att en förlossning ska gå till... hur det sedan blir, det får man ju se. :crazy:

Jag ser inte ned på de som tar smärtstillande och jag ser inte upp till de som inte tar smärtstillande. Jag försöker bara se vad som verkar bäst för mig och det tror jag att alla andra också gör, därför är det så intressant att ta del av allas olika erfarenheter.

Kan bara tillägga att jag är triggad som fan på att få klart i lägenheten eftersom min kära, något mer tålmodige och realistiske make, har satt det som en slags gräns för när det är dags att börja producera knådd. Jävlar i min låda vad jag ska spackla och måla och bygga framöver. ;)
 
Sv: Förlossningar

låt se.... min dotter var en seg knodd men go liten tös och förstföderskans dröm kan jag väl säga.

Jag gick 10 dagar över tiden. På fredagskvällen började det med småvärkar som kom och gick. Jag ringde gubben och han kom hem från jobbet, trodde det var dags. Värkarna blev starkare under natten och tätare så vi åkte in, men jag var bara öppen någon centimeter, åkte hem dagen efter på morgonen då det fortfarande var en centimeter.
Kom hem tillbringade dagen hemma, men framåt kvällen satte det igång med större värkar, åkte in och bara öppnat sig någon mm, fick citodon och en säng sen sov jaggott en stund.
Söndagen, åkte hem oförändrad, tillbaks på eftermiddagen och då frågade dom om igångsättning, vi bestämde oss för måndagen så vi åkte hem igen, försökte sova men omöjligt med dom värkarna.
Upp på morgonen och in till sjukhuset igen och dom satte igång med dropp. Kan säga att värkarna jag hade innan var inget av det som komma skulle, fick lustgas men det hjälpte inte på mig, visste inte om jag skulle stå eller sitta. Hittade till slut den hårdaste stolen i hela rummet att sätta mig på, det kändes goast än om jag låg mjukt.
Men smärtan var som sagt stark och till slut frågade jag om det var försent med ryggmärgsbedövning, men det var okej så dom hämtade ner en narkosläkare.
Kändes ingenting och sen var det så gott. Somnade en timme medans förlossningsarbetet fortskred. Såg bara hur magen spändes och släpptes efter.
Efter en timma började jag känna mig skitnödig och då var vi inne i slutskedet, dom tog bort bedövningen som ändå satt i ett tag men värkar fanns inte utan bara skitnödighetskänslan.
Så var det dags att krysta under värkarna och det gick bra. När huvudet tittade ut trodde jag det var över :smirk: men nej då resten också och det hemska var nog ändå axlarna men sen bara allt flöt med. Fick bara bristningar nertill efteråt så ett stygn fick jag sy.
hon kom ut svart då hon skitit samtidigt som hon kom ut så gubben blev lite konfunderad ett tag :rofl:
Efteråt så bestämde vi oss för att åka hem efter 6 timmar då det varfullt på avdelningarna och jag ville HEM!!
Hon har varit en ängel som förstabarn, sovit från 22-7.00 sen bebis och uppväxt, nu idag sover hon 1 timma på eftermiddagen när det innan kanske blev efter varje måltid.
Så summan blir väl att jag vill ha ett barn till för varje del i det hela hade sin charm och förlossningen var inga problem.

Lycka till
 
Sv: Förlossningar

RyggMÄRGSbedövning hoppas jag att du inte fick :-) Då hade du knappast suttit upp.
 
Sv: Förlossningar

Jag tror inte barnet har ont av att födas. Huvudet trycks ju ihop, men det är ju inte solitt utan har rörliga plattor. Däremot lär det vara en otrolig chock att komma ut i kalla luften! Men det blir det ju även vid t.ex snitt.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Halloj, En del har nog sett att jag börjat smyga runt här i trådarna. Jo, vi har pratat om barn rätt länge hemma nu och jag har...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 928
Gravid - 1år När började ni rida igen efter graviditet och förlossning? Hur kändes det? Skrittade du bara i början eller red du i alla gångarterna...
2
Svar
29
· Visningar
2 501
Senast: McFlurry
·
Övr. Barn För mitt barns skull borde jag kanske vara anonym. Men jag väljer istället att skriva väldigt lite och kortfattat för jag tror att någon...
Svar
13
· Visningar
1 303
Senast: Bexzor
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 750
Senast: Anonymisten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp