Förebilder som gjort oss besvikna.

[gammalek]

Delvis OT: att Peter Handke tilldelades nobelpriset i litteratur var ett ställningstagande kommittén gjorde. Man ville skilja på hans litterära förtjänster och hans politiska åsikter. För mig funkar det inte. Speciellt inte med tanke på den kontexten det skedde i med Kulturprofilen.

 

[sassiball]

Ja enligt bukefalister är man en dålig människa som fortfarande lyssnar på MJs musik, och anser att den är bra.
Fast det är ju inte hans musik som förgripit sig på någon. Och inte blev den dålig som i ett trollslag när han blev känd som pedofil.

Angående MJ så tycker jag hans musik är riktigt bra.

Men nu när man lyssnar på den, så är det liksom som om det är en vägg mellan en själv och musiken. Man kan inte njuta fullt ut av musiken eftersom man vet vad han gjort. Jag köpte även en rolig grej från ebay, eller jag fick från min man, en MJ-jacka, den röda/svarta som han har på sig i Thriller. Det var såklart före allt kom fram. Det var en liten rolig grej, jag hade på mig den ibland och tycker den är snygg. Nu tittar man på den i garderoben, man kan ju absolut inte ta på sig den, men jag vill inte slänga den heller.

Jag är verkligen besviken på honom, visst, musiken är fortfarande bra, men man kan ju inte njuta av den på samma sätt.

 

[Lovisaleonora]

Ja enligt bukefalister är man en dålig människa som fortfarande lyssnar på MJs musik, och anser att den är bra.
Fast det är ju inte hans musik som förgripit sig på någon. Och inte blev den dålig som i ett trollslag när han blev känd som pedofil.

Nej, i o f s inte, men när jag lyssnar kopplar hjärnan automatiskt till allt tråkigt runt artisten/personen och i förlängningen blir association att det inte är något jag roas av att lyssna på. Inte ett direkt medvetet beslut men en helhetsbild. Säkert olika från person till person.

 

[Lobelia]

Jag tycker det är en stor skillnad mellan att ha åsikter som man inte håller med om och kan identifiera sig med och att skada folk fysiskt och/eller psykiskt. J.K Rowlings tycker saker till skillnad från exempelvis Michael Jackson som utnyttjade sin ställning och sin musik för att utöva pedofili. Det gör att jag har svårt för att sponsra någon som bokstavligen skadar andra fysiskt eller psykiskt men inga problem med personer som har åsikter.

Sen finns det en gråzon, är det okej att tycka att pedofili eller barnaga är okej, är det okej att tycka att homosexualitet är en sjukdom så länge man håller sig till tyckande? För mig är det okej - vi har åsiktsfrihet, men jag har svårt att se en förälder/lärare som är starkt för pedofili eller barnaga är okej som en bra förälder. Är det någon som aldrig har kontakt med barn må det vara hänt, men har man inte någon form av kontakt med barn har man nog sällan en åsikt och har man kontakt med barn är det risk att de tar skada bara av ens attityd och åsikter.

För mig får folk tycka vad de vill, men inte göra vad de vill. Tyckandet gör debatten tydlig, ventilerar olika åsikter och problem kommer upp till ytan. Med en öppen debatt utan att fördöma folk för deras åsikter så är det också möjligt att påverka och kanske förändra vad deltagarna i diskussionen anser och även samhällets syn.

 

[Brassneck]

Svårt att sätta rubrik på det här, men det händer naturligtvis regelbundet att människor vi sett upp till, läst deras böcker, sett deras filmer, varit imponerade av deras insatser, påverkats av musik eller sång, visar sig vara någon annan än de vi trott eller de sagt sig vara. Vad gör man då?
Tar man helt avstånd från det de skapat eller gör man det till sitt eget på något vis?
Michael Jackson är ett typexempel känner jag, och rätt polariserad.
Sean Connery med hans uttalanden om kvinnomisshandel.

Och J.K Rowling som kom upp i en annan tråd för bara en stund sedan, i och med hennes tweets och senare uppsats där hon invaliderar transkvinnor som kvinnor, bland annat, och som egentligen är anledningen till att jag startar tråden.
Redan innan dess var hon rätt glad i att mjölka LGTBQ+ scenen utan att egentligen ge dem utrymme (upplever jag).
Lite blandade länkar, tyvärr är de flesta till olika nyhetssidor, men man får ganska snabbt grepp om vad som hänt.
https://consequenceofsound.net/2020/06/jk-rowling-essay-transgender/
https://www.nytimes.com/2020/06/07/arts/Jk-Rowling-controversy.html
https://studybreaks.com/culture/reads/j-k-rowling-lgbtq/
Och här är en länk till uppsatsen hon skrev i respons till all media. Jag har inte lyckats hitta en samling av alla tweets än.
https://consequenceofsound.net/2020/06/jk-rowling-essay-transgender/

Jag har haft väldigt svårt med Rowling. Jag tar starkt avstånd från hennes beteende och åsikter. Samtidigt är HP-böckerna något jag redan köpt så jag stöttar inte henne ekonomiskt när jag läser dem. Och de är en så stor del av min uppväxt.


Jag tycker det är orimligt att man ska ha koll på alla upphovspersoner när man tar del av ett verk. Jag tar det lite fall till fall vad jag tycker är okej. Ibland kan jag helt enkelt inte läsa/kolla/lyssna.


Men fick fundera lite för något år sedan då vi skulle vara förband till en som är dömd för nån slags sexuellt våld (kommer inte ihåg exakt vad det var). Skulle vi avböja med tanke på hans bakgrund? Vi vill ju inte förknippas eller stötta sånt beteende. Samtidigt så hade han tagit sitt straff - ska man då aldrig förlåta? Nån som blivit dömd och avtjänat straff - ska inte de få återgå till normalt liv? Det var en svår nöt att knäcka.

 

[Nahar]

Soran Ismail var ju en riktig downer, faktiskt. Tyckte ofta han var spot om gällande rasism mm och jag höll honom högt. Och sen bah. Nej.

JK R får jag lite för mig gör så gott hon kunde precis då. Hennes föreställningar om HBTQ är inte unika och även om de är riktigt problematiska är de inte bottnade i hat precis. Nästan lite felriktad omtanke. Om jag nu inte missat ngt uppenbart jag borde läst? Hade ju varit skillnad om hon sagt snömos i stil med att det är fel att... osv. Hon får för mig representera att det finns de som har en enorm plattform att sprida information på, faktiskt inte är annat än människor och att de hamnat där pga skapande och inte för att de är pålästa och intellektuella. Det är också en kraftfull plattform som är smart att förvalta oerhört väl. Däremot är jag mkt brydd över all polarisering som sker i världen. Allt är svart eller vitt och säger man fel eller inte tänkt hela vägen så ska man brinna och ens verk aldrig någonsin läsas, lyssnas på eller betraktas. Det är så djupt problematiskt på många sätt. Samtidigt är jag glad över att folk har pondus att säga ifrån, så klart. Och att ta avstånd. Så det är kluvet. Men det blir inte så givande offentliga samtal. Men så klart menar jag då bara gällande tankar som inte är fullt utvecklade. Gäller det misshandel och andra grova rena brott eller uttalanden så tänker jag annorlunda. Det borde man ta avstånd ifrån.

Fast Rowling har sagt "det är fel att..." om transpersoner, ganska tydligt faktiskt. Hennes uppsats är full av direkt skadlig och felaktig information, och när hon fått kritik om det (rimlig kritik - jag ställer mig inte bakom 'cancel culture' och allt dravel det innebär) så blir hon endast mer aggressiv snarare än försöker ha någon form av dialog. Hat kanske det inte är, men om tusentals personer uppmärksammar att "hallå, du gör faktiskt skada här!" och hon inte ens vill ta en rimlig diskussion kring det, då tycker jag nog att det är på gränsen till att aktivt uppmuntra hat och hot. Att skriva, som hon nu gjort, en bok där en karaktär är en man som klär ut sig till kvinna för att våldföra sig på kvinnor och barn, blir för mig en väldigt aktiv handling mot transpersoner. Det finns en oerhörd makt i konst och skapande, och det är Rowling väl medveten om. Hon är intelligent nog för att veta vad sådana val i skapandet symboliserar och framför - och hon har också understrukit det med sin uppsats och sina uttalanden utanför konsten.

Bara för att förtydliga: Jag säger inte att ni som fortfarande tycker om HP inte får lov att göra det eller något sådant. Vill bara göra tydligt att det inte är några problematiska felsteg hon gjort, utan att hon aktivt och tydligt tagit ställning mot transpersoners rättigheter.

 

[Hippocampus]

Alla skriver om allvarliga saker medan jag nu kommer skriva om en väldigt lätt sak. Men Ulla Håkansson blev jag väldigt ”besviken” på. Jag förstår varför hon söker ny hästskötare många gånger om året.

 

[parellikusken]

En svensk keramiker som är en stor förebild i sitt formspråk och tekniska kunnande är väldigt känd inom keramikvärlden. Bland annat är han den enda keramikern som fått konstnärslön av staten.
Men tyvärr har jag haft olyckan att ha honom som lärare, och mer misogyn och opassande lärare får man leta efter. Han är bara intresserad av att handleda unga homosexuella män, vilka han även bett att få ha sex med.
Han tas numera aldrig in som gästlärare på universitet längre.

Jag kan uppskatta det han gör, men undviker hans utställningar och skulle aldrig köpa något han gjort hur vackert det än må vara.

 

[kolblakkur]

Blir nyfiken: Kan du beskriva vad du anser att Louis CK har gjort som du tycker är "trakasserier" ?

Han har ställt sig naken framför kollegor och onanerat. Är väl inte så konstigt att tycka att det är trakasserier?

 

[Emtherlia]

Alla skriver om allvarliga saker medan jag nu kommer skriva om en väldigt lätt sak. Men Ulla Håkansson blev jag väldigt ”besviken” på. Jag förstår varför hon söker ny hästskötare många gånger om året.

Vad har hon gjort?

 

[EmmaBovary]

Såklart sitter jag inte och lusläser hela internet och kollar upp alla musiker, konstnärer etc som jag trillar över. Det blir ju lite svårt också när den mesta musiken jag lyssnar på är ganska liten och indie, så finns inte så mycket alltid om individerna bakom. Som jag skrev innan så har jag inte heller helt tänkt igenom alltid vilken avvägning jag gör utan går mer på känsla.

Jag funderar dock på om det inte för mig blir svårt just när musiken som skapats inte alls går ihop med personens verkliga värderingar. T.ex. MJs alla låtar om empati, heal the world, save the children etc. Det blir ju falskt och konstlat och berör inte alls på samma sätt som t.ex. en låt som en pappa skrivit efter att han förlorat sitt barn.



Delvis ja, delvis nej, tycker jag. Lite som jag skrev ovan, om verket inte går ihop med upphovsmannens verkliga värderingar, eller om pengarna/uppmärksamheten går till att stötta något i mina ögon vämjelsefullt, då svärtas det för mig. Åtminstone den känslomässiga upplevelsen.

Det beror väl också lite på verket, det återfinns ju exempel på konstverk där det inte går att särskilja det estetiska värdet från det moraliska. Som Leni Riefenstahls propagandafilmer tex, Viljas Triumph där typ varje scen innehåller något fascistiskt betydelsebärande. Sedan kan man väl ur ett filmhistoriskt perspektiv se hennes filmskapande som något med estetiskt värde, men just den filmen är mest extrem. Innehållet i exempelvis Harry Potter återspeglar liksom inte författarens besvärande åsikter på samma vis, därför är det enklare att särskilja.

 

[Nahar]

Det beror väl också lite på verket, det återfinns ju exempel på konstverk där det inte går att särskilja det estetiska värdet från det moraliska. Som Leni Riefenstahls propagandafilmer tex, Viljas Triumph där typ varje scen innehåller något fascistiskt betydelsebärande. Sedan kan man väl ur ett filmhistoriskt perspektiv se hennes filmskapande som något med estetiskt värde, men just den filmen är mest extrem. Innehållet i exempelvis Harry Potter återspeglar liksom inte författarens besvärande åsikter på samma vis, därför är det enklare att särskilja.

Absolut, håller med. Det hela handlar ju också om hur vi konsumerar verket. Det kan vara väldigt intressant för mig att t.ex. kolla på Picassos målningar av kvinnor och tänka kring hans extremt sexistiska åsikter i samband med den konst han skapade, eller varför inte se Riefenstahls verk och tänka kring vad och hur och varför hon skapade - men verk som verkligen berör, som sätter sig i hjärtat på mig, som jag identifierar mig med, de måste också stämma överens med mina värderingar i stort, känner jag.

 

[EmmaBovary]

Absolut, håller med. Det hela handlar ju också om hur vi konsumerar verket. Det kan vara väldigt intressant för mig att t.ex. kolla på Picassos målningar av kvinnor och tänka kring hans extremt sexistiska åsikter i samband med den konst han skapade, eller varför inte se Riefenstahls verk och tänka kring vad och hur och varför hon skapade - men verk som verkligen berör, som sätter sig i hjärtat på mig, som jag identifierar mig med, de måste också stämma överens med mina värderingar i stort, känner jag.

Jo, när det kommer till konstverk som man just identifierar sig med, så är det svårare. Men min åsikt generellt sett, återigen, är att jag tycker att det är möjligt att uppskatta konst som inte är moralisk. Med vissa undantag. Men det är väl viss skillnad på att uppskatta och att älska och identifiera sig med något.

 

[athena_arabians]

Absolut, håller med. Det hela handlar ju också om hur vi konsumerar verket. Det kan vara väldigt intressant för mig att t.ex. kolla på Picassos målningar av kvinnor och tänka kring hans extremt sexistiska åsikter i samband med den konst han skapade, eller varför inte se Riefenstahls verk och tänka kring vad och hur och varför hon skapade - men verk som verkligen berör, som sätter sig i hjärtat på mig, som jag identifierar mig med, de måste också stämma överens med mina värderingar i stort, känner jag.

Jag håller med.

Sedan tycker jag att det blir lite snett att "döma" konstnärer/artister som är länge sedan döda med våra värderingar idag. Det var en annan värld tidigare och de speglade givetvis sin samtid. Vi ska inte ursäkta dem men att onyanserat fördöma dem är alldeles för enkelt och okunnigt.

Jag hatar faktiskt dagens absoluta svartvita tänk. Allt ska vara bra ELLER dåligt och fan ta de som försöker uppmuntra till eftertanke och reflektion för det är ju JOBBIGT. Det är klart att det finns vissa absoluta värden som individens lika värde men vi ska inte förnedra oss med att förenkla allt. Vi kan bättre än så. Homo sapiens liksom.

 

[Lobelia]

Fast Rowling har sagt "det är fel att..." om transpersoner, ganska tydligt faktiskt. Hennes uppsats är full av direkt skadlig och felaktig information, och när hon fått kritik om det (rimlig kritik - jag ställer mig inte bakom 'cancel culture' och allt dravel det innebär) så blir hon endast mer aggressiv snarare än försöker ha någon form av dialog. Hat kanske det inte är, men om tusentals personer uppmärksammar att "hallå, du gör faktiskt skada här!" och hon inte ens vill ta en rimlig diskussion kring det, då tycker jag nog att det är på gränsen till att aktivt uppmuntra hat och hot. Att skriva, som hon nu gjort, en bok där en karaktär är en man som klär ut sig till kvinna för att våldföra sig på kvinnor och barn, blir för mig en väldigt aktiv handling mot transpersoner. Det finns en oerhörd makt i konst och skapande, och det är Rowling väl medveten om. Hon är intelligent nog för att veta vad sådana val i skapandet symboliserar och framför - och hon har också understrukit det med sin uppsats och sina uttalanden utanför konsten.

Är det en aktiv handling mot en grupp om man i en bok låter en person klä ut sig till något den inte är, oavsett vad, och låta den begå hemska handlingar som mordbrand, mord, hatbrott mm. Lite exempel:

En kvinna till en man (eller tvärt om)?
En ateist till en troende (oavsett tro)?
En soldat till en läkare/sköterska?
En pyroman till en brandman?
En fredsaktivist till motorcykelgangster (eller tvärt om)?

Nu har jag inte läst boken, men det inskränker klart på den konstnärliga friheten som vissa saker blir tabu. Jag vill också se det i ett vidare perspektiv, att det inte särbehandla en grupp utan är en typ av utklädande okej så är alla andra och tvärt om. Sen kan det givetvis finnas annat i boken som gör den olämplig, men du tog upp just förklädnaden.

 

[Lobelia]

Absolut, håller med. Det hela handlar ju också om hur vi konsumerar verket. Det kan vara väldigt intressant för mig att t.ex. kolla på Picassos målningar av kvinnor och tänka kring hans extremt sexistiska åsikter i samband med den konst han skapade, eller varför inte se Riefenstahls verk och tänka kring vad och hur och varför hon skapade - men verk som verkligen berör, som sätter sig i hjärtat på mig, som jag identifierar mig med, de måste också stämma överens med mina värderingar i stort, känner jag.

Var Piccasso extremt sexistisk för sin tid eller är det inte snarare en bild av samhället den tidsperioden?

 

[Brassneck]

Är det en aktiv handling mot en grupp om man i en bok låter en person klä ut sig till något den inte är, oavsett vad, och låta den begå hemska handlingar som mordbrand, mord, hatbrott mm. Lite exempel:

En kvinna till en man (eller tvärt om)?
En ateist till en troende (oavsett tro)?
En soldat till en läkare/sköterska?
En pyroman till en brandman?
En fredsaktivist till motorcykelgangster (eller tvärt om)?

Nu har jag inte läst boken, men det inskränker klart på den konstnärliga friheten som vissa saker blir tabu. Jag vill också se det i ett vidare perspektiv, att det inte särbehandla en grupp utan är en typ av utklädande okej så är alla andra och tvärt om. Sen kan det givetvis finnas annat i boken som gör den olämplig, men du tog upp just förklädnaden.

Det är väl förklädnaden i boken som går ”hand i hand” med hur hon uttalar sig och aktivt arbetar mot transpersoner som enligt mig inte känns ok. Det blir tydligt att det är för att utmåla transkvinnor som ogiltiga kvinnor och att hon tycker att de är egentligen män som klär ut sig (jämför med hur hon uttalat sig i omklädningsrumsdebatten).
Enligt mig så är det inte tabu, men självklart finns boken i en kontext som författaren själv skapat, och då känns det inte okej. Jag tycker att boken är transfobisk.

 

[Lobelia]

Det är väl förklädnaden i boken som går ”hand i hand” med hur hon uttalar sig och aktivt arbetar mot transpersoner som enligt mig inte känns ok. Det blir tydligt att det är för att utmåla transkvinnor som ogiltiga kvinnor och att hon tycker att de är egentligen män som klär ut sig (jämför med hur hon uttalat sig i omklädningsrumsdebatten).
Enligt mig så är det inte tabu, men självklart finns boken i en kontext som författaren själv skapat, och då känns det inte okej. Jag tycker att boken är transfobisk.

Men då är det väl att boken är transfobisk i sig och inte att folk klär ut sig som är problemet?

 

[Brassneck]

Men då är det väl att boken är transfobisk i sig och inte att folk klär ut sig som är problemet?

Enligt mig så är boken transfobisk just på grund av att någon klär ut sig, tillsammans med hur författaren uttalar sig om just det.

 

[Enya]

Angående MJ så tycker jag hans musik är riktigt bra.

Men nu när man lyssnar på den, så är det liksom som om det är en vägg mellan en själv och musiken. Man kan inte njuta fullt ut av musiken eftersom man vet vad han gjort. Jag köpte även en rolig grej från ebay, eller jag fick från min man, en MJ-jacka, den röda/svarta som han har på sig i Thriller. Det var såklart före allt kom fram. Det var en liten rolig grej, jag hade på mig den ibland och tycker den är snygg. Nu tittar man på den i garderoben, man kan ju absolut inte ta på sig den, men jag vill inte slänga den heller.

Jag är verkligen besviken på honom, visst, musiken är fortfarande bra, men man kan ju inte njuta av den på samma sätt.

Ja hans musik är riktigt bra, han var verkligen duktig på vad han gjorde. Jag har bara svårt för att döma hans musik, just för att det inte är honom man dömer längre om man inte lyssnar på hans musik, som man tidigare tyckte var bra. Han är död, det hade säkert känts annorlunda om han varit i livet och han hade kunnat känna av att människor tog avstånd, men han är död. De enda man straffar genom att ta avstånd är dels hans barn som ju inte får betalt för musik (och visst, med tanke på att de numera är vuxna får de väl tjäna egna pengar och inte leva på andra), men också en själv som går miste om bra musik. Han märker ju inget, stendöd och känslokall som han är.

Jag har lite svårt för det där att man kan uppskatta något och rekommenderar detsamma till andra i säg 32 år, 8 månader, 23 dagar, 6 timmar och 12 minuter. Då får man veta någon åsikt, något brott, någon värdering, eller vad som helst (märk väl, pratar inte bara om MJ här utan tex om författare och andra man kanske gillar verk av) och så plötsligt vill man inte ta i det ens med tång för det är inte bra längre eller man kan inte med det osv. Min åsikt om MJ som person förändrades omedelbart, min åsikt om hans musik har inte gjort det.

Jag fick en tavla av MJ för många år sedan. Hänger på väggen här hemma. Den är en del av min historia och mitt förflutna. Men ibland när jag tittar på den funderar jag på att ta ner den, inte för att jag egentligen vill utan för att jag inte gillar vad andra tänker om mig som har tavlan av MJ på väggen. Det har ju varit ganska klart och tydligt genom åren tex här på buke bland annat att normen man ska följa är att hata allt som har med MJ att göra och gör man inte det är man konstig eller äcklig eller tycker det är ok att han var pedofil. Jag tycker inte att det är ok, tvärtom. Men samtidigt har hans musik alltid varit viktig för mig i mitt liv.

Ibland tänker jag på hans barn. Det måste vara jobbigt att älska sin pappa och samtidigt veta att alla hatar honom för vad han gjort, och själv också avsky sådana brott, men ändå känner man att han är ens pappa och man älskar honom för det. Så oerhört dubbelt och svårt.