U
ungochgalen
Idag när jag skulle åka med bussen med mina två tikar, så hade jag satt mig allra längst bak.
Min äldre tik är inte så jättevan vid att åka buss, så hon stressar gärna upp sig lite.
Bussen stannade vid en hållplats och tog på folk. Helt plötsligt kom en liten kille (ca 2-3 år) springande mot mig där jag satt och gick raka vägen fram till hundarna.
Jag tar min äldre tik och flyttar lite på hennes huvud när ungen sträcker sig för att klappa (utan att ha frågat mig) varav han drar tillbaka handen.
Morsan syns inte till.
Ungen sträcker sig IGEN efter hunden för att klappa rakt på nosen, varav jag säger till ungen att han inte får klappa. Då kommer morsan och säger med sockersöt röst: "Aaadriian! Gulleplutt, vi ska sitta här."
Morsan säger ingenting varesig till ungen eller mig. Hon låtsas inte ens om att jag finns.
Om jag hade orkat så hade jag sagt åt morsan att hon får hålla koll på sin unge, men jag var väldigt trött och orkade inte ta upp en diskussion.
Varför skiter föräldrarna i vad ungarna gör?
Det här är inte första gången det händer. Om min tik hade rytit ifrån, vilket hon hade kunnat göra då hon var ganska stressad och inte är överdrivet förtjust i barn annars, då hade det med största säkerhet blivit ett jäkla liv på morsan.
Jag tycker inte att det är mitt ansvar att uppfostra deras ungar, jag håller koll på mina hundar och de får f*n hålla koll på sina ungar!
Blir så förbaskad, var bara tvungen att skriva av mig lite.
Har ni varit med om liknande situationer? Och isåfall, hur agerade ni?
Min äldre tik är inte så jättevan vid att åka buss, så hon stressar gärna upp sig lite.
Bussen stannade vid en hållplats och tog på folk. Helt plötsligt kom en liten kille (ca 2-3 år) springande mot mig där jag satt och gick raka vägen fram till hundarna.
Jag tar min äldre tik och flyttar lite på hennes huvud när ungen sträcker sig för att klappa (utan att ha frågat mig) varav han drar tillbaka handen.
Morsan syns inte till.
Ungen sträcker sig IGEN efter hunden för att klappa rakt på nosen, varav jag säger till ungen att han inte får klappa. Då kommer morsan och säger med sockersöt röst: "Aaadriian! Gulleplutt, vi ska sitta här."
Morsan säger ingenting varesig till ungen eller mig. Hon låtsas inte ens om att jag finns.
Om jag hade orkat så hade jag sagt åt morsan att hon får hålla koll på sin unge, men jag var väldigt trött och orkade inte ta upp en diskussion.
Varför skiter föräldrarna i vad ungarna gör?
Det här är inte första gången det händer. Om min tik hade rytit ifrån, vilket hon hade kunnat göra då hon var ganska stressad och inte är överdrivet förtjust i barn annars, då hade det med största säkerhet blivit ett jäkla liv på morsan.
Jag tycker inte att det är mitt ansvar att uppfostra deras ungar, jag håller koll på mina hundar och de får f*n hålla koll på sina ungar!
Blir så förbaskad, var bara tvungen att skriva av mig lite.
Har ni varit med om liknande situationer? Och isåfall, hur agerade ni?