Föräldrar med olika inställning

Status
Stängd för vidare inlägg.
E

eldhroka

Jag verkar ha hamnat i nån sorts för tidig 30-årskris och funderar över barn varje dag nu.. En av mina funderingar rör hur olika jag och sambon är i vissa saker, den största skillnaden är när det kommer till det här med djur och natur. OM jag någon gång får barn så vill jag lära dem mycket om djur och natur. Så långt är allt OK, det som skiljer är vad vi vill lära dem.. Jag vill lära mitt/mina barn att vara försiktiga och sköta om sjuka djur så länge de nu inte är för sjuka och bör avlivas osv. För mig har allting ett värde, djur, träd osv.

Min sambo är väldigt jaktintresserad och tycker att barn borde få lära sig att ta död på t ex kråkor som ändå bara är skadedjur i hans ögon, att träd bara skymmer sikten osv... Jag äter visserligen kött och fiskar själv ibland men är noga att "tacka naturen" för det jag fått.. (ja, jag är lite speciell). För sambon är det som sagt viktigt att man ska lära sig att jaga och det bekymrar mig lite.. Hur blir det när/om vi får barn när vi är så olika i denna fråga..Ni som har erfarenhet av barnuppfostran kanske kan hjälpa mig lite med denna fundering.. Antagligen är det bara jag som har hakat upp mig då det gäller detta..

Tacksam för svar :)
mvh Anna
 
Sv: Föräldrar med olika inställning

eldhroka skrev:
Jag verkar ha hamnat i nån sorts för tidig 30-årskris och funderar över barn varje dag nu.. En av mina funderingar rör hur olika jag och sambon är i vissa saker, den största skillnaden är när det kommer till det här med djur och natur. OM jag någon gång får barn så vill jag lära dem mycket om djur och natur. Så långt är allt OK, det som skiljer är vad vi vill lära dem.. Jag vill lära mitt/mina barn att vara försiktiga och sköta om sjuka djur så länge de nu inte är för sjuka och bör avlivas osv. För mig har allting ett värde, djur, träd osv.

Min sambo är väldigt jaktintresserad och tycker att barn borde få lära sig att ta död på t ex kråkor som ändå bara är skadedjur i hans ögon, att träd bara skymmer sikten osv... Jag äter visserligen kött och fiskar själv ibland men är noga att "tacka naturen" för det jag fått.. (ja, jag är lite speciell). För sambon är det som sagt viktigt att man ska lära sig att jaga och det bekymrar mig lite.. Hur blir det när/om vi får barn när vi är så olika i denna fråga..Ni som har erfarenhet av barnuppfostran kanske kan hjälpa mig lite med denna fundering.. Antagligen är det bara jag som har hakat upp mig då det gäller detta..

Tacksam för svar :)
mvh Anna
Varför ska de bara kunna lära sig vad en av er vill? Varför inte lära dem både att vara rädd om naturen och att jaga? Det kan väl gå att kompromissa lite och göra det bästa så att de får lära sig från er båda.
 
Sv: Föräldrar med olika inställning

Ja, det var väl lite det jag kommit fram till själv när jag har fått klura lite mer på det hela. Pratade även med mamma som skrattade lite åt min fundering.. Jag var nog mer inne på hunduppfostran, att barnet skulle bli förvirrat när man vill olika saker :o :D Tänkte mer att det skulle bli som om jag absolut inte vill att hunden ska jaga medan sambon uppmuntrar hunden att jaga. Visserligen så är det väl lite så med hunden också i dagsläget, jag hade ju hunden innan vi träffades så min hund vet att hon inte får jaga. De få ggr som hon är ute med sambon så uppmuntrar han henne dock att bli intresserad av djurspår och så.. Till en början var hon väldigt förvirrad, samma med sambons jakthund som inte får spåra när jag är ute och kör släde med hundarna. Nu har de dock kommit fram till att det är olika beroende på vem man är ute med..

Tack för ditt svar, nu slipper jag vara så orolig :)

mvh Anna
 
Sv: Föräldrar med olika inställning

För att komma ifrån ämnet lite... men det är väl kalrt som sjutton att en hund måste få jaga och följa viltspår!!! Det ligger ju i deras instink och i deras natur. Om du vill värna om naturen och leva naturligt, så varför ändra på djurens naturliga beteenden? Därtill anser jag själv att jakt även för människan är naturligt.

Men för att hålla mig till grundfrågan; tror ni måste finna en gyllene medelväg både för att kunna leva tillsammans som par och för att kunna fostra ett barn. Acceptera varandras åsikter och lär barnet att acceptera att folk tycker olika. Sedan är det upp till barnet när det blir äldre att själv avgöra om de vill bli jägare eller inte, och ta ställning till sin syn på de frågor du nämner.
 
Sv: Föräldrar med olika inställning

Ja. Vi har levt tillsammans i 4 år och vi respekterar varandras åsikter. Att jag ställde den här frågan beror nog mest på att jag är lite allmänt nipprig just nu... Självklart måste barnet få välja själv hur det vill göra :)

När det gäller det här med hundarna så håller jag inte riktigt med. Jag vill ha en hund som jag kan ha lös och lita på att den inte sticker iväg för mig... Det gäller dock inte jakthunden förstås, den hunden har jag aldrig lös eftersom jag inte litar på att han inte sticker...

mvh Anna
 
Sv: Föräldrar med olika inställning

Det gäller väl att lära hundarna skillnad på när det är jakt (och då jagar man tillsammans med husse/matte) och när det är vardag = inte arbete = inte jakt.
 
Sv: Föräldrar med olika inställning

Jag är glad att jag inte är gravid i dagsläget.. Det är för mkt som rör sig i mitt huvud just nu... Vet inte ens om jag vill ha barn, längtan finns där men jag har aldrig velat ha barn innan jag träffade min sambo för 4 år sen och det gör mig väldigt osäker.. Det känns som om det är många frågor som behöver svar innan jag kan bli en bra mamma.... Kanske är det bättre att bara ha djuren istället...

mvh Anna
 
Sv: Föräldrar med olika inställning

Det är så jag menar men inte kunde uttrycka :) Jag vill som sagt inte ha någon jakthund men sambon vill det och det är ju jättebra. När vintern kommer ska samma hund kunna vara draghund istället :) Hunden som sambon har i dagsläget är inte tränad på något vis annat än att svärmor gick valpkurs med hunden för 7.5 år sen. Sambon har inte tålamod och intresse för att träna hundar men han vill gärna ha en lydig hund... Jag har intresset för att träna hundarna då det är ett intresse för mig.. Hoppas att det inte blev för rörigt nu :) ..
 
Sv: Föräldrar med olika inställning

Oavsett vad man tycker är rätt och fel i olika frågor så kan jag lugnt säga att dessa saker tenderar att accentueras om man skaffar barn. Det man tidigare tyckte var små egensinnigheter hos ens partner blir till något man inte _kan_ tolerera.
Ofta leder detta dessvärre till konflikter som resulterar i skiljsmässa och därmed olyckliga barn.
Lite hårddraget men tyvärr allt för ofta sant.
Man kan inte tycka lika om allt, givetvis, _men_ grundläggande värderingar hör dit. Tycker den ena parten att ex alkohol inte är något man dricker och sölar med när man har småbarn och den andre vill festa och skråla då har man problem! När barnet kommer då ställs saker på sin spets ordentligt. Det handlar ju helt plötsligt om en människas utveckling och första livserfarenhet och detta tar man i regel inte lätt på som nybliven förälder. Alltså, många skiljer sig hellre än låter sina barn växa upp i en miljö som man inte kan försvara för sitt barn och för sig själv.

Tänk dig för en extra gång, passar ni verkligen ihop? Finns förmågan att kompromissa och "ge sig" i vissa avseenden? Bara du kan svara på detta men tänk till ordentligt för det finns _många_ varianter på partners att skaffa barn med.
Lycka till.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Föräldrar med olika inställning

Nej då, inte alls rörigt. Jag har själv en hund som just nu ligger hos föräldrarna och är sällskapshund ett par veckor. I början av september tar jag honom med till fjällen och då förväntas han agera jakthund. När snön kommer om några månader har jag honom som draghund. Var sak har sin plats, för hundar liksom för människor. En optimal hund för mig är en hund som kan nyttjas till mycket och under flera säsonger under året. (På tal om detta med barnfostran.... :smirk: kom ifrån det lite.)

Hundar lär sig ganska snart vad som gäller. Tar jag fram jakttäcket/signaltäcket är det jakt på gång, tar jag fram cykelselet eller dragselet vet han att det är träning på gång, etc.
 
Sv: Föräldrar med olika inställning

Ja, mitt problem är att jag inte riktigt vågar träna jakthunden för mkt då jag är rädd att göra någonting som förstör för sambon... Om jakthunden har farit på något spår när jag drar med hundarna så har jag bara stilla tagit honom därifrån... Har försökt få sambon att förklara hur man bör träna en jakthund men han kan inte ge mig några direkta tips... Jag är nyfiken och vill lära mig även om jag inte vill jaga själv...

Jag har tränat min (vår hund förstås..säger min då jag hade henne när vi träffades..)hund i framförallt spår (utom drag förstås) och har lagt en del blodspår bla. Hon är duktig på att spåra men tyvärr skotträdd.. (Vilket beror på mig som flyger rätt upp varje gång det smäller :( ..)

Som sagt..nu blev det mycket hundsnack istället :crazy:

När det gäller jakt så har jag som sagt var ingenting emot den så länge man skjuter det som man äter, är skadat eller det som stör balansen i naturen (mink t ex..)..

Jag är något virrig och full av frågor av alla de slag just nu som sagt...(barn, jakt, meningen med livet, självförtroende, hälsa osv osv...)

Har tänkt mycket på den här frågan nu och har kommit fram till att jag och sambon båda är naturintresserade men på lite olika sätt. Jag har även kommit fram till att det inte behöver vara någon konflikt eftersom det funkar i dagsläget och eftersom vi båda är intresserade av att lära ut samma saker i det stora hela :)

Tack för att ni agerar bollplank så att jag kommer framåt i mitt tänkande :bow:

mvh Anna
 
Sv: Föräldrar med olika inställning

Jag tror du gör rätt i att bara lugnt ta bort hunden/säga ifrån om hon börjar spåra när ni kör drag, gör ingen stor affär av det så att hunden börjar tro att det alltid är förbjudet att spåra. Se till att ha väl intränade kommandon för draget (höger, vänster, framåt och stanna kör jag med), och tillämpa dessa när hunden drar iväg efter spår eller annat.

Jag tror heller inte att era intressen behöver stå i konflikt. Tycker din inställning till jakt är sund, man ska bara skjuta det man behöver för mat eller för hundträning (så som kråkor kan vara bra till apporteringsobjekt). Följ med en dag ut på jakt och du ser att jagandet är så mycket mer än själva skottet, det är upplevelsen i sig, samarbetet mellan mig, hunden och i samklang med naturen.

Det är så där ibland, att huvudet liksom bara snurrar av frågor kring livet och allt som hör därtill. Då tror jag det är viktigt att ge sig själv tid till att fundera över frågorna och diskutera dem om man har behov av det.

Lycka till med livet! ;)
 
Sv: Föräldrar med olika inställning

Tack för ditt svar :) Jo, jakthunden "lyssnar" på handtecken. Så om/när han vänder sig om och tittar på mig så kan jag ge honom en signal som han förstår. Han har även så smått börjat förstå vad jag vill med mina röstkommandon som jag ger till tiken (samma kommandon som du ger dina hundar).. I början såg han dock ut som ett stort frågetecken :D

Har inte tänkt på det där med kråkor som apporteringsobjekt tidigare och nu förstår jag :bow: När jag såg det skrivet så kom jag på att jag brukade hjälpa en klasskompis med deras labrador ibland när jag var liten. Då hade vi döda fåglar (kråkor bla) när vi tränade hunden.. Det hade jag helt glömt bort :o :)

När jag säger att jag vill lära mig mer om hur man tränar en jakthund så tänker jag som så att jag skulle vilja veta hur man tränar upp en älghund från grunden.. Jag vill veta men eftersom sambon inte kan ge mig något svar så börjar jag fundera ännu mer.. Han säger att mycket beror på om hunden har det i sig eller inte och det kan jag förstå.. Det är ju likadant när det gäller draghundar..Även om man tränar så går det ju inte att göra en bra draghund av en hund som inte tycker att det är roligt att dra.. Däremot så tränade jag ju min hund på ett visst sätt för att lära henne dra, hon fick vänja sig vid selen, dra små granruskor i början osv.. Jag lärde henne olika kommandon och vi gick lydnadskurser så att hon skulle lyssna bättre och för att jag skulle få lära mig mer.. När det gäller jakten är jag som sagt var rädd att lära hunden något som kommer i konflikt med själva jagandet eller hur jag ska uttrycka mig. Min hund vet mycket väl att matte blir vansinnig om hon sticker iväg i skogen utan att ha fått klartecken först... Kanske gav jag mig själv ett svar där :confused: ..Klartecken.... Du verkar duktig på det här med jakthundar, har du någon bra bok du skulle kunna rekommendera mig att läsa eller förslag på någon kurs som jag skulle kunna gå?

Om jag följde med ut i skogen så är jag rädd att jag mest skulle vara till besvär.. Skotträdd matte som flyger en halvmeter upp i luften om det smäller :D Jag håller mig till att plocka bär istället :D

mvh Anna
 
Sv: Föräldrar med olika inställning

Hade det gällt fågelhundar hade jag kunnat rekommendera ett par böcker, men nu pratar vi älghund vad jag förstår och det har jag ingen egentlig erfarenhet av. Tyvär, får hoppas även den erfarenheten kommer med åren.

Vad gäller kurser får jag föra vidare vad min hunds uppfödare sa till mig när jag hämtade vovven när den var valp. Hon hade inte mycket till övers för brukshundsklubbens kurser då hon menade att det var för mycket godis inblandat i den dressyren, så hunden lärde sig lyda pga av godis och inte pga respekt för sin ledare. Hon tyckte i stället jag skulle gå de kurser som rasklubben anordnar, dvs kurser för enbart jakthundar anordnade av jakthundskunniga dressörer.
 
Sv: Föräldrar med olika inställning

Tack för svaret :) Min vana trogen så bläddrade jag igenom sambons jakttidning som kom idag.. Så nu har jag beställt en bok från Jägareförbundet.. :) Flyttar härmed över mina frågor av denna typ till "Hund" istället :D

mvh Anna
 
Sv: Föräldrar med olika inställning

Måste ändå bara svara... var det Svensk jakt han fick igår, det fick nämligen jag. Tänkte på dig då jag bläddrade igenom den för där fanns ett reportage om Erik Wilson och om en bok han skrivit. Han är bra, jag har en bok om fågelhundsträning av honom, men nu såg jag att han också skrivit generella jakthundsböcker. Kan säkert vara bra.
 
Sv: Föräldrar med olika inställning

Men barnen börjar väl knappast jaga det första de gör? Jag tycker det är en alldeles utmärkt ordning att få lära sig respekt för djur och natur. Även de som jagar (de flesta väl) har väl denna respekt. Jakten är till stor del för att hjälpa naturen?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 821
Senast: Anonymisten
·
Hästmänniskan Hej! Skulle uppskatta lite tips och hjälp. Jag har ridit nu i några månader och älskar verkligen det. Har dock endast kommit till...
Svar
9
· Visningar
1 154
Senast: valy
·
Övr. Barn Jag börjar bli såpass gammal att det börjar bli osannolikt att jag skulle hinna skaffa barn med en partner. Jag måste ju då först hitta...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
7 139
Samhälle Från en skogsägare till en annan: en förändring i ditt skogsbruk kan bli en jättestor miljövinst. Baserat på vad du skriver verkar det...
5 6 7
Svar
129
· Visningar
7 898
Senast: Mkb
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp