föräldrar som delar på sig

[Myzan87]

Jag vet inte ens vart jag ska börja. Mitt storasyster hjärta är förtvivlat. Min lillebrors fd tjej beter sig som en omogen tonårs tjej och verkar inte alls ha barnens bästa i åtanke. Och kvar står min lillebror och försöker sammarbeta för barnens skull.

För ca 1 månad sen flyttade de isär men var i alla fall goda vänner. Lillebror fick komma in när han ville eller om hon behövde hjälp och träffa sina döttrar, 7månader resp 2år, och ha dom själv varannan helg. Pga att han redan betalar för hela lägenheten (hon har inget jobb och mammapenningen är låg) kunde han inte ha ett eget boende utan han fick flytta hem igen. Men för barnens skull betalade han lägenheten.

I alla fall så händer det lite grejer där bla en ny kille involveras som gör att det definitivt är slut.

Nu vill tjejen inte ens prata med lillebror. Och lillebror funderar på att flytta tillbaka till lägenheten eftersom hon inte betalar något. Barnen får han ha varannan vecka. Den äldsta dottern trivs hos mina föräldrar eftersom det händer saker, hundarna ska ut och då kan hon passa på att leka i trädgården för att ta ett exempel. Dessutom är hon van vid att passas av sin farmor.

Man undrar vad som hände? Allting var bra innan och helt plötsligt blir det en hel omvändning. Hon brukade inte bry sig om utseendet eller vikten och helt plötsligt gör hon det. Tjejen är smal som en sticka redan. Vissa tror att hon fick en vinter depression, vilket mycke tyder på. Hon hade dessutom funderingar på att göra slut redan den hösten äldsta dottern föddes. Varför skulle hon/dom ha en till? Äldsta dottern var inte heller planerad. Klart man undrar om hon hade en baktanke när hon blev gravid.

Jag hoppas det går smärtfritt för barnens skull

Jag ville mest skriva ner lite av frustrationen. Just nu försöker vi bara hjälpa lillebror med praktiska saker och stötta.

 

[Hyacinth]

Jag vet inte ens vart jag ska börja. Mitt storasyster hjärta är förtvivlat. Min lillebrors fd tjej beter sig som en omogen tonårs tjej och verkar inte alls ha barnens bästa i åtanke. Och kvar står min lillebror och försöker sammarbeta för barnens skull.

För ca 1 månad sen flyttade de isär men var i alla fall goda vänner. Lillebror fick komma in när han ville eller om hon behövde hjälp och träffa sina döttrar, 7månader resp 2år, och ha dom själv varannan helg. Pga att han redan betalar för hela lägenheten (hon har inget jobb och mammapenningen är låg) kunde han inte ha ett eget boende utan han fick flytta hem igen. Men för barnens skull betalade han lägenheten.

I alla fall så händer det lite grejer där bla en ny kille involveras som gör att det definitivt är slut.

Nu vill tjejen inte ens prata med lillebror. Och lillebror funderar på att flytta tillbaka till lägenheten eftersom hon inte betalar något. Barnen får han ha varannan vecka. Den äldsta dottern trivs hos mina föräldrar eftersom det händer saker, hundarna ska ut och då kan hon passa på att leka i trädgården för att ta ett exempel. Dessutom är hon van vid att passas av sin farmor.

Man undrar vad som hände? Allting var bra innan och helt plötsligt blir det en hel omvändning. Hon brukade inte bry sig om utseendet eller vikten och helt plötsligt gör hon det. Tjejen är smal som en sticka redan. Vissa tror att hon fick en vinter depression, vilket mycke tyder på. Hon hade dessutom funderingar på att göra slut redan den hösten äldsta dottern föddes. Varför skulle hon/dom ha en till? Äldsta dottern var inte heller planerad. Klart man undrar om hon hade en baktanke när hon blev gravid.

Jag hoppas det går smärtfritt för barnens skull

Jag ville mest skriva ner lite av frustrationen. Just nu försöker vi bara hjälpa lillebror med praktiska saker och stötta.

Baktanke att bli ensamstående med två små barn? Jag fattar inte.
Tråkigt när det inte funkar, men stötta lillebror och om hon är rar och trevlig, håll kontakten även med henne. Att ha flyttar till sin lägenhet känns väl rimligt, eller att de byter mot två mindre om det går. Det låter ju som att de redan har ett fungerande samarbete kring barnen och det är ju bra. Få skilsmässor är smärtfria.

 

[Melisen]

Det här kanske inte alls är aktuellt i det här fallet men det kan vara bra att skriva lite värderingsfri dagbok kring vad som händer. T ex kring hur umgänget med barnen fungerar, om hon inte samarbetar och vill kommunicera kring barnen osv.

Min nuvarande sambo var i en liknande sits när han separerade och dottern var runt året. När hon var två valde mamman att helt sonika låsa in sig med dottern när sambon skulle hämta för "sin" vecka och vi fick inte träffa henne på två månader. Mamman hittade på massa lögner och ord stog mot ord. Soc och polis gick helt på mammans linje och det enda sambon fick höra var att han fick lugna sig tills utredningen var klar vilket tog tid då det var semestertider. När utredningen var klar så var det solklart att mamman aldrig skulle kunna få igenom ensam vårdnad och det står i klartext att mamman ljugit om mycket. Men fruktansvärda två månader som påverkade flickan mycket negativt.

Hade vi haft dokumentation på hur ofta mamman tidigare inte gjort sin del för att samarbeta och hur ofta hon behövt och velat ha sambons hjälp och stöttning på hennes veckor så hade det varit mycket lättare för oss att få gehör för att hon ljög när hon helt plötsligt krävde ensam vårdnad och hävdade att sambon var farlig både för barnet och för henne.

Hoppas allt går väl för din bror och för barnen!!

 

[Myzan87]

Baktanke att bli ensamstående med två små barn? Jag fattar inte.
Tråkigt när det inte funkar, men stötta lillebror och om hon är rar och trevlig, håll kontakten även med henne. Att ha flyttar till sin lägenhet känns väl rimligt, eller att de byter mot två mindre om det går. Det låter ju som att de redan har ett fungerande samarbete kring barnen och det är ju bra. Få skilsmässor är smärtfria.

Baktanke som i att då är det synd om henne. Hon är yngst av 8 syskon och vill gärna synas och vara i centrum. Hon är en rastlös person. Inget illa ment om henne för när hon är lugn och harmonisk så är hon trevlig att ha och göra med.

Jo, än så länge har de det. Vilket är skönt. Ett plus är att lillebrors chef är mycket stöttande och förstående så skulle lillebror behöva skjuta på arbetstiderna för dagislämningar osv så går det bra.

 

[Hyacinth]

Baktanke som i att då är det synd om henne. Hon är yngst av 8 syskon och vill gärna synas och vara i centrum. Hon är en rastlös person. Inget illa ment om henne för när hon är lugn och harmonisk så är hon trevlig att ha och göra med.

Jo, än så länge har de det. Vilket är skönt. Ett plus är att lillebrors chef är mycket stöttande och förstående så skulle lillebror behöva skjuta på arbetstiderna för dagislämningar osv så går det bra.

Jag skulle släppa den tanken, den skapar inget bra.
Folk beter sig skumt ibland, men fokusera på att bibehålla en bra relation och bra kontakt med syskonbarnen och om möjligt henne. Det kommer ni ha igen alla gånger.

 

[Myzan87]

Det här kanske inte alls är aktuellt i det här fallet men det kan vara bra att skriva lite värderingsfri dagbok kring vad som händer. T ex kring hur umgänget med barnen fungerar, om hon inte samarbetar och vill kommunicera kring barnen osv.

Min nuvarande sambo var i en liknande sits när han separerade och dottern var runt året. När hon var två valde mamman att helt sonika låsa in sig med dottern när sambon skulle hämta för "sin" vecka och vi fick inte träffa henne på två månader. Mamman hittade på massa lögner och ord stog mot ord. Soc och polis gick helt på mammans linje och det enda sambon fick höra var att han fick lugna sig tills utredningen var klar vilket tog tid då det var semestertider. När utredningen var klar så var det solklart att mamman aldrig skulle kunna få igenom ensam vårdnad och det står i klartext att mamman ljugit om mycket. Men fruktansvärda två månader som påverkade flickan mycket negativt.

Hade vi haft dokumentation på hur ofta mamman tidigare inte gjort sin del för att samarbeta och hur ofta hon behövt och velat ha sambons hjälp och stöttning på hennes veckor så hade det varit mycket lättare för oss att få gehör för att hon ljög när hon helt plötsligt krävde ensam vårdnad och hävdade att sambon var farlig både för barnet och för henne.

Hoppas allt går väl för din bror och för barnen!!

Tack för tipset! Jättebra om det skulle behövas. Nu tror jag inte att det kommer bli lika illa som din sambo råkade ut för men man vet aldrig.

 

[stjarnhimmel]

Jag vet inte ens vart jag ska börja. Mitt storasyster hjärta är förtvivlat. Min lillebrors fd tjej beter sig som en omogen tonårs tjej och verkar inte alls ha barnens bästa i åtanke. Och kvar står min lillebror och försöker sammarbeta för barnens skull.

För ca 1 månad sen flyttade de isär men var i alla fall goda vänner. Lillebror fick komma in när han ville eller om hon behövde hjälp och träffa sina döttrar, 7månader resp 2år, och ha dom själv varannan helg. Pga att han redan betalar för hela lägenheten (hon har inget jobb och mammapenningen är låg) kunde han inte ha ett eget boende utan han fick flytta hem igen. Men för barnens skull betalade han lägenheten.

I alla fall så händer det lite grejer där bla en ny kille involveras som gör att det definitivt är slut.

Nu vill tjejen inte ens prata med lillebror. Och lillebror funderar på att flytta tillbaka till lägenheten eftersom hon inte betalar något. Barnen får han ha varannan vecka. Den äldsta dottern trivs hos mina föräldrar eftersom det händer saker, hundarna ska ut och då kan hon passa på att leka i trädgården för att ta ett exempel. Dessutom är hon van vid att passas av sin farmor.

Man undrar vad som hände? Allting var bra innan och helt plötsligt blir det en hel omvändning. Hon brukade inte bry sig om utseendet eller vikten och helt plötsligt gör hon det. Tjejen är smal som en sticka redan. Vissa tror att hon fick en vinter depression, vilket mycke tyder på. Hon hade dessutom funderingar på att göra slut redan den hösten äldsta dottern föddes. Varför skulle hon/dom ha en till? Äldsta dottern var inte heller planerad. Klart man undrar om hon hade en baktanke när hon blev gravid.

Jag hoppas det går smärtfritt för barnens skull

Jag ville mest skriva ner lite av frustrationen. Just nu försöker vi bara hjälpa lillebror med praktiska saker och stötta.

Jag förstår att du älskar din bror och vill hjälpa honom. Men när jag läser undrar jag om det är fler saker som har hänt eftersom du är så irriterad på henne?
Det enda jag reagerar på är att du säger att hon inte vill prata med din bror. Det måste man ju förstås för barnens skull och de måste ju hitta ett samarbete. Men det låter som du tycker att allt är hennes fel.
Du skriver att de flyttar isär.
Han betalar för lägenheten där barnen delvis bor. ( vilekt jag inte tycker är fel under kortare period. För vad ska hon göra om hon är föräldraledig med en 7-månaders? Ska hon jobba och vem tar barnet? Enda alternativt är då om din bror är föräldraledig istället´)
Sen träffar hon en ny.
Hon blir intresserad av utseende/ vikt. Varför får hon inte vara intresserad av det? far barnen illa av det?

Varför är det bara hennes fel om hon blir oplanerat gravid? Din brors ansvar då? Du kan väl fråga din bror om du undrar över det?
Vad är det för baktanke hon skulle ha?
Mitt tips är att du finns där för bror och barnen och stöttar. Men försök låt bli att haka upp dig på vissa saker som hennes intresse för utseende. Och försök låta bli att lasta henne för allt såsom de oplanerade graviditerna. för jag tror bara det kommer bli jobbigt för dig själv.
Hoppas det blir bra för barnen och att de hittar ett samarbete.

 

[Mabuse]

Baktanke som i att då är det synd om henne. Hon är yngst av 8 syskon och vill gärna synas och vara i centrum.

Så hon skulle försöka bli ensamstående med två småbarn i syfte att andra skulle tycka så synd om henne som möjligt? Det verkar lite långsökt - om hon kommer från en familj med åtta syskon är det inte troligare att hon är van vid att barn kommer när de kommer, och det finns alltid plats för en till?