Ingen aning, men de har ju ledgrupper och något som heter ponnykul för barn i alla fall. Ring och fråga, hon som äger det är jättetrevligÅh, finns det grupper för små barn där?Min medryttarhäst ska flytta till deras lösdrift i slutet av sommaren så det hade ju varit perfekt!
men återfick fotfästet efter en stunds runthalkande. Ungen behöll lugnet ganska bra ändå! .
Dottern hoppar upp och skrittar och travar några varv på ridbanan utan några som helst problem trotts att ponnyn vilat i tre veckor. Jag har dom i lina för säkerhets skull men hade funkat bra att ha dom lös oxå. Men vi tar det säkra före det osäkra och hon får sitta fast ett tag till 
Hittade precis den här tråden och inser att jag nog hör hemma här... Dottern A är 9, blir 10 i december. Har ridit på ridskola i ganska exakt 3 år, och sedan i höstas har vi en fantastisk medryttarponny. Började med en dag i veckan och sedan tidigare nu i vår är vi uppe på 2 dagar i veckan. Tanken var att medryttarponnyn skulle bo hos oss i sommar, att vi skulle ha henne på heltid. Tyvärr fick hon ett ganska allvarligt fånganfall för ett par veckor sedan och vi insåg att hon inte skulle vara lämplig att flytta på ganska länge, att det är tveksamt om hon blir ridbar mer och till och med tveksamt om hon kommer klara sig alls. Någon vecka tidigare hade jag fått en väntad uppsägning, vi har inackorderingsstall. Ett 30-årigt halvblod får sin sista sommar, men hon ska inte vara med en vinter till. Så, problemlösning på hög nivå medförde att jag omvärderade tidigare ställningstagande som var att man inte ska ha egen ponny innan man är 11-12 år, så man är stor nog att klara det mesta själv. Började alltså hästnetknarka seriöst och snubblade ganska snart över en intressant ponny. Tyvärr, provridning redan bokad av annan intressent, men eftersom det är en liten ridskola som ska lägga ner som var säljare så tyckte de att vi borde komma och prova en annan ponny. Jag tyckte egentligen den lät lite för svår, men efter att ha pratat med verksamhetsansvarige ett par gånger åkte vi och provade i söndagS. Det var tur, för jag tror vi har hittat den perfekta ponnyn! Han är 18 år, varit på ridskolan i 3 år, privatponny innan dess. Tävlat ganska mycket tidigare, även gjort några starter på lokal nivå med ridskoleelever så sent som i höstas. Pigg, men gör det man ber om, varken mer eller mindre. Kan busa om han blir understimulerad under längre perioder. Så, 30 juni hämtar vi hem Harry! På bilden är det dottern med medryttarponnyn när vi hade den hemma på besök över dagen en knapp vecka innan hon blev dålig.Vad sägs om en snacktråd för föräldrar med barn som rider? Jag vet ju helt garanterat att jag inte är ensam med att ha en yngre förmåga i familjen
Presentera er gärna och dela med er av era tankar!
Tänkte att W skulle få sitta lite på henne idag bara. Hon bråkade extremt mycket vid ryktning, stod inte still och till sist reste hon sig Sen när jag skulle lyfta på William höll hon på och fjantade så det slutade med att jag satt upp själv 
såg nog väldigt roligt ut för alla åskådare då jag är 1.75 lång (dock ej särskilt tung, har suttit på henne förut och vet att hon fixar det). Då var hon snäll och beskedlig som ett litet lamm. Hon är inte dum, men hon är spänd och har en jäkla massa energi. När jag ”provkört” var det dags för W att sitta upp, samma sak igen. Flyttade sig och fjantade. Då kom jag ihåg att hon är bakskygg och att hon antagligen tycker det är superläskigt med nån som kommer på uppifrån. Hon är van att barnen kliver på från ett podie så William testade att kliva upp på den stora pallen och sitta upp själv, och det gick fröken med på. Skrittade 1 varv runt paddocken och berömde jättemycket. Det lär bli en del jobb med denna hästen i sommar tur vi har duktiga ponnytjejer i stallet att tillgå vid behov 
). Han har ridit lite då och då när andan fallit på och tiden funnits. Igår ville han absolut rida så det var bara att lyda och sadla vår shettis. Han sa att han skulle rida hela dagen, men efter ca 40 min fick jag säga att det räcker för idag. Då började ponnyn vara less 
Poletten trillade nästan ändan ner i slutet av passet vilket han även det var väldigt stolt över och sa efteråt att han är jätte duktig på att rida. Älskar 4-åringars självförtroende! Slänger in vår 4-årige son här i tråden också (i väntan på att stoet ska föla...
Han fick prova att rida utan att jag höll i grimskaftet sista 15 min. Superlycklig kille! Och om möjligt ännu lyckligare när han upptäckte att han själv kunde sätta igång ponnyn i trav
Han älskar alla typer av fordon och cyklar jämt, kör fyrhjuling, skoter och motorcykel så vi jobbar på att han ska lära sig svänga genom tygeltag och inte genom att ”vrida på styret”
Hon är inkörd som unghäst, är 16 nu. Men när hon var utlånad till en fodervärd så var de oförsiktiga när de skulle köra henne (hon var inte körd på ett par år) och hon blev rädd och skenade med vagnen. Vi har för dåliga körvägar för att jag ska känna att jag vill försöka köra henne igen. Måste ut efter stora grusvägen där det kommer bilar och lastbilar. Men sonen är jätte nöjd över att rida, han älskar att trava och ju mer det skumpar desto mer skrattar han
Det är en så himla härlig känsla att se hur sonen och ponnyn har lärt känna varandra och att han har fått kontroll på henne. Han fick henne när han var 6 år och nu är han 7, och det har varit kämpigt emellanåt för att hon har varit så hetsig och superpigg. Gasen har fungerat vääääldigt bra hela tiden, men nu funkar även bromsen och sonen är så stolt över att han kan galoppera runt hela gräsbanan själv och hoppa ”höga” hinder. 
Hon är fortfarande lite brötig vid borstning men stod still snällt vid uppsittning från ”podiet” (pallen) och skötte sig utmärkt när William skrittade en sväng runt stallet. Hon gnäggade med en gång hon såg oss när vi kom och verkar allmänt tillfreds med tillvaron. 
ungen fnissade så mycket att hon höll på att skaka av 
