Förebilder som gjort oss besvikna.

Jag skrev erkänner, inte "ursäktar".
Bara för att något är "allmänt känt" som t ex Catenaccis bedrövliga behandling av flera kvinnor i beroendeställning så betyder det inte att det är "ursäktat", varför man nu skulle ens använda citationstecken istället för att skriva som det är. Det är fan ingen ursäkt, det är inte heller någon "ursäkt". Det är ett erkännande och ska inte ursäktas.

Du skrev "erkänner trakasserier". Jag frågade om du läst hans ursäkt? Dvs det jag antar du syftar på när du säger "erkänner trakasserier" ?

Vi pratar inte om nån annan person här nu. Varje fall ska analyseras som det fall det är. Så jag tänker inte blanda in nån annans behandling av nån annan person.

Blir nyfiken: Kan du beskriva vad du anser att Louis CK har gjort som du tycker är "trakasserier" ?
 
Du menar hans "ursäkt" ? Rekommenderar att du läser den igen, och läser mer om händelserna, eftersom du kallar det "trakasserier".

Som kuriosa kanske det är intressant för dig att få veta att det som hände med Louis CK och historierna om vad han "gjort" var väldigt kända av alla i de kretsarna länge innan det blev en "story". Det är på inget sätt sant att kvinnorna i fråga hade levt i någon slags förtryckt tystnad. Det var öppet pratat om i åratal, och inga problem enligt någon inblandad. Förrän det gick att vinna på att kalla det för vissa saker. Louis CK gjorde lite av ett misstag i sin ursäkt, antagligen trodde han att det var "schysst" eller ett sätt att blidka (vilket förstås inte gick) mobben. Sen är det ju ganska känt sen MÅNGA år att han, och de flesta komikerna i de här kretsarna inte direkt är så väldigt vanilj. Han vet att han har beroenden och fel med sig själv, och vill antagligen inte påverka andra väldigt negativt även om han inte gör fel rent objektivt sett. Kan jag tänka mig.
Det finns många fall med personer som är "allmänt kända" för ditten och datten.
Harvey Weinstein är en. Roman Polanski en annan. R Kelly en tredje.
Det gör inte personernas ageranden okej.
 
Du skrev "erkänner trakasserier". Jag frågade om du läst hans ursäkt? Dvs det jag antar du syftar på när du säger "erkänner trakasserier" ?

Vi pratar inte om nån annan person här nu. Varje fall ska analyseras som det fall det är. Så jag tänker inte blanda in nån annans behandling av nån annan person.

Blir nyfiken: Kan du beskriva vad du anser att Louis CK har gjort som du tycker är "trakasserier" ?
Jag tycker inte han har gjort sig skyldig till "trakasserier", jag trodde jag var övertydlig med att han har erkänt att han trakasserat flera kvinnor och det är ingen ursäkt. Det är ett erkännande.

Vad är det som säger att ditt killgissande och försök till mansplaining skulle vara mer sant? Tack men nej tack, sån teknik sätter punkt för mig.
 
Sånt gör mig nyfiken på tex vilken musik du lyssnar på? Säger inte att du har fel, jag kan också ha liknande känslor om jag tex hör MJs musik nu. Iofs blivit lite liknande med en hel del som Hollywood producerar när jag mer och mer inser vad så många framgångsrika skådespelare är för slags människor. För att inte tala om producenter, regissörer mm då. Tex George Lucas och hans "idéer" och jargong kring dem.

(Eller hur nån kan vilja rösta på Joe Biden, för den delen.)

Men, som sagt, känner du att du vet vilka människor det är som står bakom musiken du lyssnar på? Dvs läser du om dem eller låter du dig vara ovetande tills dess att nått kanske dyker upp, och då tar ställning?
Såklart sitter jag inte och lusläser hela internet och kollar upp alla musiker, konstnärer etc som jag trillar över. Det blir ju lite svårt också när den mesta musiken jag lyssnar på är ganska liten och indie, så finns inte så mycket alltid om individerna bakom. Som jag skrev innan så har jag inte heller helt tänkt igenom alltid vilken avvägning jag gör utan går mer på känsla.

Jag funderar dock på om det inte för mig blir svårt just när musiken som skapats inte alls går ihop med personens verkliga värderingar. T.ex. MJs alla låtar om empati, heal the world, save the children etc. Det blir ju falskt och konstlat och berör inte alls på samma sätt som t.ex. en låt som en pappa skrivit efter att han förlorat sitt barn.

Jag skiljer på verk och upphovsman, oftast. Och tycker att det är fullt möjligt att uppskatta ett konstverk trots att man är djupt kritisk mot konstnären.

Delvis ja, delvis nej, tycker jag. Lite som jag skrev ovan, om verket inte går ihop med upphovsmannens verkliga värderingar, eller om pengarna/uppmärksamheten går till att stötta något i mina ögon vämjelsefullt, då svärtas det för mig. Åtminstone den känslomässiga upplevelsen.
 
Jag tycker inte han har gjort sig skyldig till "trakasserier", jag trodde jag var övertydlig med att han har erkänt att han trakasserat flera kvinnor och det är ingen ursäkt. Det är ett erkännande.

Vad är det som säger att ditt killgissande och försök till mansplaining skulle vara mer sant? Tack men nej tack, sån teknik sätter punkt för mig.

Äsh, nu är du bara fjantig med ditt tjejgissande och kvinnosplainande :rofl:

Men citera nu då, vad var trakasserierna? Borde ju vara väldigt enkelt så insatt som du verkar vara.
 
Såklart sitter jag inte och lusläser hela internet och kollar upp alla musiker, konstnärer etc som jag trillar över. Det blir ju lite svårt också när den mesta musiken jag lyssnar på är ganska liten och indie, så finns inte så mycket alltid om individerna bakom. Som jag skrev innan så har jag inte heller helt tänkt igenom alltid vilken avvägning jag gör utan går mer på känsla.

Jag funderar dock på om det inte för mig blir svårt just när musiken som skapats inte alls går ihop med personens verkliga värderingar. T.ex. MJs alla låtar om empati, heal the world, save the children etc. Det blir ju falskt och konstlat och berör inte alls på samma sätt som t.ex. en låt som en pappa skrivit efter att han förlorat sitt barn.

Nej, det fattar jag, det vore ju rätt orimligt. Tänkte mer på om du öht försökte få insikt/koll på hur personerna är eller om du bara lyssnar på musiken och inte intresserar dig för att veta nått särskilt mer om artisten i fråga. Man kan ju verkligen göra endera.

Men visst, håller med om att det där kan kännas rätt hycklande.
 
Jag tycker det där är svårt. Jag lyssnade mycket på MJ som ung och hans musik gjorde mig mycket gott. Nu är den liksom svärtad för mig.

Men för mig handlar det väldigt mycket om var pengarna går, som med t.ex. Rowling. Kan inte tänka mig att skänka en krona till någon som använder sin makt till att sprida felaktigheter och hat. Men MJ är ju död, så kanske lite annorlunda där.

Och hur långt bak i tiden ska en se? Wagner t.ex. Nu är jag inte personligen ett fan av hans musik men tycker inte heller att människor som älskar hans musik gör något fel i det. Samtidigt får jag lite dålig eftersmak när någon säger att de gillar MJs musik fortfarande. Men det är bara känsla som jag inte riktigt vet var den kommer ifrån.
Ja enligt bukefalister är man en dålig människa som fortfarande lyssnar på MJs musik, och anser att den är bra.
Fast det är ju inte hans musik som förgripit sig på någon. Och inte blev den dålig som i ett trollslag när han blev känd som pedofil.
 
Äsh, nu är du bara fjantig med ditt tjejgissande och kvinnosplainande :rofl:

Men citera nu då, vad var trakasserierna? Borde ju vara väldigt enkelt så insatt som du verkar vara.
Med tanke på din låga nivå har jag inget intresse av att fortsätta diskutera, det känns som om jag skulle försöka uppfostra en trotsig femåring istället för föra en diskussion med en vuxen person. Men grattis, du har efter många inlägg i flertalet olika trådar lyckats hamna på ignore. :up:

1607825796837.webp
 
Nej, det fattar jag, det vore ju rätt orimligt. Tänkte mer på om du öht försökte få insikt/koll på hur personerna är eller om du bara lyssnar på musiken och inte intresserar dig för att veta nått särskilt mer om artisten i fråga. Man kan ju verkligen göra endera.

Men visst, håller med om att det där kan kännas rätt hycklande.
Jag tror inte riktigt jag förstår vad du är ute efter i första stycket/din fråga. Med tanke på vad jag skrivit tidigare i tråden är det ju uppenbart att jag försöker få insikt om skaparens lynne åtminstone till den grad att jag när jag får reda på något jag inte kan stå bakom inte längre kan njuta av vad som skapats. En kan alltså göra endera - eller som jag lite av varje:)
 
Ja enligt bukefalister är man en dålig människa som fortfarande lyssnar på MJs musik, och anser att den är bra.
Fast det är ju inte hans musik som förgripit sig på någon. Och inte blev den dålig som i ett trollslag när han blev känd som pedofil.
Vet inte riktigt vad du får det ifrån, att du skulle vara en dålig människa för att du tycker att MJs musik är bra? Inte från mig i alla fall, så inte behöver du gå i försvarsställning sådär. Jag personligen tycker att musiken är svärtad, och tvingar inte någon annan att hålla med. Ville bara diskutera hur/varför en kan känna och tänka kring det.
 
Jag har aldrig varit något fan av MJ eller hans musik och efter att ha sett dokumentären om honom blir jag kräkfärdig när jag hör den. Maken till skenhelig människa alltså... Men helt ärligt så vet jag inte om jag skulle ha reagerat lika illa på musiken om jag verkligen gillat den innan.
 
Chris Brown, inte en förebild direkt men jag gillade hans musik och sen kom det fram att han var en kvinnomisshandlare. Suck. Jag slutade lyssna på musiken.

Men jag tycker det är svårt, för som någon sa så blev ju inte musiken dålig, jag fick bara en dålig eftersmak och kunde inte njuta av musiken längre.
 
Svårt att sätta rubrik på det här, men det händer naturligtvis regelbundet att människor vi sett upp till, läst deras böcker, sett deras filmer, varit imponerade av deras insatser, påverkats av musik eller sång, visar sig vara någon annan än de vi trott eller de sagt sig vara. Vad gör man då?
Tar man helt avstånd från det de skapat eller gör man det till sitt eget på något vis?
Michael Jackson är ett typexempel känner jag, och rätt polariserad.
Sean Connery med hans uttalanden om kvinnomisshandel.

Och J.K Rowling som kom upp i en annan tråd för bara en stund sedan, i och med hennes tweets och senare uppsats där hon invaliderar transkvinnor som kvinnor, bland annat, och som egentligen är anledningen till att jag startar tråden.
Redan innan dess var hon rätt glad i att mjölka LGTBQ+ scenen utan att egentligen ge dem utrymme (upplever jag).
Lite blandade länkar, tyvärr är de flesta till olika nyhetssidor, men man får ganska snabbt grepp om vad som hänt.
https://consequenceofsound.net/2020/06/jk-rowling-essay-transgender/
https://www.nytimes.com/2020/06/07/arts/Jk-Rowling-controversy.html
https://studybreaks.com/culture/reads/j-k-rowling-lgbtq/
Och här är en länk till uppsatsen hon skrev i respons till all media. Jag har inte lyckats hitta en samling av alla tweets än.
https://consequenceofsound.net/2020/06/jk-rowling-essay-transgender/

Jag känner att jag nog för det mesta lever i lycklig (ignorant? :o) ovisshet. Därför blir jag sällan besviken.

Om det kom fler böcker i en bokserie jag gillade och jag fick höra att författaren inte var vettig, då skulle jag nog läsa boken ändå.
 
Senast ändrad:
Alltså, jag lyssnar mycket på rockmusik av olika slag och om det är något jag tidigt konstaterade då så är det att personer kan bete sig förjävligt mot andra, ha bedrövlig kvinnosyn och ändå skapa fantastisk musik... Det är först om deras usla människosyn börjar märkas i låttexter som jag slutar lyssna.

Å andra sidan ser jag sällan musiker, skådespelare eller kändisar som förebilder. Jag imponeras och inspireras oftare av personer som jag möter i vardagen på olika sätt.
 
Jag känner att jag nog för det mesta lever i lycklig (ignorant? :o) ovisshet. Därför blir jag sällan besviken.

Om det kom fler böcker i en bokserie jag gillade och jag fick höra att författaren inte var vettig, få skulle jag nog läsa boken ändå.

Här är jag också! Jag är dålig på att ta reda på något bakom låten, boken, filmen. Känner med nöd och näppe igen skådespelare, söker oftare på en låttitel än artisten. Författare är kanske de enda jag har lite koll på namnen och ja Rowling gjorde mig rejält besviken men böckerna är fortfarande bra.
 
Kanske OT men jag har nog aldrig haft en "verklig" förebild i hela mitt liv? Känner att vet jag inte hur personen är till 110% kan de ju inte vara en förebild för mig för jag vet ju inte vad som gömmer sig i personens gömda små hörn och mörka hål.

De personer som varit mina förebilder har varit fiktiva. Där får du ju fylla de mörka hålen som den fiktiva personen har med något bra, eller så slätar du över dem (för hålen finns ju inte beskrivna och finns därmed inte och du kan ju personen till 110%.?
Althea Vestrit och Parat från Handelsmännen och de magiska skeppen.
Luna Lovegood, Neville Longbottom och Hermione Granger från Harry Potter.
Elfarran och Tenar från Övärlden.
Sansa Stark, Buffy Summers, Jack Sparrow, Chihiro från diverse tv serier och filmer.
Fiona Belli, Senua, Solid Snake, Garrus, GlaDOS, Ico, Wander, The Boy från diverse Tv/Dataspel.
Och så klart många många fler. Ingen av dem har gjort mig besviken - eftersom jag vet till 110% att ingen av dem gör något jag kommer bli besviken över. :D :angel:
 
Alltså, jag lyssnar mycket på rockmusik av olika slag och om det är något jag tidigt konstaterade då så är det att personer kan bete sig förjävligt mot andra, ha bedrövlig kvinnosyn och ändå skapa fantastisk musik... Det är först om deras usla människosyn börjar märkas i låttexter som jag slutar lyssna.

Å andra sidan ser jag sällan musiker, skådespelare eller kändisar som förebilder. Jag imponeras och inspireras oftare av personer som jag möter i vardagen på olika sätt.

Jag håller nog med dig. För mig är musiker just det - människor som skapar och framför musik som jag kan uppskatta. Varken mer eller mindre.
Sen kan jag ha en massa synpunkter på hur de framstår som personer, hur de agerar osv, utöver det. Att jag uppskattar musiken betyder inte att jag ser upp till dem som människor.


Det är nog därför jag inte har problem med att använda smink från JSC, heller. Jeffree Star (grundare och ägare av märket) är knappast någon som jag ser som en förebild som person. Däremot håller sminket hög kvalitet. En del menar att om en använder dem så stöttar en honom personligen (och därmed hans rasistiska åsikter, bla). Men jag ser det inte så. (Med just företag resonerar jag däremot annorlunda när det gäller företagets agerande i vissa frågor. Men det är en annan fråga. Det handlar inte om förebilder, utan om att jag väljer att inte stötta rent vidriga arbetsvillkor tex.)
 
Soran Ismail var ju en riktig downer, faktiskt. Tyckte ofta han var spot om gällande rasism mm och jag höll honom högt. Och sen bah. Nej.

JK R får jag lite för mig gör så gott hon kunde precis då. Hennes föreställningar om HBTQ är inte unika och även om de är riktigt problematiska är de inte bottnade i hat precis. Nästan lite felriktad omtanke. Om jag nu inte missat ngt uppenbart jag borde läst? Hade ju varit skillnad om hon sagt snömos i stil med att det är fel att... osv. Hon får för mig representera att det finns de som har en enorm plattform att sprida information på, faktiskt inte är annat än människor och att de hamnat där pga skapande och inte för att de är pålästa och intellektuella. Det är också en kraftfull plattform som är smart att förvalta oerhört väl. Däremot är jag mkt brydd över all polarisering som sker i världen. Allt är svart eller vitt och säger man fel eller inte tänkt hela vägen så ska man brinna och ens verk aldrig någonsin läsas, lyssnas på eller betraktas. Det är så djupt problematiskt på många sätt. Samtidigt är jag glad över att folk har pondus att säga ifrån, så klart. Och att ta avstånd. Så det är kluvet. Men det blir inte så givande offentliga samtal. Men så klart menar jag då bara gällande tankar som inte är fullt utvecklade. Gäller det misshandel och andra grova rena brott eller uttalanden så tänker jag annorlunda. Det borde man ta avstånd ifrån.
 
Ja enligt bukefalister är man en dålig människa som fortfarande lyssnar på MJs musik, och anser att den är bra.
Fast det är ju inte hans musik som förgripit sig på någon. Och inte blev den dålig som i ett trollslag när han blev känd som pedofil.

Jag tycker inte man är en dålig människa som lyssnar på hans musik... men personligen känner jag en aning obehag när jag hör hans musik eftersom jag direkt tänker på vad han gjort. Sedan anser jag absolut att han var en stor artist, det förnekar jag inte.
 
Alltså, jag lyssnar mycket på rockmusik av olika slag och om det är något jag tidigt konstaterade då så är det att personer kan bete sig förjävligt mot andra, ha bedrövlig kvinnosyn och ändå skapa fantastisk musik... Det är först om deras usla människosyn börjar märkas i låttexter som jag slutar lyssna.

Å andra sidan ser jag sällan musiker, skådespelare eller kändisar som förebilder. Jag imponeras och inspireras oftare av personer som jag möter i vardagen på olika sätt.

Där håller jag verkligen med, det är sällan jag ser upp till kändisar. De jag främst beundrar är till synes vanliga människor som gör något extraordinärt för att det är rätt... även om det är svårt. Det kan vara mindre saker i vardagen och de riktigt stora sakerna.

Vill man få inspiration över vad "vanliga" människor kan åstadkomma ska man titta på Yad Vashems listor över rättfärdiga bland folken... jag ryser när jag läser om bedrifterna.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp