B
Belleriet
Jag är en ponnyryttare, 15 år, och tävlingsintresserad. Jag får ha min ponny i mina grannars stall, och det är jag mycket tacksam för, annars skulle jag aldrig fått en häst överhuvudtaget. Men nu har mina grannar sålt sina hästar och det är bara min och en till ponny kvar.
Mina föräldrar är totalt ointresserade och okunniga inom området häst. De kan göra det nödvändigaste. T ex fodra, mocka, sköta m.m.(och bara det är en välsingnelse för mig - som alla andra tävlingstjejer tar förgivet)
När det kommer till ämnet tävling är det alltid ett problem, eftersom mina föräldrar är så pass ointresserade får jag ta väldigt mycket ansvar själv. Det kan bli en stor påfrestning.
Det är bara min pappa som kan köra transport eftersom mamma inte har rätta körkortet för det. Pappa hatar att skjutsa på tävling. Han fattar ingenting av sporten, hatar väntetiden och alla människor som flänger runt. När jag väl har tjatat så han gett sig för att skjutsa så blir han alltid tjurig dagen innan. Det kan hålla på i en evighet, för ingenting. Han bara packar ihop. Han säger ingenting. Inte på tävlingsdagen heller. Han beter sig extremt konstigt och jag skulle vilja säga idiotiskt.
Jag, som människa, är en väldigt vek person och blir ofta nervös. Jag tänker mycket på andra och vill inte att någon ska må dåligt eller ogilla situationer på något sätt.
När jag då tävlar kan jag inte koncentrera mig på själva tävlingen eftersom han alltid är så arg..
Senast igår sköljdes en besvikelsevåg över mig. Jag ville tävla i slutet av månaden, en fredag. Då blev han arg och sa att han jobbade då, "någon måtta fick det väl vara ändå". Mina planer faller sakta mot marken.
Jag vill att mamma ska ta E-körkortet eftersom hon är i alla fall lite mer intresserad än pappa. Hon märker också att pappa blir helt handlingsförlamad dessa stunder. Mamma vill och inte vill på samma gång. Hon är så himla tafflig och som mig, blir lätt nervös och har extremt dåligt självförtroende. Hon kommer säkert inte ens göra det, men det skulle vara det allra bästa.
Vad kostar det att ta E-körkort? (förstår att det beror på hur duktig man är med körlektionerna, men ungefär). Vad behöver man kunna?
Jag tappar totalt suget, eftersom jag egentligen skulle vilja tävla varenda helg om jag fick, men jag vågar knappt fråga längre. Dessutom så klagar de alltid på hur dyrt allting är - och då får jag skuldkänslor.
Vad skulle ni ha gjort? Jag är helt bekymrad, varför är bara mina föräldrar så här? Andra har liksom inga problem med sånt här. Jag har ingen annan skjuts heller. De är de enda jag har som skulle kunna skjutsa mig.
Jag kommer aldrig komma någon vart i klasserna om jag bara "vågar" tävla en gång på 1½ månad.
Det känns som om jag snart ger upp.. Men jag vill inte. Över allt annat, jag vill inte. Varför föddes inte jag med hästföräldrar? Ni får hemskt gärna komma med värmade ord.
Belleriet
Mina föräldrar är totalt ointresserade och okunniga inom området häst. De kan göra det nödvändigaste. T ex fodra, mocka, sköta m.m.(och bara det är en välsingnelse för mig - som alla andra tävlingstjejer tar förgivet)
När det kommer till ämnet tävling är det alltid ett problem, eftersom mina föräldrar är så pass ointresserade får jag ta väldigt mycket ansvar själv. Det kan bli en stor påfrestning.
Det är bara min pappa som kan köra transport eftersom mamma inte har rätta körkortet för det. Pappa hatar att skjutsa på tävling. Han fattar ingenting av sporten, hatar väntetiden och alla människor som flänger runt. När jag väl har tjatat så han gett sig för att skjutsa så blir han alltid tjurig dagen innan. Det kan hålla på i en evighet, för ingenting. Han bara packar ihop. Han säger ingenting. Inte på tävlingsdagen heller. Han beter sig extremt konstigt och jag skulle vilja säga idiotiskt.
Jag, som människa, är en väldigt vek person och blir ofta nervös. Jag tänker mycket på andra och vill inte att någon ska må dåligt eller ogilla situationer på något sätt.
När jag då tävlar kan jag inte koncentrera mig på själva tävlingen eftersom han alltid är så arg..
Senast igår sköljdes en besvikelsevåg över mig. Jag ville tävla i slutet av månaden, en fredag. Då blev han arg och sa att han jobbade då, "någon måtta fick det väl vara ändå". Mina planer faller sakta mot marken.
Jag vill att mamma ska ta E-körkortet eftersom hon är i alla fall lite mer intresserad än pappa. Hon märker också att pappa blir helt handlingsförlamad dessa stunder. Mamma vill och inte vill på samma gång. Hon är så himla tafflig och som mig, blir lätt nervös och har extremt dåligt självförtroende. Hon kommer säkert inte ens göra det, men det skulle vara det allra bästa.
Vad kostar det att ta E-körkort? (förstår att det beror på hur duktig man är med körlektionerna, men ungefär). Vad behöver man kunna?
Jag tappar totalt suget, eftersom jag egentligen skulle vilja tävla varenda helg om jag fick, men jag vågar knappt fråga längre. Dessutom så klagar de alltid på hur dyrt allting är - och då får jag skuldkänslor.
Vad skulle ni ha gjort? Jag är helt bekymrad, varför är bara mina föräldrar så här? Andra har liksom inga problem med sånt här. Jag har ingen annan skjuts heller. De är de enda jag har som skulle kunna skjutsa mig.
Jag kommer aldrig komma någon vart i klasserna om jag bara "vågar" tävla en gång på 1½ månad.
Det känns som om jag snart ger upp.. Men jag vill inte. Över allt annat, jag vill inte. Varför föddes inte jag med hästföräldrar? Ni får hemskt gärna komma med värmade ord.
Belleriet
Senast ändrad av en moderator: